En produkt av de så kallade rekordåren

Jag som antagit uppdraget att skriva i Sunnebloggen är – en make, pappa, morfar, seniormedborgare. En produkt av de så kallade rekordåren, som är en period av obruten tillväxt, ökat välstånd och sociala reformer under 50- och 60-talet.

Jag, född Sven Olov Gerhard Edgren 1950 i Karlstad, men hela mitt liv kallad Olle, uppväxt i Sunne i en familj på fem personer.

Olle Edgren på en alptopp i Dachstein, Österrike.

Utan att inse det då, var jag ”utsatt” för rekordårens reformer redan som liten. När jag började sjuan kallades vi plötsligt grundskoleelever i stället för realskolekandidater, fick sifferbetyg i stället för ABC-betyg, flyttade in i nybyggda skollokaler på Fryxellska skolan och imponerades mest av den ”enormt stora” nybyggda gympahallen, i kontrast till de trånga, svettinpregnerade gympasalarna i gamla Åmbergsskolan och Skäggebergsskolan.

Första grundskolekullen i Sunne

Det är snart 55 år sen jag gick ur nian i det som var första grundskolekullen i Sunne. I sanning en historisk person.

Det är väl här, på 50- och 60-talet som jag formades inför vuxenlivet: vald till ordningsman i klassen, med särskilt intresse för samhällsfrågor, historia, ”popmusik” och sporten basket. 

Jukebox på högstadierasterna

Minns hur jag med välbehag på högstadierasterna sprang ner till jukeboxen, stoppade i en krona och ockuperade hela rasten med nån av Bob Dylans långa låtar från LP:n Blond on Blond;
Nobody feels any pain tonight as I stand inside the rain 

Sen bodde jag inackorderad några år i Bergsängsbacken i Torsby, och gick samhällsvetenskaplig linje på NYA gymnasiet. Vi pratade om imperialismen, såg på svart-vit TV hur studenterna i Stockholm byggde barrikader och ockuperade sitt eget kårhus, i klassen röstade vi om man skulle ha studentmössa som i gamla gymnasiet eller inte och vi sjöng All you need is love, love, love.

Efter att ha gått igenom 15 månader av värnplikt, på Plutonschefsskolan på I2 i Karlstad, och bland annat, i maj 1971, på plats, upplevt ”striden om Almarna” i Kungsträdgården, under en högvaktsvecka i Stockholm, var det så äntligen dags att bli nåt, på riktigt.

Studerade till kommunalekonom

Jag började på förvaltningslinjen på Socialhögskolan i Örebro och blev kommunalekonom.

Under den perioden var det mycket politiska budskap och samhällsengagemang – studenterna skrek ”USA, ut ur Vietnam” och det låg nån sorts diffus, klibbig marxistisk dimma över tillvaron. På studentkåren roade vi oss grundligt, till live Progg-musik med Hoola Bandoola Band. Säg mig vem i hela världen kan man lita på?

Ja, ungefär så tänkte jag inleda mitt bidrag till Sunnebloggen. Hur fortsättningen blir är lite oklart. Kanske hittar jag en röd tråd, blandar med lite åsikter och fakta, kanske en och annan skröna. ”Dä ä dä en får si”, som skomakaren i Bullerbyn sa.

Here comes the sun, do, dun, do, do / here comes the sun and I say /
It´s all right

/Olle Edgren