Ivarsbjörke station; juni 2019
Utsikten är som alltid oerhörd. Fryken, udden som ömt håller om vår lilla vik, Tossebergsklätten och den oändliga himlen.
Det föll sig så att Ivarsbjörke stationshus blev ledigt.
Ivarsbjörke, från kartan vi kikade på, för 18 år sedan, då på Öland. (På den tiden visste ingen av oss att Ivarsbjörke och Ivarsbjörke station inte alls ligger i närheten av varandra, men det behöver vi ju inte låtsas om nu. Det passar liksom historien bättre om vi inte låtsas om det.)
Ivarsbjörke station, som var mitt första välkomnande möte med Värmland.
Nu är stationen vår.
Stationshus, gammal skola eller gammal frikyrka, det har jag alltid velat ha. Nu kom slumpen och erbjöd en station. Till råga på allt en station bara några hundra meter från vårt hem, Där Fram.
Det är gott om plats för min syateljé och alla andra tänkbara ateljéer. Kanske B&B så småningom.
Det vore fint att låta stationshuset fortsätta vara en plats dit både närboende och turister kan titta in, på väg längs pilgrimsleden, på sin cykeltur eller, djärva tanke; kliva av tåget efter en lång resa från Rom.
Som jag skrev förut; ofta blir det så här. Jag hamnar där jag hamnar och med lite tur blir det jättebra.
Sen då? Ja, det får vi väl se.
/Ulrika Lundgren
Kommentarer