"Hon såg något i mig som jag inte visste fanns"
Dagarna flyter på här på öjn. Det är redan dag 4 (tredje dagen av inspelning.)
Idag tänkte jag berätta lite om mig. Jag föddes i Sunne (eller ja... Torsby BB om man ska va knusslig) och mina första levnadsår spenderades i Brårud med min mor, far och lillebror.
På den tiden fanns det inga tankar på att jag skulle flytta ifrån Värmland. Stockholm t.ex kändes ju bara stort, rörigt och högljutt. Jag var fullt tillfreds med att vara i stallet och någon gång då och då åka och shoppa i Karlstad. Men när jag började gymnasiet (medieprogrammet i Torsby) så började något annat växa i mig, en längtan efter något mer. Något... större!
När jag sista året skulle ha praktik så sökte jag mig till Stockholm. Den där staden som för mig var så främmande och stor. Hamnade då lite av en slump hos en sminkös som då jobbade med Sikta mot stjärnorna, inte för att jag egentligen hade något överdrivet intresse för just smink, men jag läste ju media och på så sätt fick jag se hur det gick till bakom kulisserna.
Hon såg något i mig som jag själv inte visste fanns. En talang för smink, färg och form. Så på något sätt lyckades vi tillsammans med arbetsförmedlingen göra ett lärlingsprogram så jag kunde stanna med henne och utbilda mig till sminkös och hårstylist.
Och nu 17 år senare så har jag aldrig jobbat med något annat. Det här är mitt liv. Jag har mitt liv i Stockholm. Min man Erik, min snart 3 månader gamla dotter Felicia, min bonusson Albin 14 år och självklart min hund och min katt. Staden som en gång var så ouppnåelig är idag mitt hem. Jag känner gatorna, de är inte alls stora och skrämmande längre. Stockholm har blivit mitt. 😉På många sätt hittar jag ett lugn i pulsen, i rörelsen i trafikens brus. Så även om vi bor utanför stan i ett litet radhus så finner jag ändå ro i själen av att åka in till stan och se myllret av människor.
Men en del av mitt hjärta kommer alltid finnas i Värmland och självklart främst i Sunne. Försöker hälsa på några gånger om året och även om många ansikten nu för mig är okända så är det ändå orten jag växte upp i.
Jag vill att min dotter ska lära känna Sunne, att hon ska känna sig hemma där. Att det en dag även ska bli en del av hennes hjärta. Men det vet jag att det kommer bli! Hennes mormor och morfar finns ju där och jag kommer göra mitt bästa för att hon också kommer känna att hon längtar dit. Att hon kommer uppskatta kontrasten mellan Stockholms puls och lugnet i de värmländska skogarna!
Avslutar dagen med en vacker himmel från mitt flickrum i Sunne. Har tydligen väldigt dåligt med bilder med Sunnemotiv i min telefon. 😬
Fler bilder kommer i senare inlägg här från Gotland och vår inspelning!
/Maria
Idag tänkte jag berätta lite om mig. Jag föddes i Sunne (eller ja... Torsby BB om man ska va knusslig) och mina första levnadsår spenderades i Brårud med min mor, far och lillebror.
På den tiden fanns det inga tankar på att jag skulle flytta ifrån Värmland. Stockholm t.ex kändes ju bara stort, rörigt och högljutt. Jag var fullt tillfreds med att vara i stallet och någon gång då och då åka och shoppa i Karlstad. Men när jag började gymnasiet (medieprogrammet i Torsby) så började något annat växa i mig, en längtan efter något mer. Något... större!
När jag sista året skulle ha praktik så sökte jag mig till Stockholm. Den där staden som för mig var så främmande och stor. Hamnade då lite av en slump hos en sminkös som då jobbade med Sikta mot stjärnorna, inte för att jag egentligen hade något överdrivet intresse för just smink, men jag läste ju media och på så sätt fick jag se hur det gick till bakom kulisserna.
Hon såg något i mig som jag själv inte visste fanns. En talang för smink, färg och form. Så på något sätt lyckades vi tillsammans med arbetsförmedlingen göra ett lärlingsprogram så jag kunde stanna med henne och utbilda mig till sminkös och hårstylist.
Och nu 17 år senare så har jag aldrig jobbat med något annat. Det här är mitt liv. Jag har mitt liv i Stockholm. Min man Erik, min snart 3 månader gamla dotter Felicia, min bonusson Albin 14 år och självklart min hund och min katt. Staden som en gång var så ouppnåelig är idag mitt hem. Jag känner gatorna, de är inte alls stora och skrämmande längre. Stockholm har blivit mitt. 😉På många sätt hittar jag ett lugn i pulsen, i rörelsen i trafikens brus. Så även om vi bor utanför stan i ett litet radhus så finner jag ändå ro i själen av att åka in till stan och se myllret av människor.
Men en del av mitt hjärta kommer alltid finnas i Värmland och självklart främst i Sunne. Försöker hälsa på några gånger om året och även om många ansikten nu för mig är okända så är det ändå orten jag växte upp i.
Jag vill att min dotter ska lära känna Sunne, att hon ska känna sig hemma där. Att det en dag även ska bli en del av hennes hjärta. Men det vet jag att det kommer bli! Hennes mormor och morfar finns ju där och jag kommer göra mitt bästa för att hon också kommer känna att hon längtar dit. Att hon kommer uppskatta kontrasten mellan Stockholms puls och lugnet i de värmländska skogarna!
Avslutar dagen med en vacker himmel från mitt flickrum i Sunne. Har tydligen väldigt dåligt med bilder med Sunnemotiv i min telefon. 😬
Fler bilder kommer i senare inlägg här från Gotland och vår inspelning!
/Maria
Kommentarer