Konkreta planer på ny TV-serie
07:08 Skeppsbron. Gamla stan.
Jag ser mig omkring i mörkret och får syn på min vän. Vi skulle ha träffats 07:05 och han står med luvan till sin jacka uppdragen över huvudet. Han SMSar, till mig visar det sig när jag kommer fram. Jag ber om ursäkt för min försening och vi börjar gå. Fiskmåsarna guppar i det kalla vattnet.
Kan vi hålla högt tempo?
Jag har nämligen inte med mig någon varmare jacka, jag fick bråttom från Sunne igår, säger jag medan vi hastigt stegar iväg bland morgontrafik och Riddarfjärdsmörker.
Jag känner mig helt färdig, efter språngmarschen igår satt jag dessutom och skrev till klockan blev 03 och då hade jag inte ens börjat svara på mail. Jag var trött nu på morgonen. Promenaden blev drömlik.
Vi rundade Skeppsholmen och det var fortfarande mörkt.
Vi diskuterade en idé på en TV-serie som jag utvecklar tillsammans med vännen, regissören. Idén måste presenteras för producenten i veckan. Jag frös och tänkte att jag måste se till att vara varmt klädd den här vintern!
Vad arbetar en dramatiker med?
Det enkla svaret är att skriva dramatik, det svåra svaret ska jag utforska i den här bloggen.
Jag och regissören avslutar med att dricka kaffe och konkretiserar vad som behöver förändras innan dramat hänger samman, innan det är en helhet.
Plötsligt nickar han och säger att där kommer en av nobelpristagarna. Ikväll kommer de alla att vara samlade strax intill där vi nu sitter och dricker kaffe. Jag ser hur mitt ansikte speglas avlångt i den silvriga kaffekannan på bardisken framför oss.
Bilden nedan tog jag när jag närmade mig Mynttorget där jag passerar en eller två gånger varje dag jag är i Stockholm. Jag tycker det är intressant att gå där och stöta samman med de som har makten. Frågan idag är över vad de har makten.Kanske har de makten över sin egen maktlöshet.
/Christofer Bocker
Jag ser mig omkring i mörkret och får syn på min vän. Vi skulle ha träffats 07:05 och han står med luvan till sin jacka uppdragen över huvudet. Han SMSar, till mig visar det sig när jag kommer fram. Jag ber om ursäkt för min försening och vi börjar gå. Fiskmåsarna guppar i det kalla vattnet.
Kan vi hålla högt tempo?
Jag har nämligen inte med mig någon varmare jacka, jag fick bråttom från Sunne igår, säger jag medan vi hastigt stegar iväg bland morgontrafik och Riddarfjärdsmörker.
Jag känner mig helt färdig, efter språngmarschen igår satt jag dessutom och skrev till klockan blev 03 och då hade jag inte ens börjat svara på mail. Jag var trött nu på morgonen. Promenaden blev drömlik.
Vi rundade Skeppsholmen och det var fortfarande mörkt.
Vi diskuterade en idé på en TV-serie som jag utvecklar tillsammans med vännen, regissören. Idén måste presenteras för producenten i veckan. Jag frös och tänkte att jag måste se till att vara varmt klädd den här vintern!
Vad arbetar en dramatiker med?
Det enkla svaret är att skriva dramatik, det svåra svaret ska jag utforska i den här bloggen.
Jag och regissören avslutar med att dricka kaffe och konkretiserar vad som behöver förändras innan dramat hänger samman, innan det är en helhet.
Plötsligt nickar han och säger att där kommer en av nobelpristagarna. Ikväll kommer de alla att vara samlade strax intill där vi nu sitter och dricker kaffe. Jag ser hur mitt ansikte speglas avlångt i den silvriga kaffekannan på bardisken framför oss.
Bilden nedan tog jag när jag närmade mig Mynttorget där jag passerar en eller två gånger varje dag jag är i Stockholm. Jag tycker det är intressant att gå där och stöta samman med de som har makten. Frågan idag är över vad de har makten.Kanske har de makten över sin egen maktlöshet.
/Christofer Bocker
 |
| Jag närmar mig Mynttorget |
Kommentarer