Motivation är nog nyckeln
Hej
Min första tid i Sverige var förtrollande. Det var nära jul och alla adventsljus var i alla fönster. Hade aldrig sett nåt liknande.
Vi bodde i Stockholm. Jag fick jobb som städerska på hotell och började plugga på SFI. Det gick fort att lära sig svenska, jag som är så dålig på språk. Motivation är nog nyckeln.
Månaderna gick och plötsligt skulle vi till England. Vi skulle gifta oss!!
Möhippan ägde rum i Stockholm...och gissa vem som var med på den?
Kyrkbröllop och även en Rolls Royce (Lasses dröm - det blev en överraskning för honom) Bröllopsresan var i Skottland. Lasse älskade whiskey. Det var en härlig resa.
1990 flyttade vi till Torsby. Lasse kom därifrån. Han hade blivit sämre med sin sjukdom och där fanns Frykcenter och familjen. Då gällde det för mig att lära om min svenska till värmländska. Ingen fattade vad jag sa.
Det gick lättare med språket i Värmland, det var inte många som vågade prata engelska med mig så inlärningskurvan swishade upp, upp upp.
1991 fick vi en son Oscar, vilken lycka för oss. Det var inte lätt att bli med barn, men det gick till slut. Åh, vad vi var lyckliga för vårt lilla knyte!
Jag fick jobb inom LSS i Torsby och vårdade Lasse halvtid. Han hade blivit sämre igen. Livet forsade fram i full fart. Tillslut gick det inte längre - vi älskade varandra, men jag hade slitit ut mig. Det blev skilsmässa 1993, men som tur var kunde vi fortsätter att vara vänner ...och vänner blev vi tills han gick bort för snart 3 år sen.
Jag är så lycklig för att ha träffat en man som hade stor livslust och optimism, om han bara visste hur mycket han har lärt mig och hjälpt mig bli den människa jag är idag.
/Fiona
Min första tid i Sverige var förtrollande. Det var nära jul och alla adventsljus var i alla fönster. Hade aldrig sett nåt liknande.
Vi bodde i Stockholm. Jag fick jobb som städerska på hotell och började plugga på SFI. Det gick fort att lära sig svenska, jag som är så dålig på språk. Motivation är nog nyckeln.
Månaderna gick och plötsligt skulle vi till England. Vi skulle gifta oss!!
Möhippan ägde rum i Stockholm...och gissa vem som var med på den?
Kyrkbröllop och även en Rolls Royce (Lasses dröm - det blev en överraskning för honom) Bröllopsresan var i Skottland. Lasse älskade whiskey. Det var en härlig resa.
Det gick lättare med språket i Värmland, det var inte många som vågade prata engelska med mig så inlärningskurvan swishade upp, upp upp.
1991 fick vi en son Oscar, vilken lycka för oss. Det var inte lätt att bli med barn, men det gick till slut. Åh, vad vi var lyckliga för vårt lilla knyte!
Jag fick jobb inom LSS i Torsby och vårdade Lasse halvtid. Han hade blivit sämre igen. Livet forsade fram i full fart. Tillslut gick det inte längre - vi älskade varandra, men jag hade slitit ut mig. Det blev skilsmässa 1993, men som tur var kunde vi fortsätter att vara vänner ...och vänner blev vi tills han gick bort för snart 3 år sen.
Jag är så lycklig för att ha träffat en man som hade stor livslust och optimism, om han bara visste hur mycket han har lärt mig och hjälpt mig bli den människa jag är idag.
/Fiona
Kommentarer