måndag 28 maj 2018

På hemmafronten alltid något nytt

Att resa och upptäcka är av vikt för många människor så även för mig. Under åren har mina fötter satts i världsstäder och i koralldränkta hav, erfarenheter vilka ger en inre tillfredsställelse, känslan av att varit med om något större.

För några år sedan då jag summerade ett antal av livets upplevelser så insåg jag dock hur jämnt det vägde mellan att gå på (och trampa igenom) gungfly i Skåne och att stå i Shibuya-korsningen i Tokyo, mellan att köra skogsmaskin i Östergötland och dyka bland korallrev i Röda Havet, mellan att lifta ner genom Europa och promenera rätt ut i granskogen här i Ivarsbjörke. Detta betyder inte att intresset för att uppleva genom att resa är raderat, men att tillfredsställelsen således lätt går att finna utanför dörren här i Värmland. Dessutom finns problematiken med miljöpåverkan, att flyga är ju utan tvekan ett stort problem, den påverkan minskas per automatik om vi såg mer på vad som finns att begeistras över i vårt närområde eller åtminstone inom landets gränser.

I dessa korta ordalag slår jag ett slag för allt det som finns att upptäcka och fascineras av i vår närhet. Många har sett orangutanger, skyskrapor och öknar, men aldrig Abisko, Håverudsakvedukten eller stränderna vid Stenshuvud, för mig ger dessa upplevelser samma energi, samma glädje. Och utanför dörren; att se dimman ligga som ett stråk över Björka älv om kvällen, att lyssna till och försöka identifiera nya fågelljud bland busksnåren, att stå ute på en gungande grästuva strax intill en tjärn och fiska, att se månens olika faser över bergskammen, att stå ute på myren med endast tystnaden och tusentals insekter och växter man inte vet namnet på (än), det är livselixir i krokarna. Och då ekonomin är begränsad är det en lyx att kunna göra omvälvande “resor” var dag, året om.

/Andreas Poppelier





onsdag 23 maj 2018

När ens hobby blir ens jobb

Sedan uppväxtåren i Eskilstuna, med graffiti och serietecknande som främsta medel, har jag haft ett intresse för det konstnärliga uttrycket, många och långa stunder spenderades i tunnlar och framför skrivbordet.

Från utställning på Kristinehamns Konstmuseum 2016, 
skulpturer av Assa Kauppi.
















Med tiden övergick skapandet i ateljéarbete på duk och med olja, vilket så småningom ledde till antagning vid olika konstnärliga utbildningar, vilka i sin tur banade väg för en femårig utbildning på Malmö Konsthögskola. Efter att de fem åren passerat så gled nyexaminerad rätt snabbt över i att arbeta mot utställningar, konstnärliga projekt, offentliga verk och stipendiesökande. På det viset har jag arbetat sedan 2003, vilket jag är enormt tacksam för, även om det mesta är hårt arbete och att leva på en liten inkomst. Med åren insåg jag att min hobby blev mitt jobb, och enligt undersökningar så behöver man en hobby för att bibehålla sin hälsa. Så vad göra?

Estetik är ju sålunda något som intresserar mig och jag har alltid samlat på tjusiga föremål, god design, eller kuriosa. Så när nu en hobby skulle skapas så utvecklade jag det intresset och började samla på mig föremål som jag ansåg hade ett estetiskt eller antikt värde. Men då allt för mycket prylar gör en till en sk “hoarder”, vansinnessamlare, så bestämde jag mig för att skapa rum där föremålen är prydligt installerade för att sedan sälja dem till bättre behövande. Detta har blivit en lustfylld sysselsättning, jag får åka på loppisar och handla utan att dränkas själv i bröte, jag träffar folk och får diskutera högt och lågt med dem som har samma intresse.

Så att lära sig om designföremål och antikviteter blev den hobby som ersatte min tidigare hobby som sedermera blev mitt jobb.


Att arrangera föremål istället för att trava dem i gömmor, 
bra hobby.





















Min konst kan du se här www.poppelier.se (tyvärr är inte sidan hiskeligt uppdaterad, men den ger en bild av vad jag arbetar med). Är du intresserad av min hobby kan du spana in den här www.kaivanto.se 

/ Andreas Poppelier

måndag 21 maj 2018

Bergen ska vara böljande och ligga i horisonten.

Precis som Pörtberget gör när man kommer runt kröken uppe ovan dalen och Björka älv, strax efter Ivarsbjörke skola. Att se bergen och skogarna sträcka sig milsvida norröver ger ett insvepande lugn och känslan av att detta är hemma.















