Framtiden är ljus

 

Framtiden är ljus, på alla sätt, vintern är över ljuset har återvänd, soldiset i luften och jag känner mig optimistisk. Det rullar mot slutet på terminen med allt vad det innebär, alla påsar och säckar ska knytas ihop och sedan utvärderas, stannas upp och se bakåt, hur gick det och varför gick det som det gick. Så… är det någon som gör så i det privata livet hand upp! att ha en utvärdering på slutet av året, hur gick det och varför och vad ska jag göra för att det inte ska hända igen, eller hur ska jag göra för att förbättra?

Kanske inte så vanligt, men det borde vara något att fundera över? Det är genom reflektion man lär sig, att sätta ett ärligt förstoringsglas mot sig själv och gå framåt därifrån. Att släntra igenom livet med lösa ramar utan att reflektera kan ju vara skönt men vart finns spänningen och utmaningen då? vart finns motståndet som behövs för utveckling? Nej framtiden är inte en ljummen gröt att vada i utan behöver fyllas med kontraster och upplevelser!

Det finns ingen utveckling i en utförsbacke!

Jag är optimistisk!