Sunnebloggen

En stjärnklar himmel att se upp mot

2012-01-27T08:33:00.001+01:00

”Det är stjärnklart i natt….”

Så går vår stjärnvandring mot sitt slut. Som en sammanfattning på vårt lilla blogginlägg så vill vi hälsa er alla hjärtligt välkomna till Värmlands Star Party på Berga hembygdsgård i Lysvik fredagen den 24 februari – söndagen den 26 februari 2012.

Om ni tycker att det kan vara spännande med amatörastronomi så kan man gå in på SAAF.se (Svensk amatörastronomisk förening). Där kan man titta på bilder och läsa om mycket fakta. Där kommer även programpunkterna för årets VSP att publiceras.
Till webbplatsen SAAF.se

Spännande med amatörastronomi

Till dess får vi så som visorna säger, titta upp mot stjärnorna och…
”När en stjärna från himlen faller, får du önska vad du vill….”
eller bara titta på dem och tänka…
”Blinka lilla stjärna där, hur jag undrar var du är….”.
Men en sak är allt sann….
”Man borde inte sova när natten faller på, man borde se på stjärnorna högt uppe i det blå….”.

Vi amatörastronomer skulle ju alltid vilja ha en stjärnklar himmel att se upp mot. Utan ljusföroreningar och tänk vilken underbar galax vi bor på……

”VINTERGATAN”
”Det är stjärnklart i natt, och du ska veta att

Det är en ny dag i morgon igen”

Väl mött på VSP!
Ingela o Gert

Efter 3 dagar och 2 nätter bland stjärnor och planeter

2012-01-25T09:00:00.002+01:00

”Det är stjärnklart i natt….”
Hej igen alla stjärnor och planeter.

Nu har vi kommit till sista dagen på VSP (Värmlands Star Party).

Eftersom söndagens föreläsningar börjar kl 10 och avslutas vid lunchtid så innehåller söndagen inte lika mycket. Men efter 3 dagar och 2 nätter bland stjärnor och planeter så känner man sig ganska mör.

Allt man har lärt och varit med om under VSP tar var och en med sig hem för att ha nytta av i sitt intresse för vår stjärnhimmel.

Man behöver alltså inte vara proffs på astronomi för att delta i Värmlands Star Party utan det räcker med att bara vara nyfiken och intresserad av vår himmel och dess kosmiska värld. Man kan ju även få möjligheten att beskåda den i olika teleskop och även få lite fakta runt det du då ser.

Det är en fin gemenskap och samkväm runt amatörastronomin som ger nya bekantskaper med samma intresse och den spänning som är när flera amatörastronomer står en alldeles mörk, stjärnklar natt och blickar upp mot vår underbara himmel och alla de miljoner stjärnor som vi kan se nu.

Tänk vilken underbar och mäktig stjärnhimmel vi har.

See you soon.
Ingela o Gert

Nordens största privatägda teleskop, självklart stjärnklart i Sunne kommun

2012-01-23T07:45:00.001+01:00

Hej igen alla stjärnor!

Nu fortsätter vi på den himmelska färden. Sist vi träffades berättade vi om Nordens blivande största privatägda teleskop som Mats Yderstig i Lysvik strävar att bygga färdigt.

Mats Yderstig bygger observatorie av mastodontmått i Lysvik

Mats fick, SAAFS första amatörastronomiska pris 2010. Detta för sina ideella astronomi-insatser i Lysviksbygden.

Dessa inkluderar inte bara arrangörsskap av Värmlands Star Party utan även detta pågående obeservatoriebygge av mastodontmått och hans astronomiska fotografering.

Det finns även en mycket duktig universitetsstuderande amatörastronom från Västra Ämtervik som heter Mikael Ingemyr. Han har föreläst om sin studie om Exo-planeter på VSP 2010. Han berättade då om sin studie av universums största planet WASP-12b, en sk Exo-planet som enligt hans mätningar är sex och en halv ggr större än Jupiter. En riktigt spännande upptäckt.

Vi hörs vidare om VSP (Värmlands Star Party)
Ingela o Gert

Astronomisk tipspromenad - Det är stjärnklart i natt…

2012-01-20T10:27:00.000+01:00

Hej, nu är vi här ännu en gång.
I onsdags började vi berätta om hur programmet kan se ut under ett Star Party.
För att fortsätta där vi slutade efter småtimmarna på fredag natt och lite nattsömn så startar lördagen kl. 10:00 med invigning av årets VSP, Värmlands Star Party.
Därefter följer föreläsningar av olika slag som handlar om amatörastronomi.

Föreläsningar om amatörastronomi

Det kan handla om till exempel olika stjärnbilder, observationer runt enskilda stjärnor, namn och fakta runt de stjärnor som ingår i stjärnbilder. Det kan vara historik och dokumentation av astronomi, radioastronomi, planeter och galaxer. Information om olika förekommande observatorier, mytologin runt stjärnor, teleskopbygge, teknik, astrofotografering, stjärnhimmeln i andra länder, gamla hjälpmedel och material inom ämnet.

SAAF, Svensk AmatörAstronomisk Förening har sitt årliga årsmöte under lördagen och det förekommer också en astronomisk tipspromenad under eftermiddagen. Vi har även under ett par år tillbaka gjort ett besök på Fryksdalsobservatoriet hos Mats Ydestig i Lysvik och tittat på hans observatoriebygge, det blir Nordens största privatägda teleskop.

Hörs vidare om Värmlands Star Party.
Ingela o Gert

Värmlands Star Party i Lysvik är ett evenemang för alla som är intresserade av vår stjärnhimmel och äger rum i Berga hembygdsgård i Lysvik den 24-26 februari 2012 och är det 22:a i sitt slag.
Hela programmet hittar du här på SAAF´s webbplats

Star Party - Det är stjärnklart i natt...

2012-01-18T14:38:00.000+01:00

Hej! Nu är vi här igen! Vi tänkte idag berätta lite om vad vi sysslar med under vårat Star Party.

Natthimlen över Berga Hembygdsgård i Lysvik

Fredag eftermiddag checkar man in och pratar med andra medlemmar och gör sig bekant med nya.
Astro Sweden börjar sin försäljning av astronomiska prylar som man kan titta på och köpa under helgens gång.

Entusiastiska amatörastronomer
deltar i Värmlands Star Party

Teleskop monteras upp ute på gårdsplanen, det brukar vara 15 till 20 st.

Inne i hembygdsgården öppnar kafeterian och musikunderhållningen gör sin entré.

Under kvällens gång är de entusiastiska amatörastronomerna ute i, som det brukar vara, 15 till 20 graders kyla och ställer in sina objekt på den underbara stjärnhimlen, till tidiga morgontimmen.

När man börjar frysa kan man gå in i hembygdsgården för att lyssna på musiken och snacka runt en varm kopp kaffe, varm korv eller te och smörgås. Det kan vara skönt att få värma upp sina frusna tår och fingrar. Fredagskvällen kan sluta om vi har tur med en mörk och mycket klar himmel med många tusen små stjärnor som lyser upp den.

Vi återkommer med dag 2 och 3 om Värmlands Star Party.

Ingela o Gert

Ingela och Gert bloggar vecka 3-4
i Sunnebloggen om Värmlands Star Party

Värmlands Star Party i Lysvik är ett evenemang för alla som är intresserade av vår stjärnhimmel och äger rum i Berga hembygdsgård i Lysvik den 24-26 februari 2012 och är det 22:a i sitt slag.

”Det är stjärnklart i natt….”

2012-01-17T08:01:00.001+01:00

Denna sångtext vill nog alla amatörastronomer ska vara sann varje kväll. Nu är det så här att det börjar att dra ihop sig till VSP eller som det heter: Värmlands Star Party i Lysvik.

Detta är ett evenemang för alla som är intresserade av vår stjärnhimmel. Sådana här träffar anordnas även på andra platser i landet så som på Öland, i Mariestad och i Norrland bland annat.
Värmlands Star Party äger rum i Berga hembygdsgård i Lysvik den 24-26 februari 2012 och är det 22:a i sitt slag. Vi börjar fredag kl 15.00 och slutar vid middagstid på söndagen. Det brukar komma ca 80-100 deltagare och flera av dem kommer långväga ifrån för att få känna gemenskapen med andra med samma intresse;

Amatörastronomi

Bilden ovan är M45 eller Plejaderna som den också heter

Vi som gjort detta inlägg är: Ingela Henriksson och Gert Oskarsson som är två amatör-astronomer från Arvika och vi har haft detta intresse sen många år. Ingela är också medlem i SAAF:s styrelse (Sveriges Amatör Astronomiska Förening).

Den lokala förening som vi deltar i nu och ca 5 år tillbaka är Mitt Hem i Kosmos och som tidigare hette VVAF (Västra Värmlands Astronomiska Förening). Sen 3 år tillbaka så har vi även varit arrangörer i den arbetsgrupp som anordnar VSP varje år.

Vi återkommer med Värmlands Star Party.Ingela o Gert

Tack för mig

2012-01-13T08:00:00.001+01:00

Jag skriver här mitt sista blogginlägg och skulle bara vilja säga att detta har varit en väldigt spännande och rolig upplevelse. Tack till alla som har ödslat ett par minuter av sina liv till att läsa om mina tankar och erfarenheter. Min idé med bloggandet var att få dig som läsare att tänka till och reflektera över vad som händer i just ditt liv.

Jag skulle gärna ha skrivit flera inlägg, men tiden har varit ett problem. Det finns mycket annat som jag brinner för som jag gärna hade delat med mig av. Men vem vet, jag kanske dyker upp igen i en blogg nära dig.

/D

Vågar du hoppa?

2012-01-11T08:00:00.004+01:00

Fast med närmare eftertanke så tror jag ändå inte att det hade fungerat att stanna kvar för mig. För det första har jag sjukt dålig koll på frukt å grönt, för det andra så är jag den typen av människa som alltid söker en utmaning och behöver utveckling för att känna tillfredsställelse. En ganska jobbig personlighet om jag ska vara ärlig.

Men jag lever efter övertygelsen att man faktiskt kan ha ett inspirerande jobb, som är roligt att gå till och som spelar roll. Jag är inte så naiv att jag tror att jag kommer att hjula ner till min kiropraktorklinik varje måndag morgon, men jag vet att jag kommer att känna att jag har ett inspirerande och utvecklande arbete. Det är absolut inget fel med att jobba på ICA. Poängen är att man nöjer sig med olika saker här i livet.

Det ligger alltså en viss ambivalens i mina tankar om man som ung ska stanna i Sunne eller om man ska ge sig ut i vida världen och pröva sina vingar. Majoriteten av de jag möter känner sig nöjda med vad livet har att erbjuda i Sunne. Men jag har också sett mycket talang gå till spillo och drömmar som inte just blivit mer än en dröm.

Jag möter en del människor som vantrivs på sina jobb, känner att de har en outnyttjad talang och uttrycker ånger för att de inte tog chansen när den fanns. Till de människor skulle jag bara vilja säga att det är inte försent att göra något åt saken. Vare sig det gäller att flytta, börja en utbildning eller lära sig spela gitarr. Skulle de bli skit av allting så kan man ändå vara nöjd, för man vågade i alla fall pröva.

Jag vill att alla ska sitta i sin gungstol på ålderns höst och känna att man har levt och att man chansade lite. Livet handlar om att våga ge sig ut, våga hoppa utan att man vet vad som väntar. Så innan det är för sent, ta chansen och våga hoppa! Kanske redan i morgon?

/ D

"Besatt av Sunne"

2012-01-09T08:13:00.002+01:00

I dag vände jag mig till en som står mig nära och frågade om råd om ett ämne till min blogg. Som svar fick jag: ”Du är ju helt besatt av Sunne, skriv om det!?” Jag log för mig själv och tänkte att det speglar nog ändå hur mycket jag pratar om Sunne och hur mycket det betyder för mig.

Igår, söndag, var det dags att åka tillbaka till England efter fyra veckors skön julledighet. Även om jag bor i England sedan fyra år tillbaka så kommer Sunne alltid vara mitt hem. I takt med att jag blir äldre så har jag märkt att mina känslor för Sunne växer sig allt starkare. Det börjar bli allt viktigare för mig att ha familjen och vännerna nära. Kort och gott, jag längtar hem.

I tonåren pratades det mycket om i kompisgänget att det var så viktigt att komma i från Sunne så snabbt som möjligt om man ville bli nåt. Av vissa betraktandes det nästan som ett nederlag att bo kvar i Sunne och att man var en ”looser”.

Personligen känner jag att jag avundas de människor som valde att vara kvar i Sunne. Jag avundas de som känner sig nöjda med det som Sunne har att erbjuda när det gäller jobb, fritid och utbildning. Jag skulle själv ha velat vara en person som hade varit nöjd med det enkla. I bland kan jag tänka att de kanske hade varit enklare om jag hade stannat i Sunne och jobbat som grönsaksansvarig på ICA och få sin lön den 25:e varje månad. Att inte behöva bekymra sig för mer än att ha schyssta clementiner i hyllorna...

/D

Från hockeyspelare till akademiker

2012-01-04T08:08:00.001+01:00

När jag var 17 år gick jag och min tränare i FBK, Bo ”Kulon” Lennartsson, till den dåvarande rektorn på Sundstagymnasiet i Karlstad och berättade i samråd att jag hade valt att satsa på hockeyn helhjärtat och skulle ha svårt att vara kvar som heltidsstudent. Rektorn hade egentligen inga invändningar mot detta beslut och önskade mig ett stort lycka till.

Året efter fick jag ett kontrakt med A-laget i FBK. Kontraktet innebar att jag fick bil och en väl tilltagen månadslön. Jag behövde inte längre tänka på studier eller utbildning. Det vara i alla fall min tankar just då. Ett par säsonger till och jag skulle vara en etablerad elitseriespelare och jag skulle aldrig behöva tänka på pengar igen. Framtiden såg ljus ut för unge, lovande Westin.

I takt med att säsongerna gick, så upptäckte jag en växande känsla i kroppen av att hockey inte längre var så kul som den tidigare hade vart. Hockeyn gick bra för mig, men sakta kändes det som att glädjen i hockeyn försvann. Jag var trött på bussresor, press från sponsorer och tränare vars referenspunkter i livet begränsades till en ishall och spelet ishockey.

Jag saknade tiden då man snörade på sig skridskorna nere på Åmbergs uterink och spelade i timmar enbart för att det var så himla kul. Helt plötsligt handlade hockey om allt annat än just det… En känd tränare skrek till oss efter en förlust: ” hockey handlar F*N inte om att ha kul, det handlar om djup tillfredsställelse”. Jag bestämde mig för att sluta med ishockey.

Så nu stod jag där, helt utan gymnasiekompetens och ville börja plugga? En tidsmaskin hade vart nice så jag kunde åka tillbaka till det där mötet med rektorn på Sundstagymnasiet. Nu fanns det ingen sådan så jag fick gå den långa, hårda vägen i stället. Sex terminer på Komvux, ett språktest och ett högskoleprov senare hade jag den kompetens som krävdes för att komma in på Anglo European College of Chiropractic i England.

Talangen för att lyckas hade jag utan tvivel, men en del kanske tycker att jag helt enkelt inte hade allt som krävdes för att bli en elitpresterande idrottsman? Till viss del kan jag ställa mig enig till det argumentet, för det krävs en speciell skalle för att hantera all press och att kunna högprestera varje dag. Talang är bra att ha, men det krävs så oändligt mycket mera för att lyckas. Framför allt krävs det glädje i det man gör. Det senare hade jag inte.

Jag följde mitt hjärta och går i dag en helt fantastisk utbildning. Jag är jätteglad över åren som hockeyspelare och jag ångrar inte de val jag har gjort, trots att vägen har varit aningen brokig och tidvis ganska tuff.

Så till alla unga talanger där ute, kom ihåg att glädjen till vad ni nu än håller på med, måste vara den stora anledningen till att ni gör det ni gör!

Och kom ihåg, utbildning parallellt med idrott är fullt möjlig.

En som vet.
/D

Daniel Westin presenterar sig

2012-01-02T15:55:00.001+01:00

Hej!
Jag heter Daniel Westin, är 30 år gammal och är född och uppvuxen i Sunne. För tillfället bor jag i England, Bournemouth och pluggar mitt fjärde år till kiropraktor på Anglo European College of Chiropractic.

Fram tills ungefär fem år sedan har mitt liv till stor del handlat om ishockey då jag har spelat i Färjestad, Bofors, Nybro och givetvis i moderklubben Sunne.

Jag har spelat TV-pucken två gånger och varit med i pojk- och juniorlandslag. Från det att jag var 18 år gammal var ishockeyspelandet mitt yrke på heltid och jag har haft många fina år med denna härliga sport.

Av olika orsaker så slutade jag med ishockeyn 2006 och bestämde mig för att flytta till England och påbörja min utbildning till kiropraktor.

Många kanske undrar varför man ger upp en karriär som professionell ishockeyspelare för ett liv som fattig student? Men att sluta med ishockeyn och börja plugga på college i UK blev en 180 graders vändning i livet och helt klart mitt livs klokaste beslut.

I detta bloggande kommer jag att dela mina tankar om hur jag ser på Sunne i dag, utbildning och vikten av att ha målsättningar i livet. Jag kommer också att berätta om hur mitt liv ser ut som student i ett annat land, långt bort från Sundsberget och Kolsnäsudden!

/ D

Sunnebloggen tar jul- och nyårsledigt

2011-12-19T08:12:00.001+01:00

Sunnebloggen tar nu jul- och nyårsledigt. Vi är tillbaka första veckan i januari 2012. Då bloggar Daniel Westin, Sunnekillen som just nu bor i Bournemouth, England. Han pluggar sitt fjärde år på Anglo European College of Chiropractic.
God Jul och Gott nytt år!
Välkommen tillbaka:)

Konditionsträning och skicross

2011-12-16T09:36:00.001+01:00

Hej!!

Första passet idag så åkte jag och min kompis 3 timmar lugnt! Inte så farligt jobbigt, men det är bättre träning än vad man tror. Det är en bra konditionsträning det gör så att man orkar hålla ut länge och hjärtat blir bra tränat!

Beviset på de tre timmarna. ;)

Trött Julia efter passet.

Trött Josefin och Julia efter passet ;)

Elin och Julia i väntan på julkalendern i morse.

Andra passet så körde vi skicross-stafett!! Skitkul!! jag och min lagkompis vann (av tjejerna... av två lag).

Skicross är när man kör en bana som innehåller hinder som till exempel slalom. Man kör inte så lång sträcka, den ligger på runt 500 meter. På den här stafetten så körde vi två olika banor två gånger. :)

/Josefin

Bruks levererar!

2011-12-14T08:21:00.000+01:00

Hej!
Här uppe tränar vi hårt. Två pass om dagen på några timmar.

Idag har vi dansat bugg! Det var skitskoj, vi tjejer fick dansa i cirka två timmar eftersom vi är så mycket färre än killarna. Tiden gick väldigt fort så det gjorde inte oss något! :)

/Josefin

Bruksvallarna!

2011-12-12T08:12:00.001+01:00

Hej där!!
Just nu sitter jag på mitt rum uppe i Bruksvallarna! Det tog cirka fem och en halv timme hit och det är skönt att vara framme! :D
I helgen har jag packat för lägret, varit på lucia och bakat pepparkakor!

Så här fina blev pepparkakorna:

På rummet här i bruks med Elin och Julia!

/Josefin

Solen skiner och det gör vi med!

2011-12-09T17:15:00.003+01:00

Igår när vi skulle gå upp till skidtunneln för träning så var det riktigt underbart väder! En såndär riktigt vacker soluppgång!
Vi tog några bilder på den. ;)

Men sen när vi skulle gå hem igen så var det helt plötsligt väldigt dimmigt, men vi var glada ändå! så vi tog lite hoppbilder för att visa hur glada vi var! ;)

Efter träningen så drog vi oss mot skolan, där väntade två lektioner och sedan cykla hem för att ta en fika med min syster!

En riktig härlig dag idag också! Nu ska jag öppna dagens lucka på min chokladkalender och mysa framför årets julkalender, vilken jag tycker ät riktigt bra! :D

//Josefin

Jag ser det snöar....

2011-12-08T07:46:00.000+01:00

Första snön är nu kommen, och alla skidåkare är nu på topphumör!

Igår var jag på en väldigt intressant föreläsning som handlade om doping. Då fick vi veta lite överlag om vad som kan hända om man dopar sig.

Idag fick vi reda på att vi ska åka på läger nästa vecka till bruksvallarna! Vi var där för en vecka sedan också. Vi skulle egentligen ha åkt till Långberget nu men det var för lite med snö, Så det blev Bruksvallarna istället! Tror det kommer bli toppen även denna gång! :)

Vi tränade i Skidtunneln idag, det gick bra men vi längtar såklart väldigt mycket efter att få åka ute, vilket det inte är lång tid kvar tills vi får göra! :D

Det var allt från mig idag! // Josefin

Josefin Nilsson från Mallbacken presenterar sig

2011-12-06T08:21:00.000+01:00

Hej jag heter Josefin Nilsson och är sexton år gammal. Jag går första året på Torsbys Skidgymnasium, vilket är dunderkul!

Jag kommer ursprungligen från lilla Mallbacken som ligger i Sunne kommun. Men är nu bosatt här i Torsby på vardagarna! Jag tävlar i skidor för klubben IK Fryken, som ligger i Lysvik.

Jag ska blogga här på Sunnebloggen i två veckor framöver. Jag ser fram emot detta och hoppas att ni vill läsa om vad jag gör och hur det är att gå på ett sportgymnasium.

/Josefin

Ängenleden

2011-12-02T08:09:00.001+01:00

Det finns många möjligheter till vandring eller kortare utflykter i Ängenområdet.

Alla vägar ...

Med karta kan man ströva fritt och söka sig upp på höjderna för att njuta av utsikten eller bara utforska landskapets rika växtlighet. Vill man ge sig ut på lite längre strapatser så finns flera leder som strålar samman här.

Längst av dom är Ängenleden, 16km som går i en vid båge runt Ängsjön. Den är kuperad och inte alltid helt lättillgänglig, så man behöver avsätta ordentligt med tid för att ta sig runt.
På Sunne kommuns hemsida finns en karta över leden, liksom över kommunens alla leder. Ett trettiotal sevärdheter samt rastplatser med bänkar och bord är utmärkta på kartan.
Till sidan om vandringsleder på sunne.se

Utsikt från Alma på Ängenleden

Det var den kände konstnären Sven Schutzer Branzén som var initiativtagare och pådrivare till Ängenledens tillkomst. Han rörde sig mycket i Ängsjöns omgivningar, där han uppskattade ljuset och hämtade motiv från den rikhaltiga floran. Sven var så hänförd av landskapet att han tyckte att det skulle komma fler naturälskare till del.
Efter flera år av rekognosering, planering och arbete så invigdes Ängenleden 1994. En pampig invigning med kommunalråd och Astrids djurparad.

Dammruin i Ängsälven

Vandringsleder kräver underhåll och marknadsföring. Av denna anledning är Sunne kommun nu en del av föreningen Värmlandsleder. Föreningens syfte är att att certifiera ett antal leder i länet så att de alltid är väl underhållna, uppmärkta och och försedda med permanenta rastplatser.
Förhoppningen är att både Ängenleden och Gruvrundan ska stå nyrustade till våren.
/Per-Arne Lundin

Alla vägar går till Ängen

2011-11-30T08:32:00.000+01:00

Rokkmakkstugan i Ängen är ett välbesökt utflyktsmål.

I Sunne och Arvika vet alla vad Rokkmakkstugan är. En nyårsdag för bra många år sedan hamnade jag i baren på restaurang Gondolen vid Katarinahissen i Stockholm. Bartendern la väl märke till att jag hade värmländsk dialekt och frågade var jag kom ifrån. När jag sa Sunne så replikerade han direkt med att; vi i branschen gillar inte att Greta dumpar priserna, naturligtvis sagt med glimten i ögat. Han hade under julen varit där och åkt pulka med sina barn.

Stugan är framför allt under vintern ett välbesökt utflyktsmål. Snösäkert och trivsamt för att åka skidor, pulka eller bara för att ta en kaffe med våffla. För många är Greta ett lika bekant begrepp som anläggningen.

Rokkmakkstugan färdigställdes 1940 av friluftsentusiaster från Arvika som tidigt upptäckt snötillgången här. 1942 övergick ägandet till MHF i Arvika och från 1998 är det Rokkmakks Fritidsförening som svarar för driften genom ideella insatser.

Ända från 1942 och till för ett par år sedan är det Greta Persson som varit dess dess allt i allo. Med ålderns rätt så drog sig Greta tillbaka för ett par år sedan, men serveringen drivs vidare av Maj-Britt Jansson som också har sina rötter i bygden. Från jul och framåt så är det öppet alla helger och lov. Kommer bara snön så är spåren preparerade.

Så fort snön kommer är spåren preparerade.

Greta bor fortfarande kvar som närmaste granne till Rokkmakk och ses ofta på besök vid olika evenemang. Maj-Britts strävan är att ha verksamheten igång så stor del av året som möjligt. I sommar var det många olika arrangemang och våren och hösten lämpar sig bra för vandring på de leder som finns i omgivningen.