Efter några kortare vändor i Stockholm och däremellan 13 fantastiska år i underbara Malmö, varav fem spenderades på konsthögskolan, så inföll tid för ett mer naturnära liv. Det var slumpen som förde mig till Värmland. I och med att jag spenderade en sommar på Alma Löv i Östra Ämtervik 2013 började jag allt oftare snegla på diverse bostadssidor och fann att de pengar jag ägde, och som inte räckte till ett jota i Stockholm, gott och väl räckte till ett hus i Värmland.

På det fann jag att alla jag mötte var så förbaskat vänliga, intressanta och hjälpsamma. Så i korta ordalag kan detta summeras med att jag aldrig åkte tillbaka till stan igen, en månad senare var jag omtumlad och överväldigad ägare till en gård strax utanför Sunne. Detta har jag inte ångrat till denna dag och kan väl beskriva det med ett enda ord: livskvalité.

I och med att jag arbetar som konstnär så avsattes den första tiden till att få i ordning en hyfsad ateljé. Med två hus, lada och garage så var det inget större problem att få till en plats för att påbörja en ny arbetsperiod på en ny plats. Dock, med en gård så tillkom det såklart annat arbete, med en igenväxt gård tillkom mycket annat arbete, med inget annat än ett avbrutet lieblad så tillkom galet mycket arbete. Men med orken och viljan hos en nyförälskad så var all sly och högt gräs nedmejat inom några dagar.















Efter det, och införskaffande av fler verktyg samt upphittat, kvarlämnat virke med mera, så stod uteduschen ihopsnickrad, något badrum finns ej så utedusch är det som står till buds, friskt och uppiggande vill jag understryka. Med denna uppstart och med viss möblering så kunde det nya livet sjösättas på allvar. Med mitt konstnärskap i packningen och med nya förutsättningar så fick jag chansen till ett hel nytt liv. Vem jag är tänkte jag återkomma till i nästa inlägg. Initialt ville jag beskriva hur slumpen slår till ibland och placerar en människa på rätt plats på jorden.

/Andreas Poppelier
















måndag 14 maj 2018

Maktspel och folket lider, i Afghanistan

Många terrororganisationer befinner sig i Afghanistan idag på grund av maktspel, och krigar mot våra modiga soldater. Alla de har sina egna normer, egna regeringar, egna straff.

Komplicerade och farofyllda situationer sker fortfarande över landet. Barn som är en viktig del av samhället kan inte gå till skolan på grund av fattigdomen. Ingen kämpar för barns rättigheter och de måste jobba när de är minderåriga. Alla barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld.

Goda egenskaper finns alltid i ett land, för att förbättra samhället men ingen märker det i Afghanistan. Misshandel, känslomässiga övergrepp, polygami, tidiga äktenskap, exploatering, förbud mot kvinnor utan incest i samhället, flickors försäljning bland annat finns där.

Bilden är målad av Farhad Farzad 
Enligt aktivister i Afghanistan har Talibanerna uppgång nått sin topp så nu händer samma saker i många delar av landet.
Jag är inte feminist men jag vill att alla ska höra min röst, kvinnor behandlas som en värdelös grej, och sexuella trakasserier är de värsta som finns.

Jag vill att alla ska ha samma rättvisa och jämlikhet.

Hälsningar Sajad


måndag 7 maj 2018

Sajad, en röst från Afghanistan

För 17 år sedan föddes jag i ett land som är ett av de fattigaste länderna i världen.
Det här är Afghanistan, du hör vår röst från en mors smärta och gråt från de föräldralösa!

Afghanistan är ett land som dödar människor i Gud och religionens namn. Det är ett land där vissa anser att rasism och fascism är nyckeln till makt och pengar. Afghanistan är ett land där folk väntar på hjälp från osynliga, men de är inte villiga att flytta själva. Ett land som är dess folk, ett verktyg för globalt och regionalt maktspel.


Det land som är ljudet av sorgen och stönande är det dagliga spåret av folkets liv.
Det här landet brinner idag, i en eld som aldrig kommer att tar slut. Ett land med fint utseende som har gömt sig bakom rädslan. Ett land som har passerat många konflikter och haft många inre krig in i sig.



Det kan inte vara hemskare än så här. Ojämlikhet, orättvisa mot alla som lever i det här landet och alla tar sig olika vägar, som till exempel emigrera.
De flesta är på flykt och vill leva i fred och i ett tryggt samhälle.

