Värmlänningarna

En stark tradition för mej är att varje sommar komma upp till Ransäter och fira midsommar och spela pigan Stina i ”Värmlänningarna”.

Redan som femåring stod jag i ”gropa” och sjöng taktu go´vänner i högan sky och dansade Fryksdalspolska så gott jag kunde.

Men mest suktade jag efter att nån gång få spela en av de där ”stora” rollerna.

En av mina stora idoler var ju självklart Anna, det var ju alla flickors dröm. Det var Rose-Marie Bäckstrand som spelade Anna då och jag AVGUDADE henne. Innan hon skulle ut på scenen å spela stôlli stod hon på den gamla toaletten med sin stämgaffel och vred ögonen ett halvt varv för att sen gå ut på scen. Jag stod bara å gapade, jag har nog aldrig sett en sån blick varken förr eller senare.

Den andra stora idolen var förstås pigan Stina, som då spelades av Carina Ekman. Jag kunde alla hennes repliker utantill och stod beredd bakom buskarna för att inte missa hennes utskällning i bröllopsscenen. Kanske förstod jag redan då att det var pigan Stina som skulle bli mitt kall. Mina sångtalanger är och har aldrig varit riktigt på ”Anna” nivå. Men rolig har jag ju alltid varit… försökt i alla fall…

Så gissa om jag blev glad… eller riktigt så gick det ju inte till… Det var sommaren 2000. Jag var regiassistent åt Leif Persson och Ann-Britt Sävström spelade pigan Stina. I början av premiärveckan ringde Leif och sa;
- Sofia, du får hoppa in som pigan Stina, Ann-Britt har ramlat och brutit armen!

Så det var bara att kasta sig på flakmoppen, ja jag hade inte orkat ta körkort än… och gasa på i tretti upp till Ransäter.

Så glad å glad… Det vart ju lite kort reptid den sommaren, men med Carinas piga i ryggen gick det ändå bra. Nu efter elva år, har jag lyckats skapa en ”egen” piga karaktär. Men tro mej, det tar tid att skaka av sig en sån stark bild från huvudet och hitta sin ”egen” tolkning. Men kul är det verkligen, å jag hoppas jag får göra pigan MÅNGA år till…

Nu är min äldsta dotter Doris också med i Värmlänningarna. Det värmer i hjärtat när jag ser henne i min första folkdräkt, som självklart är en Fryksdalsdräkt, sydd av Molly på Skacksjövägen.

Hon älskar detta lika mycket som jag gör och det dröjer nog inte länge förrän även lillasyster Mary rantar runt på scenen.

Det ser jag verkligen framemot!

Det här är midsommar för mej, en tradition som kommer att bli svår att bryta.

/Sofia