Blåmesarnas dal
Blåmesen är en frejdig fågel som många människor känner till, kanske främst som matgäst vid vinterns fågelbord. Där uppträder den ibland som en riktig tuffing och föser undan den större talgoxen.
I mars 2005 började jag ringmärka fåglar vid bostaden i Ransbysätter. Fångsten skedde oftast med ett slöjnät mellan fågelstugan med solrosfrön och en syrenbuske med uthängda talgbollar och ett jordnötsrör.
Totalt närmar jag mig nu 10 000 märkta fåglar om fångst vid Björka älv inkluderas. Drygt 1 650 (17%) av dessa fåglar utgörs av blåmesar, som därmed toppar listan. Varför i hela friden är det så många blåmesar i Gröna dalen?
Mitt i vintern fångar jag inte särskilt många omärkta blåmesar. I mars och början av april kommer det däremot många flyttande individer, som stannar till en kort stund och sedan drar vidare. I november dyker det återigen upp flockar som är på vandring åt något håll. Bland blåmesarna finns det således både flyttfåglar och stannfåglar som inte lämnar dalen.
Av alla märkta blåmesar har jag återfångat drygt 40% en, två eller flera gånger. Fem av stamkunderna, samtliga hannar, har kontrollerats under flera år. Den äldsta var nästan 7 år vid senaste avläsningen, de andra omkring 5 år. På andra håll i Europa finns det exempel på blåmesar som blivit 10-12 år gamla. Åldersrekordet bland mina märkta fåglar har en talltita, som var minst 8 år och 9 månader vid senaste kontrollen.
Det verkar vara svårt för blåmesarna att komma ihåg var det hänger ett fångstnät. Många fastnar flera gånger. Rekordet har den blåmes som fastnat 15 gånger under en fyraårsperiod – lika ettrig varje gång jag plockade ut den.
Bland de mer rörliga blåmesarna kan nämnas en som flög till Trysil i Norge. En fågel från Hammarö fågelstation, märkt på hösten, fångades på våren följande år vid bostaden. I början av april i år märktes en blåmes i Hagfors. Den trivdes tydligen inte där, eftersom den dök upp i Ransbysätter fyra veckor senare. Ännu mera bråttom hade den blåmes som märktes i Södra Skoga i början av april och avlästes fyra dagar senare vid bostaden. Det blir spännande att se i fortsättningen vad som händer med alla blåmesar som bor i Gröna dalen eller bara är här på tillfälligt besök.
Björn Ehrenroth
I mars 2005 började jag ringmärka fåglar vid bostaden i Ransbysätter. Fångsten skedde oftast med ett slöjnät mellan fågelstugan med solrosfrön och en syrenbuske med uthängda talgbollar och ett jordnötsrör.
Totalt närmar jag mig nu 10 000 märkta fåglar om fångst vid Björka älv inkluderas. Drygt 1 650 (17%) av dessa fåglar utgörs av blåmesar, som därmed toppar listan. Varför i hela friden är det så många blåmesar i Gröna dalen?
Mitt i vintern fångar jag inte särskilt många omärkta blåmesar. I mars och början av april kommer det däremot många flyttande individer, som stannar till en kort stund och sedan drar vidare. I november dyker det återigen upp flockar som är på vandring åt något håll. Bland blåmesarna finns det således både flyttfåglar och stannfåglar som inte lämnar dalen.
Av alla märkta blåmesar har jag återfångat drygt 40% en, två eller flera gånger. Fem av stamkunderna, samtliga hannar, har kontrollerats under flera år. Den äldsta var nästan 7 år vid senaste avläsningen, de andra omkring 5 år. På andra håll i Europa finns det exempel på blåmesar som blivit 10-12 år gamla. Åldersrekordet bland mina märkta fåglar har en talltita, som var minst 8 år och 9 månader vid senaste kontrollen.
Det verkar vara svårt för blåmesarna att komma ihåg var det hänger ett fångstnät. Många fastnar flera gånger. Rekordet har den blåmes som fastnat 15 gånger under en fyraårsperiod – lika ettrig varje gång jag plockade ut den.
Bland de mer rörliga blåmesarna kan nämnas en som flög till Trysil i Norge. En fågel från Hammarö fågelstation, märkt på hösten, fångades på våren följande år vid bostaden. I början av april i år märktes en blåmes i Hagfors. Den trivdes tydligen inte där, eftersom den dök upp i Ransbysätter fyra veckor senare. Ännu mera bråttom hade den blåmes som märktes i Södra Skoga i början av april och avlästes fyra dagar senare vid bostaden. Det blir spännande att se i fortsättningen vad som händer med alla blåmesar som bor i Gröna dalen eller bara är här på tillfälligt besök.
Björn Ehrenroth
Kommentarer