Från byggande till ledarskap och projektledning

 Hej igen kära bloggbesökare,

Att jag skulle vara med och bygga höga byggnader i trä var inget jag såg för mig, det var nämligen omöjligt! Vi var förbjudna att bygga bostäder över två våningar. Andra typer av byggnader gick, men kraven var mycket höga.
Orsaken till förbudet var i sig förståelig. Under senare delen av 1800-talet industrialiserades Sverige. Människorna flyttade in till städerna och byggnaderna uppfördes tätt i trä, inte olikt många socialt utsatta områden i världen idag. Bränder i de många öppna eldstäder som fanns var vanliga och till slut kom så droppen som fick bägaren att rinna över.

På samma dag, den 25:e juni 1888 brann det i Sundsvall, Umeå, Härnösand och Lilla Edet. Städerna totalförstördes.

Bild från Träbyggnadskansliet av Sundsvall efter branden 1888.

Resultatet av det blev ett förbud mot byggnader över två våningar i trä. Det är orsaken till de landshövdingehus som finns i många städer, med en bottenvåning i sten och två våningar ovanpå. Detta förbud varade till EU-inträdet 1994 då reglerna ändrades, mer om det senare. 

Det stoppade inte träbyggandet helt, de flesta villor och byggnader upp till två våningar byggdes och byggs i trä. Dessutom kom ett stabilt byggsystem i form av limträ som var motståndsmässigt mot både brand och rost. Inte minst inom järnvägsbyggandet användes limträ med fördel. Här nedan en bild från Stockholm Central som byggdes av limträbågar från Töreboda redan 1925. And still going strong! Håller man bara efter stålet står den i 100 år till.

Bild från Lars Atterfors av Stockholms Centralstation.

Lyckligt ovetande om att det hade gått att bygga stort i trä delade jag gymnasietiden mellan Torsby och Karlstad där jag gick byggtekniskt gymnasium, som då var fyraårigt med en tydlig väg till arbete som arbetsledare eller konstruktör i bygg. Somrarna spenderades med plantering i skogen och arbete åt Leif och Göte på Gettjärns bygg. Jag hävdar fortfarande att de lärt mig allt jag kan. Resten är bara vidareutveckling 😊.

Efter militärtjänst blev det så äntligen bygg med eget ansvar och jag arbetade i fyra år i Mellansverige med traditionellt byggande, mycket av det inom anläggningsbyggande. Exempelvis Råda flygplats, Branäs etapp ett och stora bostadsområden i Karlstad och Arvika. Väldigt lite trä, och det var så det var.

Så kom det en lågkonjunktur 90-91, som slog extremt hårt på byggandet. 80-90% av volymen försvann och bolaget jag jobbade på gick i konkurs. Det var naturligtvis tufft, men samtidigt den där knuffen som jag behövde för att gå vidare lite till. Jag som var studietrött efter gymnasiet och aldrig skulle plugga mer hade hunnit fundera lite och jag sökte in på universitetet!

Jag pluggade internationell ekonomi i Göteborg, men då min språkinriktning var tyska hade jag del i en lägenhet i Berlin och tillbringade stora delar av studietiden i Östra Tyskland, Polen och Tjeckien där jag tjänade extra som marknadsanalytiker inom bygg. Muren hade fallit bara några år innan och behoven i Centraleuropa var enorma. Jag hann också en kort sväng till Sydamerika, som var en boomande marknad då, och startade marknadsanalysbolag innan jag var klar med studierna. 

Efter studierna blev jag anställd som exportchef för ett tjänsteföretag med målet att etablera sig utanför Europa. Jag arbetade i 38 länder utanför Europa under fyra år och fick leda 11 nystartade bolag i allt från Argentina till Singapore och Sydkorea. Ett jättekul jobb om man är lämplig för omvandlande miljöer och arbetssätt, och en fantastisk skola i ledarskap och projektledning. 

Bild från Lars Atterfors ur Global Blues jubileumsbok.

Hårt jobb 😊!
Hälsningar Lars Atterfors