Det är damerna som får hjulen att snurra. Nästan lika välkänd som Greta är Astrid i Ängen, ordförande i fiskevårdföreningen och ett levande lexikon om traktens historia. Så sent som nu i oktober var hon huvudperson när filmen ”Astrid i Ängen” hade premiär i vid miljöfilmsfestivalen i Torsby. Filmen är gjord av Eva Thorstensson och Kjell Landin, är 16 minuter lång och skildrar landsbygdens verklighet genom Astrids ögon.

Astrid i Ängen är ett levande lexikon om traktens historia.

Naturligtvis gör ni en utflykt till Rokkmakkstugan i vinter. Hur man tar sig dit? Det vet jag sen jag hörde Greta ge telefonbesked att ”alle väger går te Änga”.

/Per-Arne

Att fånga rätta ögonblicket

2011-11-28T08:27:00.000+01:00

Ska du med och åka skridskor ett par dagar? Ett telefonsamtal mitt i veckan och det var bara att säga ja. Känns ovant men väldigt bra. Tog bara reda på att vi skulle norrut och att login var ordnad.

Vi var två från Arvika-Sunne långfärdsskridsko som gav oss iväg i duggregnet från Sunne tidigt onsdag morron. I bilen berättar Olov att målet är Rogens naturreservat och att det till kvällen kommer ytterliggare sju personer från Solstaskäret i Karlstad.
Olov har läst israpporter och tror att det kan vara möjligt att ta en tur på vägen upp för att utnyttja dagsljuset. Så efter att ha fyllt på förråden i Malung så gör vi ett första försök på sjön Hormunden mellan Sälen och Särna. Det visar sig vara en fullträff. Lite vatten på isen, men 10cm tjock och en mycket trevlig sjö.
Vi hann med ca 4 mil innan mörkret la sig och det var dags att dra vidare.

Vår lägerplats i Rogen heter Kärringsjön

Vår lägerplats i Rogen heter Kärringsjön och består av små stugor med vedeldade kaminer. Duger gott åt ett gäng gubbar som ska åka så mycket skridsko som möjligt.
Ett riktigt rutinerat gäng, med ett undantag, ger sig så iväg ut i gryningen på torsdag morgon. Ett fantastiskt landskap med ett otal tätt liggande småsjöar och med högfjällen i bakgrunden uppenbarar sig. Därtill sol och blankis.
För mig var det bara att hänga på i ledet och lita på den rutinerade färdledaren som lotsade oss mellan vikar och sund och över moränåsar. Redan efter ett par timmar undrade jag när de andra skulle bli trötta, men några sådana tecken var det ingen som visade, så det var bara att bita ihop och invänta mörkret så att det fanns anledning till hemfärd.
Efter heldag med 6 mils åkning var stugvärme, god mat och dryck välkommet. Många goda skridskohistorier följde innan jag somnade först av alla.

Hemåt, efter 6 mils åkning

Fredag nya sjöar, denna gång Västervattna och Östra Vingarna. Som tur var så var det fler som var lite möra så tempot var överkomligt. Hade varken hittat eller tagit mig fram torr utan detta rutinerade sällskap
Någon höll sig lite långt ifrån gruppen vid en passage av ett sund vilket renderade i bad. Dock snabbt avklarat med ombytet som fanns i ryggsäcken, varpå dagen fortsatte som planerat.

Tre dagar med fantastiska upplevelser.

Tre dagar med fantastiska upplevelser som nästan bara är möjliga om det går att fånga rätta ögonblicket. Idag kommer snön till Rogen och då kan skridskosäsongen vara slut här, men kan uppstå på andra sjöar efter hand som kylan går mot söder.
Organiserad skridskoåkning över flera dagar var en ny upplevelse för mig och jag förstår mina nya vänners hängivenhet. Erkänner att jag tidigare tagit lätt på säkerhet och navigation, men att jag nu med största respekt rättat in mig i ledet.
/Per-Arne Lundin

En unik tillgång med något för alla

2011-11-25T07:56:00.001+01:00

Ett av flera utflyktsmål i omgivningen är Ängsjön. En unik tillgång med något för alla. Fiske, bad, skridskor, skidor, skoterled, fågelskådning mm.

Ängsjön har något för alla, både vinter- och sommartid

Allt väl tillgängligt genom Ängens Fiskevårdsförening. Det man har att vårda är inte vad som helst, utan en självreproducerad rödingstam från istiden. Rödingfisket lockar vintertid många sportfiskare och vid premiären som alltid infaller den 16 december kan antalet vara tresiffrigt.

Om man tar varvet runt sjön och
håller ut i alla vikar så är sträckan 11 km.

Ingen behöver heller avstå av ekonomiska orsaker. Ett dagkort kostar 30 kr och ett årskort 200. Då ingår också lån av båt och möjlighet till övernattning i en jättefin stuga på Kullerholmen. Föreningen sköter även badplats och bryggor.
Fiskkort köper man hos Astrid, Greta eller i Rokkmakkstugan. (Kommande bloggar). Det är bara att hoppas att isen lägger sig till premiären. Det har funnits gånger när den inte gjort det, men då har båtarna kommit i vattnet igen.

Kommer isen kommer också skridskoåkarna och blir det för mycket snö för skridskor så blir det skidåkning. Om man tar varvet runt sjön och håller ut i alla vikar så är sträckan 11 km. Denna möjlighet till motion använder jag mig av både på skridskor, skidor eller i kajak.

Kommer isen, kommer skridskoåkarna

Ett antal skoterleder korsar också varandra på sjön. MK WestSkoter ansvarar för dom och därmed så håller sig alla nästan till 100% på lederna, vilket gör att alla friluftsintresserade kan samsas.

Det finns många skoterleder kring Ängsjön

Vid sjöns utlopp, Ängsälven finns rester av såg och kvarn. Älven mynnar i Rottnen och passerar på vägen ner Håtjärn och Dammyren.

Dammyren klarar en tidig skridskopremiär

Dammyren är ett av de vatten som fryser tidigast i Värmland och många förlägger sin skridskopremiär dit. För ett par veckor sedan var den helt islagd och nästan bärig. Nu har mildvädret slagit till även där så nu är vi några som drar till norra Dalarna ett par dagar för att åka långfärdsskridsko, pensionsförmån.
/Per-Arne Lundin

Vägfrågan tar man inte med en klackspark

2011-11-23T07:53:00.000+01:00

När man bor en bit ute i skogen blir vägen en väsentlig del av livet. Från allmänna vägen i Västerrottna och hem är det ganska exakt 10 km.
Största delen av denna sträcka (8,5 km) är allmän väg och alltid framkomlig på något vis, även om blixthalkan kan förlänga körtiden avsevärt vissa dagar.
Med en gång ska sägas att snön aldrig varit något hinder. Näsmans Åkeri som står för plogningen kör vilken tid som helst på dygnet och inför morgonens arbetsresa är det alltid åkbart.

Sista 1,5 km är det Gräshöjdens vägsamfällighet som gäller. Hustru Anita som bott här längre än jag har varit pådrivande för och i detta sällskap. Hon har till och med av ren självbevarelsedrift lyckats få sista delen upp till huset omdragen. Detta för att plogbil och andra transporter ska ta sig fram. Alla som varit här innan sista delen gjordes om har minnen av den gamla branta uppfarten som var utsprängd i berget.

Nästan direkt jag kom hit fick jag lära mig att vägfrågan tar man inte med en klackspark. Kvällspressen skulle bara veta vad dom missar i landets otaliga vägsamfälligheter. Vår förening är dock inte större än att allt genomförs i bästa samförstånd.
Vägsamfällighetens möten är noggrant protokollförda, underhållet planerat och prioriterat och arbetsinsatserna jämt fördelade över säsongerna. Saker man tar för givna när man bor i civiliserat land lever man med och följer på nära håll.

Enskilda vägen

Senaste året har det varit insatser utöver det vanliga. Förutom det ordinarie; plogning, ett par gruslass. sladdning och snökäppar så har det varit sprängning dikning och kantklippning.
Det är en njutning när vägen är bra i ordning och nu har vi också kryddat med nya reflexer på snökäpparna, det känns nästan som gatljus. Stora testet kommer till våren i tjällossningen då det avgörs om vi tar oss ända hem.

Allmänna vägen mellan Västerrottna och Ängen som byggdes 1946 genomgår just nu en upprustning. Gammal beläggning som försvunnit ut i dikena plogas upp på vägen och återvinns och grävs samtidigt ur. Eventuellt blandas massorna med lite nytt grus. Under tiden arbetet pågår har det inte varit helt lätt at ta sig fram varje dag.
Som tur är finns ett alternativ i vägen Mangskog-Västerrottna dit påfarten är 5 km. Den är till och med asfalterad på Arvikas sida av kommungränsen. Dit tar man sig om ska ut i världen på racercykel.

Stora vägen

Vägrenoveringen ger säkert resultat med tiden. Stora bolaget som utför detta arbete var tidigt ute med sina snökäppar. Dock är inga kvar efter utfört arbete. En sådan logistisk miss skulle aldrig Gräshöjdens SMF råka ut för.
/Per-Arne Lundin

Är nöjd med att gå mot strömmen

2011-11-21T08:12:00.000+01:00

Bra att bli tillfrågad, annars är det mycket som aldrig skulle bli gjort, när man lever i skuggan av Jante. Blogg har inte stått högst upp på listan över vad jag borde göra. Nu är jag där och då passar jag på att dela med mig av livet i en av kommunens utposter.

45 år i offentlig sektor med många dagliga möten byttes för snart ett år sedan ut mot pensionärsliv i en, även med norrlandsmått, liten by. Ängen i Gräsmark har kanske 4-5 fastboende och ligger 30 km från tätorten.

Annat var det 1880, då bodde här ca 500 personer. Då var ändå det område där vi idag bor, Gräshöjden, oräknad. Vi bor i Norra Gräshöjden som vid den tiden bestod av 8 gårdar.

Huset på Kuuln

I den historieskrivning som finns om Gräsmarks södra Finnskogar står att läsa om alla övergivna bosättningar i Gräshöjden, med ett undantag; ”Kullen, på ortens dialekt Kuuln, är husen kvar och bosatta”. Det skulle gå att se sig själv som ännu en fornlämning bland de andra, men det perspektivet har jag inte valt, utan tycker att det är en fantastisk förmån att få upptäcka denna bygds möjligheter.

Det skulle gå att se sig själv som ännu en fornlämning
bland de andra...

Först bara ett par ord om pensionärslivet. Ett par dagars jobb i veckan har visat sig bra för själen. Det fantastiska är att i så stor utsträckning disponera sin tid. Katten är också nöjd, möjligheten att komma in har utökats betydligt.

I hela världen går flyttströmmarna mot de stora städerna. Sverige, Värmland och Sunne är inga undantag. Är nöjd med att gå mot strömmen och konstaterar att det aldrig har varit lättare att bo på landsbygden än idag.

Vägen från Västerrottna till Ängen byggdes så sent som 1946, innan gick transporterna mot Edane via Mangskog. Inte bara vägarna har utvecklats, kontakterna med omvärlden går väldigt bra att hålla via nätet; Skype med dottern i Paris, Milan i direktsändning, bästa filmerna och strömmande ljudböcker.
Från Ängen till Spanien (där jag var för ett par veckor sedan, enkel Girona 250 kronor) tar man sig på mindre än 5 timmar. Ska ändå lära mig passa bokbussen och njuta av omgivningens fantastiska naturupplevelser och små händelser som jag ska försöka ge en bild av kommande dagar.
/Per-Arne Lundin

Allt jag behöver finns här!

2011-11-18T10:21:00.000+01:00

Jag har aldrig haft någon längtan att flytta från Sunne. Allt jag behöver finns här!

Innan jag började på Nykvist Skogs AB så jobbade jag närmare tio år på Mårbacka Minnesgård. Det var otroligt roligt, lärorikt och intressant att få jobba i en så speciell miljö. Det var också först då som jag började förstå hur vackert det var i Värmland. Väldigt många gäster påpekade hur fint det var här….och när jag faktiskt började titta, så hade de ju rätt!

Ofta får jag höra, då jag träffar människor från andra ställen i Värmland (exkl Karlstad) att det - ”finns så mycket i Sunne”! -”Där händer det mycket”! ....och visst händer det mycket. Men ibland är jag är rädd att vi kan leva på lite gamla meriter. Jag hoppas att Sunne som turistort kan fortsätta växa och att fler hittar hit.

Mitt sista inlägg blir mycket kort då tiden idag är knapp. Ser fram emot helgen, då ska jag bla måla och gå på teater på Hotel Selma Lagerlöf. Hela gänget på Nykvist Skogs AB ska fira andra platsen i tidningen Driva egets tävling David-Goliat.

Hela gänget på Nykvist Skogs AB

Trevlig helg!
/Lina Edin

Vi fick sjunga för full hals!

2011-11-16T14:06:00.000+01:00

Hej!

Igår hade jag en intressant dag i Karlstad. Började med träff för de kvinnliga ambassadörerna i Värmland samt representanter från andra kvinnliga nätverk i länet. Jag representerade Majorskorna. Landshövding Eva Eriksson inledde med att prata om skillnader i manligt respektive kvinnligt ”uppträdande”. Skrämmande att en person på den positionen märker av skillnader i hur man blir bemött i olika situationer. Hon berättade att hon ibland blir presenterad som ”den kvinnliga landshövdingen” istället för, helt enkelt landshövding! Kön borde inte vara relevant för uppdraget.

Årets Vilja-stipendie delades ut och gick till smeden Britt Aronsson från Filipstad. Vi får hoppas att det nästa år går till Sunne. Ina Forsberg var med och livade upp hela tillställningen! Vi fick sjunga för full hals! I sin presentation utlovade Ina framgångar som artist och det tror jag säkert blir så!

Senare på dagen var jag med på ett seminarium i virkesaffärer som Hushållningssällskapet och Skogskvinnorna i Värmland arrangerade. Det var ett intressant seminarium och mycket spännande att höra skogsägares tankar inför en virkesaffär. Det var många frågor som dök upp. Som med alla affärer så tror jag att det gäller att skapa bra relationer och träffa människor som man känner sig bekväm med och kan lita på .
// Lina Edin

Skog innebär ofta många känslor

2011-11-14T09:33:00.000+01:00

Jag jobbar som ekonom på Nykvist Skogs AB, som är Sunnes enda skogsföretag med säte i Sunne kommun och jag har nu förstått att skog är något speciellt.

För många så består skog av flera olika nyanser. Skog innebär ofta många känslor. Låter säkert konstigt, men då man jobbar med skog och skogsägare så märker man av det ofta. Jag har själv skog och visst tar man, med avsikt, inte alltid de mest lönsamma beslut, utan man väger in andra aspekter.
Skogsbruk är ju också mycket speciellt på så vis att man skördar oftast bara en gång i livet! Nästa gång är det en annan ägare av skogsfastigheten. När vi senast avverkade på min egen skog, så var det skog som min farfar satte. Visst tänker man då och är tacksam!

Bild: Jag och Anton kollar in avverkning vintern 2010.
Kanske avverkar han nästa gång.

Det finns mycket skog i Värmland och det är en viktig näring för länet och alla skogsägare här. Jag brukar ibland fundera på om skogen räcker till när man ser alla timmerbilar på vägarna. Men ny skog planteras hela tiden.
Vi har en bra lagstiftning i Sverige som ser till att skogsägare vid slutavverkning måste sätt nya plantor och se till att ny skog växer upp. Som skogsägare får man heller inte avverka hur som helst. Den statliga myndigheten, Skogsstyrelsen, måste godkänna alla slutavverkningar större än 0,5 ha.

Känns som om skog och skogsägande blivit mer populärt de sista åren och det finns många utbildningstillfällen. Imorgon kväll håller Hushållningssällskapet kurs om virkesaffärer och nästa vecka så har landshövding Eva Eriksson bjudit in till ett seminarium: FrunTimmer i skogen. Ska bli intressant!

Vi höres!
Lina

Då var medlemmarna i Nätverket Majorskorna min räddning!

2011-11-11T15:18:00.000+01:00

Jag återkommer till Majorskorna! Ibland kan det vara svårt att konkret säga varför det är viktigt att nätverka och t.ex. vara medlem i Majorskorna. Som ett talande exempel på detta kan jag beskriva min sits för två veckor sedan.

Jag hjälper en ekonomisk förening med löpande bokföringen och sammanställning av bokslut (OBS föreningen finns inte i Sunne) och trodde att bokslut skulle gå fort och enkelt! Det visade sig vara fel! Ett jobb som jag trodde skulle ta en förmiddag… max en dag, tog istället fyra arbetsdagar. Årsredovisningen skulle vara klar ett visst datum och det fanns en hel del som behövdes ändras och ordnas till i denna förening. Jag insåg att jag behövde snabb hjälp med detta! Då var två medlemmar i Nätverket Majorskorna min räddning!

Ringde till en Majorska för hjälp med sammanställning av årsredovisning och till en annan för revision. Allt detta bokas på en timme! Då var jag oerhört tacksam att jag hade dessa kontakter och att vi setts många gånger så att jag faktiskt kunde be om snabb hjälp! Slutligen kunde jag lämna ifrån mig årsredovisningen i tid! Tack till er som hjälpte mig!

Trevlig helg!
Lina

Nätverket Majorskorna är viktigt för Sunnes kvinnliga företagare eller kvinnor i ledande ställning!

2011-11-10T10:03:00.000+01:00

Idag tänkte jag ta tillfället i akt och berätta om Nätverket Majorskorna i Sunne. Det är en förening för kvinnliga företagare och kvinnor i ledande ställning som bor eller är verksamma i Sunne kommun.

Vi är idag 83 medlemmar i en mängd olika branscher. Just nu är jag ordförande, men har varit medlem i fem år och när jag tänker tillbaka på alla träffar som vi haft så finns det många starka, kreativa kvinnor i Sunne!

Vad gör då Majorskorna? Ja, vi har jobbat utifrån fyra värdeord. Dessa är:
*Lust *Mångfald *Nytänkande *Kreativitet

Det ska vara KUL att gå på våra träffar och man ska få ny KUNSKAP. Ganska enkelt och nog känns det som ett bra koncept då vi oftast har ett tjugotal Majorskor på våra träffar. Att vara med i Majorskorna är ett sätt att marknadsföra sig själv och den produkt/tjänst som man vill sälja. Sunne är inte stort och kan vi ”dra nytta” av varandra så vinner vi alla på det.

Vidare så deltar vi i Sunne kommuns NÄRINGSLIVSRÅD där vi, bland andra organisationer och föreningar i Sunne, kan vara med och föra fram idéer eller frågor till kommunledningen. Nätverket Majorskorna är viktigt för Sunnes kvinnliga företagare eller kvinnor i ledande ställning! Så om Du driver eget företag eller har en ledande roll i ett företag och bor eller verkar i Sunne så är du varmt välkommen till oss. Läs mer om Majorskorna på vår hemsida http://www.majorskorna.se/

P.S Nästa träff är på Kalasmakeriet i Gräsmark 24 november kl 19.00!

//Lina

Vi ska vara rädda om den jordbruksmark vi har

2011-11-07T10:47:00.000+01:00

För första gången någonsin så ska jag nu blogga och ska så här i början göra en presentation av mig själv. Jag heter Lina Edin och arbetar som ekonomiansvarig på Nykvist Skogs AB i Gräsmark och är ordförande i Majorskorna i Sunne.

Lina Edin

Hemma för mig är Skinnargården, strax utanför Sunne. Där bor jag tillsammans med min man Johan, vår son Anton 2,5 år och schäfern Grace.

Just nu kretsar mycket kring just ”hemma” eftersom vi renoverar huset! Känns som ett fantastiskt projekt som innefattar en stor glädje och en skön känsla av att göra sitt eget hem. Tankarna går allt oftast till val av möbler och inte minst hur det ska möbleras! Den här helgen har vi rödmålat brädfodringen. Känns gott att kunna göra något själv.

Skinnargården är mitt föräldrahem och jag och min man flyttade hit för fyra år sedan. Under den tiden har vi provat på att vara mjölkbönder. Något som vi inte ångrar. Det är otroligt mycket jobb men ger också mycket tillbaka, till exempel då man ser att ens djur mår bra. Att se dem gå ute på bete eller hur djuren ligger i den varma ladugården, en kall vinterdag, och äter med god aptit. Man kan själv se att djuren mår bra! Och visst ger djur, i alla fall som jag känner, en slags rokänsla.

Mitt i all stress för att hinna allt så är det… som vi ofta sa till varandra, då vi såg på djuren, – det är något speciellt med djur. Vi bestämde oss för att prova att producera mjölk i två år för att sedan utvärdera hur vi skulle gå vidare.

Efter tre års mjölkproduktion beslöt vi oss för att sälja mjölkkorna och istället behålla ungdjuren. Vi är nöjda med vårt beslut. På gården finns idag 30 ungdjur. Vi kommer alltid att ha djur på gården, men framtiden får utvisa på vilket sätt och i vilken utsträckning.

Vi ska vara rädda om den jordbruksmark vi har i Sunne, idag måste åkrarna vara stora och välplanerade för att man ska kunna skörda på ett effektivt sätt. Eftersom det är ganska tufft att lyckas producera svensk mat så är det helt avgörande att konsumenterna också väljer svensk mat.

Nästa inlägg kommer att handla om Nätverket Majorskorna i Sunne. Och Du, om Du är Majorska glöm inte vår träff på Shangri La, 8 november kl 18.30, för mer info gå in på http://www.majorskorna.se/

/Lina

Demokratin är ekonomiskt ohållbar

2011-11-04T08:00:00.001+01:00

Här kommer mina sista ord i Sunnebloggen! Jag gör ett sista försök att röra om bland känslorna.

Jag har ingen uppfattning alls om hur många som läser mina inlägg. Jag får erkänna att jag saknar läsarrespons. Det känns tomt och ödsligt att vara skribent. Det är inte på något sätt lika omedelbart som att motta applåderna efter ett uppskattat framträdande på sångestraden.

Å andra sidan om jag skall nämna den sidan, måste jag passa på att tacka den förhållandevis lilla skaran anhängarna till min viskonst i hemtrakterna, som i gengäld till sin storlek, är en trogen och uthållig grupp som ihärdigt stöttar mina tillställningar.

Jag är verkligen tillfreds och glad över den stöttning och support som gör att jag återkommande orkar att arrangera viskonserter i bygden.

Den som i ivern skjuter över målet. Ja, den som hävdar sin tro på sakernas tillstånd in absurdum. Helt enkelt en vanlig sanningssägare. Jag skulle vilja nyansera beskrivningen ytterligare något med att hävda att en sådan person både är en harmlös och nyttig figur i samhället. En sådan person som utgjuter sig på insändarsidorna i de mest skilda ämnen till läsarens skadeglada förtjusning för att själv endast framstå i ett löjes skimmer. Jag frågar mig verkligen vad som driver en sådan person? Är jag själv en sådan?

Viljan av att publicera suspekta provocerande texter, utan särskild egen vinning. avslöjar skribentens exhibitionistiska läggning i kombination med en sällsynt form av självplågeri. Bör man hålla tyst för att inte röja det virrvarr som finnas bakom pannbenet? Svaret är individuellt.

Ponera att personen av en händelse skulle komma den verkliga sanningen på spåren, så att något missförhållande blottläggs. Det är först då som det blir intressant. Först då avgörs striden om tolkningsföreträdet. En enkel illustration, är Tomas Quick-affären, som både förundrat och slagit oss med häpnad, hur tillsynes rediga samhällsmedborgare slår blå dunster i allas ögon för egen vinnings skull.

När vinden vänder, ja när skeppet sjunker och råttorna lämnar vrårna, står skepparen krampaktigt fastklamrad vid rodret och hävdar med emfas att kursen skall hållas, även om den för mot botten!

Tjänstemannastyre och nepotismen är inte bara begrepp, utan det är både farliga och omoraliska företeelser, och saknar inte betydelse för samhällsmoralens uppluckring. En snabb blick in i framtiden kan fås genom att kika i backspegeln, allting går igen och det finns inget nytt under solen.

Demokratin som vi känner den är redan ekonomiskt ohållbar. I framtiden kommer vi att ha än mindre fog och anledning att klaga på beslut tagna över medborgarnas huvuden. Sanningen att säga kommer vi kanske aldrig att hinna märka vad som händer.

En notis i tidningen bara, sedan står vi inför fullbordat faktum. I Sunne handlar det närmast om sexvåningshus vid sundet. Akka stadiums tillkomst är historia och onödigt att ens dra upp i dagsläget, jag bara skrapar en aning ur minnet bland händelser som väcker frågor för att belysa problemet. Kanske kan man fundera över en förklaring om hur planeringen och byggandet av cykelvägen från Borgeby in till Fryxellska skolan gick till, långt innan beslut om Borgebys skolas nedläggning togs.

Som i mycket annat som sker inom kommunen, finns det bara en ekonomisk lösning, som ofta går stick i stäv med önskvärd demokratisk tågordning. Demokrati kostar, är vi villiga att betala?

