Björn Ehrenroth utlovar bloggar om natur

Jag måste erkänna direkt, att jag inte är någon tvättäkta värmlänning, även om en del personer påstår att jag pratar kallstamål. Född i Härnösand och snabbt förflyttad till Stockholm hamnade jag efter två år i Kristinehamn och senare i Karlstad, där jag bodde hela skoltiden. Av den anledningen betraktar jag mig som naturaliserad värmlänning. Mina kontakter med Sunne började tidigt, eftersom föräldrarna köpte en sommarstuga vid Frykens östra strand i Vitteby. Där tillbringade jag åtta somrar, vilket säkert bidrog till mitt stigande naturintresse. De följande fem somrarna arbetade jag som skogspraktikant på olika platser i Värmland. För den första praktikantlönen köpte jag en kikare och en småbildskamera – livet ute i naturen kombinerades nu med ett snabbt uppblommande fotointrese.

     Efter militärtjänstgöring på hästryggen som beriden jägare vid K4 i Umeå i början av 1960-talet hamnade jag så småningom i Uppsala. Istället för skoglig utbildning började jag läsa biologiska och naturgeografiska ämnen. Efter grundexamen gjorde jag ett uppehåll i studierna för en nästan årslång resa till Grönland, västra Nordamerika och Sydamerika. Med denna resa fick jag utlopp för en länge uppdämd resfeber. Åter i Uppsala fortsatte jag med högre studier på Zoologiska institutionen fram till disputation våren 1979 på en avhandling om flyttfåglar.

     Ett projektarbete vid länsstyrelsen i Värmland förde mig bland annat till Björka älv och Ransbysätter. Då anade jag inte att jag långt senare, våren 2003, skulle bosätta mig i Gröna dalen. Hösten 1979 började jag arbeta som biolog på dåvarande skogsvårdsstyrelsen (nu skogsstyrelsen) i Värmland och där stannade jag i 20 år. Under 1990-talet gick mycket tid åt till att leta efter och dokumentera skyddsvärda skogsbestånd, så kallade nyckelbiotoper.

     På fritiden har jag ägnat mycket tid åt ringmärkning av fåglar med ringar från Naturhistoriska riksmuseét. Under drygt 50 år som ringmärkare har jag märkt en bra bit över 100 000 fåglar, främst vid Hammarö fågelstation söder om Karlstad. I Ransbysätter har jag under nästan nio års tid märkt närmare 10 000 fåglar. Fotografering av djur, växter och svampar har också ägnats mycket tid. Många foton har använts för att illustrera olika böcker. Jan Schützer och jag gav ut boken ”Värmländsk Natur – en reseguide. Sedan följde ”Hammarö sydspets – udde i Vänern”, ”Den blommande finnskogen” och nu senast ”Nio hektar skog” som beskriver biologiska värden på de små skogsskiften jag äger tillsammans med Lena. På fotosidan kan nämnas att jag är medlem i svenska Naturfotograferna/N.

     Mina bloggar kommer att handla om natur, med viss slagsida mot fåglar. Igår kväll blev jag påmind om att även vissa fjärilar flyger sent på hösten. En svartbrun fjäril med lurvig kropp – en poppelspinnare – hade parkerat bredvid utelampan.

Björn Ehrenroth