Jessica från Sunne

Olof brukar säga att det var just pigan Stina-karaktären som han blev peppad på och som han tyckte skulle va intressant om jag utvecklade i Mammas Nya Kille.

Å visst kanske man skulle kunna se en ”modern” pigan Stina i karaktären Jessica från Sunne.

Men håll i er nu alla tjejer födda -72 i Sunne…

Vi är alla inspirationskällor till Jessica karaktären. Det är bara att ta åt sig, vare sig ni vill eller inte!

Nu skulle jag bara vilja passa på att understryka att det aldrig är en specifik person eller händelse som jag syftar på i någon av Jessicas historier (inte i nån av de andra karaktärernas historier heller såklart).

Jessica är verkligen ett mish mash och en salig blandning av sockervatten, tuperade luggar, indianpuder, killar, dagböcker, Staffan Hellstrands ”Svarta Violer”, Lacoste tröjor, Lyle and Scott tröjor, frykke, Selma, rosa cresentcyklar med bockstyren, Kolsnäs, Finfallet och MYCKET, MYCKET mer…

Å jag tycker väldigt mycket om karaktären Jessica, hon är pigg och glad… hon har ett gott självförtroende och en naivitet som hon kommer väldigt långt på.

När jag skriver Jessicasketcher åker jag rätt in på högstadiet igen. Ångest blandat med mycket skratt och tårar. Vilka tjejer ska jag va kompis med? Vilka killar ska jag tycka är snygga och fråga chans på? Vad tycker alla andra? Och vad tycker egentligen jag?

Jag kommer ihåg alla kvällar jag satt i telefon med en kompis för att försöka komma fram till vad vi skulle ha på oss nästa dag, för att se så lika ut som möjligt. Varpå jag dagen efter upptäckte att det inte alls blev som jag hade tänkt mej… och jag gick och mådde dåligt resten av dagen…

Jag kommer ihåg alla gånger jag bestämde mej för att fråga chans på killen som jag VERKLIGEN var kär i, varpå jag dagen efter insåg att det inte alls va så…

Jag kommer ihåg alla gånger jag tjatade till mej en tröja för att ALLA andra hade en sån och sen när jag väl fick en tyckte jag inte ens om den…

Men jag kommer också ihåg alla gånger vi låg i sängen och skrattade tills vi höll på att kissa på oss. Alla låtar vi sjöng med i och skrek ut vår längtan, hopp och förtvivlan. Alla gånger då vi satt i restaurangen i Finnfallet och dömde ut alla snobbiga stockholmare som inte kunde åka slalom. Alla cykelturer ner till Kolsnäs, för att spana in snygga norrmän på campingen. Alla filmer vi grät floder till på biografen. Och den gången då min hand fattade killens hand och det pirrade till i magen. Kärleksbreven jag skrev och det enda kärleksbrev jag fick. Hahaha… det brevet har jag faktiskt sparat…

Det får nog bli en Jessicasketch nu på en gång...

/Sofia

Vad läskigt, dom spelar ”Touch Me” på radion… den har jag på riktigt inte hört sen tiden i A-traktorn…