/Anders

Undrar vem platsens talang egentligen är?

2011-11-03T13:28:00.000+01:00

Nu har jag funderat länge på vem platsens talang egentligen är? Medge att det låter som att det handlar om en person, ja vem av alla duktiga Sunnebor gäller uttrycket. Tycker ni att jag är petig?

Det är riktigt att jag alltid söker språkets precision. Hur bör tolkning av begreppet Genius Loci uttryckas? En plats specifika anda kanske. Det är svårt, luddigt och abstrakt, ungefär som att definiera människans själ.

Jag hörde på radions ring P1 en kvinna uttrycka att en 1000-årig ek var värd mer än ett människoliv, när diskussionen hettade till. Detta sagt för att belysa människors diametralt skilda uppfattningar angående livets och naturens olika värden.

För nutidsmänniskor är det ovetenskapligt att besjäla naturen, men låt oss tala om till exempel bruksanda, storstadspuls, glesbygdsromantik, skogsväsen eller något annat i samma stil för att belysa språkets möjligheter.

Plattityden “Platsens talang” är i mina öron helt omusikalisk, då formulerar jag mig snällt.

Jag har grubblat på en lämplig formulering. Tolkningsfri och med entydig betydelse, och fann följande; Orts Andan inte särskilt fyndigt kanske, men om man måste översätta Genius Loci är det ett begripligt begrepp.

Sagolika Sunne… låter också som brösttoner, men fungerar ändå utmärkt. Ryktet säger att det skall komma förändringar. Annars frågar jag mig bara angående dagens logga, hur kunde man släppa igenom samma typsnitt och mönster som Lutherhjälpen använder?

/Anders

Ångbåten Freja

2011-11-02T08:12:00.000+01:00

I turistbroschyrer över Fryksdalen och Sunne inte minst, skymtar Ångaren Freja fram, som om fartyget vore en stor angelägenhet för bygden. Kanske en sanning?
Även om nu kommunerna runt Fryken inte tycks vilja ta ansvaret för driften!
Som det är nu drivs Freja av en ideell förening som hängt i sedan bärgningen av båten för snart 20 år sedan.

Det är ingen hemlighet att Frejas bistra ekonomiska verklighet påverkar verksamheten. Mindre verksamhet ger lägre bidrag, som i sin tur leder till ännu mindre utnyttjande av fartyget. Att Sunne Kommun kör utpressningsmetoden genom att inte bidra med pengar för att inte Freja synts tillräckligt mycket i trakten är inte mer än brist på visioner.

Det skall till krafttag för att driva Freja. Genom att bilda bolag eller stiftelse lyfts ansvaret för skeppet från en ideell nivå. Det krävs heltidsengagemang för att driva verksamheten. Vem kräver föresten att ett museum skall ge vinst rent ekonomiskt.
Freja; ett musealt föremål som i själva verket är en mycket levande miljö, det kan alla resenärer vittna om. Tänk bara på den rogivande ”tystnaden” som en ångmaskin skänker.

Dessutom borde ett samarbete inledas på intensiv nivå med Ångrike i Oleby som har en tidstypisk miljö som tillsammans med hamnen i Fryksta redan har bra arrangemang för sjöfart. Därefter är det inte omöjligt att någon ytterligare passagerarbåt ansluter i dessa farvatten, samtidigt som ett nytt ångbåtsbolag bildas, drivet av de tre Fryksdals kommunerna gemensamt.
Ett offensivt och inte otroligt scenario för Fryksdalen.

Ångaren Freja
Det gick en gång en ångare på Fryken i trafik
Fryksta - Torsby var dess trad med folk och frakt.
Och på den tiden spelade Nils Utterman musik,
och Gösta Berling rörde sej i denna trakt.
Ännu drömde Selma om sitt kära barndomshem.
Fröding skrev om dårar och han räknades till dem.
Samtidigt i Fryken stampade i ur och skur,
Freja, ångaren vars öde nu är ren kultur.

Annat var det då år 1896.
Frejas renommé liksom biljettens pris
hölls så lågt att ännu ständigt nya frågor väcks.
Både utav allmänhet och expertis.
Säg, hur gick det till ? Var lastens surrning illa gjord?
Fick hon genast slagsida när vattnet kom ombord.
Många öden ändades och rykten kom i svang.
Freja gick i kvav men namnet fick en helt ny klang.

Sommar vid Fryken 2009

Nu är Freja bärgad. Ja, så blev hon ensam kvar
av dom båtar som på Fryken gjort sin tjänst.
Som museiföremål beskådad av envar,
men bland attraktioner knappast överglänst.
Fryksta, Nilsby, Bössviken hon nådde aldrig hamn.
Hundra år blev vilan nu hörs åter Frejas namn.
Över Frykens kärva vatten farleden sträcks ut.
Sunne, Lysvik, Torsby sedan åter söderut.

text & musik: Anders Stävarby

Skådespel och bröd

2011-11-01T10:08:00.000+01:00

Hyckleri är nog det jag har svårast för, ja inte minst tanken på företeelsen, att ändamålen helgar medlen.
Genom historien är just det tillvägagångssättet en återkommande repris. Beakta bara en stund berättelsen om
Jesus eller Barrabas, det finns hur många exempel som helst som leder tankarna i samma riktning: skådespel och bröd för att lugna folket.

Att tala om historia just i dessa dagar kan verka vara som att skjuta i öppet mål, å andra sidan lägger glömskan snart sin sordin över dagens händelser, och man kanske borde införa en rutin för att bibehålla den verkliga verkligheten i sin egen tids belysning. Det är inte ovanligt att historiska tolkningar görs med moderna ögon, och uppfattningar, vilket är helt åt skogen måste jag anmärka.
Hur skulle utvecklingen framskridit om gångna tiders handlingssätt varit avarter enligt våra mått redan i deras tid. Bara sett över den tid jag själv kan överblicka, under min levnad alltså, märks det att fokus flyttats över vad som anses vara relevant, och politiskt korrekt. Vad skall man ta fasta på som betydelsefullt i historien? Konsensus utmynnar inte sällan i rent hyckleri.

För att värna det öppna samhället måste vi alla verkligen måna om historieämnet, och borde…. eller kanske inte helt bannlysa Wikipedia den fria encyklopedin, men verkligen ta uppgifterna med en nypa salt. Det sägs att skolans uppgift inte är att “banka” in kunskaper utan att utbilda barnen till att få verktyg och kunskaper för att själv inhämta uppgifter och fakta.
Det låter pedagogiskt och bra, liberalt rent av, bara ta in de kunskaper som man anser sig behöva. Genuin bildning är och blir en ännu större bristvara.

Kritiska och tänkande medborgare förutsätts i en demokrati, men vilka kunskaper skall prioriteras för att motverka alla sagor och fantasier som svämmar över alla breddar, tillsammans med nya och gamla vidskepelser som fått fäste och ny grogrund i alla samhällskikt.

Visor vid Fryken 2010 i Anders Stävarbys trädgård.
På bilden: Anders Stävarby och Dan-Olof Melander

En sann liberal anser att marknadskrafterna är bäst på att sköta urvalet, och en ättestupa vore inte fel för att skyffla undan problemen på slutet. Landsbygden står inför en gigantisk dränering på folk, fick marknadskrafterna styra helt och hållet bleve det bara de som garanterat lovade att klara sig själva som tilläts att bo på landet. Troligen blir det inte så eftersom humanismen, den intellektuella motkraften som värnar om människan i stort, och ett mänskligare samhälle i synnerhet som bör få överhanden till slut, ja annars är det slut på riktigt.

Som livsåskådning duger inte humanismen eftersom den är en rent intellektuell konstruktion som därmed inte ger svaren på de yttersta frågorna, i de frågorna styr känslorna. Men som livsmönster fungerar humanismen för alla som vill uppnå jämlikhet.

Marknad och människa går inte ihop. En ojämn kamp där den mänskliga faktorn är ett skällsord och ett återkommande mått på tillkortakommande.

Jag inbillar mig att en liberal, bara hyser liberala åsikter så länge densamme har resurser, och något att spela med. När resurserna är slut, skall vi inte förvånas om skriken på rättvisa hörs högst just därifrån!

som slutkläm vill jag bara säga:
Att polisen ens funderar på att ta betalt, är i ett demokratiskt samhälle ett absolut logiskt felslut.
Samhällsapparaten bekostas av gemensamma medel.
Tänk! Även publiken som skall bevakas eller beskyddas, hur man nu resonerar, har betalt sin skatt.
Polis på entreprenad? Det finns ordningsvakter att köpa in!
/Anders Stävarby

En lördagkväll i Lysvik

2011-10-31T08:23:00.000+01:00

10-års jubileum i Lysvik.

Byalaget firade, och bjöd på en festkväll nu i lördags. Det var uppträdande av den unge och begåvade trollkarlen Hampus Hedström ifrån Sunne, vars drivna svada och trolleritricks lovar gott inför framtiden. Ja även min äldste son Erik fick agera stolt assistent i ett trollerinummer.

Sen var det Jenny Carlsson och Emelie Röjeskog som frontar i Lysviksrevyn som snart har premiär dessutom, som bjöd på några sångnummer, egna texter till välkända melodier, som uppskattades storligen. För övrigt sades att revyns alla fyra föreställningarna är slutsålda! Premiär den 11 november. Själv ska jag samma dag dra ner till Kragerö-trakten i Norge och göra en konsert, en avknoppning efter min konsert i Arendal i somras.

För att få nämna hela jubileumsprogrammet i lördags måste framhållas att Bengt Hedelin var på ett strålande humör och delgav oss både historier samt några låtar till avskalat komp av Baytunes, som stod för dansmusiken under kvällen. Själv gjorde jag ett trubadurinslag, men den stora överraskningen var säkert mitt inhopp i Baytunes med bl.a. Lundells Oh la la, jag vill ha dej och några andra nummer sällan hörda i min repertoar, vilket var kan meddelas mycket roligt, som även publikresponsen helt klart antydde.

Så gick det till i Lysvik i lördags, när det bjöds upp till en trevlig kväll som lockade mellan 50 till 100 personer som valde Lysvik trots den mördande konkurrens från allehanda nöjesetablissemang Fryksdalen runt, som gärna vill dra i samma människor./ Anders Stävarby

Hur farlig är tiden som vi lever i?

2011-10-28T07:57:00.001+02:00

Maktens arrogans genomsyrar hela världen, och tro inte att vi slipper undan i lilla Sverige. Demokratin vacklar när den blir ekonomiskt ohållbar, eftersom all maktutövning styrs med penningen som ledstjärna och grund, men krasst resonerat, hur skulle det kunna vara annorlunda?

Det behövs och det måste finnas motkrafter för att inte tillvaron skall bli outhärdligt. Kompromisser är demokratins grundval, och vi måste ständigt gå varandra till mötes. Det är nödvändig för att upprätthålla människovärdet

Att sedan majoriteten alltid har fel är ju inget annat än en naturlag, vars logik bildligt talat styrs av tyngdlagen, och en massas tröghet. Den energi, eller kostnad som krävs för att flytta en oformlig kropp bottnar alltid i människors välvilja.

Eller varför inte så enkelt uttryckt; att de som tänkt till alltid är i minoritet, det är jobbigt att tänka.

Anders Stävarby

Jag är när detta publiceras i Stockholm på en konsert - och promotionturné.

Lördag den 29:e är det Lysviks byalags 10-årsjubileum i Bygdens Hus. Det blir en hel del underhållning för både stora och små. Det rycktas om att jag ska göra ett framträdande med Baytunes bl.a. Sedan länge har jag föreslagit att Lysviksbandet borde byta namn till “The Bay Boys”. /Anders Stävarby

Säg det med toner

2011-10-27T08:04:00.000+02:00

Hotell ”Selma” har sin kommersiella bas till trots, uppmuntrat och tagit in mängder av lokal kultur. Heder till dem! Där ibland har jag själv agerat underhållare, och för något år sedan relativt regelbundet där jag spelade svenska visor enligt mitt koncept. Det blev en bra kontaktyta för mig, som följande solskenshistoria som topp kan vittna om när en norsk grupp övernattade på hotellet under sin färd till Stockholms Operan.

Norsk kommentar:

I forbindelse med en tur till Sverige forrige sommer opplevde Musikkens Venner i Arendal ved slumptreff Anders Stäverby. Dette må være noe av det beste Sverige har å by på av visesangere var beskjeden til arrangementskontoret – dermed var han bestilt for Bakgården sommeren 2011.

CD-album 1996-2005 med min musik och text, på mitt skivbolag LightBay Records

Ge mej rum för natten
Nu blinkar lilla stjärnan igen
Ångaren Freja och andra visor från Fryksdalen
En Visares väg

Konserter:

Jag har arrangerat konserter i min hembygd sedan mitten av 90-talet i samarbete med Byalaget, Hembygdsföreningen Sunne Kultur, Selma Lagerlöfspris stiftelse, allt i visgenren eftersom jag själv är vissångare
Visor på Berga på Hembygdsgården i Lysvik, många välkända visartister blandat med värmländska förmågor
Visor vid Fryken samma koncept i Sunne
Torsberg: välbesökt återkommande visafton med dragspelsinslag under kulturveckan

Turnéer:

Jag har arrangerat flera turnéer med mig själv, men den som jag är mest stolt över är turnén 2003 med Margareta Kjellberg och Peder Svan som tillsammans med mig själv representerade varsin generation, Jerker Englund ingick också i “279 år med visor och skillingtryck”. I efterdyningarna av den Värmlandsturnén spelade TV2 in programmet “Margareta Kjellberg med kavaljerer” Där även Ewert Ljusberg medverkar. Programmet kom till stånd efter mitt idoga tjatande och att Bengt Alsterlind ställde upp på sin fritid för att få in det i SVT:s pressade tidsschema.

Festivaler:

Jag har medverkat i en del festivaler med Västerviks som spets.
2011 i september producerade jag Sunne Visfestival, i samarbete med Quality Hotel Selma Lagerlöf i Sunne,
vilket också var spelplats för festivalen. Det var ett stort projekt, med ett digert artistuppbåd vars planerings och genomförandetid sträckte sig från januari till september, med mängder av olika möten och kontakter. Jag
bokade alla artister, utformade alla kontrakt, bestämde program och la upp riktlinjer för genomförandet.
/Anders Stävarby

I en annan del av landet, kap 1

2011-10-26T08:03:00.000+02:00

Att kommentera samtiden och samtidigt vara en vissångare är inte det lättaste, därför har jag också ett sidospår som visdiktare och nu mer har jag även förfärdigat en roman som utspelar sig i våra trakter.

Dagens text blir det första kapitlet, och det är möjligt att jag kommer att lägga ut hela boken på nätet om jag inte får den utgiven.

I en annan del av landet: Kapitel ett
Gordon var ute på sin vanliga kvällstur längs gamla landsvägen med familjens labrador. Han var på hemväg efter att sin vana trogen vänt vid Kusbäcken som en gång i tiden varit ett naturligt vattenhål för hästskjutsar, vägfarare och andra som begagnat landsvägen genom Fryksdalen med Lysvik som mål eller anhalt. Namnet Kusbäcken levde kvar hos de äldre Lysviksborna.
Han tyckte om namnet och dess självklara betydelse, att man förr i världen vattnat kusarna där. Han påminde sig fadern som dagligdags nämnt Kusbäcken, i samtal som krävt riktmärke i den delen av byn. Han kände att namnet låg djupt inpräntat i honom, och missade själv aldrig något tillfälle att lufta namnet, och berättade mer än gärna för andra som troligen inget visste om saken.
Det var viktigt med en levande historia ansåg Gordon som fått sitt namn efter en gammal amerikansk filmhjälte. Det var inte enbart därför som han kallats Blixten av kamraterna. Smeknamnet Knubb gick enligt samma tankemönster till den smalaste kompisen i klassen. Det var för mer än trettio år sedan. Det kändes märkligt att nu titt som tätt bli påmind om skoltiden.
Mängder av gamla ansikten från förr dök upp via olika webbsidor på internet, antagligen i syfte att ta upp kontakten igen, eller kanske mer av nostalgi, eller inte minst otroligt, kanske för att möjligheten att hitta folk och att hålla kontakt genom internet plötsligt blivit barnsligt enkelt och kunde ske rutinmässigt. Efter alla år fanns egentligen inte mycket gemensamt kvar att dryfta kände han.

Bommarna vid järnvägsövergången fälldes. Varningsljusen blinkade ilsket rött i hetsig irriterande otakt till ljudsignalens entoniga klingande. Det hände att signalen hängde sig. Han var sedan barnsben van att somna till ett enerverande kling, kling, kling.
Gordon noterade hur den gröna klarsignalen som vanligt reflekterades spöklikt i vägskylten nere vid banvaktstugan som markerade tätortens slut. Skenet fångade även siluetten av honom själv som en skugga i skylten. Grönt intensivt sken en kort stund innan signalen åter ställdes på rött när tåget passerat.
Han stod vänd söderut beredd att följa rälsbussen med blicken för att inte överraskas av, och för att mildra upplevelsen av sirenens dånande. Strålkastarna bröt fram ur kurvan, rälsbussen från Sunne närmade sig med sitt omisskännliga ljud.

Det mörknar fort, tänkte Gordon medan han insåg att klockan snart var sex. Han drog den mörkblå yllerocken ännu tätare kring sin något rundlagda kropp och gjorde sig beredd på tågvisslans dån som skulle komma att skära som en kniv genom honom.

Det karaktäristiska rytmiska dunket från rälsskarvarna, blir för resande, särskilt för dem som färdas nattetid, ljud som biter sig fast. Efter några timmars resa tonar ljudet bort från det vakna medvetandet, men övergår i ett sövande dovt ostinato som omärkligt intar varje fiber i kroppen.
Vid en ljudpåminnelse, som tex. när ett tåg passerar, visualiseras bilder som knyter an till känslor och händelser kopplade till tågresandets trivialiteter och äventyr. Bilder i hjärnans oförargligaste minnescentra, som i hjärnans mest förträngda och undanskymda vindlingar blir åtkomliga. Bilder av trevliga minnen, eller rena påminnelser. Allt levandegörs för den inre synen, av en i sig banal ljudförnimmelse.
Som katalysator för att starta fantasier ligger ljud troligen strax efter doft i rangordning. Doftförnimmelsen är betydligt mer raffinerat effektiv för att hitta exakta minnesbilder. Processen går igång vid minsta retning, och automatiskt för de flesta.

Gordon som sedan länge vant sig vid det återkommande tågdunkandet, brukade värja sig, men kunde om han föredrog det, trots att själva skarvljudet bara varade ett kort ögonblick, hänge sig åt omfattande minnesresor och mer invecklade fantasier.
Rälsbussen passerade, ljuset bländade, och inte heller denna gång undslapp han den påträngande sirenen. Ljudet försvann, baklyktorna blev mindre, rälsbussen fortsatte sin färd norrut mot Torsby, slutstationen för Fryksdalsbanan.

Det var inte ovanligt att han fantiserade om att allt bara var detaljer i en modelljärnväg, ungefär som den han lekt med som barn, som han fortfarande såg levande för sig och kunde bygga vidare på i fantasin till både en skruvad och perfekt värld. Barndomens tågbanan var monterad på insidan av luckan till ett stort väggskåp. Allt var iordningställt, bara att fälla ner luckan och börja leka.
På samma sätt som modelljärnvägens detaljer inspirerat honom i leken för länge sedan, gick det lätt att spåna hämningslöst angående hur sambanden i samhällsbyggandet förhöll sig. Hur allt förändrades planmässigt utan att komma landsbygden till gagn.

Det var inte svårt att prova olika teorier med festliga och emellanåt löjliga kombinationer som utmynnade i fantastiska fabler. Sjön Fryken ingick ofta som rekvisita i hans fantasier. Fryken eller Löven som Selma Lagerlöf kallade sjön i sin roman Gösta Berlings saga, blev i Gordons fantasier ofta bilden av ett välfyllt badkar utställt på en åker för beskedliga kossors vattenförsörjning. Det var en lätt omskrivning för landsbygdsbefolkningen som utan större gnäll tog dagen som den kom. Sårbara som verkliga kossor för tex. vargangrepp.
På tal om varg, fick den illustrera allehanda intränglingar som inte hörde hemma i miljön. Kossor var normalt tillräckligt sluga för att hålla vargen stången vid angrepp. Rykten om kors förslagenhet och förmåga till samarbete, antydde deras förmåga att bilda enad front för att jaga bort angripande vargar. Samma sak borde fungera om människor i glesbygden ville mota ulvar i fårakläder.

Han kunde spåna vidare genom att i tanken följa Fryken genom den väldiga dalgången ner till Kil och Norsälven som tog vattenmassorna den sista sträckan fram till Vänern. Norsälven mynnade någon mil väster om Karlstad. När han tänkte på Karlstad, residensstaden nio mil i söder, fick han en något mer skruvad bild i huvudet. Han tänkte sig Karlstad som en gammal saltsten kring vilket något finare kreatur samlades för att lapa salt, han hyste en teori om varför. Saltstenen kunde lika gärna ha varit en sockerbit med tillhörande flugor förstås. Tanken på ettriga flugor kändes i sig inte främmande.

Det ingick alltid i hans scenarier att folk föstes hit och dit, gärna utstyrda i åsne eller fårmundering, som herrelösa, men styrda av en osynlig komplicerad maktapparat. Gordon var inte nådig i sina omdömen angående den viljelösa massan som han uttryckte det. Själv kände han sig som en hund i drev genom en ström av klippfärdiga får.
Inför brodern väckte han den tillspetsade frågan om vilka som egentligen var nutidens kanonmat? I övrigt höll han funderingarna för sig själv, vilket inkluderade förhoppningar och idéer i ämnet att formulera en hållbar framtidslösning för Lysvik. Som han såg det, var det endast Lysviksborna själva som kunde åstadkomma en positiv förändring. Det gällde att få budskapet tillräckligt tydligt för att få fler engagerade för framtida satsningar.

När han tänkte på Lysvik föreställde han sig byn som ett smultron som man turligt hittar efter vägrenen. Ett riktigt solsött smultron som smakade avlägsen lycklig barndom. Inget slit och släng, utan ett genuint samhälle.
Även om bäret smälte snabbt och intensivt i munnen, hängde smaken kvar. På samma sätt som smultronsäsongen, var Lysvik mest bara tillgängligt på sommaren när allt var igång, när campingen fylldes till bristningsgränsen, när fritidshusen i skogarna runt om i dalen fylldes av sommarvärmlänningar, när bygdens hotell som huvudsakligen dessvärre låg i Sunne, fylldes av turister som travade runt på alla möjliga kulturevenemang hela somrarna.
Det var på sommaren bygden levde upp, och det var definitivt på sommaren som Lysvik markerades på kartan igen som ett utflyktsmål.

Nu var det redan sen höst och drog mot vinter. Allt gick sin gilla gång. Det fanns ännu möjligheter att bo och verka i bygden för den som ville konstaterade Gordon utan att känna någon större framtidstro.
Han släppte genast de svåra frågorna och lät tankarna beröra rena trivialiteter som inte på något sätt reflekterade över Fryksdalsbanans exitstens, eller det faktum att den räddats i åtminstone en generation till, eller att tågen gick något så när regelbundet. Han bekymrade sig absolut inte huruvida tågen stannade vid alla stationer och hållplatser eller inte, för att kunna betjäna alla som så önskade.
Nej han funderade inte alls över Fryksdalsbanans ekonomiska villkor medan han långsamt rörde sig hemåt, istället gick han och funderade på hur samarbetet i Lysvik borde läggas upp inför nästa sommars turistsäsong. Det var många intressenter och arrangörer. Och överhuvudtaget mängder av olika skiftande årligt återkommande aktiviteter som pockade på uppmärksamhet.

I Fryksdalen hände det verkligen mycket under sommaren. Överallt, i snart sagt varenda buske utspelade det sig något spektakel under sommarmånaderna. Det var inte någon större idé att försöka samordna. Det verkade finnas publik för alla evenemang, men det var onödigt att skapa kollisioner på hemmaplan, därför var det bra med upprepade möten under året, både angående Lysviksdagen, som var byalagets initiativ, och de arrangemang som Hembygdsföreningen stod för under året.

Under mer än trettio års tid hade idrottsföreningarna i Lysvik arrangerat Fryken Fräkenfesten med det stora dragplåstret Sven-Ingvars som årligen dragit storpublik. Nu var det säkert femton år sedan den festligheten upphört. Tomrummet efter Sven-Ingvars och Fröken Fräkenfesten kunde aldrig fyllas på något sätt.
Visserligen arrangerades det en countryfestival på Canis festplats under några år, men den flyttades av olika skäl till Torsby.
Den underhållning som bjöds i Lysvik med omnejd sommartid utgjordes av mindre tillställningar närmast beskrivna som trivselkvällar med dragspel och bygdehumor i största allmänhet.

