Dramatisk rivstart med Christofer Bocker
Sunne. Klockan är 11:06. Jag står på en landsväg i Mellby. Jag har lämnat in bilen på verkstad. Om femtioåtta minuter går tåget till Karlstad. Som är första delen av resan mot Stockholm.
Jag börjar springa.
Jag tänker: Jag har inte hunnit packa än, jag har inte tagit med mig visakortet så jag kan inte hoppa på tåget utan måste hinna hem också. Är det ens möjligt?
Jag slår upp min nuvarande position och begär en tidsuppskattning från Google maps. Det ska ta en timma och trettiofem minuter hem, och sedan tio minuter till innan jag är vid tågstationen igen.
Kan jag hoppa på tåget och försöka klara mig på de trettio kronor jag har i fickan tills jag kommer hem?
Nej, för jag måste skriva bloggen. Sunnebloggen. Som du just nu läser. Därför måste jag ha med min dator!
Så jag sprang. Och kanske är just du en av de bilister som såg mig komma joggande, svettig och panikslagen längs landsvägen in mot Sunne, i mockakavaj med en rödsvartrutig halsduk fladdrande bakom huvudet.
Jag tänkte flera gånger att det är omöjligt. Jag är för otränad i kroppen. Hela situationen går mig ur händerna. Det är hopplöst.
Men jag fortsatte. Jag gav inte upp.
Jag heter Christofer Bocker. Jag är dramatiker. Jag bor i centrala Sunne.
När jag fick frågan om att skriva i den här bloggen så bestämde jag mig genast för två saker.
Varje inlägg ska skrivas med timglas och jag måste avsluta innan tiden runnit ut, är jag mitt i en mening får jag avsluta den.
Och jag ska varje dag skriva på ren inspiration, jag vet inte alls vart det här kommer att ta vägen. Men nu har vi börjat.
Så här ser jag ut på det här kortet: Springande längs landsvägen klockan 11:42.
Jag hann med tåget, och jag skriver det här från cafét på Konstfack i Stockholm. Mer om detta när tid finns!/Christofer Bocker
Jag börjar springa.
Jag tänker: Jag har inte hunnit packa än, jag har inte tagit med mig visakortet så jag kan inte hoppa på tåget utan måste hinna hem också. Är det ens möjligt?
Jag slår upp min nuvarande position och begär en tidsuppskattning från Google maps. Det ska ta en timma och trettiofem minuter hem, och sedan tio minuter till innan jag är vid tågstationen igen.
Kan jag hoppa på tåget och försöka klara mig på de trettio kronor jag har i fickan tills jag kommer hem?
Nej, för jag måste skriva bloggen. Sunnebloggen. Som du just nu läser. Därför måste jag ha med min dator!
Så jag sprang. Och kanske är just du en av de bilister som såg mig komma joggande, svettig och panikslagen längs landsvägen in mot Sunne, i mockakavaj med en rödsvartrutig halsduk fladdrande bakom huvudet.
Jag tänkte flera gånger att det är omöjligt. Jag är för otränad i kroppen. Hela situationen går mig ur händerna. Det är hopplöst.
Men jag fortsatte. Jag gav inte upp.
Jag heter Christofer Bocker. Jag är dramatiker. Jag bor i centrala Sunne.
När jag fick frågan om att skriva i den här bloggen så bestämde jag mig genast för två saker.
Varje inlägg ska skrivas med timglas och jag måste avsluta innan tiden runnit ut, är jag mitt i en mening får jag avsluta den.
Och jag ska varje dag skriva på ren inspiration, jag vet inte alls vart det här kommer att ta vägen. Men nu har vi börjat.
Så här ser jag ut på det här kortet: Springande längs landsvägen klockan 11:42.
 |
| Christofer Bocker |
Jag hann med tåget, och jag skriver det här från cafét på Konstfack i Stockholm. Mer om detta när tid finns!/Christofer Bocker
Kommentarer