Hur är det med homoacceptansen i Sunne?

När jag växte upp visste jag att det fanns en homosexuell i Sunne. En. Idag vet jag betydligt fler som bor eller kommer därifrån. Varför är det då så svårare att vara homosexuell på mindre ort än i en storstad? Eller är det kanske inte det? Är det lika svårt i en storstad?

När jag växte upp i Sunne fick jag höra glåpord om min sexuella läggning. Hur kunde de veta? Jag visste ju inte ens själv. Kan det vara så att de var homosexuella och kommit på det, så jag var en kille att lägga över sin egen osäkerhet på för att de kände sig hotade? Ju mer jag fick höra desto starkare blev jag. För mina kompisar i Sunne behövde jag aldrig ´komma ut´, de visste redan. Kulmen nådde sommaren 1995, en kille som var en klasskompis från Fryxellska skrek åt mig på Fryksdalsdansen att jag borde dö för att jag var så äcklig. Samma kille åkte runt med raggarna i Sunne och skrek bögjävel åt mig hela lördagskvällen. De kommer i sin raggarbil på Storgatan och jämne ICA får Ullis, en kompis till mig, nog. Ullis springer fram till bilen och drar näven i motorhuven så det blir en enorm buckla i plåten och skriker åt dem att dra åt helvete!

Sedan dess har det varit tyst.

Vissa killar från min klass på Fryxellska hälsar inte ens idag när man möts på Sunne. Det rör mig inte i ryggen, jag har kommit längre än vad de har. Det är 16 år sedan jag gick ut högstadiet för att flytta till Sandviken. 16 år och inte ens ett hej. Jag bryr mig egentligen inte, tycker bara det är fånigt när det helt plötsligt dyker upp en vänförfrågan på Facebook. Då är det jag som säger nej, och inte hej.

Hur är det med acceptansen för homosexuella idag i Sunne? jag vet att det har blivit bättre, jag hoppas det i alla fall. När man loggar in på Qruiser.se (Community för hbtpersoner på nätet) så finns det 37 personer som har angett status homosexuell, bisexuell, experimentell, queer eller annat/vet ej. bara 37st! på ca 13 400 invånare.
Man räknar med att ca tio procent lever homosexuellt eller har homosexuella känslor som man inte vågar leva ut på grund av det sociala trycket. Det innebär att i Sunne kommun ska det finnas 1340 personer som lever homosexuellt eller har homosexuella känslor. Jävlar vad många smygisar det måste finnas. Det kanske är din man eller fru?

Är det så att folk inte vågar komma ut för att Sunne är så litet, snacket går och man blir BÖGEN som alla kommer att prata om. Jag vet att det var så förr, men behöver det verkligen vara så nu? Måste en människa bära sin hemlighet inom sig hela livet bara på grund av rädsla för sina medmänniskors okunskap och rädsla. Det är snart 2011, 1979 avskrevs homosexualitet som en sjukdom. Det måste till en förändring, även på landsbygden!

Sunne kommun satsar otroligt mycket pengar på kultur och idrott, men hur mycket satsar de på människan? Mera upplysning i skolan och på arbetsplatser om HBT. Vet ni inte vad HBT står för? Skäms! Ni får googla.

Jag trivs i alla fall underbart med mig och min ”sjukdom”. Mitt liv är inte rosa puffkuddar, diamanter, Louis Vuitton, lack och läder. Jag jobbar, köper mat och kläder för pengar, vill också ha barn, sommarhus med hund precis som alla andra.

Och det ska jag.

Johan Gustavsson