Grönadalenveckan höll ännu ställningen efter snart tjugo år på nacken. Den uppstod från början ur ett projekt för att få igång byalaget. I motsats till att var och en hölls med sitt, började folk dra åt samma håll. Elverket i forsen restaurerades, kvarnen kom i bruk igen, och en bagarstuga med närliggande kafé och utställningslokal kom till stånd.
Bakom uppsvinget låg urkraften Lennart Svahn som initierade eller drog igång olika projekt, eller inspererade andra till att starta verksamheter. Han blev med tiden en välkänd naturprofil, inte minst genom lägerbyn Edén. Nu kunde han även titulera sig som mjölnare sedan han säkerställt skrädmjölsproduktionen vid Stöpaforskvarn.

Grönadalenveckan höll alltså fortfarande greppet både om bygden och publiken. Det var servering, underhållning, och en riktig kolmila vid Mallerforsen i Björkaälv vid Ransbysätter ett par mil från närmaste asfalterade väg.
Genuint och exotiskt, och en verklig upplevelse för alla, för stadsbor som för alla möjliga och omöjliga människor som verkade bo lite varstans i tassemarken, på platser där man minst av allt väntade sig att hitta bebyggelse.

Det fanns mycket att tänka på, tänkte han medan han närmade sig bostaden i centrala Lysvik. Gordons hus var byggt under Lysviks glansdagar i början på 1900-talet, när det funnits flera sågverk, alla sorters butiker, flera hotell och minst fem kaféer för dåtidens ölgubbarna att cirkulera mellan.
Lysvik i början på förra seklet var precis som alla andra småsamhällen runt om i landet fullt utrustat. Nu behövdes någon ny satsning, antagligen i privat regi för att inte samhället skulle tyna bort helt och hållet på sikt.

Gordon ringde ytterligare ett samtal, han brukade ringa en del under hundpromenaderna, det var ett bra sätt att hinna med en del som blivit efter. Det kunde bli en fyra fem stycken samtal på mobilen. Gordon var fullt engagerad för bygden som ordförande i byalaget. Det var några frågor som rörde byalaget som han behövde grubbla på efter att ha avslutat samtalet med kommunalrådet. Han passerade genom grinden och släppte lös Luxxor i trädgården själv gick han in i värmen.

I köket var Laila, Gordons fru sysselsatt med att brygga kaffe och breda smörgåsar till byalagets styrelsemöte samma kväll hemma hos Laila och Gordon.

Gordon var byns kyrkvaktmästare. Han var omtyckt och i allas ögon en förnuftig karl, en samhällets stöttepelare som åtnjöt stort förtroende i alla kretsar. Han gjorde sig själv inga illusioner angående sin person. Han funderade överhuvudtaget aldrig någonsin över vad folk tyckte om honom.
Den främsta anledningen till Gordons position var att han alltid agerade efter sin övertygelse, och genom sitt sunda förnuft kom han oftast på rätt sida i de flesta frågor. Oavsett var hans lojalitet låg i saken, uppträdde han alltid korrekt. Hans popularitet försämrades inte heller i sammanhanget av att han visste en del om hur saker och ting förhöll sig både i bygden och i världen i stort. /Anders Stävarby

Tänkt att få tid att lyssna till riktiga berättelser

2011-10-25T16:47:00.001+02:00

Vissångaren Anders Stävarby, vem i he… är det, ja det är inte alltid lätt att beskriva sig själv, och absolut inte lätt att tala väl om sig själv utan att förlora sig i falsk blygsamhet, och kanske sanningen är den att det bara låter som skryt när jag beskriver mig själv, när jag helt krasst bara beskriver verkligheten.

Jag bor i Lysvik och antagligen beror det på att jag har mina rötter där. Jag huserar med min familj i det hus som min farmorsmor byggde 1928. Jag är gift och har två pojkar som är 6 och 11 år gamla. Vår tomt sträcker sig ut i Fryken. En härlig miljö som bidragit till en hel del visor under årens lopp. Det är lätt att konstatera att jag inte hade varit samma person om jag formats i en annan trakt.

Häromdagen deltog jag i ett möte där deltagarnas uppgift var att bidra med tankar för att stimulera kulturen i vår bygd, ja i hela Värmland egentligen. Vi var en skara blandade kulturpersonligheter från Sunne och kyrkbyarna med skiftande bakgrund som på kort tid förväntades kläcka kloka åsikter. Hur gick det? Generaliseringar och förhoppningar, kanongoda bullar och gott kaffe på Sundsbergs Gård.

Det konstiga är att det finns ett stort utbud i vår kommun, men få ortsbor som utnyttjar tillfällena som bjuds.

Axiomet; att folk drar folk är ett tidlöst fenomen, och omöjligt att runda i något sammanhang, det vet väl jag som producent av Sunne Visfestival, där publiken svek, antagligen av just den anledningen att surret människor emellan inte uppstod.

Alltså är det viktigt att förmedla gemyt för att alla ska känna sig välkomna. Naturligtvis går det att kompensera med effektsökeri. En lokal hängning skulle nog tömma stugorna, men i vår tid utan dödsstraff eller offentlig skampåle, får vi nöja oss med andra lösningar för att samla massorna.

Tänk om vi skulle minska barngrupperna istället och anställa fler i barnomsorgen, för att göra alla barn synliga, och ge alla barn en chans att få fram sina historier, och få tid att lyssna till riktiga berättelser framförda med värme av vuxna som både kan och har tid.

Kanske fick vi ett mjukare samhälle med en stor andel kulturtörstande individer.

/Anders Stävarby

En Primus med Zandra

2011-10-21T13:08:00.001+02:00

Jag är på väg till affären för att handla när ett litet barn framför mig som är fastknytet på en kvinnas rygg blir oroligt och börjar gråta. En pojke går bredvid. Han ser på mig och ler samtidigt som han förklarar för barnet ”det är en Muzungu” - en vit person.

Lyckligtvis har det bara hänt denna gång att någon börjar gråta när de ser en, men däremot hör man Muzungu då och då. För den som tycker att det är kul finns sådana där turist T-shirts att köpa med Muzungu tryckt stort på bröstet.

När jag pratade med pappa på Skype häromdagen sa han ”vi hörs mer nu än när du bodde i Karlstad”. Det stämmer visserligen men vi längtar efter familj och vänner ändå, och ibland till det trygga och vana. Men annars är det inte så mycket vi saknar. Ska jag säga en sak är det att kunna vara ute i naturen. Det är inte på samma vis här, det blir mer att man tar sig från en punkt till en annan när man är ute.
Rwandas bördiga och kuperade landskap är enastående vackert och det finns sjöar och nationalparker med vilda djur som vi ännu inte har sett. Men det säger sig själv att förhållandet till naturen är annorlunda i Afrikas tätast befolkade land jämfört med hemma.

Det har även varit tufft att lämna mitt jobb utan att ha en handlingsplan för vad jag ska göra istället. Men jag säger till mig själv att det är nyttigt att skapa utrymme för annat och att det är en fantastisk möjlighet att få vara här. Jag kan hälsa och frågar hur någon mår på kinyarwanda, ett språk som jag inte visste fanns, och jag kan uttrycka mig både i framtid och dåtid på ett språk jag knappt kunde säga bonjour på för två månader sedan.

Jag har lyft fram särdragen som jag har stött på här under min första tid, som man så ofta gör när man berättar något. Men jag kunde också ha skrivit om likheter, det som förenar. När allt kommer omkring lever vi här som vi gör hemma, man har de vanor som man har och emellanåt anammar man nya. Jag har börjat baka bröd vilket högst hände ett par gånger per år hemma i Värmland.
Vi har det bra och vi känner oss välkomna av Rwanda. Min pojkvän har till och med en arbetskompis som heter Welcome! Samtidigt som vi ska fatta fot här kommer det bli spännande att följa Rwandas utveckling. Att landet har både självförtroende och vilja står utan tvivel och man kan bara hoppas att det gäller för en själv också.

Mina två veckor på Sunnebloggen är slut och jag bugar för mig. Men det finns mycket kvar att berätta. På http://enprimusmedzandra.blogspot.com/ kommer jag fortsätta dela med mig av betraktelser från de stora sjöarna. Kom gärna förbi ibland!
/Zandra Persson

Ca va un peu - det går lite grann

2011-10-20T07:56:00.001+02:00

Så svarar vår kongolesiska mäklare när vi frågar honom hur han mår, kan översättas ”det går lite grann”.
Han är en av de personerna som vi har träffat allra mest sedan vi kom hit. Redan första veckan började vi åka runt med honom och titta på hus för att hyra och det har sysselsatt oss sedan dess. Vid det här laget har vi säkert tittat på mellan 15 – 20 stycken.
Det första huset vi fick se var det pompösaste av alla hittills (och det bara efter några dagar när själen fortfarande befann sig någonstans över den afrikanska kontinenten). På första plan fanns det en bar som var lika stor som min lägenhet i Karlstad och antalet badrum har jag tappat räkningen på.
Det andra huset vi tittade på hade fin trädgård och pool men något tungt kolonialt över sig. Blickarna från mäklaren och chauffören som var med avslöjade att de inte förstod varför vi inte ville bo i något av dem.

Problemet med många av husen har just varit att de är för stora. Vi har inte vetat vad vi ska ha alla rum till. Ett problem man knappast har haft tidigare när man letat lägenhet! Andra hus har också varit ganska nedgångna och inte känts särskilt inbjudande på grund av det, även om de har lovat att fixa till det.

Slående är hur husen som vi har sett är anpassade för att ha anställda. Det finns toalett på gården och tillbyggnader för vakter. Vi har redan jobbansökningar och rekommendationsbrev från personer som söker jobb hos oss (man har koll på när det kommer nya).
Innan jag åkte hit fick jag många frågor om just huruvida vi skulle ha anställda hemma, och många antar att det hör till. Det är en kultur som existerar här och som är främmande för oss. En ensamstående 26-årig rwandiska som jobbar på ambassaden sa ”det är det värsta jag vet när min hemhjälp har semester för då måste jag göra allt själv”.
Det finns inga måsten för hur det ska vara. Man får hantera det på samma sätt som man hanterar boendet, helt enkelt hitta en variant som man känner sig bekväm med.
Det som inte kan väljas bort är vakt på grund av säkerhetsaspekter, fast i praktiken består dennes uppgift framförallt i att öppna porten. Hur det fungerar med det där blir något vi behöver sätta oss in i när vi väl har ett hus.

Sava bien

För några dagar sedan skrev vi äntligen på ett kontrakt för ett hus som vi känner passar oss. Vi kan flytta in i slutet av denna månad (ta i träd). Huset är modernt och ligger centralt i Kigali, endast några minuter från Mille Collines - hotellet som blev känt för allmänheten genom filmen Hotell Rwanda.
Vi ser framemot att plocka upp våra tillhörigheter som har kommit från Europa och skapa oss ett hem. Ett hem där vi aldrig har varit.

Vem vet, när vår mäklare har cashat ut sin kommission kanske han till och med säger ”Ca va bien”, när vi frågar hur han mår.

Ett stycke svensk historia

2011-10-19T11:16:00.000+02:00

I början av september gjorde jag en resa med buss från Kigali till Bujumbura, Burundis huvudstad. Min pojkvän var där i jobbet och jag passade på att åka dit några dagar. Flyget mellan de båda huvudstäderna tar en halvtimme men jag tog bussen istället för att samtidigt kunna se något efter vägen. Bussresan beräknas ta sex timmar men tog något längre med rastpaus.

Jag insåg att jag visste väldigt lite om Burundi. Jag vet att vår jämställdhetsminister är därifrån. De få Burundier som jag har träffat har jag träffat i mitt arbete och det har varit personer som inte vill åka tillbaka dit.
På Sveriges ambassad i Kigali hemsida avråds från icke nödvändiga resor till Burundi, med undantag från Bujumbura. Det är ju bra eftersom det är Bujumbura som jag ska till tänker jag. Men ambassaden skriver också att säkerhetsläget anses särskilt besvärligt vid gränstrakterna till Kongo samt provinsen Bujumbura rural.

På gränsen mellan Burundi och Rwanda

Hmm… Bujumbura rural låter onekligen som att det har något med Bujumbura att göra. Enligt kartan är det provinsen som omringar Bujumbura och det betyder alltså att vi kommer åka igenom där med bussen listar jag ut. Nyanländ som jag är och med dålig koll på kontexten föreställer jag mig olika kidnappningsscenarier. Självfallet skulle jag inte ha åkt om det fanns någon hotande fara.
Det går bussar däremellan flera gånger dagligen, och som på många andra ställen är det trafiken som är farligast. Men några dagar efter att jag var tillbaka i Kigali var det en granatattack på en bar några mil nordväst om Bujumbura vars ägare sägs vara regeringsanhängare.

Från Kigali kan man åka två olika vägar till Bujumbura. På hemvägen passerade vi Butare eller Huye som staden numera heter sedan 2006. Om den staden finns ett stycke svensk historia att berätta. Dåvarande Butare var Belgarnas administrativa centrum, idag gäller staden som Rwandas intellektuella och kulturella centrum med landets universitet.
1935 döptes staden om till Astrida till minne av drottning Astrid, Belgiens Kung Leopolds III svenska hustru. Hon omkom samma år i en bilolycka endast 29 år gammal när hon och kungen som satt vid ratten gjorde en utflykt i de schweiziska alperna. Till hennes minne byggdes också en katedral, landets största. När Rwanda blev självständigt ändrades dock stadens namn återigen till Butare.

Vid Tanganyika sjön

I Bujumbura bodde vi på en oas vid Tanganyika sjön, som befinner sig 800 meter över havsnivån. Jag vet nu att det är världens längsta sjö (600 km) och en av de djupaste (1400 m). I jämförelse framstår även Vänern som liten.
Vid gränskontrollen på vägen tillbaka till Rwanda åt jag en banan som jag hade tagit med mig från hotellfrukosten. Jag hade tidigare pratat lite med en man på bussen som berättade att han arbetar med säkerhet i Kigali. Samma man varnade mig nu snäll som han var att inte kasta bananskalet på marken eftersom jag då skulle kunna hamna i fängelse. Ibland har man då verkligen tur att träffa rätt person vid rätt tillfälle./Zandra Persson

Perfekt dag för löpning

2011-10-18T07:46:00.000+02:00

Lördagsförmiddag i slutet av september tog jag och min pojkvän en löptur genom Kigalis muslimska kvarter Nyamirambo. Författaren till en av våra reseguider skriver att atmosfären där liknar den i Londons Soho. Jag har aldrig varit i Soho så jag kan inte själv göra den jämförelsen men kvarteret anses vara Kigalis mest levande och allt som du kan tänkas och inte tänkas behöva ska gå att finna där.
Denna dag var det dock ovanligt lugnt. Affärer var stängda, inga bilar eller andra transportmedel på gatorna och i stort sett tomt på folk. En perfekt dag för löpning men vad är på gång?

Sista lördagen varje månad infaller Umuganda. Det är en obligatorisk städdag, andra använder det mer positivtklingande ordet arbetsfest.
Umuganda pågår från morgon till lunch och alla rwandier över 18 år utan fysiska hinder förväntas delta i det kommunalt organiserade obetalda arbetet, som kan vara allt från att städa gatorna från skräp till att plantera träd eller måla om byggnader.
Vissa yrkeskategorier som säkerhetspersonal är säkert fråntagna skyldigheten men annars har jag hört att en rwandier kan bli haffad om han skulle påträffas komma körande i sin bil i stället för att ägna sig åt det samhällsnyttiga arbetet.

Kigalibor som vilar sig efter dagens Umuganda.

Umuganda betyder att bidra och det är en tradition som lever kvar sedan innan landet koloniserades. I Rwandas konstitution står tydligt att landets motto är: UNITY, WORK, PATRIOTISM.

Som utomstående slås man av hur gatorna är rena från skräp och överallt finns papperskorgar med texten ”Keeping Kigali clean”. Det är inte bara gatorna som är rena utan människorna här är generellt också väldigt välklädda. Den enda som går runt i trasiga jeans är jag.
Förutom att Umuganda bidrar till att hålla omgivningen ren menar många att det också bidrar till sammanhållning mellan kommuninvånarna och fyller en viktig funktion som mötesplats där andra gemensamma frågor kan diskuteras.

Vi brukar ta en löptur någon gång i veckan oavsett om det är Umuganda eller inte (okej då, det brukar inte bli mer än en gång i veckan). Vi är inte ensamma om att springa här, det finns rwandier som gör det också fast inte under Umuganda naturligtvis. Men det är tydligen inte tillräckligt vanligt för att man ska undgå uppmärksamhet, hejarop och tummen upp, på samma sätt som det inte går att undvika uppförsbackar i den här staden.
En svensk tjej som jag har lärt att känna här sa frankt ”de springer inte efter dig i alla fall”. Fast ibland gör de faktiskt det, men då brukar de stanna efter några meter. Det går inte att komma ifrån det faktum att varje runda känns lite som att man skulle springa Sunneloppet...
/Zandra Persson

A country in a hurry

2011-10-17T09:23:00.000+02:00

Om Sunne tror att det är New York, som David Bettie fastställer i sin bok The little apple, så tror Rwanda definitivt att det är Singapore. Det är den asiatiska tigern som är förebilden för regeringens vision 2020. För Kigali finns det en masterplan för ombyggnation av centrum och det är Kigali tower som är landmärket.

Kigalis landmärke: Kigali tower

Min pojkvän var för ett tag sedan på ett avslutningsseminarium för ett traineeprogram för lokala ledare som bland annat Schweiz finansiellt har bidragit till. Utbildarna var influgna från Singapore. Hela seminariet avslutades med att alla sjöng med i en rwandisk version av ”we will, we will rock you” och den som sjöng allra högst var Rwandas minister för lokal styrning.

Åtgärd på åtgärd genomförs för att sudda ut fattigdom. Rwanda har under senare år hyllats för framsteg inom en rad olika områden som ekonomi, utbildning och hälsa. Idag har tillexempel över 90 % av Rwandas befolkning tillgång till en allmän sjukförsäkring. Men i ivern att sudda ut fattigdom finns det risk för att långsiktighet och ansvarstagande får stå tillbaka, som när stråhus rivs ner utan en hållbar plan för hur de ska ersättas. Eller när en av Kigalis marknader där lokala odlare har sina stånd ska ersättas med ett nytt varuhus och mängder av människor ”omlokaliseras” och ser sina arbetsvillkor förändrade.

I Kigali finns det asfalterade vägar med trafikljus som har nedräkningsvärk för hur långtid man har på sig innan det slår om till grönt eller rött.
Men åker man några minuter med bilen kommer man snabbt till områden där det endast går att komma fram med jeep, där människor inte kan äta sig mätta alla dagar i veckan och där vi inte längre kan göra oss förstådda på engelska eller franska.

Två Kigalibor

En fredag i slutet av augusti bjöd några av min pojkväns rwandiska arbetskollegor med oss på after work. De tog med oss till ett ställe som heter Green corner. Det som finns på menyn har ingenting med namnet att göra. Det är den lokala ölen Primus och brochette, traditionellt grillspett med get- eller nötkött, som gäller.
En kvinna som jobbar på ambassaden hade tagit med sin man. Det första han sa till mig efter att ha presentera sig var att hans engelska inte är så bra men vi pratade så gott vi kunde. Det paradoxala är att det framkommer under samtalet att han undervisar på engelska i kemi och biologi på universitetet.
För några år sedan införde nämligen Rwandas regering engelska som officiellt språk vid sidan av franska och kinyarwanda. Samtidigt beslutades att mer eller mindre över en natt ändra undervisningsspråket i skolorna från franska till engelska. Konsekvenserna för både lärare och elever är inte svåra att föreställa sig. Han som säger att han inte pratar så bra engelska undervisar alltså naturvetenskapliga ämnen på detta språk under dagarna.
Jag frågade självfallet hur det är att undervisa på ett språk som man inte behärskar.
Svaret: Tror du tillräckligt mycket på dig själv går allting, det är bara att köra.

Ska Rwanda uppnå alla målen som finns uppsatta i vision 2020 förstår jag att man har bråttom. Men kan det gå för snabbt?
/Zandra Persson

Arabisk vår i Kigali

2011-10-14T10:33:00.000+02:00

I slutet av augusti läser jag i rwandiska och svenska tidningar hur oppositionen i Libyen har intagit Tripoli och att Gaddafis regim är nära att falla. Här i Kigali bor vi granne med Libyens ambassad och från vår balkong har vi utsikt över ambassaden och dess trädgård.
Vi har observerat hur det har rått febril aktivitet där. Ett 20-tal rwandier har arbetat från tidig morgon till kväll med att bygga muren runt ambassaden högre, stenbelägga infarten och bättra på taket. Vi får intryck av att de arbetar under tidspress när de till och med är igång igen tidigt på söndagsmorgonen. Samtidigt som vi via media informeras om att regimen i Libyen är på väg att falla har vi här bevittnat hur en av dess beskickningar har rustats upp.

En måndag när jag satt på balkongen och åt en sen frukost märker jag plötsligt hur ambassadpersonalen har samlats i trädgården, det fotograferas och samtalas. Strax efteråt ser jag hur de hissar ner Gaddafiregimens gröna flaga och ersätter denna med rebellernas flaga. De fortsätter sedan med att bära ut porträtt av Gaddafi ur ambassadbyggnaden och för bort dem under jubel.

De fortsätter sedan med att bära ut porträtt av Gaddafi
ur ambassadbyggnaden och för bort dem under jubel.

Jag pratar med några rwandier som befinner sig utanför ambassaden och frågar vad de tycker om händelseutvecklingen i Libyen. Vi rwandier är vana att regimer faller och byts ut fick jag till svar, och de hade inte så mycket mer att säga om det. Jag reflekterar tyst för mig själv att RPF (Rwandan Patriotic Front) har styrt landet sedan 1994 och innan dess hade landet samma president i 21 år.

Flaggbytet på Libyens ambassad utspelades den 22 augusti och det politiska läget i Libyen har ännu inte stabiliserats. Ambassadens framtid är oviss men den står redo och det är forna rebellernas flagga som svajar. En intressant detalj är att Rwandas president Kagame så vitt jag vet var den enda afrikanska ledare som öppet gav sitt stöd till rebellerna i Libyen.

Ibland behövs det inte gå längre bort än balkongen för att uppleva saker, oavsett om man är i Sunne eller Kigali. Nästa vecka kommer jag fortsätta att dela med mig av intryck och tankar från denna del av världen.

Till dess ha en riktigt skön helg!
/Zandra Persson

Pytonorm på rymmen

2011-10-13T10:13:00.000+02:00

Några kilometer utanför Kigalis flygplats ligger huset som Rwandas president Habyarimana bodde i när det flygplan som han färdades i tillsammans med Burundis dåvarande presidents sköts ned 1994 och som blev inledningen på det efterföljande folkmordet.
Huset är numera ett museum, vi har gjort ett besök där. Habyarimana och hans familj flyttade in i huset 1973, samma år som han tillträde presidentposten. Huset hade han låtit bygga intill det mindre hus som de bodde i innan.
Några egenheter observerade vi:

Trappan från bottenplan till övervåningen där Habyarimana och hans hustru hade sitt sovrum var försedd med ett larm som aktiverades under natten.
Varje trappsteg hade sitt eget ljud så att Habyarimana exakt skulle veta var fienden befann sig. De själva fick se till att stanna på övervåningen när de hade aktiverat larmet för natten.
Tonårsdottern som hade andra planer hade på grund av detta ett rum på bottenplan.

I anslutning till parets gigantiska sovrum finns ett badrum. Bakom detta hade Habyarimana sitt eget badrum. Om fienden skulle dyka upp, skulle den förhoppningsvis inte misstänka att det fanns ett badrum till bakom det första. I det första badrummet förvarade paret dessutom pengar i ett skåp som de lät stå öppet i hopp om att fienden skulle vara mer intresserade av pengarna än deras liv. Det skulle visa sig att Habyarimana hade skäl att vara paranoid men då hade han inte mycket hjälp av de vidtagna säkerhetsåtgärderna.

Till skillnad från många museer finns här inte några rep som markerar att man inte får gå längre eller ”rör inte skyltar” vilket gav oss en egendomlig känsla av att inte vara i ett museum utan i ett privat hem, ett mycket speciellt sådant. Många av originalmöblerna finns kvar.
Den mest anmärkningsvärda möbeln hittade vi i sovrummet – ett bord med ben som bestod av två äkta elefantben.

Inte otippat vid det här laget, har huset en hemlig tredje våning som nås genom en dörr som är förborgad i en bokhylla i massivt mörkt trä. Presidenten använde denna våning till möten och andra mindre väntade ändamål.
Troende som han var hade han inrett ett rum till en kyrkosal som påven Johannes Paul II ska ha besökt 1990.

I trädgården hade Habyarimana låtit bygga två poler. Den ena var för honom och hans familj, den andra var för hans enorma pytonorm. Intill polen hade ormen ett stenparti varifrån den smidigt kunde ta sig en simtur i polen.

Från en närliggande kulle kvällen den 6 april 1994 sköts Habyarimanas flygplan ned ovanför hans hem när det var på väg att landa på Kigalis flygplats. Resterna av det nedskjutna flygplanet ligger kvar på marken bredvid huset. Guiden berättade att Habyarimana föll ned vid polen som hans son för tillfället simmade i, Burundis president ska man ha hittat vid parkeringen. Båda männen omkom, liksom övriga ombord.
Pytonormen, som antagligen tyckte det var dags att sticka, har inte synts till sedan dess.
/Zandra Persson

Ein Wasa knäckebröd, bitte!

