Unga begåvningar

Tiden tiden tiden.

Jag ska springa in fem minuter på tre minuter. Det har varit på sekunderna den senaste veckan. Klockan är 10:21 när jag har fått av mig skorna och sprungit upp till andra våningen i Ekebyskolan. Jag tittar in i klassrummet. Där sitter de elva eleverna.
- Var är er fröken?
Frågar jag försiktigt. I lärarrummet svarar de. Okej. Jag kör igång. Jag går in, presenterar mig och berättar att jag är där för att prata om berättande och om dramatik utifrån mitt yrke som dramatiker.
Läraren kommer in och tänder i taket. Hon presenterar mig igen och berättar att hon just var i lärarrummet och ringde efter mig.

Att få prata berättande och skrivande med en mellanstadieklass är så otroligt inspirerande, att sedan ha skrivövningar med dem är helt fantastiskt.
Jag ser ju aldrig mig själv skriva utifrån, som just nu, när jag skriver det här som du läser, så ser jag förmodligen ut ungefär som eleverna såg ut, tankfulla och engagerade, på jakt efter berättelsen. 

För några veckor sedan var jag med och skrev en föreställning i Göteborg, jag var där och arbetade med skådespelarna, skrivuppgifter.
Samma sak där, att se dem skriva, försvinna in i den inre världen som ska förmedlas till den yttre genom orden, det är magiskt.
Så lika de är, tänkte jag när jag tittade på eleverna, människor som skriver på ren inspiration får någonting vilt och flödande över sig, samtidigt som de lämnar orden, stilla och tysta på pappret efter sig. Men genom att läsa texten återskapas den kraft som fanns när den nedtecknades.

Bilden nedan är tagen av en elev.


Christofer Bocker på Ekeby skola

När skrivuppgifterna på Ekebyskolan var färdiga hade vi en frågestund och pratade om deras texter. De hade satt igång stora berättelser som inte alls var färdiga, och de ville fortsätta skriva.

Utanför fönstret föll snön, men när jag kom ut hade den redan smält. Jag sprang vidare till Slottet för att hinna till dagens samtal medan jag tänkte på vilken otrolig del av dagen det hade varit att sitta med dessa unga begåvningar och lyssna till deras tankar om berättelser och berättande.
Vilken lycka att få vara lärare!
Nu sitter jag i Slottet och väntar på nästa person till divanen.
För första gången den här veckan känns det som jag sprungit ikapp schemat, jag är för tidig, inte för sen. Nu hinner jag till och med ha min förberedelsestund.

Tack för idag. Läsare, elever och tiden.
/Christofer Bocker