Mer finsk i Sverige
Jag har nog aldrig känt mig så finsk som efter att jag flyttade från Finland. Det är konstigt. Jag växte upp med en generation "globetrotter", vi skulle inte vara bundna till landgränser utan resa och upptäcka världen. Kände mig inte särskild finsk någonstans.
När jag flyttade till Sverige fick jag plötsligt ta ställning till saker som mina landsmän ställt till, ja det färskaste då 2002 var ju dopingskandalen i Lahtis. Så fantastiskt skämmigt och sorglig samtalsämne.
Skogsfinnar, mutti och fläsk. Vad visste jag om dessa, inte mycket. Det visade sig att många här och i norra Värmland hade rötter i gamla finnbygder.
Jag fick inbjudan att delta i några möten med andra finländare i trakten via Finnkulturcentrum i Torsby.Vet inte riktigt vad vi hade gemensamt annat än ursprung men det var intressant. Sisu radio intervjuade mig vid två tillfällen vilket var ganska roligt. Mest för att jag var finsk tror jag.
Jag har alltid pratat finska med mina barn, pappan svenska och den gemensamma språket har varit finska så länge vi var gifta.
Med alla nyanlända i Sunne tänker jag ofta att även jag är en invandrare, men med pass och rättigheter bara för att jag är född i Norden. Jag är glad att Sunne numera liknar en större ort med flera nationaliteter även med de kulturkrockar det innebär. Jag tror att det är precis vad som behövs för att hålla orten levande.
/Maria Österman
När jag flyttade till Sverige fick jag plötsligt ta ställning till saker som mina landsmän ställt till, ja det färskaste då 2002 var ju dopingskandalen i Lahtis. Så fantastiskt skämmigt och sorglig samtalsämne.
Skogsfinnar, mutti och fläsk. Vad visste jag om dessa, inte mycket. Det visade sig att många här och i norra Värmland hade rötter i gamla finnbygder.
Jag fick inbjudan att delta i några möten med andra finländare i trakten via Finnkulturcentrum i Torsby.Vet inte riktigt vad vi hade gemensamt annat än ursprung men det var intressant. Sisu radio intervjuade mig vid två tillfällen vilket var ganska roligt. Mest för att jag var finsk tror jag.
Jag har alltid pratat finska med mina barn, pappan svenska och den gemensamma språket har varit finska så länge vi var gifta.
Med alla nyanlända i Sunne tänker jag ofta att även jag är en invandrare, men med pass och rättigheter bara för att jag är född i Norden. Jag är glad att Sunne numera liknar en större ort med flera nationaliteter även med de kulturkrockar det innebär. Jag tror att det är precis vad som behövs för att hålla orten levande.
 |
| Häromdagen fick jag träffa och prata finska med min barndomsidol. Han hade gigantiska händer. (Juha Mieto, Maria och Thomas Wassberg) |
/Maria Österman
Kommentarer