2011-10-12T07:52:00.000+02:00

Kigali breder ut sig över flera kullar på 1500 meters höjd. Kigali har varit Rwandas huvudstad sedan 1962 när landet blev självständigt från Belgien. Sedan dess har staden ökat drastiskt i storlek och idag bor uppemot 1 miljon människor här.

Eftersom Kigali ligger så pass högt är mornar och kvällar ofta ganska svala. Under dagtid kan det bli uppemot 30 grader, fast temperaturen kan sjunka snabbt särskilt under regnperioderna som infinner sig nu och på våren. Men ofta är det runt behagliga 25 grader. Många dagar ligger det ett täcke av dis över staden. Titeln De dimhöljda bergens gorillor på Dian Fosseys bok om bergsgorillorna i Rwanda, som senare filmatiserades, framstår som träffande.

Kigali breder ut sig över flera kullar på 1500 meters höjd.

De första dagarna tillbringade vi med att vandra runt på Kigalis påtagligt rena gator. Vi var inne i många butiker för att se vad det finns att få tag på här. Det mesta som man kan behöva verkar finnas. Sedan 2008 finns i Kigali det kenyanska varuhuset Nakumatt som har öppet 24 timmar om dygnet och där kan man köpa allt från parmesanost till en grill om man vill. I en annan affär La Galette som har specialiserat sig på tyska livsmedel hittade jag Wasa knäckebröd. Utbudet på frukt och grönsaker är förvånansvärt begränsat i butikerna. Vill man ha ett större utbud får man, om man orkar förhandla om pris, ta sig till någon av marknaderna i utkanten av staden där lokala odlare säljer sin skörd.

Första helgen besökte vi Mémorial National du Génocide de Gisozi, ett Museum till minne av folkmordet 1994 (i Rwanda används officiellt begreppet ”The 1994 Genocide against the Tutsi”). Folkmordet är ett tema som är present och det pågår en försoningsprocess i landet. Den ondska och moraliska kollaps som utspelades här under några månader 1994 är ofattbar. För att försöka förstå lite grann måste man till att börja med sätta sig in i de politiska och institutionella villkoren som kan göra en familjefar till en massmördare. Det är inte min avsikt med den här bloggen men den polske resereporten Ryszard Kapuscinski har skrivet ett kapitel i sin bok Ebenholts som heter ” Föreläsning om Rwanda”. På endast några sidor ger han en lysande beskrivning av Rwanda från det innan européerna kom hit fram till 1990-talet.

Lika svårbegripligt som folkmordet 1994 är lika respektingivande är det att se hur Rwanda återigen har kommit på fötter. Jag kommer att tänka på en mening jag läste någonstans i ett annat sammanhang - Om solen vägrar gå upp, förmår vi den att gå upp.
/Zandra Persson

Kigali one way

2011-10-11T09:36:00.000+02:00

Vi ankom så till Rwanda vid lunchtid för nästan exakt två månader sedan. Med Ethiopian airlines landade vi på Kigali internationell airport, en flygplats inte mycket större än Karlstad flygplats.

Vi blir mötta av en person som är anställd som chaufför på Schweiz ambassad, min pojkväns blivande arbetsplats. Min pojkvän presenterar mig som sin fiancé. Chauffören frågar genast förvånat om vi inte är gifta. Denna förvåning över att inte vara gift har vi mött på många gånger sedan vår ankomst, för att inte prata om att vi i vår ålder inte har barn, minst tre.

Vi landade på Kigali internationel airport,
en flygplats inte mycket större än Karlstad flygplats.

Vi valde ett flyg så att vi kunde landa dagtid, eftersom vi ville se hur Rwanda ser ut ovanifrån. Men denna dag var det väldigt molnigt så det gick inte att se mycket av landet från ovan. Det var först när vi kom under molntäcket under nedlandningen som vi såg en del av det kuperade rwandiska landskapet.

Under landningen sa jag shit! shit! shit! flera gånger högt och antagligen ännu fler tyst för mig själv i vetskap om att det här inte är någon vanlig vistele. Vi kommer inte stanna någon vecka, åka på något safari, och sedan åka hem. Nej, vi avser att stanna i fyra år. Därtill är det första gången som jag är i Rwanda.

Senare på kvällen relativiserar sig det här med tid. Vi är bjudna på middag hos en kvinna som jobbar på Schweiz ambassad och hennes man. Hon har även bjudit två vänner. Den ena, en schweizare som har varit i Rwanda sedan 1975 och som numera driver ett hotell i Kigali. Den andra, en italienare som har varit i Afrika sedan mitten av 1950-talet, och som har slagit sig ned i Rwanda. Så vad är fyra år.

När vi kom hit märkte vi på en gång att det finns påfallande mycket militär runt om i Kigali. De har till uppgift att upprätta säkerhet och ordning, vilket de också lyckats med, för Kigali liksom Rwanda anses vara en av de säkraste platserna i Afrika just nu. Som svensk, uppvuxen i Sunne, är naturligtvis gatubilden ovan med all militär beväpnad med maskingevär i vart och vart annat hörn, särskilt kvällstid. Å ena sidan är säkerheten hög men å andra sidan symboliserar också den höga säkerhetsnivån rädsla för något.

Sedan vi kom hit bor vi temporärt i en möblerad lägenhet. Vi trivs bra, den har en balkong med utsikt över Kigalis kullar och vi blev glada när vi upptäckte att det fanns internetanslutning som fungerar hyfsat, för i Rwanda är inte det en självklarhet. Genom att vara uppkopplad känns avståndet hem mindre.
/Zandra Persson

En sunning i Kigali

2011-10-10T08:03:00.000+02:00

Hej!
Jag heter Zandra och jag kommer skriva härifrån Kigali, Rwanda, under denna vecka och nästa. Det är premiär för mig i bloggsammanhang och det känns extra kul att premiären sker här på min hemkommuns blogg. Kanske det är så att ens rötter och härkomst blir viktigare ju längre bort man befinner sig. I alla fall känns det så för mig.

Den 12 augusti i år kom jag och min pojkvän till Rwanda. Jag har fört anteckningar under vår första tid här som jag ska dela med mig av under de kommande två veckorna och jag kommer visa bilder som jag har tagit (med undantag av bilden på mig själv idag som min pojkvän tog en förmiddag i Kigali när vi var ute och gick).

En sunning i Kigali

Och hur kommer det sig att vi är i Rwanda, de tusen kullarnas land, det lilla landet i Östafrika som till ytan inte är mycket större än Värmland men med en befolkning lika stor som Sveriges?

Min pojkvän hade genom sitt jobb i Schweiz möjlighet att arbeta på Schweiz ambassad i Kigali några år. Det är anledningen till att vi befinner oss här över huvudettaget, eller har flyttat hit om man så vill, för det är det vi har gjort.

Innan jag reste hit fick jag en bok med en nött röd pärm av en vän – utvandrarna av Vilhelm Moberg. I inledningen beskriver Moberg hur några människor från Ljuder i Småland i mitten av 1800-talet utvandrade till Nordamerika, ett land med jord utan brukare som kallade på brukare utan jord. Medan många utvandrade till något fanns det också de som utvandrade från något. Då som nu var svaren många på frågan – Varför?

Mitt svar på den frågan är för att vi hade möjlighet att uppleva något annat. Det är visserligen ett äventyr i ovisshetens tecken. Jag har lämnat mitt arbete i Karlstad och jag vet ännu inte vad jag yrkesmässigt kommer att ägna mig åt här. Med andra ord vet jag inte vad det här kommer att föra med sig men jag tror och hoppas att det kommer föra med sig värdefulla erfarenheter.

I morgon kommer jag berätta för er om första dagen som vi kom hit.

Vi ses då, om ni vill!
Zandra Persson

Mina barn är en gåva - ingen rättighet

2011-10-07T07:00:00.006+02:00

Fredag 7/10

Jag har fina barn. Du som har barn kan säkert hålla med mig om att barn är något fantastiskt! Även den som inte har egna barn har själv varit barn en gång.

Att få barn är ingen rättighet, det är en gåva. Mina barn, Einar 15 år och Almalina, 18 år, är jättegoa. Trots konflikter och bråk är dom duktiga att visa sin kärlek till mig/oss som föräldrar.

Då upptäcker jag hur jag alldeles för sällan säger till dom hur mycket jag älskar dom. Då är det lätt att man börjar ”curla” med dom istället, och det är ingen bra grej, åtminstone om man försöker dämpa sitt dåliga samvete genom att alldeles för mycket serva dom och inte kräva något av dom.

Alla gör vi fel ibland som föräldrar, det är mänskligt. Men tacksam är jag, så tacksam att få vara mamma till mina barn! Jag vill ”publicera” deras senaste födelsedagskort till mig. Så lycklig man blir!

Jag var utbytesstudent i USA på 80-talet. Det var en mycket bra erfarenhet att få med sig. Livet kretsade kring High School med american fotboll, skolorkester, kör, prom, Pizza Hut, American cars med mera.

När det väl var dags att åka hem fick jag många fina presenter och hälsningar. Min volleybolltränare gav mig ett kort med en fin dikt. Underligt nog, 25 år senare, sjungs den nu i våra kyrkor som en fin hejdå-sång och önskan om en bra fortsättning eller som”Gods blessings”. Det vill jag önska dig när vi nu skiljs åt. Tack och allt gott!

May the road rise to meet you/ Må din väg gå dig till mötes,
may the wind be always at your back/ och må vinden vara din vän
may the sun shine upon your face/ och må solen värma din kind
may the rain fall softly on you fields/ och må regnet vattna själens jord
until we meet again may God hold you/ och tills vi möts igen må Gud hålla
in the palm of his hand/ hålla dig i sin hand.

/Sara Karvala
http://www.alfaomega.cc/

Klä upp dig och bjud till kalas

2011-10-06T07:00:00.004+02:00

När var du på fest senast? Jag tänker inte i första hand på ”ett röjkalas” med diverse vilda turer. Inget fel med det men jag tänker på fester eller högtider där man får klä upp sig lite extra. Kanske var du på ett bröllop i sommar eller en extra fin fem rätters middag på ett fint hotell!!

Det som är lite synd är att vi är lite för blyga vad det gäller vår klädsel. Jag älskar fester med långklänning, hattar och smoking! Det har hänt att jag fått vara med på en sådan högtid. Men jag har inte blått blod i mina ådror så mina drömkalas får ligga på en lite lägre nivå.

Det är för dyrt att handla festkläder, tänker du kanske. Jag köper fina långklänningar på en secondhandbutik. Vi har ju en sådan i Sunne ”Juvelen”. Sen finns det flera stycken i Karlstad. Där kan jag hitta det mesta.

Jag har bara ett bekymmer och det är skor. Det finns gott om fina högklackade skor och det är just där bekymret ligger. Jag orkar inte gå i högklackade skor. Efter en timme börjar det göra ont och skorna åker av. Men tack vare långklänning så syns det inte att jag går barfota (ha,ha)och sen finns det ju fina låga skor också!

Då tänker du kanske att det inte är så många tillfällen att gå klädd så. Men det finns många fina tillfällen då man kan känna att man får del av glans och glamour även här i Sunne. Det var jag med om i söndags kväll. Det blev ingen långklänning men stämningen var på topp.

Det var ”Live på bio” i Sunnebiografen och vi såg Phantom of the Opera från Albert Hall. Vilken grej! Helt fantastiskt!

För dig som missade det så kommer det flera nya tillfällen att delta på en konsert från världen över i direktsändning. Håll kik på annonsering eller kolla http://www.teaterbiografen.se/

Du som inte känner för sånt där kan ha det lite extra högtidligt även på hemmaplan lite då och då. Lägg linneduken på bordet, plocka fram kristallerna och finservicen från vitrinskåpet och bjud hem vänner. För att slippa matlagningen kan du beställa god mat från våra olika cateringföretag som vi har i Sunne. Trotsa stressen och tidsbristen och bjud till kalas!

Skriv ett brev...

2011-10-05T08:15:00.001+02:00

Onsdag 5 oktober

Jag har aldrig skrivit något blogginslag förut. Jag har ingen egen blogg heller. Det borde man väl ha, vad jag förstår. Jag tänker mest att det är roligare att träffa folk och prata med dom direkt.

Det verkar finnas flera som saknar direktkontakt med någon annan bortom Internet, och då pratar jag inte om hemsidor som förmedlar kärlekspartners. Tips: Vill du träffa någon vän i riktiga livet (irl) kan du göra det genom http://www.citypolarna.se/

Men jag har haft en direktkontakt med mig själv som kanske kan liknas med Facebook. Jag har nämligen skrivit dagbok över 30 år. Det har blivit många sidor under åren som gått.

Jag har sparat tågbiljetter, konsertbiljetter och kassakvitton, klistrat fast dom i dagboken och skrivit om det som hänt just den gången. Många hemligheter och drömmar har jag skrivit om. När jag varit ledsen eller kär har det varit skönt att sätta ord på det. En del dikter och små berättelser har det också blivit genom åren.

Sen har jag hundratals brev som jag sparat. Jag skrev flitigt. När man träffade någon på någon ungdomshappening eller läger så fortsatte man ha kontakt genom att brevväxla. Man kunde få brevvänner genom olika organisationer och man lärde känna en ny människa på det viset. Det var faktiskt jättekul!

Man kan ju tycka att det måste ha varit jobbigt att vänta svar från sina vänner, det tog ju trots allt ganska lång tid att få svar jämfört med dagens teknik. Men jag minns att det kunde bli flera brev i veckan som jag fick från olika håll.

Särskilt tät brevväxling var det med en kille som jag träffade och var kär i. Så fort jag hade fått brev från honom skrev jag ett svar direkt tillbaka. Så varannan dag fick jag post från honom och han från mig. Det låter romantiskt kanske, men det var så roligt.

Men nu är det inte så. Jag har inte skrivit ett enda brev på flera år och lite synd är det trots allt. Är det någon som skulle vilja skriva ett brev till mig så bor jag på Allégatan 19, 686 30 Sunne. Jag lovar att svara. Vi hörs!
/Sara

Det svåra mötet

2011-10-03T07:59:00.000+02:00

Måndag 3/10

Jag var i Stockholm förra veckan på kurs. Vi var en grupp begravningsentreprenörer som fick möta en föreläsare som heter Lars Björklund. Han är författare och han har arbetat som sjukhuspräst under många år och mött människor som kämpat med olika sjukdomar som ofta är obotliga. Han har även en lång erfarenhet av att möta familjer som har barn som insjuknat bland annat i cancer.

Han ville berätta om sina erfarenheter om möten med människor som vet att de kommer att dö. Han pratade om möten med anhöriga till de sjuka och hur svårt det kan vara att bara ”se på” när ens närmaste håller på att släppa taget. Många anhöriga känner uppgivenhet, sorg och förtvivlan över att inte kunna göra något. Och när det svåra då hänt, när man förlorat sin dotter/son, maka/make eller mor/far är det många känslor som kommer fram. Ibland kan man känna lättnad för man tänker att nu slipper hon eller han lida mer. Men ofta kommer även känslan av skuld fram. Hur mycket man än har ställt upp för den sjuke kan man ändå känna att man inte gjort tillräckligt.

Det möter jag ofta när jag träffar sorgehus i mitt arbete på AlfaOmega. Anhöriga berättar om den avlidne som kanske under många år varit svårt sjuk och helt beroende av sjukvård. Anhöriga har ställt upp till 100% och sett till att den sjuke fått det så bra som möjligt. Men ändå när vi sitter och samtalar omkring begravning berättar anhöriga att de kände att de inte räckte till och att de borde ha gjort mer. Även i samband med oväntade och tragiska dödsfall känner anhöriga ofta att de borde ha sett eller förstått hur han eller hon mådde.

Det finns sällan några svar att ge men det viktiga är att bekräfta att de gjort det som var möjligt utifrån de förutsättningar som fanns och att hur mycket vi än gör och ställer upp är det aldrig nog mycket. Livet är begränsat. Det finns så mycket vi inte kan göra något åt. Det är så mycket som inte är möjligt att förändra. Det är först när vi ser begränsningen som vi kan få kraft att göra det som är möjligt, kraft att leva och våga leva vidare även efter en svår förlust.

Lars Björklund skriver i en dikt:

Kärleken ger inget skydd
inga murar eller pansar
bara en öppen sårbar famn
där du får vila

Ingenting kan jag lova dig
ingenting försäkra
bara detta att just nu
är vi alltid tillsammans

Kärleken ger ingen framgång
inga pengar eller guld
bara ett evigt flyktigt löfte där vi får bo

Läs DN´s artikel om Lars Björklund

Resande i tid och rum

2011-09-30T07:38:00.000+02:00

Oj, vad fort det går...

Precis så kändes det när jag åkte tåg till Stockholm i förgår. Så fort och smidigt det är att åka från Sunne på morgonkvisten och vara i Stockholm kl.9.00! Det är helt fantastiskt och inte minst tack vare Fryksdalsbanan!

Det kan man kalla för god service och framåtanda! Hoppas fler och fler upptäcker det!

...men vad lång tid det tar!

Väl framme i Stockholm upptäcker jag en annan sida av resandet. Det är inget att klaga på vad det gäller buss, tunnelbana eller pendeltåg. Det som bekymrar mig är alla dessa människor som väljer att köra egen bil till jobbet som innebär att man sitter en timme (minst) både på morgon och kväll i bilköer för att ta sig fram dit man ska. Jag har ingen lösning på det som sker men jag hoppas att varje människa hittar sitt eget sätt att vara rädd om vår miljö och omgivning. Och tänk hur skönt det kunde vara att få sova en timme längre varje morgon eller att få äta en lång frukost i lugn och ro...

Jag har varit på en kurs i Stockholm med temat "Det svåra mötet" som har handlat om hur man möter en människa som upplevt en svår förlust i samband med ett dödsfall. Det har varit jätte intressant för mig som möter människor i sorg i mitt dagliga arbete. Det kommer jag att berätta om på måndag.

Ha nu en trevlig helg och ta väl hand om varandra. Njut av den höga höstluften och ta en extra promenad i solskenet! Och varför inte ringa till den ensamma grannen och höra efter hur det är!

Sara Karvala

Från poesi till skrot

2011-09-28T08:04:00.000+02:00

Onsdag 28/9 2011
Och sen var det detta med kultur!

Vad är kultur? Wikpedia förklarar begreppet kultur bl a som ”andlig (konstnärlig) odling”. Så vackert! Så spännande! Jag vet inte varför ordet konstnärlig hade skrivits i parenteser. Kultur är för mig ett brett begrepp och så måste det få vara. Och om kultur är konstnärligt så ryms allt skapande i orden ”andlig odling”.

Kulturveckan i Sunne erbjöd mycket kultur även i år. Det var utställningar, konserter, teater, litteratur och mycket annat. Jag vill lyfta fram en mycket fin kväll i Frykensalen. Där mötte vi den unge Ismael Ataria från Hagfors. Han är poet. Han vill presentera ”En mystisk mörk värld full av mänsklig värme”, som han skriver på sin hemsida. Och det gjorde han. Han gav sig själv till oss. Han tog med oss in i sin poetiska värld av skratt, ljus, tårar och mörker! Det var häftigt! En klok och begåvad poet! Honom hittar du på nätet! Håll till godo!
Till Ismael Atarias blogg

Gammal kärlek rostar aldrig

Men sen kan man säga så mycket utan ord också. På AlfaOmega hade vi för några år sen en utställning om ”Den sårbara människan” av Stefan Sjöblom från Stockholm. Han hade hittat ett gammalt bilskrot och skapat nytt liv av det. På bilden här sitter ”Skrotgubben och –gumman” och håller varandra i handen. Och då tänker jag: ”Gammal kärlek rostar aldrig!”

Sara Karvala

Hela livets byrå

2011-09-27T08:26:00.000+02:00

Tisdag 27/9 2011
Hyvää huomenta – god morgon!

Sen åtta år tillbaka har jag varit en egen företagare. AlfaOmega, Hela livets byrå heter mitt företag. Det är först och främst begravningsverksamhet som jag arbetar med. Men eftersom jag är pastor så blir det en hel del annat också, som vigslar och dop till exempel.

Sen händer det att jag ordnat träffar på byrån med olika föreläsare. Teman har först och främst handlat om hur det är att leva som människa. Vi har utgått från olika frågeställningar kring livet och hur vi möter olika situationer under livsresans gång, allt från att hamna i kris till att finna nya vägar i livet som gör att man växer som människa. Det är ju det som företagets namn vill syfta på. Alfa är ju den första bokstaven i det grekiska alfabetet och Omega det sista.

Ledorden för verksamheten har varit: Från livets början till livets slut, från vaggan till graven, hela livets byrå! För flera år sen ritade min son en datateckning om mitt företag. Som ni kan se på bilden (längre ned på sidan) går livet först uppåt, allt från födelse och barndom till det vuxna livet med arbete och familj. Sen kommer karriären, välståndet och livet är på topp. Det är Alfa det, enligt min son. Så småningom närmar vi oss backen som pekar neråt. Livet har lugnat ner sig och man har inte så bråttom längre. Man har tid att stanna upp. Kanske får man barnbarn och får upptäcka att livet får en ny dimension. Krämporna kan ju komma och ibland känner man sig trött och sliten. Då menar min som att döden är nära.

När barn ser på oss brukar det innebära att vi är gamla redan när vi fyllt 30 år! Men visst är det skönt att det är vi själva som bestämmer hur gamla vi känner oss. Det är nog runt 30 som vi kan känna oss även om dekorationen på födelsedagstårtan fått siffran 70!

Terve! Lite rakt på sak

2011-09-26T08:09:00.000+02:00

Terve!
Det är en hälsning som vi finnar säger till varandra. På svenska skulle det kunna betyda ”tjena”. Men ordet ”terve” betyder egentligen ”frisk”!!
Det har jag faktiskt aldrig reflekterat över tidigare, kommer jag på mig själv. Men det är väl inte så dumt egentligen att säga så till varandra när man ses: ”Frisk!” ”Ja tack, frisk till dig också!! Det är väl lite typiskt finskt egentligen. Istället att fråga hur det är, ja bra tack, så frågar man: är du (riktigt) frisk eller?! Skämt åt sido men det är väl så vi finländare är, vi går rakt på sak. Och det är väl på både gott och ont.

Sara Karvala

Som ni kan förstå så är jag från Finland och har bott i Sverige drygt 20 år. Sara Karvala heter jag. Jag är finsktalande från början och lärde mig att tala svenska i Sverige, eller i Stockholm där jag läste teologi i början på 90-talet och blev så småningom pastor i Svenska Missionskyrkan.

Jag har arbetat i Västra Ämterviks missionsförsamling nästan 15 år allt från heltid till deltid. Och som jag trivdes med det! Västra Ämtervik är ett bra ställe att bo i. Man kan ju fråga sig hur jag hamnade just där av alla Sveriges rikes byar och städer? Men det får vi ta någon annan gång.

Sen drygt två år tillbaka bor jag i Sunne och trivs att bo här lika mycket som i Ämtervik! Fryksdalen är sagolik med fina Fryken och många lagom höga höjder!

Hemma i Finland och i Österbotten där jag kommer ifrån finns det bara skog och åkrar, inte en kulle eller sjö fanns i mina hemtrakter. När jag kom till Sverige och Värmland kände att jag hade hittat hem. Det är en fantastisk känsla att få känna sig hemma någonstans.

Så, nu har ni lite koll på mig. Vi träffas igen i morgon.
Terve, terve!!
Sara Karvala

Vi tar rent vatten för givet...

2011-09-23T07:39:00.000+02:00

Mitt sista inlägg på Sunnebloggen (för den här gången…) ska handla om vatten, och inte vilket vatten som helst utan dricksvatten.

Vi tar rent vatten för givet, skruva, vrid eller lyft på kranen, så kommer det rent friskt vatten i ditt glas. Det kostar inte speciellt mycket och det ger dig liv!

I en värld där alla inte har det som vi, har vi ändå potentiella problem med vårt fina vatten.

Du tänker säkert inte på det dagligen, men om du kollar nyheterna lite mer i detalj, hittar du notiser och reportage om vattenledningar som sprungit läck, bakterier i vattnet som skapat rena epidemier (minns Östersund).

Förundersökning inleds efter vattensmittan i Östersund
Östersunds kommunala vattenbolag kan dömas till miljonböter.

"En förundersökning har inletts om miljöbrott sedan smittskyddsinstitutet hittat en parasit i dricksvattnet.
- Det är tillräckligt att det har orsakats av oaktsamhet, det kan vara allt från bristande kontroll, bristande tillsyn till bristande underhåll, säger miljöåklagare Christer B Jarlås".

Det är exakt ovanstående som är grunden till ett annat företagsengagemang jag är inblandad i , att säkerställa rent, gott och klart vatten framgent.