Hälsningar Sajad

Bilderna är målade av Farhad Farzad 

fredag 4 maj 2018

"Egentligen bor jag ganska centralt"

Honda, Honda jag ser många sådana bilar. Efter en liten diskussion med en granne får jag veta att Habo är en av de mest Hondatäta orterna i Sverige. Märkligt, finns det stjärnförsäljare här. Inte vet jag, men det är lite ovanligt i alla fall. Annars tror jag man mest tänker på beslag, dörrhandtag o hängare. Företaget kommer att omstrukturera och förmodligen lämna orten. Fagerhults lampor känner de flesta till och företaget ligger i norra Habo på väg mot Hjo.

Habo har en väldigt speciell träkyrka. Rikt utsmyckad och har gamla anor. Kyrkan ligger inte mitt i byn (som det brukar vara) utan sex kilometer härifrån. Byn/orten har flyttat närmare Vättern och mycket av nybyggnationen ligger nu på sluttningen mot Vättern. Utsikten är vidunderlig vid klart väder. Jönköping syns, men även Visingsö.

Habo har blivit mycket av en "sovstad" till Jönköping. Svårt att få tomtmark i Jönköping, så då har Habo blivit ett bra alternativ. Bra förbindelser med buss och tåg. Var femtonde minut kan du dagtid ta dig till stan. Cirka 2 000 färre invånare än i Sunne, men befolkningsstrukturen ser litet annorlunda ut. Det är en barntät kommun med fler förskole- och grundskoleelever än Sunne, men inget gymnasium. Det finns 13 kommunala förskolor och 5 fristående samt pedagogisk omsorg (familjedaghem) på några ställen. Antalet grundskolor är 5. Man har satsat på färre men litet större enheter. Det finns även natt- och helgomsorg.

Några av Birgittas nyligen gjorda praliner


Kan inte låta bli att följa lokal- (även er) o rikspress angående skolfrågor. Förskolans reviderade läroplan är ute på remiss och beslut kommer snart. Hela utbildningssystemet genomgår hela tiden utveckling. Programmering ska träda i kraft redan från i höst. Är man verkligen förberedd? Ja frågorna är många.

Egentligen bor jag ganska centralt. Nära till Jönköping, 4,5 mil till Hjo (fin liten trästad vid Vätterns strand), 5,5 mil till Falköping (känd osttillverkning), 8 mil till Värnamo (designern Bruno Mattssons Mecka samt Vandalorium), 1,5 mil till Mullsjö (där Skandinaviens första golfbana finns).

Som ni ser har jag många utflyktsmål att välja på. Överhuvudtaget så är en rundtur runt Vättern att rekommendera. Ska göra en ny sådan i sommar och kanske stannar jag till i Vadstena där före detta Sunnebo Felix Egegren jobbar. Som ni förstår så behöver jag inte vara sysslolös. Loppisar finns alltid!

Valborg var grå och trist här. Då tog jag tillfället i akt att ägna hela dagen till pralintillverkning.  Det blir inte så ofta nu för tiden, men det är väldigt avkopplande och roligt. Experimenterade lite för att se hur man kan göra med gula prickar/mönster. Kul! Denna gång blev det olika sorter: Mango, ingefära, saltlakrits, citron, kaffe och fransk nougat. Mums!

Birgittas praliner i presentförpackning. Ingrid Ringholms design efter Anna Hedstrands mönster


Städningen i bostadsrättsföreningen gick väldigt bra. Vi var ovanligt många och då blir det roligare och det går snabbare. I går började grävningen för nedläggning av fiber. Äntligen, jag ser verkligen fram emot det. Det enda jag är fundersam kring, är hur det ska bli inne i våra små trädgårdar. Minigrävskopa eller grävning för hand? Spännande!

Innan jag tackar för mig, vill jag visa mitt senaste fynd på Erikshjälpen. Ett sprillans nytt Designspel från Kärnan för det facila priset av 40:-!
Designspelet; ett spel om design under 1900-talet


Önskar er alla en fin sommar!
/Birgitta

torsdag 3 maj 2018

Från Sunne ner till Habo

När jag slutat jobba i Sunne kommun och fortsatt enbart med min lilla butik funderade jag mer o mer på livet.Vad ska man göra av de åren som är kvar? Ska jag fortsätta att åka till Skåne för att besöka mamma eller till Habo för att besöka äldste sonen med familj? Det var ju bara jag kvar i Sunne. Barnen var sedan länge utflugna och jag trivdes ju egentligen i Sunne. Kom fram till att jag ville ta del av mina barnbarns vardag o liv. Mina söner hade aldrig haft den möjligheten eftersom avstånden varit för stora.

