Landet Brunsås
Igår var det dags för ett nytt avsnitt. Jag satt bänkad en kvart innan. Måste säja att Henrik Schyffert är hela behållningen, han är bara för härlig med sina monologer där han riktig går igång. Jag vrider mig av skratt, för det är väl oss stressade vardagsmänniskor han avspeglar? Mitt i prick.
Marie-Lousie Danielsson-Tham gjorde entré, en annan grythytting med humorn i behåll. Det är kanske inte lika tydligt. Tycker hon är bäst med sina krassa uttalanden som t.ex. att ”-Nej! vi kan inte sluta använda tillsatser för vi har vant oss på med att maten ska hålla i ett par månader i skåpen.”
Så är det. Jag blir alltid lika förvånad när vi lyxat till oss här hemma och köpt Torfolks Gårds goda sylt eller saft. Oftast får jag slänga dem med ett mögellager på ytan för jag SNÅLAR så med innehållet.
Men inte bara ros.
Tycker att de kan kolla fakta bättre med vissa uttalanden. Jag fann det här på nätet, angående programmets titel:
”– Brunsåsen är en mycket svensk sås, en produkt av en matkultur där matens faktiska innehåll blivit det minst viktiga. Svampsås innehåller svamp, rödvinsås rödvin. Brunsås innehåller en färg och den färgen är brun, säger Lotta Lundgren.”
Det tycker jag var konstigt sagt. Citatet kommer från en av programledarna i Landet Brunsås.
Förstår faktiskt inte vad hon menar. Jag och mina elever gjorde brunsås förra veckan. Vi använde inte det minsta brun färg. Så här gick det till:
Det började någon gång i höstas när vi styckade kyckling och frös in skroven. Dessa kokade vi nu sky på, med hjälp av en oxsvans, grönsaker och lite annat.
Nästa steg var att göra brunsåsen . De brynte på grönsaker, redning och tillförde kryddor, efter en stund var den där! En magisk blandning av smaker och aromer, som fått sin färg under tillagning. Den var inte brun, den var gyllene... och smakade som sig bör, LJUVLIGT!
Brunsås är ingen svensk sås i min mening. Vi har hämtat den från franska köket där den heter Sauce Espagnole - brun grundsås. Det som möjligen såsar till det hela är vår vida användning och att vi gärna gör den riktigt tjock och gräddig, som en stuvning skulle en fransman tycka.
Det där med att låta maten ta sin tid, kunde vi bli bättre på. Oftast är insatsen liten men tidsåtgången stor.
Jag har kört en grej under hösten som tar så där en 3-4 dagar, så det är klart att den kräver sin planering. Men alla som smakar lyser upp, det smakar som inget annat och huvudråvaran är högrev…
/Bibbi
Marie-Lousie Danielsson-Tham gjorde entré, en annan grythytting med humorn i behåll. Det är kanske inte lika tydligt. Tycker hon är bäst med sina krassa uttalanden som t.ex. att ”-Nej! vi kan inte sluta använda tillsatser för vi har vant oss på med att maten ska hålla i ett par månader i skåpen.”
Så är det. Jag blir alltid lika förvånad när vi lyxat till oss här hemma och köpt Torfolks Gårds goda sylt eller saft. Oftast får jag slänga dem med ett mögellager på ytan för jag SNÅLAR så med innehållet.
Men inte bara ros.
Tycker att de kan kolla fakta bättre med vissa uttalanden. Jag fann det här på nätet, angående programmets titel:
”– Brunsåsen är en mycket svensk sås, en produkt av en matkultur där matens faktiska innehåll blivit det minst viktiga. Svampsås innehåller svamp, rödvinsås rödvin. Brunsås innehåller en färg och den färgen är brun, säger Lotta Lundgren.”
Det tycker jag var konstigt sagt. Citatet kommer från en av programledarna i Landet Brunsås.
Förstår faktiskt inte vad hon menar. Jag och mina elever gjorde brunsås förra veckan. Vi använde inte det minsta brun färg. Så här gick det till:
Det började någon gång i höstas när vi styckade kyckling och frös in skroven. Dessa kokade vi nu sky på, med hjälp av en oxsvans, grönsaker och lite annat.
Nästa steg var att göra brunsåsen . De brynte på grönsaker, redning och tillförde kryddor, efter en stund var den där! En magisk blandning av smaker och aromer, som fått sin färg under tillagning. Den var inte brun, den var gyllene... och smakade som sig bör, LJUVLIGT!
Brunsås är ingen svensk sås i min mening. Vi har hämtat den från franska köket där den heter Sauce Espagnole - brun grundsås. Det som möjligen såsar till det hela är vår vida användning och att vi gärna gör den riktigt tjock och gräddig, som en stuvning skulle en fransman tycka.
Det där med att låta maten ta sin tid, kunde vi bli bättre på. Oftast är insatsen liten men tidsåtgången stor.
Jag har kört en grej under hösten som tar så där en 3-4 dagar, så det är klart att den kräver sin planering. Men alla som smakar lyser upp, det smakar som inget annat och huvudråvaran är högrev…
/Bibbi
Kommentarer