Jag har ingen personlig erfarenhet av att arbeta med renovering av stora matarledningar för dricksvatten eller vattentorn. Däremot har vi i Sunne en av de bästa inom området – Tommy Mååård. Han har i många år jobbat med att utveckla system för att renovera just de nämnda objekten. Det är inte mycket som handlar om renovering av dricksvattenledningar eller torn, som inte Tommy känner till.

Det är lustigt när man får insikt i branschen hur skitigt jobbet att göra rent, egentligen är.

Kolla in dessa rör, de har faktiskt tills alldeles nyligen transporterat dricksvatten…

Här renoveras ett vattentorn på insidan, trycket är cirka 1000 bar och ljudnivån outhärdlig utan hörselskydd. Härlig miljö eller hur?

Det är ett jätteproblem med dricksvattenledningar, inte bara i Sverige, utan i stort sett hela västvärlden har samma problem. Ledningarna är nedgrävda för länge sedan och tekniken var inte lika tillförlitlig som idag.

Bakterier frodas och ledningar brister! Tänk er en liten landsortskommun, tänk er att det kostar i storleksordningen 10 miljoner att byta ut en ledning som är 5–6 km lång, vilket inte är speciellt långt för denna typ av ledning.

Beslutet för de som styr i en liten kommun blir inte lätt att ta i det läget, eftersom det sammanlagda problemet inom kommunen är långt mycket större än så.

Det är lätt att skjuta besluten på framtiden – eller hur?'

Nu ska jag inte utmåla Sveriges kommunledningar som fega, tvärtom, jag avundas inte de som har mod nog att ställa upp som folkvalda eller tjänstemän.

Min allvarliga ton till trots, jag älskar att vara inblandad i något som faktiskt gör skillnad och kan hjälpa dig att även i fortsättningen ha ett rent, gott och friskt vatten i kranen när du vill fylla upp ditt glas.

Ha det nu så otroligt bra allihopans – jag har trivts med att blogga och är tacksam för att jag fått chansen.

/Ronny

På leverantörsbesök i Varberg

2011-09-21T08:10:00.000+02:00

God morgon
Idag blir det en snabb uppdatering av läget.

Vi är i Varberg och har precis slagit upp ögonen i en säng på Stadshotellet.

Det blir besök hos en leverantör idag – Vartex ett fint gammalt familjeföretag, som numera är i holländsk ägo.

Dagen skall spenderas bland skinnkläder, stövlar, handskar och hjälmar, vi ska gissa vad kunderna tycker är ”inne” nästa år, vilket inte alltid är helt lätt.

När man som vi riktar sig till det så kallade ”custom”-segmentet, är det lite lättare, där har modefärgen varit svart i sådär 40 år…

Hur som helst, nu blir det en rejäl frukost och sedan bär det av till Batterivägen 14, ha en underbar dag!

PS. skickar med en bild på hotellobbyn – det är inte synd om oss DS.

/Ronny

Tack för det Sunnebor – det hade jag inte kunna drömma om!

2011-09-20T08:45:00.000+02:00

Den första augustiveckan 2011 mullrade det ovanligt mycket i Sunne. H-DCS hade sin årliga internationella träff i Fryksdalen och satt en prägel på livet i Sunne som jag tror de flesta uppskattade.

Vi blev 2000 HD-älskare som körde motorcykel, dansade, åt, shoppade och trivdes alldeles otroligt bra, kommentarerna på hemsidan var ett enda långt hyllningsmeddelande till trakten och dess invånare. Självklart fick vi som arrangerade det hela en hel del virtuella klappar på axeln.

Vi hade tillsammans med kommunen, Besterman AB och Micke Herbertsson, utsett ett camping- och ett festområde som vi ansåg bli optimalt för ett arrangemang av detta slag.

Området kring Motionscenter samt Folkets Park Kolsnäs blev skådeplatserna.

För att ni som inte hade förmånen att delta, länkar jag nedan till programbladet som producerades speciellt för detta.

Jag vill passa på att tacka SunneNytt (kram till Sussie och Stina – ni är bara bäst) Ramströms tryckeri (inga kramar grabbar… ni vet att jag diggar er ändå) samt Sunne kommun för produktionen av densamma – det är första gången i klubbens historia som något liknande tas fram.

Programbladet för HD-träffen i Sunne

Eftersom klubben inte haft sitt styrelsemöte ännu och där fått redovisat alla siffror runt arrangemanget, kan jag inte gå in på detaljer. Jag kan meddela att träffen gick enligt budget, att Västra Ämtervik IF samt de killar som frivilligt städade, gjorde ett i det närmaste overkligt bra jobb – tack tusen gånger till er!!

Linda på motionscenter, Dahlström med personal, Anders som gjorde kartor, Peter Obbarius och Mattias Blomqvist som fixade ljud och ljus till artisterna, polis och räddningstjänst, jag har säkert missat några i hastigheten – ni är alla stjärnor på min himmel.

Till sist, Peter Besterman, tack för dina goda råd, Micke Herbertsson – du kan det du håller på med och vilken personal du har sedan, krama alla från mig.

Mitt personliga favoritminne från träffen är kortegen!Jag åkte först med Ola Persson bak på bönpallen, tätt följd av klubbens president med Olas fru, framför ytterligare ett par hundra motorcyklar.

När vi svängde höger vid rödljusen upp på Storgatan fick jag en chock (av glädje och förvåning) HELA Sunne stod i tredubbla led längs med hela gatan.

Jag hade ståpäls så min skinnjacka såg ut som en fluffig dunjacka – otroligt!

Tack för det Sunnebor – det hade jag inte kunna drömma om!

/Ronny

Kläderna gör mannen

2011-09-19T08:52:00.000+02:00

När man kikade på hockey i Sveriges äldsta konstfrusna inomhusarena – Matojärvi Islada i Kiruna, hade man förmånen att bland annat läsa en reklamskylt från HerrCity, den lokala finklädesförsvararen ovanför polcirkeln. (Arena förresten, det var ta mig tusan kallare inne i ladan än ute…)

Skylten föreställde en tecknad karl som hade olika kläder på sig; sotare, kontorskläder, frack och någon till som jag inte kommer ihåg. Det jag kommer ihåg var budskapet, kläderna gör mannen!

På något sätt har jag tagit fasta på just detta och det är förvånande vad många gånger kläder har varit centrala för mig. I vissa yrken tror jag kläderna är speciellt viktiga, ta som exempel när vi jobbade med uthyrning av tältkåtor, då var det avgörande hur vi såg ut.

Kunden bildar sig en uppfattning om dig och ditt företag så fort du kliver ur bilen och säger hej. Självklart är även bilen viktig i detta sammanhang. Bilden här nedan visar mig och Kenneth i sprillans nya kläder från Haglöfs, samtliga partners (totalt cirka 75 personer) hade likadana kläder när vi mötte kunden.

Jag vet inte vad Felicia tyckte, men hon ser lite tveksam ut när hon sneglar åt vårt håll.

Under en period i livet hade jag minst sagt dåligt med slantar på lönekontot. Eftersom jag jobbade som säljare, var kläderna avgörande för inköparens första intryck av mig.

Jag blev en mästare på att kombinera kläder och få det att se nytt och fräscht ut. Mina två kavajer, två par byxor, tre skjortor och fyra slipsar, fick jobba hårt under det år som jag trollade fram kreationer ur denna magra garderob.

Kläderna bygger självförtroende, det funkar i vart fall så för mig. Om jag är ”rätt” klädd vid ett affärsmöte, är jag mer avslappnad än tvärtom. Jag vet att det kanske låter fjantigt, men jag fäster vikt vid detta.

Om jag ska träffa potentiella kunder eller partners när jag representerar BCR Bikes Clothes & Rock, kan jag inte komma i kostym. Jag måste klä mig så det syns vad jag står för, vilken stil jag vill representera. Vad man måste väga in i bilden är min ålder, jag som är 54 år ung, bör kanske inte ha det mest extrema vi har i butiken. Jag får välja kläder med en mer ”vuxen” stil. Däremot älskar jag att sticka ut lite sådär lagom, som att välja ett par röda dojor istället för ett par svarta tråkiga.

Jag ska till sist erkänna att jag faktiskt jobbat med konfektion tidigare. Perlmans Herrekipering eftr. hette affären. Den ligger i Sandviken och var faktiskt en av de största på att sälja kvalitetskostymer och herrkläder av lite häftigare producenter. Tiger, Melka, Linköpings Linne, Amanda Christensen, Wolsey med flera sålde vi till Gästriklands herrar.

Eftersom jag tyckte att Arvid(ägaren) tänkte lite mossigt ibland, framför allt när det kom till annonsering, övertygade jag honom att det bästa vore att utnyttja den otroliga modellresurs som företaget hade i form av undertecknad.

Sagt och gjort, från den dagen var det bilder på (då i vart fall ) unge herr Lundström, iklädd Lodenrock och hatt, kritstrecksrandiga kostymer, dunjackor, gabardinbrallor med sydda pressveck och så vidare.

Det var en helt underbar period i livet och jag och Arvid jobbade skitbra ihop – trots vår åldersskillnad.

Tyvärr har jag inga bilder i elektroniskt format från den tiden så ni får väl hålla till godo med denna istället...

Greve Lunstroem af Torsberg, som tyvärr blev mördad efter cirka 23 minuter på Mordgåtefesten. Att man alltid väljer fel roller!?

Det finns mycket mer att berätta om kläderna och jag, men jag tror ni fått i er tillräckligt för att koppla ihop mig med Bikes Clothes & Rock – eller?

Tjohej
/Ronny

Elvis och jag

2011-09-16T08:23:00.000+02:00

Alla har vi väl drömt om att vara musikidoler, stjärnor, ni vet – stå på scenen och sjunga, beundrad och betittad av hängivna fans. Som förberedelse för framgången övade vi med hopprep som mikrofon framför spegeln.

Elvis hette min idol och på något sätt har han liksom hängt med mig under min vandring till den jag är idag.

När Elvis dog bar jag min nyfödde son på armen och lyssnade på hans skivor tills grabben somnade. Snacka om uppväxt med Rock´n Roll? Martin som grabben heter är professionell fakir, men det kan väl ändå inte vara mitt och Elvis fel?

I vilket fall – jag har ett favoritprogram från, som jag ser det, Elvis när han var som bäst – Elvis Presley TV special 1968. Han gör här två av de framträdanden som påverkat mig mest, dels All shook up iklädd fantastiskt coola skinnkläder, dels If I can dream, i den vita kostymen.

Jag har faktiskt, på mitt sätt, tolkat Elvis några gånger, med hänsyn till mig och min familj, lägger jag inte upp några bilder på detta;.)
- Jag har varit Elvis look a like i en rikstäckande kampanj för Synsam ( jo faktiskt )

- Jag har uppträtt som Elvis ( i skinnkläder och allt ) på en jättemässa i Tyskland

- I de företagsband som haft den tveksamma förmånen att ha mig som sångare, har Elvislåtarna varit givna

En bild ska jag dock visa er. Den är från invigningen av BCR i våras och jag sjunger Blue Suede Shoes med den otroligt duktiga gruppen The Big Rockets.

Det finns massor att säga i detta ärende, men jag vill avsluta allvarligt idag. Många glömmer budskapet som finns i många av de bästa rocklåtarna.

Ta bara If I Can Dream, som Elvis framförde i programmet jag nämnde tidigare, vilket budskap!! Här följer ett litet utdrag:

We're lost in a cloud
With too much rain
We're trapped in a world
That's troubled with pain
But as long as a man
Has the strength to dream
He can redeem his soul and fly

Dessutom, hur hade världen sett ut idag om vi INTE hade haft hjältarna i form av Elvis, Bob Dylan, Beatles, Stones med fler. Sämre om jag får bestämma.

/Rock on - Ronny

Logiken med kopplingen mellan tältkåtor och motorcyklar

2011-09-15T14:25:00.000+02:00

Som jag tidigare skrev, bytte jag inriktning från att jobba med tältkåtor, till att bli ägare av en livsstilsbutik för MC förare, ett steg som tarvar en förklaring.

Hela mitt liv har jag drömt om att ha en motorcykel och inte vilken motorcykel som helst, en Harley Davidson ska det vara!

Nu är då en HD inte den billigaste hoj du kan köpa och till och med jag har fått gå ”den långa vägen”.

Min första MC fick jag förmånen att köpa för 16 år sedan, det blev en encylindrig Suzuki med rätt stuk. Rätt stuk för mig är ”glidarstilen” dvs. fötterna och armarna framåt samtidigt som du är lätt tillbakalutad i sadeln.

Min kära Suzuki byttes till en något större Kawasaki, innan jag tre år senare fick chansen att köpa min drömhoj – en Harley Davidson Heritage Classic, som modellen heter.

Gissa om jag var stolt när jag körde från Linköping till Stockholm, där jag bodde då det begav sig. Känslan att ha nått målet eller rättare sagt drömmen, går inte att beskriva.

Efter den dagen har jag varit Harley trogen och idag har jag bytt för tredje gången till nedanstående hoj – en Road King CVO av 2008 års modell.

Nåväl – tillbaka till logiken. Under tiden på Tentipi Sales & Rental AB, körde jag hoj så mycket jag bara hann, men trots allt, jobbet tog alldeles för mycket tid från MC åkandet…..
Nu blev goda råd dyra, hur ska jag hitta ett sätt att åka MC i tjänsten?

Eftersom jag är en hyfsat kreativ ung man, tog jag kontakt med världens största HD klubb, H-DCS, Harley Davidson Club Sweden och gav följande förslag till dem:
”Borde inte ni med så många medlemmar som åker runt på MC träffar och tältar, ha ett eget designat tält i världsklass?”
Svaret blev något överraskande – Jovisst, ta fram ett du så ska vi hjälpa dig att sälja det till medlemmarna.
Resultatet blev detta:
En tältkåta med accentfärger som hör klubben till – svart och orange samt klubbens emblem ovanför dörren – fiffigt eller hur?

Med detta tält har jag färdats land och rike runt i tältkåtans tjänst, ja till och med ut i Europa. Här nedan ser ni min hoj parkerad utanför ett hus i en italiensk bergsby förra året. Tältet är som vanligt placerat på pakethållaren med klubbmärket väl synligt

Innan den bilden blev tagen hade jag och polaren jag åkte med, varit i Grekland. Vi tog oss med färja till Italiens östkust, korsade landet till västra sidan, åkte kusten upp, sneddade upp mot och in i alperna till Österrike, Tyskland, Danmark och hem. DET var en drömresa som heter duga.

Som ni börjar förstå är inte steget mellan tältkåtor från Lapplands djupaste skogar, till en hypermodern livsstilbutik på ett industriområde i Sunne, så värst långt!

Jag arbetar och lever varje dag med mitt intresse, tyvärr tar dock butiken och de öppettider vi har, alldeles för mycket av möjligheten att åka hoj.

Men men, jag är som sagt kreativ så jag kommer nog på något så småningom…..

Att vara entreprenör i själen

2011-09-13T08:28:00.002+02:00

Hej igen
Att vara entreprenör i själen innebär att du vid ett antal tillfällen i livet är med om saker som inte alla får uppleva. Ta bara det här med vad man pysslar med om dagarna…

Jag började egentligen som ventilationsplåtslagare en gång i världen, men en ryggskada fick mig att ändra inriktning från praktiskt fysiskt arbete, till reklam och marknadsföring. Självklart eller hur?

Efter detta dramatiska grundval har jag blivit försäljning och marknadsföringen trogen, det är faktiskt 30 år nu (herre min skapare vad tiden flyger).

Dock har min nyfikenhet gett mig tillfälle att jobba med en massa olika saker, både som anställd, chef eller egen företagare.

Kolla förresten in bilden – lite stolt är jag att förärats denna av mina kollegor.

Jag är en lycklig man som genom jobbet fått chansen att lära mig om järnvägstransporter, kurirtransporter, datakommunikation, papperstillverkning, media, flygbolag och så vidare. Dessutom har jag fått förmånen att resa under tiden som jag utvecklats i mina olika roller.

I Värmland har jag dock lugnat ned mig och har i åtta år varit delägare i Tentipi Sales & Rental AB, det var faktiskt jag som tog bolaget till Sunne. Att jobba med tältkåtor kan dessutom tyckas logiskt med tanke på mitt Lappländska ursprung.

Nu har jag dock sadlat om och är numera inblandad i ett par andra företag, där min huvudsakliga tid läggs på BCR Bikes Clothes & Rock. Det är en butik som säljer livsstilskläder för den som gillar MC, Rock´n roll och snygga kläder. Inte helt nära tälkåtans magiska värld kanske, men ändå på något sätt logiskt. (Jag tänkte utveckla logiken i ett senare inlägg. )

En sak som inträffar när man blir butiksinnehavare, är att man ska åka på modemässa.

Jag och Lena åkte till Köpenhamn på vårt livs första sådan i februari detta år, och hej och hå vilken annorlunda värld vi hamnade i.

Det var catwalk på nattklubb i en helt vit och steril miljö där man kände sig felklädd vart man än vände sig. Kindpussar och ”du bara mååååste träffa X eller Y” avlöste varandra om vartannat.

Kläder och skor överallt!!

En sak som var lite otäck var själva inköpsprocessen på mässan, habegäret växte som halvmeterslånga horn i pannan på både mig och Lena. De leverantörer vi valde att samarbeta med hade PRECIS det vi vill ha i butiken, inte bara i en modell eller stil, utan i miljarders… att säga nej och tack var det stora dilemmat.

Vi skulle bara ha en leverantör på skosidan hade vi bestämt – vågar jag indikera att så blev inte fallet…

Hur som helst, livet som butiksinnehavare är intressant, inte minst när man inte bara ska ha en fysisk butik – nu ska man dessutom vara virtuell! Vi har satsat hur mycket tid och pengar som helst på vår Webshop och låt oss hoppas det var rätt investerade slantar.

Vi har den hårda vägen lärt oss att en Webshop, är inte BARA att smälla igång. Ska man ha en chans i dagens läge, måste du lära dig massor om sökmotorer, bildhantering, textskapande och inte minst, du måste uppdatera din information heeeela tiden.

Tack för idag – återkommer inom kort.

/Ronny

Från Kiruna till Sunne

2011-09-12T08:18:00.003+02:00

Hej Ronny Lundström här!

Jag har fått äran att figurera i två veckor på Sunnebloggen, det är min förhoppning att ni som följer densamma, finner mina inlägg intressanta.

Detta det första, handlar i första hand om mig och min bakgrund, det känns bra om ni känner mig lite bättre från början.

Jag är född och uppvuxen i Kiruna, ca 130 mil norrut från Sunne! Ta höger vid Helmiakorset och kör 120 mil efter E45, då hamnar ni i Gällivare, där svänger ni vänster och kör rakt fram i ytterligare ca 10 mil, och vips, ni är framme.

Kiruna är numera inte det Kiruna jag känner från min uppväxt. Staden är ställd inför den intressanta utmaningen att måste flytta på sig för att gruvbrytningen skall kunna fortsätta. Lämpligt nog går järnådern precis rakt under stadens kärna. Om något litet år skall stadshuset flyttas eller rivas och ytterligare några år bort skall den kända kyrkan med Bror Hjorts altartavla röna samma öde.

Kiruna är känt av många för sin fostran av duktiga ishockeyspelare och även jag spelade hockey, om än inte lika framgångsrikt som mina lagkamrater Pekka Lindmark, Hasse Edlund, Roger Mikko med flera gjorde.

Hockey, handboll och basket tog upp den mesta tiden för unge herr Lundström i Lapplands huvudstad fram till 1979 då det var dags att dra upp bopålarna och flytta söderut.

Via Sandviken, Gävle och Uppsala hamnade jag så småningom i Stockholm för att genom jobbet jag då hade, åka till Sunne på konferens. Och kan ni tänka er – här träffade jag på dans (som Sven Ingvars sjöng ) min Fröken Fräken! Vi skriver nu 1990 och sedan dess har vi hängt ihop min kära Lena och jag.

Jag tycker som utflyttad norrlänning att Värmland och Sunne har den perfekta kombinationen av vildmark och civilisation, jantelagar och kreativitet, tjänste- och produktionsföretag.

Det är med stor glädje och stolthet jag numera kallar mig Värmlänning, och inte vilken värmlänning som helst! Nej, en Sunnebo ska det vara om det ska vara överhuvudtaget!

Till råga på allt har vi fått förmånen att bo i det gamla kapellet som Urban Ullenius restaurerat till en fantastiskt vacker bostad. Den är speciell som bostad, det är trots allt ett kapell i grunden, men kan man leva med små sovrum, smala trappor mm. så har man hittat rätt!

Ha en bra dag nu så hörs vi snart igen.

/Ronny

Riksdagsarbetet fortsätter

2011-09-09T11:08:00.000+02:00

Hej!
Vaknar till vackert väder i Stockholm. Tänker på gårdagen som var fantastisk rolig, och som jag planerat och sett fram emot länge och nu är dagen över.

Jag hade besök i Riksdagen från 22 sunnebor och även kommunalrådet Ola Persson som ”hade vägarna förbi”. Vi åt lunch i partimatsalen i Bankhallen och där fick vi besök av integrationsminister Erik Ullenhag som berättade om sitt arbete i regeringen. Därefter gick vi runt i riksdagshusets båda hus och avslutade på åhörarläktaren där det pågick en debatt med bostadsminister Stafffan Atterwall kring bristande studentbostäder i Sverige och vi fick också se en skymt av Jan Björklund i talarstolen i interpellationsdebatt.

Det är så roligt att guida i det vackra riksdagshuset, jag har naturligtvis inte all kunskap ännu på långa vägar men jag gör så gott jag kan.

Jag ser nu fram emot nästa veckas högtidliga öppnande av riksdagen.
Då kungen, regeringen och vi riksdagsledamöter med varsin gäst, får delta. Invigningen startar i storkyrkan, fortsätter i plenisalen med att statsministern läser upp regeringsdeklarationen och kvällen avslutas på Operan.

Riksdagsarbetet fortsätter sedan med motionsskrivande och utskottsarbete. Budgeten för 2012 börjar nu ta form och arbetet startar med att vi riksdagsledamöter ska sätta oss in i dess olika delar.

Budgeten beslutas i riksdagen i november, efter att jag slutat. Jag har ändå fått uppdraget att ta hand om avsnittet ”regional tillväxt” och förbereda riksdagsarbetet kring det.

Almanackan ser späckad ut fram till 28 oktober när detta äventyr är slut. Sedan är det bara att hålla tummarna och jobba på i politiken för att få en ny chans 2014.

Tack för att ni läst min blogg denna vecka och på återhörande på min egen blogg marianne.ahman@bloggspot.com

Hälsningar Marianne Åhman

Marianne tar chansen att lyfta sina hjärtefrågor i riksdagen

2011-09-08T07:50:00.000+02:00

Hej igen!
Nu sitter jag i Riksdagshuset på mitt arbetsrum med utsikt över Riddarfjärden, Rosenbad och Stadshuset, inte fel.

Idag har jag jobbat med motioner inför allmänna motionstiden Den infaller från Riksdagens öppnande som är den 15 /9 fram till den 5/10. Då har varje riksdagsledamot chansen att lyfta sina hjärtefrågor i motioner, helst inte frågor inom det egna utskottet, men eftersom jag lämnar riksdagen så tar jag chansen att skriva inom flera områden.

Motionen ska vara väl underbyggda och sakliga och det krävs ett stort arbete med faktaunderlag för att man ska känna att motionen håller för att skickas vidare. Den ska godkännas i flera instanser innan den åker in i riksdagsarbetet, men jag håller tummarna för att någon klarar kontrollen. Det är ju roligt att göra små avtryck som finns kvar även när jag fysiskt har lämnat huset. De handlar naturligtvis om regional tillväxt och om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning men det ska bli lite annat också.

Jag har idag fått veta att man i Värmlandsnytt igår sa att jag varit minst aktiv i riksdagen för jag inte har lämnat någon motion. Detta är ju då helt fel eftersom jag inte satt i riksdagen förra motionstiden. Det är konstigt att inte Värmandsnytt har mera koll på vilka riksdagsledamöter Värmland har. Jag har skickat in en dementi men förmodar att de inte nämner något om det i TV.

Idag har jag också haft Värmlandsbesök. En gymnasiekamrat som jobbar här i Stockholm och min son med arbetsgivare Jag lär mig lite nytt varje gång jag guidar runt i huset, får nya frågor och får tänka till lite extra. Alla är specialister inom sina områden och ser sådant som jag inte ser.

Jag har också haft lite förberedelser inför morgondagen när det kommer en busslass sunnebor hit och hälsar på i Riksdagen. Vi ska äta lunch och gå runt i riksdagshuset. Det ser jag verkligen fram emot. Det blir en lång dag för resenärerna men jag hoppas att de kommer att tycka att det var resan värt.
Jag har idag också haft kontakter idag med Hörselskadades förening. Ett assistans företag i Västra Götaland och flera andra, ingen dag är den andra lik.
Data krångel har det också varit, men god hjälp går att få nästan dygnet runt. Men det är alltid lika jobbigt hemma som borta.

Nu ska jag försöka avsluta dagen och läsa lite SOU rapporter (statens offentliga utredningar) det är bra kvällslektyr det.

