Folket i Sunne

Avslutningsvis vill jag skriva om vad jag tycker bäst om. Det är nämligen folket i Sunne. Vissa har blivit mina vänner, vissa funnits utanför den närmaste vändkretsen men ändå där. Några har retat gallfeber på mig.
Jag hittade i Sunne dom jag vet alltid kommer stå mig nära. Det oavsett var jag kommer att bo när barnen, även den sista blivit stor och flugit iväg.

Små saker som betyder mycket har hänt.

• Idag går det att hitta Fazers godaste mörk bröd 
• Inte bara det, för det finns god lokal surdegsbröd att köpa på Teatertorget en gång i veckan 
• Biblioteket står numera  på paradplatsen mitt i Sunne och jag besöker den alldeles för sällan 
• Det finns lekpark för barn mitt i Sunne där småbarn med föräldrar kan hänga 
• Det finns helt enkelt fler offentliga platser för möten 
• Det homogena Sunne jag flyttade till har blivit mer heterogent 
• Vad som är bland det bästa är att det finns flera fikaställen att välja emellan 
• Shoppa behöver man inte åka till Karlstad för, det kan man göra i Sunne för det mesta 
• Bioklubb
• Lindyhopp i Kolsnäs som jag så gärna ville delta i, men vågade inte 
• Spa för Guds skull, skadar inte att ha i närheten en kall novemberkväll 
• Det finns kultur, fint och mindre fint och det är skönt

Det finns människor i Sunne som är engagerade och det inspirerar mig.  Jag är för cynisk och skeptisk ibland, vet det, ser skugga i ljuset och tvärtom.
Jag hejar på alla dessa människor som jag ser överallt och som jobbar på varje dag, är justa mot varandra och bidrar. Som använder ord som solidaritet, humanism och mänskliga rättigheter.

Själv plågas jag ständigt av att göra för lite, fel saker,vara självisk och titta bort. Jag tvivlar på mina egna motiv helt enkelt, vilket till slut blir ett hinder. Inte alltid men för ofta. Jag var modigare och mer engagerad i orättvisor förr tror jag, hoppas i alla fall.
Tycker inte om den egenskapen i mig själv där jag har svårt att "gilla olika" för den sidan finns. Är man extrovert som en annan så syns det också på mig vad jag tycker, fråga mina barn.
Men jag lovar att fortsätta försöka möta det jag inte förstår eller tycker om med större ödmjukhet och tolerans. Misslyckas jag är det inte hela världen hoppas jag men ska försöka.

I fjorton år har mycket hänt med Sunne och med mig men vi är fortfarande sams och vill fortsätta umgås. Hur länge det vet vi inte, tiden får visa.

Tack och hej!/Maria Österman

Tack Maria. Det här blir också sista inlägget innan Sunnebloggen tar semester. I början av september återkommer vi med nya intressanta bloggare, med anknytning till Sunne.

Till dess önskar vi dig en trevlig sommar!