Våren 2015 köpte jag därför ett radhus (bostadsrätt) i Habo. Inflyttning tidig höst. Att avveckla och avsluta tar tid. Affärslokalen skulle sägas upp och planering kunde börja. Jag tog emot nyckeln första september, men hade ingen möjlighet att flytta ner då. Lägenheten i Sunne skulle säljas, men det visste jag att det inte skulle bli något problem. Centralt belägen och rimliga priser.

Jobbigt att avveckla butiken

Att avveckla en butik, för jag insåg att det inte var så enkelt att sälja, tar tid och är sjutton så jobbigt. Mest mentalt, för jag älskade verkligen detta!

En auktionsfirma kom o hämtade i stort sätt allt, resten skänktes till loppis. Men alla prislappar skulle bort. Ett "skitgöra", som måste göras. Tur att man har goda vänner!!!! Vemodigt när allt hämtades, men jag hade ju bestämt mig!

Tyckte att jag såg lite dåligt när jag körde på mörka vägar från Sunne till Habo efter lördagens stängning. Just då hade jag inte tid att kolla, men när jag kommit i ordning i Habo gick jag till optiker för jag tänkte att nu var det nog dags för glasögon. Hade enbart haft terminal-/läsglasögon tidigare. Blev skickad till ögonläkare ganska omgående och fick då klart för mig att jag hade näthinneavlossning. Lades in dagen efter i Linköping! Lite chockartat, men vilken fantastisk sjukvård!

Efter att det var läkt och färdigbehandlat, ska linsen bytas ut och det är idag ett enkelt ingrepp. Tyvärr tappade man linsen och det blev ny vända till Linköping igen. Oj, oj, jag som i stort sätt aldrig använt mig av sjukvården eller varit sjuk. I Sunne hade jag inte många sjukdomar så detta var något nytt för mig.

Birgitta i sin trädgårt


Livet i Habo blev mycket annorlunda. Varken kommunjobb eller butiksjobb, som jag skulle gå till. Mina vänner hade jag lämnat och nya "hittar" man inte på en gång. Något som däremot finns är föreningarna. Jag är numera med i en trädgårdsförening där jag får ta del av mycket roligt. Cirka 200 medlemmar och en väldigt aktiv förening.

Gott om föreningar

När jag bodde i Sunne visste jag att både Arvika o Karlstad hade samlarföreningen.  Jag hade dessutom varit i Säffle samlarföreningen o hållit föredrag om Karin Björquist. Kanske fanns det någon här? Mycket riktigt i Huskvarna (som numera tillhör Jönköpings kommun) fanns en. Där är jag numera medlem och har nyligen blivit deras sekreterare. Här bjuds det på föreläsningar och studiebesök. Senaste studiebesöket var på Antikmässa i Skara. Där sprang jag på Stig Larsson från Sunne. Världen är inte så stor.

Trakten här omkring har ett stort utbud av secondhandbutiker o loppisar.  De olika kyrkliga samfunden är mästerliga på att dra in pengar på sina butiker. Rent o snyggt och bra utbud. Alltså har jag fortsatt med att gå runt o leta fynd! Ibland behåller jag själv och ibland säljer jag på nätet om jag inte tycker det riktigt passar eller blir trött på dem. Internet för design är fortfarande stort och kommer nog alltid att vara.

När Tuula Dajen ordnade finska designutställningen i fjol fanns jag med på ett hörn. Kul att få visa det man själv tycker är vackert.

Säffle kommun har jag hjälpt för några år sedan med objekt av Karin Björquist (född i Säffle) och var sedan med på deras workshop. Där träffade jag också Sunnebor!  I förra veckan ringde man igen eftersom en permanent utställning ska byggas upp. Roligt att man kan bistå.

Barnbarnsutryckning

Idag fick jag göra en utryckning för att hämta ett av barnbarnen i skolan. Han mådde inte bra och eftersom personalen inte fick tag i föräldrarna kunde jag göra en insats tills mamma kunde komma. Det känns väldigt tillfredsställande att kunna vara behjälplig på detta sätt.

Nu ska jag åka och hämta lite jord. I kväll har vi städning i bostadsrättsföreningen på våra gemensamma utrymmen. Jag vill göra litet vårfint i min lilla trädgård också. Ja den är verkligen inte stor. Frånsett åren på Rudebäcksgatan har jag alltid haft trädgård. Det känns som ett behov och jag har verkligen tid nu.
/Birgitta