Jag hoppas att ni inte regnar och blåser bort så hörs vi en annan dag.
Marianne

I riksdagen med ett värmländskt perspektiv

2011-09-05T12:01:00.000+02:00

Hej!

Jag heter Marianne Åhman, född och uppväxt i Sunne och aktiv i Folkpartiet liberalerna. Jag har arbetat med kommunpolitik och landstingspolitk i hela mitt liv och har nu kommit så långt så jag inser att politiken är en del av mig.

Jag har alltid varit fritidspolitiker, så som de flesta är som arbetar med politik. Det innebär att man har ett vanligt jobb men har rätt att ta tjänstledigt för att utföra sina politiska uppdrag. Detta är inte enkelt.
Jag jobbar i tandvården, nu som tandhygienist. För att mina patienter ska finnas kvar hos mig så måste jag finnas på plats och se till att inte väntetiderna blir för långa. Alltså kan jag inte vara ledig ur mycket som helst utan att en vikarie går in i mitt ställe. Har man ingen vikarie så innebär det oftast att man får ta igen de lediga timmarna när man åter är i arbete.

Att vara fritidspolitiker innebär oftast att du får ta mycket tid från ditt arbete, din fritid och från din familj för det politiska arbetet. Detta stoppar många unga människor för att engagera sig politiskt. Med det tuffa tempot som det är på en arbetsplats idag så tror jag färre och färre uppmuntras till att arbeta både ideellt i föreningslivet eller med politik om det inkräktar på arbete eller familjeliv.

För mig är tillvaron helt annorlunda nu under 6 månader från 27/4 fram till 28/10. Jag har nu förmånen att vara heltidspolitiker som riksdagsledamot för Folkpartiet i Värmland. Jag vikarierar för vår riksdagskvinna Nina Larsson som är barnledig.

Riksdagsarbetet består till stor del av arbete i utskott (ungefär som kommunens nämnder). Det finns 16 utskott och EU nämnden. Jag får inte välja utskott själv utan i allt mitt arbete ta plats efter Nina, därför sitter jag som ersättare i Trafik- Näring- och Försvarsutskotten. Under min korta tid har jag varit arbetande ersättare i Trafikutskottet. Jag har fått följa deras arbete under försommaren och även fått stå i talarstolen vid två tillfällen.

Riksdagens arbete i utskotten handlar om att behandla och bereda regeringspropositioner (alltså förslag från regeringen som ska hanteras och beslutas om i riksdagen) och motioner (förslag från riksdagsledamöter). En stor del av det ytterligare arbetet är att ta ställning till EU direktiv. Att vi är en del av EU har vi verkligen fått erfara i den vargdebatt som nu har förts.

Jag som arbetat länge i kommun och landstingspolitiken ser ofta sambandet från Riksdag ner till medborgaren i kommun och landsting i stort sett i varje fråga och under den här korta tiden så lyfter jag ofta fram förslaget ur ett värmländskt perspektiv och ifrågasätter vad detta kommer att innebära för landsbygden och landsorten utan för storstaden. Jag har ofta saknat landsbygdsperspektivet i debatten i kammaren.

Nu när riksdagen öppnar 15 september är det motionstid och jag jobbar nu med motioner som jag ska lämna och som då blir ett litet avtryck i riksdagen under kommande år, när jag själv inte fysiskt är där.
Idag ska jag besöka tjänstemän på Region Värmland för att fånga in lite faktamaterial till motioner.
Imorgon åker jag mot Stockholm igen för att fortsätta att skriva, det är enklare att vara på plats där stöd och fakta expertis finns.

Jag återkommer till er i bloggen jag kommit till Riksdagshuset.
På återhörande Marianne

Sunne Filmfestival - Värmlands svar på Cannesfestivalen

2011-09-02T13:38:00.000+02:00

Jag skrev lite skämtsamt i ett tidigare blogginlägg att det inte kryllade av filmjobb i Värmland.

Och det är ju till viss del sant, och mitt val att frilansa inom film och vara bosatt utanför storstadsregionerna är så klart svårare än det motsatta. Jag har jobbat som filmproducent runt omkring i världen under större delen av mitt liv och det kanske kan låta väldigt krävande och kreativt, men faktum är att man behöver vara oerhört mycket mer kreativ och påhittig för att överleva här på landet. Jobben kommer inte till en utan man måste stampa fram dem ur marken på egen hand. Så på ett sätt har mitt livs stora prövning varit att överleva på landet, inte att lyckas i en storstad vilket annars alla tycks tro är det svåra.

Visst måste jag fortfarande göra jobb i Stockholm och Köpenhamn då och då, men allt mindre ofta och även om jag inte vill sluta resa helt och hållet så har vi gradvis lyckats skapa en verksamhet här i Sunne också, en verksamhet med många olika ben, en tusenfoting brukar min man kalla det för, vilket jag tror är en förutsättning för att lyckas.

Och på det sättet har Sunne verkligen överraskat mig, det finns så mycket kreativitet och vilja här som jag inte tror jag funnit på samma koncentrerade sätt på någon annan plats. Var vi bara ett par tusen personer till i den här kommunen, då skulle vi ta över världen :-)

Frilansande som kulturarbetare är dessutom i princip inte ett val av yrke utan snarare av levnadssätt. Man behöver nog vara en smula galen, vara visionär, ha självdisciplin, humor och osunt mycket jävlar anamma. Nu säger jag inte att jag besitter alla dessa egenskaper för ibland är jag verkligen sugen på att ta ett fast jobb på en fabrik. Vad skönt och lugnt livet kanske skulle vara då (jag har aldrig provat, så jag vet egentligen inte). Men jag återkommer alltid till den frihet jag upplever med att driva eget.

Om det är några egenskaper jag nämnde ovan som jag skulle vilja våga tillskriva mig så är det galen och visionär. Ta bara filmföreningen F3 som vi startade i samband med filmfestivalen, vi har verkligen galet stora visioner med vad F3 ska lyckas genomföra.

Vi tror verkligen att Sunne skulle kunna bli Värmlands filmmecka. Ja varför inte, våra ambitioner med att starta igång en ny värmländsk filmfestival - Sunne Filmfestival 2011 som vi arrangerade för en månad sedan - var självklart att den ska växa och bli startskottet till ett långsiktigt arbete med att sätta Sunne på Filmkartan.

Vårt mål är att Sunne Filmfestival ska bli Värmlands svar på Cannesfestivalen vilken naturligtvis kan låta helgalet, men egentligen, varför inte, likheterna finns ju där om än i mindre skala. Sunne är en mindre ort med stor turistattraktion precis som Cannes där en väl lanserad filmfestival kan komma att få ett stort genomslag. Se bara på Västanå som exempel...

Så aldrig att vi ångrar vårt val av flytt till Sunne, vi trivs oerhört bra, men vi SKA få mer snurr på filmarbetet i kommunen. Det är ett löfte.

Hoppas vi ses i biomörkret på Teaterbiografen under hösten och håll utkik efter nästa års filmfestival!

Må gott i höst!

Häpp! Lisa

Teaterbiografen, en av Sveriges 10 äldsta biografer

2011-09-01T14:23:00.000+02:00

Sunnebloggen torsdag 1/9 -11

Bland det första jag och min man gjorde när vi flyttade hit till Sunne var att besöka Teaterbiografen, vi visste att det vara en gammal biograf och var bara tvungna att se hur den såg ut. Vi blev båda oerhört fascinerade över denna kulturklenod... Men kunde inte riktigt förstå att så lite gjordes för att marknadsföra och lyfta fram att lilla Sunne är i besittning av en av Sveriges 10 äldsta biografer!

Vi jämförde (kanske inte helt rättvist) med Uppsala och Göteborg, där man verkligen lyfter fram sina gamla biografer. Där gör de en grej av att biograferna just är gamla och arrangerar specifika festivaler som väl harmonierar med det historiska, och folk vallfärdar dit, vissa bara för att se på lokalen. De har lyckats... varför skulle det inte kunna fungera i lilla Sunne?

Modern digital teknik i en av
landets äldsta biografer

Vi började engagera oss i den ideella föreningen som driver Teaterbiografen, och efter ett tag utbildade jag mig till biografmaskinist. Samtidigt såg Sunne musik och revyförening med Reine Flodin och Johan Gustavsson i spetsen till att söka bidrag för en upprustning och digitalisering av tekniken på bion. Så med pengar från investeringsfonden Leader Växtlust, massa engagemang och egen insats har nu Teaterbiografen blivit utrustad med en toppmodern utrustning och blir därmed inte bara en av landets äldsta biografer utan också en av de mest moderna!

Denna mix av gammalt och nytt är minst sagt häftig. Häromdagen stod jag i denna snart 100 år gamla biograf – samma biograf som Selma Lagerlöfs besökt och som Göran Tunström träffade sin fru i - spelandes Play-station på storbild med sourroundljud... den känslan kan inte beskrivas med andra ord är just; maxat!

Mitt engagemang i Teaterbiografen är lika delar emotionell som professionell. Jag arbetar extra som biografmaskinist inte för pengarna skull utan för viljan att bevara Teaterbiografen. Jag vill verkligen vara med och se till att biografen lever vidare.

Lisa Hartvig och Ulla Norrman hälsar
välkommen till Sunne Filmfestival 2011

Digitaliseringen av biografen har öppnat upp för andra möjligheten till använda bion på, och vi har gemensamt börjat arrangera olika event på bion som tillsammans ska lyfta Teaterbiografens marknadsföringsvärde. Under kulturveckan arrangerade vi ett 17 tim långt filmmarathon på biografen, nu till hösten kommer vi sända direktsänd opera från Metropolitan i New York, och vi planerar även att arrangera spelkvällar på bion – köra rally eller spela fotboll på storbild är riktigt coolt :).

Vi har som sagt tagit några små steg i rätt riktning som har slagit väl ut. Om vi kan få 400 pers att komma på filmfest i Sunne, känns målet - att alla sunnebor någon gång under året ska besöka Teaterbiografen - inte speciellt långt bort. Men då måste alla var med på tåget, Kommunen måste tycka det är viktigt, eldsjälar måste ha ork och få uppbackning, pengar måste skjutas till. För jag hoppas innerligt att alla här i Sunne vill bevara denna Kulturklenod, för den ger bygden mervärde och tjänar som ett perfekt exempel på kommunens vilja ett profilera sig som en berättarkommun.

Nu iväg på möte, i morgon är sista dagen jag skriver här på bloggen och då får jag väl försöka skriva om allt jag glömt, men lovat att skriva om.. ;)

Häpp Lisa

Filmarbetare på landsbygden en smula uppbragt

2011-08-29T16:24:00.003+02:00

Ja vart var jag nu igen... efter några ganska stressiga dagar med slutleverans till kund, födelsedagskalas, teknikstrul, och annat smått och gott är jag på rätt köl igen.
Förra veckan var jag som sagt på ett spännande uppdrag och snackade lite inför riksdagens kulturutskott. Meningen var att de skulle få en bild av hur vi här i Värmland arbetar med film och hur man därmed överlever som filmarbetare på landsbygden.

Allt gick jättebra, men jag blev en smula uppbragt över deras sätt att resonera.... De påpekade att vi ändå behövde ta in hjälp av kompetenta personer från storstäderna vid större filmproduktioner här på landsbygden. Jo det stämmer ju, men deras resonemang borde snarare varit: Hur ska vi jobba för att behålla kompetensen på landsbygden? Hur ska vi motarbeta centraliseringen av filmproduktion till storstäderna?

Det lustiga är ju att alla kompetenta personer som nu mer bor i exempelvis Stockholm kommer till 80% från landsbygden, eller medelstora städer... Hade det funnits stöd och bättre förutsättningar kanske de skulle startat sin verksamhet på den ort de kommer ifrån istället... vem vet?

Jag personligen tror starkt på mångfald vad det gäller kulturyttringar och om alla kulturproducenter bor i storstäder tror jag att kulturen har en tendens att bli likriktad och endast spegla EN bild av Sverige.

Nåväl.. låt oss lämna området kulturpolitik... ;)

I kväll ska jag ner på Teaterbiografen här i Sunne, där jag arbetar extra som biografmaskinist. Vi visar filmen ”Försvunnen” i kväll, en riktigt läskig svensk thriller, där Kjell Bergqvist har en mycket ovanlig roll. Mer om underbara Teaterbiografen i morgon!

Häpp! /Lisa

Sunne kändes som en progressiv kommun med framåtdriv

2011-08-24T11:24:00.000+02:00

Med kaffe i hand blickar jag ut över berg och dimhöljda åkrar, tranorna sjunger och jag njuter.

Och så frågar sig folk varför vi valde att bosätta oss i Sunne? För den fantastiska naturen såklart... bland annat. ;)

Både jag och min man hade tillbringat många somrar här som barn, vi gillade att Sunne var en aktiv landsort med många kreativa personligheter både boende här och begravda här. Sunne kändes som en progressiv kommun med framåtdriv.

Sedan när vi hittade vårt drömhus i utkanten av Sunne var saken klar. Men som sagt vi tänkte bara prova att bo här ute på landet i ett år... och jag ska villigt erkänna att efter första vintern ute i skogen var jag beredd att ta mitt pick och pack och flytta tillbaka till betongen. Men jag överlevde och den senaste vintern tyckte jag till och med att det var lite mysigt att vara insnöad. ;)

Självklart var det en stor omställning och första tiden fortsatte vi att endast arbeta med våra kunder i Stockholm och Köpenhamn. Vilket fungerade prima tills vi fick ytterligare ett barn, och vi kände att vi inte längre ville eller ens kunde vara borta så mycket. Det resulterade i att vi började fokusera mer lokalt.

Vad fanns det att göra här i Värmland? Hur skulle vi kunna utveckla film i Sunne? Det kryllar inte av filmjobb i Värmland direkt.. eller?

I morgon kommer jag försöka berätta lite om vad vi sysslar med och vilka projekt och visioner vi har för Sunne kommun... (det där lät oerhört ambitiöst, eller hur ;)

Idag ska jag på ett spännande uppdrag i Torsby där jag inför riksdagens kulturutskott ska prata om filmarbetares situation på landsbygden, det kommer bli intressant.

Häpp! /Lisa

En snabb frukost och sen iväg

2011-08-23T15:50:00.000+02:00

Sunnebloggen tisdag 23/8 -2011

Godmorgon,
skriver bara en liten not här nu, eftersom jag måste rusa iväg.

Ska packa in barnen i bilen, lämna på dagis, åka till Karlstad och ta lite post-synk ljud (kompletterande ljud) till en novellfilm jag arbetar med och som vi förhoppningsvis kommer att ha premiär på i slutet av september – om allt går vägen med postproduktionen i Polen. Sedan vidare på två möten om nya projekt. Så jag skriver mer i kväll.

Frukost

Ps. mina underbara barn Viggo och Zoë hade lagat frukost åt oss i morse, man kan inte annat än bli på gott humör... ;)

Häpp! /Lisa

Filmproducenten som jobbar från Sunne

2011-08-22T08:08:00.000+02:00

När jag och min man bestämde oss för att flytta ut på landet – ge upp våra fasta, välbetalda reklamjobb i Stockholm – flytta till ett konstnärshus med renoveringsbehov – utan helt klar plan på hur vi skulle försörja oss, tyckte vänner och bekanta att vi var galna. En yngre version av mig skulle även hon ha svimmat av häpnad. Men vi sa – vi provar i ett år... detta var 2008 och nu har det gått betydligt längre än just ett tilltänkt provår, och vi älskar det!

Lisa Hartvig heter jag och jag ska skriva här på Sunnebloggen den här veckan. Jag är 36 år och utbildad filmproducent och har jobbat med film, tv och reklam i snart 15 år. Min man Joacim Hartvig är statsvetare och varumärkesstrateg (bland annat) och vi driver ett produktionsbolag tillsammans.

Vi får ofta frågan - hur hamnade ni här? Varför i Sunne? Går det verkligen att jobba med film och reklam härifrån? Svar på dessa frågor och lite annat smått och gott kommer jag skriva om här på bloggen den kommande veckan. Håll till godo...

Häpp! /Lisa

En liten paus

2011-08-19T13:26:00.000+02:00

Sunnebloggen har en liten, kort paus. Vi är snart tillbaka.

Personlig tränare och ett mål för din träning

2011-08-12T11:22:00.000+02:00

Hej på er,
Nu har två veckor gått, eller rättare sagt sprungit förbi och detta är mitt sista inlägg.

Idag tänkte jag avsluta med att belysa personlig träning samt vikten av att ha ett mål med sin träning.

Många tänker "Varför ska jag ha en personlig tränare? Det har jag absolut inte råd med. Vad då mål med träningen?? Jag tränar ju för att det är kul."

Jag själv anser att det viktigaste är att redogöra för sig själv vad du vill få ut av träningen. "Vill jag bli starkare, gå ner i vikt, gå upp i vikt, lyfta en viss vikt i en speciell övning, trimma kroppen och bli fastare..??" Många av oss svarar kort "för att jag vill må bra", men vad innebär det? Hur mår jag då? Glad? Upprymd? Stark?

Försök istället att få ord på vad du vill och se till att det är mål som DU vill uppnå, ingen annan. Det kan vara så enkelt som "Jag vill gå ner fem kilo och bli lite starkare, piggare och mer vältränad." Det kan även vara "Jag vill bli lite starkare och uthålligare för jag ska åka Vasaloppet." Det är bara du som kan sätta upp dina mål och nå dem. Försök även att sätta delmål, små mål på vägen till det stora målet.

När jag har redogjort målet för mig själv är det bara att börja träna..eller..?? Hur ska jag träna för att nå dit jag vill? Räcker det med att träna BodyPump eller något annat styrkepass två gånger i veckan, med samma vikter som jag alltid haft, och konditionsträna två gånger i veckan, samma pass eller löprunda som jag alltid sprungit?? Förmodligen inte.

För att bli starkare gäller det att utmana sig själv, bl a tyngre vikter med färre repetitioner, och för att få bättre kondition kanske du ska springa "varvet" baklänges eller byta sträcka helt. Du kan även prova att ändra intensitet och kanske även lägga in några intervaller.

Det är här en Personlig Tränare kan vara bra att anlita. Tillsammans kommer ni fram till ett träningsupplägg som är skräddarsytt just för dig och dina behov. Du har en person du kan vända dig till när det känns motigt i träningen, en person som peppar dig att ta i det där lilla extra som du kanske inte skulle gjort på egen hand, en person som ifrågasätter dig när du stannat hemma för att latmasken vann kampen mot hurtbullen, en person som delar din träningsglädje och glädjen du känner när du nått ett delmål.

Är det då dyrt med en Personlig Tränare?
Om du jämför mot vad du får ut av träningen, nej.. det är inte dyrt. Det är pengar som du investerar i dig själv. I Sunne kostar en PT omkring 400-600 kronor per timme (vid köp av flera timmar sjunker även timpriset) och det är vad många gör av med på en kväll på Kolsnäs eller Selma, tänk då om du går ut två helger i månaden.. Nu säger jag absolut inte att du ska ge upp ditt sociala liv, det gäller bara att prioritera. Vilket är viktigast för dig just nu??

Hur som helst om jag ska sammanfatta lite kort mina två veckor:

Ät sunt, lev sunt, träna sunt
Var inte rädd för att variera din träning
Se till att skaffa mål och delmål med din träning och var inte rädd att skaffa hjälp i strävan att nå ditt mål.

Ha en fantastiskt bra höst så hoppas jag att vi ses!
Kaisa

Träna hårt i 30 minuter

2011-08-11T07:35:00.001+02:00

Hej på er,

Igår öste regnet ner. Var mysigt på morgonen men nu börjar jag bli lite trött på det. Redan..

I ett tidigare inlägg skrev jag lite om olika aktiveringsformer man kan prova. Glömde nog att nämna att vi i Sunne faktiskt har en hel del träningsanläggningar om man vill träna inne eller prova gruppträning. Några anläggningar har enbart gym (Kolsnäs, Pulsen och Sunne Kraftsport) och några erbjuder både gym och gruppträning (Selma Spa och Hälsokällan). Kan vara så att Pulsen har Kettlebells som gruppträning, är inte riktigt uppdaterad på deras "sommarprogram".

Enligt statistik är det ca 10 % av en ort/kommuns befolkning som tränar på olika anläggningar, vilket innebär att dessa fem anläggningar delar på omkring 1500 personer. En siffra som jag tycker är skrämmande liten! Nu vet jag, eller rättare sagt hoppas jag, att de som inte tränar på en anläggning håller igång sig på andra sätt. Det fungerar ju lika bra och det viktigaste är ju att man gör någonting, kanske inte alltid vad man gör. Det bör dock vara en aktivitet som varar i ca 30 minuter och som man är ombytt till och som man blir lite svettig och andfådd av.

Det finns bara positiva effekter av träning/fysisk aktivitet, enligt mig! Man främjar god hälsa/kondition och förebygger hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, fetma, vissa cancertyper mm. Kan det bli bättre.. ;o)

En träningsform som jag har fastnat för är Tabata, eller rättare sagt Tabata-inspirerad träning. Detta är högintensiv intervall träning och kanske inte är något för nybörjaren.

Intervallet innebär arbete i 20 sek och vila i 10 sek (= 1 varv) och upprepas 8 gånger/varv, alltså 4 minuter. Under arbetsperioden är det max som gäller, inget annat!

Jag har provat en Tabata-inspirerad styrkecirkel på min arbetsplats (Selma Spa) och har enbart fått positiv kritik. De flesta säger att det är jobbigt, men roligt och kanske lite annorlunda. På det passet kör vi åtta olika övningar, både styrka (med egen kroppsvikt) och kondition. Varje övning är alltså på åtta varv, eller 4 minuter, och totalt blir det drygt 30 min. Härligt!! ;o) Kom gärna och prova!

Efter ett pass med högintensiv träning är det viktigt att äta ordentligt och se till att följande dag innebär vila.

Ha nu en trevlig dag!
Kaisa

Mellis javisst!!

2011-08-10T07:40:00.000+02:00

Hej på er,
Nu känns det nästan som jag har skolkat en dag.. busigt.. ;o) Nej, sanningen är att jag har haft fullt upp, träffat familjen, åkt på släktkalas å träffat mostrar och morbröder, kusiner och kusinbarn och ätit god mat. Har med andra ord inte blivit så mycket träning, två promenader närmare bestämt. Får ta tag i detta under veckan. ;o)

Tänkte skriva lite snabbt om mellanmål.
Varför är det bra att äta mellanmål??

Många av oss äter enbart frukost, lunch och middag/kvällsmål. Detta innebär ofta att vi äter med ca 5-9 timmars mellanrum. Vad som händer då är att blodsockret först stiger när vi äter. När vi sen går flera timmar, utan att fylla på ny energi, sjunker blodsockret långt långt ner. Vi kan känna oss matta, trötta, ofokuserade, lättirriterade, stingsliga mm. Efter nästa måltid känner vi oss pigga igen, för att efter några timmar sen komma tillbaka till samma trötta stadie. Ungefär som en bil med "kängrubensin" (att bilen går väldigt hoppigt och ryckigt).

Om vi istället stoppar i oss ett mellanmål efter ca 3-4 timmar från föregående måltid får vi en jämnare blodsockerkurva och vi känner oss piggare under en längre period.

Mellanmålet behöver absolut inte vara avancerat utan det kan för vissa räcka med en frukt eller en smörgås och lite nötter. Det beror helt och hållet på hur dagen ser ut, vad vi har för tillgång till mellanmål, hur aktiva vi är som personer mm.

Att äta mellanmål är även främjande för förbränningen. Kroppen får hela tiden ny energi och kan då hålla igång alla processer i kroppen. Om vi däremot äter för sällan kan kroppen gå ner i sparlåga och hålla i all energi den får i sig, för "ifall detta är sista måltiden på länge". En funktion från långt tillbaka när tillgången på mat var betydligt sämre.

Bra och goda mellanmål som jag tycker om kan t ex vara :

En grov smörgås med lite kaviar, ett skivat ägg och lite dill
Ca 1 dl lättkesella, 0,5 dl vaniljkesella och färska bär, ta det som du är sugen på eller som finns hemma
Naturell yoghurt, lite färska bär och lite kanel och kanske ett hårt bröd med kalkon till det

Det är egentligen bara att använda fantasin och försöka få med alla näringsämnen (protein, fett och kolhydrater) i mellanmålet och självklart att det inte är i storlek som en hel måltid.

Ha nu en skön dag!!
Kaisa

Regn hos mig

2011-08-05T13:06:00.000+02:00

Hej på er,
Idag regnar det. Är faktiskt lite skönt, luften blir frisk och sval. Har suttit ute under en stor markis och ätit frukost, druckit 11-kaffe och snart är det dags för lunch. Fortsätter med att njuta av semestern. ;-)

När det regnar är det många som "ställer in" träningen på grund av dåligt väder. Synd tycker jag, det finns ju bra alternativ att prova då.

Storstädning av hela huset är nåt som kan vara på tapeten. ;-) På med bra musik, kavla upp ärmarna och dyk ner i städhinken. Riktigt bra sätt att aktivera sig på.

