Den stora kulturkrocken

Inför resan och året i Japan förberedde jag mig noggrant. Jag läste böcker om Japan och började försöka lära mig japanska. Framförallt läste jag på om och förberedde mig på den stora kulturkrocken som jag med största säkerhet skulle få uppleva efter några månader i landet. 

Men månaderna gick och den stora kulturkrocken uteblev. Visst fanns det tillfällen då jag var riktigt frustrerad. Som när jag upptäckte att mina elever använde ”tatemae” mot mig för att förklara sin frånvaro. Tatemae är en slags sanning i Japan som  man använder för att inte någon annan ska tappa ansiktet. För att jag inte skulle tappa ansiktet att jag inte var tillräckligt viktig för dem kunde mina elever till exempel förklara en frånvaro med att de skulle på en släktings begravning när de egentligen skulle göra något annat som krockade med lektionen. 

Det mest omskakande var när jag upptäckte att någon som jag räknade som en vän hade använt denna andra typ av "sanning" mot mig. I Sverige kallar vi det inte för en slags sanning. Vi kallar det för en slags lögn - vit lögn. Jag förstod att för mig, och förmodligen för många svenskar med mig, så är ärlighet ett mycket viktigt mått på hur nära vänner man är, och i Sverige blir det väldigt dålig stämning om en vän avslöjas med en vit lögn.

Men värre än så blev inte kulturkrocken för mig i mötet med den japanska kulturen. Efter elva månader på andra sidan jordklotet var det dags att återvända till Sverige. Jag mellanlandade en månad hos föräldrarna i Sunne, sedan flyttade jag till Stockholm och påbörjade mina studier på KTH.

Så en dag var den bara över mig. Först förstod jag inte vad som hände. Trots allt jag läst kände jag inte igen den när jag väl var mitt i den. Kulturkrocken. En massa saker som bara tokirriterade mig, och gjorde mig mer och mer frustrerad. Inget var som jag var van och alla möjliga föreställningar hade ställts på ända. Igen. Men den här gången var jag inte beredd på det. Jag hade inte förberett mig på kulturkrocken som skulle komma av att flytta från Japan tillbaka till Sverige. 

Vi hade förändrats på varsitt håll mitt hemland och jag. Under ett års tid hade vi färdats längs olika vägar. Jag hade fått nya perspektiv på mitt land och min kultur. Perspektiv som mitt land inte fått på sig självt. Och landet i sin tur hade genomgått ett års opinionsbildning och händelser som jag inte deltagit i. Jag missade till exempel Göteborgskravallerna. Bevakningen i japansk media var minimal. Jag förstod att något hade hänt men förstår fortfarande inte vad begreppet betyder för någon som fick den svenska mediebevakningen.

 

Utöver dessa makroperspektiv var det var förstås också det att jag flyttade till Stockholm. Mitt Sverige förändrades från en 4000 personer stor tätort i hjärtat av Värmland till en miljonstad utbredd över öar och bräckt vatten. 

 

Efter en tid av frustration var den dock över. Kulturkrocken lade sig och jag kunde ta emot det nya och annorlunda med en öppen attityd. Jag började uppskatta och förstå staden mer och mer.

 

Bara en sådan sak som att alla mina föreställningar om hur någon som pratar stockholmska är och beter sig fick ge vika fullständigt för de underbart fina, mjuka, omtänksamma, eftertänksamma stockholmare som jag lärde känna.

 

Nu är Stockholm min hemstad. Här trivs jag och har mitt liv. Med tacksamhet bär jag erfarenheter av att ha bott både i ett litet samhälle och i ett annat land innan jag hamnade i storstaden. Kanske är det på grund av min resväg hit som jag valt att bosätta mig i Världen By - Rinkeby. 

 

Mer om det nästa vecka. Trevlig helg!

/Jenny