För de som inte störs något vidare av lite regnstänk är det bara att ge sig ut i skogen/spåret eller vart vi nu vill vara. Luften är frisk och syrerik och riktigt skön att träna i. När passet sen är klart är det bara att ställa sig i en varm dusch, ta något gott att äta och kanske krypa ner i soffan ett tag.

Nu ska jag börja med lunchen.
Ha en skön, regnig dag och en trevlig helg!
Kaisa

Glöm inte vilan

2011-08-04T15:47:00.000+02:00

Hej igen,
Otroliga dagar seglar förbi och jag verkligen njuter av min semester! Åker båt och wakeboard i stort sett varje dag/kväll.

Jag vet att jag är en stor förespråkare av träning, men det är lika viktigt att lägga in vilodagar emellanåt. Det är under vilan våra kroppar "växer" och vi blir starkare, förutsatt att vi då tränar styrketräning, men det är även viktigt med vila för de som enbart tränar kondition.

Kan vara bra att tänka lite på vad vi stoppar i oss, så för er som är intresserade av kost och lite mer runt ämnet kan kolla in den här sidan: http://alexandraspratommat.blogspot.com/
Alexandra var min kostlärare och är mycket (!) inspirerande när det gäller tankar kring kost och hälsa.

Så idag tänker jag vila med gott samvete från träning och njuta av sommaren.
Ha det så gott!!
Kaisa

När motivationen tryter

2011-08-03T11:34:00.000+02:00

Hej på er,
Sitter och njuter av min tredje semesterdag. Har haft en helt underbar start på semestern med sol och värme. ;-)

Snart är det dags för "höstruschen" på våra träningsanläggningar. Det är lite intressant hur tankegångarna går..

Många tecknar nya kort i januari för att träna bort "julkilona", som egentligen smugit sig på under en lite längre tid än så. Målet är att få en "snygg semesterkropp" och utgångsläget är minst fem pass i veckan. En del håller i hela våren, medan majoriteten slutar någongång i april/maj. "Nu är ju snart sommaren här och då ska man inte vara inne och träna."

Under semestern unnar vi oss god mat och dryck och semesterkilona börjar smyga sig på. När semestern är slut bestämmer vi oss för att "börja vårt nya liv" med sund kost och träning. Vi tecknar ett nytt träningskort (om det gamla gått ut) och lägger ribban på minst fem pass i veckan. Här ska det tränas! Återigen är det en liten grupp som håller i medan majoriteten droppar av, en efter en. "Nu är det dags för alla förberedelser inför jul och då hinner jag inte träna." I november/december är det en tapper liten skara som fortfarande tar sig tid till träning.

Snart är det januari igen och allt börjar om igen...
Någon som känner igen sig..??

För att hålla i träningen kan det vara smart att lägga den på en nivå som faktiskt fungerar... kanske börja med två pass i veckan för att vänja kroppen och sen succesivt öka antalet pass.

Det kan vara en fördel att ha en träningskompis som kan vara med och peppa och motivera. Eventuellt prata med personalen på din anläggning (om ditt träningsställe har bemanning) och be dem om tips, idéer och motivering.
Hitta en träningsform som du tycker är riktigt kul att utföra, då ökar chansen för att träningen blir av.
Ta hjälp av en personlig tränare som kan skräddarsy ett träningsupplägg för just dig.

Tänk på att den träningen som blir av är den bästa träningen!

Ha nu en riktigt skön dag!!
Kaisa

Prova nya träningsformer under semestern

2011-08-02T07:37:00.000+02:00

Hej på er,
första semesterdagen avklarad. ;-) Pyssel hemma på förmiddagen och en tur på sjön på eftermiddagen.

Under sommaren är det många som tar semester även från träning, jag förstår inte riktigt varför. Det finns ju så mycket kul man kan göra och enligt rekommendationer "räcker det" med 30 minuter per dag.

Fysisk aktivitet sänker blodtrycket, reducerar stress, minskar risken för hjärt- & kärlsjukdomar, gör att man sover bätte mm, så varför pausa från det då?? Nej på sommaren kan man ju även passa på att prova nya träningsformer t ex paddla kanot, springa i skogen, ta en cykeltur, "gå lös på ogräset i rabatten och på gräsmattan, simma, spela beachvolley eller beachtennis, fjällvandra, eller som jag gjorde idag åka lite wakeboard. Bara att använda fantasin.

Jag bara älskar sommaren!! ;-)
Vi hörs!!
Kaisa

Kaisa skriver om hälsa i Sunnebloggen

2011-08-01T07:49:00.000+02:00

Hej
Jag heter Kaisa Johansson och har nu fått möjligheten att få skriva här på Sunnebloggen under v. 31 och 32. Kul tycker jag och hoppas att Ni som läser kommer att tycka likadant.

Vem är då jag?? Vissa skulle nog kalla mig för ett träningsfreak, själv föredrar jag att säga att jag tycker om att träna. Jag jobbar som instruktör, och numer även personlig tränare, på Selma Spa här i Sunne och är sen i juni nyutexaminerad Hälsoutvecklare.

Under mina två veckor kommer jag att skriva om hälsa (träning, lite kost mm), vilket jag tycker är ett roligt, intressant och nästan framförallt ett mycket viktigt ämne.

Vad innebär då begreppet hälsa? Är det meningen att man ska späka sig och träna minst två timmar per dag för att få/bibehålla en god hälsa??

WHO´s definition av hälsa är ett ”tillstånd av fullständigt fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande, och inte endast frånvaro av sjukdom och handikapp.” Min idé om hälsa innebär en lagom dos med träning (är ju lite individuellt), sund kost, med ett inslag av onyttigheter.
Man måste ju leva också. ;-)

Ha nu en skön dag!!

Kaisa

Hej på er i semestern!

2011-07-29T08:08:00.000+02:00

Nu är det dags för mitt sista inlägg i bloggen. Det känns som om jag skrivit dagbok dessa dagar och faktiskt är det inte så dumt! Man summerar sin dag, i tanken och på papper, och ser att man faktiskt gjort en hel del. Det är så lätt att bara se det man inte gjort.

Min semestervecka närmar sig med stormsteg. Det ska bli skönt att få lite ledigt och bara umgås med familj och vänner.

Sedan drar det igång med lite beskärning av äppelträd som hör sensommaren till. Arbetet ute fortsätter under augusti och september och en bit in i oktober beroende på väder.

Det sista jag gör är att göra iordning trädgårdarna för vintervila, bädda in växterna i löv och mysa till det lite för dom. Det mesta rensningsarbetet gör jag på våren då jag tar bort allt gammalt och dött, det är rätt så skönt att bara få lämna växterna som de är och de mår faktiskt bra av det också!!

Se upp! Vi kanske ses i någon rabatt!!!!
//Åsa

Hej i sommarvärmen!

2011-07-27T08:04:00.000+02:00

Nu har jag avslutat ännu en dag på Sillegården! Nu blommar rosorna, Queen Elisabeth, i rabatten framför restaurangen. De är helt underbara! Det doftar så gott när man rensar där både från rosor och lavendel, man blir lycklig!!!

Så här i mitten av sommaren är det mest underhållsarbete som jag gör. Rensar ogräs, beskär rabattkanter, vattnar och plockar bort döda och vissnade blommor. Det är nu man ser hur växterna har tagit sig och vilka som ska delas och flyttas på. Det blir till hösten eller våren beroende på när blommorna blommar. Viktigt är att anteckna vilka så att man kommer ihåg till våren när allt kommer på nytt igen.

Man måste också komma ihåg att njuta när man går omkring i trädgården och tar hand om den. Det ska inte bara vara arbete utan njutning också!!

Nej nu tror jag att jag förtjänar en dusch och sedan middag på verandan!
//Åsa

Gokväll!

2011-07-25T08:12:00.000+02:00

Jag har arbetat inom trädgård de senaste 3 åren. Innan dess arbetade jag på Försäkringskassan i Torsby. Jag kände att jag ville göra något annat och tog ledigt ett år för att gå komvuxutbildningen Trädgårdsdax på Brobyskolan i Sunne.

När det året var klart kände jag att jag inte ville tillbaka till mitt förra jobb och sa upp mig. Sommaren därefter arbetade jag på Sillegården och på hösten startade jag eget företag via Bolagsbolaget.

Trädgården har alltid intresserat mig men att jag skulle komma att arbeta med det trodde jag nog inte. Det känns helt rätt just nu och jag njuter varje dag!

Så vad har jag gjort idag kanske ni undrar. Jo jag har varit hos en kund och klippt 3 häckar. Det är spännande från första stund! Inte ta för mycket, inte tappa taget och göra ett hack och framförallt så ska häcken vara jämn när den är klar! Det blir lätt som när man klipper luggen själv, man tar lite här och lite där och lite till för att jämna ut och rätt som det är är luggen 1 cm!!

Ps: kunden sa att hon blev nöjd! Ds.

Nu är det dags för sill och färskpotatis på verandan!
//Åsa

Hej hopp i det gröna!

2011-07-22T08:11:00.000+02:00

Idag hade jag jättemycket energi kvar när jag kom hem. Undrar vad jag ska gör med den? Börjar med middag efter detta och sedan kanske en joggingtur på kvällskvisten. Mm låter bra!

Jag har varit på ett av mina privata uppdrag och gjort fint i en trädgård. Jag har några stamkunder där jag sköter om ogräsrensning, plantering, beskärning och ibland planering. Andra kunder vill ha hjälp med något specifikt t.ex. en ny rabatt. Och någon vill ha hjälp att klippa gräsmattan när de är på semester.

Hursomhelst så är det en fantastisk känsla det där att någon tycker om det man gör och vill att man ska fortsätta med det. Att få det ansvaret och förtroendet mår man så gott av och kan leva länge på!

//Åsa

Hej igen, hoppas jag!

2011-07-20T08:15:00.000+02:00

Ännu en arbetsdag till ända. Pustar lite ska snart ut och klippa gräset, jag har ingen Göran hemma!

Jag ska erkänna att det inte är varje dag som jag är i min egen trädgård och fixar, det blir lite som skomakarens barn… ni vet. Men det är också skönt att min trädgård inte är så perfekt iordning och ogräsfri för då kan jag slappna av i den och göra det jag vill för stunden. Det är viktigt att tillåta sig att njuta och bara vara!!!! Vi, iallafall jag, har längtat hela långa vintern på sommaren!!!!!!!

Barnen är på kollo hos farmor och farfar i några veckor så jag och Lars har lite semester när vi kommer hem från jobbet. Det är vardagslyx!!! Ja alltså, jag klipper inte gräsmattan varje dag utan vi försöker ta det lugnt och må gott också.

Sillegården för er som inte varit där och/ eller för er som varit där för länge sedan är väl värt ett besök i sommar. Ta en kopp kaffe med hembakt kaka (säkert 10-12 olika sorter), njut av maten från menyn, besök den mysiga butiken, se på de många utställningarna eller bara njut i trädgården. Titta gärna på http://www.sillegarden.se/

Nu kommer jag inte undan längre- mot gräsklipparen!!!!!!!

//Åsa

Hej på er!

2011-07-18T08:12:00.000+02:00

Jag heter Åsa Atterfors och har fått äran att blogga på Sunnebloggen. Eller rättare sagt jag blev tillfrågad och jag tvekade och då sa min man Lars att det vore straffbart att inte göra det! Nu är jag i alla fall glad att jag tackade ja.

Jag bor i Sunne med min familj som består av Lars, redan nämnd, och våra två söner Axel och Erik.

I skrivandets stund är jag precis hemkommen från jobbet och pustar ut lite innan middag. Jag arbetar som trädgårdsmästare på Sillegården under sommaren och driver samtidigt eget företag inom trädgård. Som egen företagare hjälper jag andra i deras trädgård med allt från gräsklippning till beskärning av träd. Jag har ett toppenjobb där jag får hålla på med det som jag tycker är det roligaste som finns och får dessutom vara utomhus!

Att vara trädgårdsmästare på Sillegården är jätteroligt. Jag har ansvar för allt i trädgården, från ogräsrensning till plantering av sommarblommor, och till min ovärderliga hjälp har jag Göran som sköter alla gräsmattor. Utan honom skulle det inte gå!

Nu är det middagsdags och det blir något med färsk blomkål, tror jag.

//Åsa

I fackelrosens tid

2011-07-13T08:11:00.000+02:00

Det är inte bara trädgårdsfestivalen i Rottneros park som man kan njuta av . Hela naturen är överväldigande vacker med en symfoni av färger ! Lupinerna avlöses av jasminer och just nu blommar fackelrosen med sin sirisa kulör !

Fjärran är tanken på isiga skidspår - eller ? Vi minns framförallt VM för handikappade på AKKA stadion. Samtidigt genomfördes Alpina Europacupen vid SKI SUNNE (troligen 1996) . Vi visste att David Sundström från Kil hade tagit guld vid OS för handikappade i Lillehammer . Nu ville vi ha David med på hemmaplan .

MEN hans ledsagare och broder befanns i Nevada,USA . Han kunde således inte vara med ! Nu var goda råd dyra : Vi behövde en sponsor till flybiljetten ! Via radio Värmland fick vi ut en förfrågan i Etern. Tio minuter senare ringer min telefon och en röst säger : Jag tar den där kostnaden för flygbiljetten ! Gissa vem! Just det Tore Skogman ! Nu blommar fackelrosen på Finnfallets topp . Och där kan man fika och köpa hemmagjord glass hos tjejerna !/Urban Edberg

Vem är vem?

2011-07-11T08:27:00.000+02:00

Ibland kan man konstatera att namn inte betyder allt . I Sunne och fryksdalen har gårdsnamnen en ganska avgörande effekt på tillvaron . Det är namn som "där bort","där fram", "där ner" osv.

Under ett antal år sände radio Sunne ett julprogram någon dag före julafton . Lennart Edberg och underteknad skötte planering och programledarskapet. En stående punkt varje år var att hitta en väderspåman som kunde sia om kommande års väder .

I efterforskningarna fick vi fram ett aktat namn nämligen " Arvid ve bäcken" . Vi ringer upp och frågar om han kan tänka sig att medverka . Jodå det skulle nog gå bra ."Men höss ha ni fått tag på mig?" "Via Ingrid Eriksson ." "Vem ?" "Ingrid - hon som bor i det första gula stället när man kommer till Elofsrud ." " Jasså du mener Ingrid på jaal !"

Vilket skulle bevisas ! F.Ö. menar YR att sommarvärmen ska återvända !/TUUS Urban

Tillhörighet är viktig!

2011-07-08T08:12:00.000+02:00

Här i Värmland har vi ofta namn efter var vi bor, vem vi är osv. Visst minns vi Tage Erlander som växte upp i klockergårn i Ransäter där hans far var kantor . När det drog ihop sig till slagsmål mellan killarna så hördes meningen : " Var rädd öm Tage för han ska köstes på !

"Här i sunneområdet finns fortfarande gårdarna " Där fram",Där ner", Där bort " m.fl. På Länsmansgården ville man sen urminnes tid köpa södra gärdet av syskonen Olsson på västra sidan vägen mot Torsby . "Selma - ni har ingen boskap längre - kan vi inte få köpa gärdet söderut från Länsmansgården sett ?(2002). "Nej!"

Varför ? Ja det är detta med hjalvägen ! Jaha - vad menar du ? Ja ( Danielsson min svärmors far ) satte öpp taggtrån vid hjalvägen ?. Ja men nu är det 2004 . när var detta ?1917 .

Tillhörighet är viktig . Lennart Edberg sände ett antal julprogram i Radio Sunne under tjugohundratalet . Vi sökte en man som kunde spå i vintergatan . Vi ringer upp honom , dvs. Arvid ve Bäcken . Han undrar hur vi har hittat honom . "Jag fick ditt namn av Ingeri Eriksson ." "Ocka ä ho ?" Ja hon bor där i Elofsrud , presis till höger på backen ." Jaha du mener Ingerid på Hjal "

Vilket skulle bevisas !/Urban Edberg

Det värmländske tongemåle

2011-07-07T08:17:00.000+02:00

Vårt älskade språk "Värmländskan" varierar ganska kraftigt från norr till söder från öster till väster . Följer man Pilgrimsleden från Karlstad norrut längs klarälven kan man till att börja med höra sjungande dialekter som GERNE avsluter orden med ett -e .Strax norr om Ransäter in emot Munkfors "huggs" orden av t.ex. göre blir gör .Dessutom dyker det västgötska tungrotsärret upp .

I ordet roligt skorrar man elegant . Detta R-ljud kan man följa hela vägen upp till Nidaros/Trondheim . Våra värmländka författare med Tegner,Geijer,Fröding,Selma Lagerlöf,Göran Tunström m.fl. har förvaltat det skrivna ordet väl från en värmländsk utgångspunkt .Förunderligt nog träffades Selma Lagerlöf och Gustav Fröding hos en gemensam onkel i Öjervik .

Selma och en väninna hade fotvandrat till Öjervik . Där satt Fröding i trädgården . Han var uppenbarligen ganska otrevlig emot dem så de vände tvärt på klacken och försvann därifrån . Detta möte är det enda mellan våra stora språkgiganter.

Världens ledand språkvetare är amerikanen Noam Chomsky .Han menar att när vi föds finns redan en uppsättning av språkets beståndsdelar i våra hjärnor. I hans forskning inom den generativa gramatiken - dvs. forskningen om språkets minsta beståndsdelar - visar han upp ett paradigm (böjningsmönster) som påminner om kärnfysikens paradigmer.

Vän av ordning undrar nu hur detta kan komma sig . Ja - i värmland älskar vi skrönor och Noam Chomksys passar ganska väl in den värmländska mentaliteten : I samma trappuppgång där Chomsky bodde fanns en våning upp en forskande kärnfysiker . Enligt obekräftade uppgifter träffades herrarna över en toddy nu och då, utbytandes erfarenheter . Svårare än så är det kanske inte.

"Det årner säg annars kvetter dä"/Urban Edberg

Revanschen

2011-07-06T08:18:00.000+02:00

Vilken succé Revanschen blev ! Och vad annat var att vänta !? En betydande del av världseliten på längdskidor ställer upp på rullskidtävling på "mejeriänga" för att visa upp sina kunskaper . Men när nummerlapparna kommer på då är det inte uppvisning längre , nej då ÄR det tävling ! Och vilken fart ! Då ska man veta att åkarna hade träningsskidorna och inte " tävlingsrullarna" under pjäxorna ! Marcus Hellner fick sin revansch mot Petter Nordhug . Han vann semifinalen med Petter som tvåa . I herr finalen segrade Teodor Pettersson och i dam Sandra Hansson .

Men var är nykeln till att ett arrangemang av det här slaget blir en succé ? Självklart en bra planering av komunens Lars-Erik Dahlström med kollegor. Det största och finaste i sammanhanget är något som vi sunnebor ska bära med oss med stolthet : idellt arbetande människor ! Sunne slf och Sunne Alpina klubb kämpade som djur för att banan och sevicen skulle hålla absolut toppklass för de tävlande. I start och målområdet "härskade" GOIF:arna från Gräsmark ! Strålande jobb! Här finner vi den verkliga nykeln till ett mycket berömvärt arrangemang .

Det skulle vara intressant att veta hur många funktionärer som arbetade i Sunne under veckoslutet . Fotbollscupen och Hopptävlingarna på Akkastadionområdet hade massor av mammor och pappor me.fl. igång !

Avslutet blir på Latin : Veni , Vidi , Vici - vi kom , vi såg , vi segrade !/Urban Edberg

Dagen efter

2011-07-05T08:24:00.001+02:00

Dagen Sunne- sundet ! Vi som jobbade med arrangemanget hade en otroligt tight vecka inför detta otroliga event där svenska världseliten tävlar runt vår mejeriäng, marina och dessutom med Norges stolthet Petter Nordhaug som - visar det sig - är en stor svenskvän ! Över tolv tusen var vi som såväl jublade denna sköna julikväll över stordåd !

Vårt kommunalråd Ola Persson agerade såväl starter som prisutdelare och den mest imponerande insatsen i övrigt stod den frivilligt inkallade funktionärsstaben för : Gräsmarks GOIF,Sunne SLF ,Sunne Alpina. Utan deras ideella insatser så skulle ett evenemang av den här storheten aldrig kunna genomföras !

Nu ska vi stolta titta i backspegeln : Skid - SM ,Skid - VM , Världskuppen för handikappade samtidigt som Alpina kuppen för handikappade i EUROPA genomfördes i Ski Sunne . Många årligen återkommande arrangemang som hästhoppningstävlingarna och vattenparken cup är även de arrangemang som bygger på att vi ställer upp utan tanke på att tjäna någon krona på vår insats ! Så bygger man framtid ! Det finns många insatser som i detta sammanhang bör harrangeras !

Nu börjar sommarinspirationen med blommande klöverängar och sköna bad . MEN Berättarladans föreställning får ingen missa !/Urban Edberg

Lite kultur, musik och teater historia

2011-07-04T08:54:00.000+02:00

Jag heter Urban Edberg och är f.d. krögare på Länsmansgården numera pensionär med avsikter att jobba med det som ÄR roligt. Med ålderns rätt kommer det nog såväl skrönor som vardagliga händelser i nuet och ett och annat "det händer nu" !

I skrivande stund handlar det mycket om kultur , musik och teater . Visste Du att folklustspelet "Värmlänningarna" hade sin premiär på Stockholmsoperan för mer än 160 år sedan ?

Författaren F.A.Dahlgren - bördig från Ransäter - hade dåförtiden gjort en nyöversättning av "Romeo och Julia " . Väl hemkommen till Värmland åker han från Ransäter över till Sunne till sin vän prosten Anders Fryxell .

Han berättar om sin nyöversättning och de två vännerna bestämmer sig för att skriva en liknande kärlekssaga , men med rötterna i sunnetrakten. Så mina vänner , Vid torvestad låg Annas far Jan Hansons torp - där Erik och Anna räddas ur sjön när deras båt kantrar. Rik -Ola i Gyllby(Gylleby talar väl sitt tydliga språk !?) med dottern Britta - som ju ska giftas bort med Erik - nämndeman Erssons son Erik i Hult .

Alla platserna i Sånglustspelet liksom förebilderna till figurerna har med all sannolikhet s itt ursprung i Sunne med omnejd . Visserligen har spelet uppförts på amfiteatren i Ransäter under 58 år , vilket skulle kunna få oss att tro att figurer och platser finns i fagra klarälvdalen .

Noteras kan att när stumfilmen spelades in 1920 bl.a.kring Väster Hea (nu hembygdsgården) i Ransäter , med Anna Q. Nilsson i huvudrollen som Anna , kunde man bland de staterande "skådissarna" se bl.a. Fridolf Rhudin . På operan har man spelat 850 föreställningar sedan urpremiären . Den näst mest spelade föreställningen genom tiderna . Carmen leder ligan just nu !/Urban Edberg

Jättetaggad inför helgen

2011-07-01T08:33:00.000+02:00

Hejsan hoppsan !:)

Idag är det mitt sista blogg-inlägg och det är jättetråkigt för jag har inte hunnit blogga så mkt, pga att jag har fokuserat så mkt på golfen och fysträningen :/

Men nu till helgen ska jag till Strömstad och det ska bli kul !:)

Igår spelade jag torsdags-bollen i Arvika och jag spelade bra så jag är jättetaggad inför helgen!:)

Det har varit jättekul att blogga här fast det inte har blivit så mkt som sagt. Men hoppas jag får göra det någon mer gång !:)

Ni får ha det så bra !:)

Kramar från mig !:)
Filippa

Riktigt bra golfväder

2011-06-30T11:19:00.000+02:00

Heejjsssssssssssaaaann !:)
Hoppas de är bra med er!:) med mig är det jättebra, riktigt golfväder är de!:)

Idag har jag varit ute på golfbanan och tränat lite nu på morgonen och snart ska jag ut igen och spela Onsdags-bollen:)

Nu till helgen ska jag troligtvis till Strömstad och spela en juniortävling som heter JMI :)
Det ska bli jättekul och jag hoppas nu den här gången att formen håller i sig under tävlingen också :)

kram
Filippa Möörk

Uttagen till Europatävling i golf

2011-06-27T08:48:00.000+02:00

Heej!
Tävlingen jag spelade gick inte så bra. Jag fick inte till svingen, men jag är glad att jag gick vidare till matchspelet iaf.:)

Nu ska jag också passa på att berätta att 14-18 juli är jag i Frankrike. Jag har blivit uttagen av landslaget till att få spela Evian masters !:D

Evian masters är en tävling som landslaget tar ut de två bästa tjejerna och killarna i Sverige som får åka med och spela i Frankrike. Vi ska spela mot alla länder i hela Europa. Så man kan säga att Evian masters är en Europatävling !:)

Det ska bli jättekul tycker jag, framför allt en stor upplevelse!:)
Kram

Tog mig vidare i tävlingen

2011-06-22T10:40:00.001+02:00

Idag har jag spelat golftävling på Bråvikens Gk !:) Jag spelade inge bra, men tillräckligt så att jag tog mig vidare till morgondagens spel!:)

Kram Filippa