torsdag 3 maj 2018

Från Sunne ner till Habo

När jag slutat jobba i Sunne kommun och fortsatt enbart med min lilla butik funderade jag mer o mer på livet.Vad ska man göra av de åren som är kvar? Ska jag fortsätta att åka till Skåne för att besöka mamma eller till Habo för att besöka äldste sonen med familj? Det var ju bara jag kvar i Sunne. Barnen var sedan länge utflugna och jag trivdes ju egentligen i Sunne. Kom fram till att jag ville ta del av mina barnbarns vardag o liv. Mina söner hade aldrig haft den möjligheten eftersom avstånden varit för stora.

Våren 2015 köpte jag därför ett radhus (bostadsrätt) i Habo. Inflyttning tidig höst. Att avveckla och avsluta tar tid. Affärslokalen skulle sägas upp och planering kunde börja. Jag tog emot nyckeln första september, men hade ingen möjlighet att flytta ner då. Lägenheten i Sunne skulle säljas, men det visste jag att det inte skulle bli något problem. Centralt belägen och rimliga priser.

Jobbigt att avveckla butiken

Att avveckla en butik, för jag insåg att det inte var så enkelt att sälja, tar tid och är sjutton så jobbigt. Mest mentalt, för jag älskade verkligen detta!

En auktionsfirma kom o hämtade i stort sätt allt, resten skänktes till loppis. Men alla prislappar skulle bort. Ett "skitgöra", som måste göras. Tur att man har goda vänner!!!! Vemodigt när allt hämtades, men jag hade ju bestämt mig!

Tyckte att jag såg lite dåligt när jag körde på mörka vägar från Sunne till Habo efter lördagens stängning. Just då hade jag inte tid att kolla, men när jag kommit i ordning i Habo gick jag till optiker för jag tänkte att nu var det nog dags för glasögon. Hade enbart haft terminal-/läsglasögon tidigare. Blev skickad till ögonläkare ganska omgående och fick då klart för mig att jag hade näthinneavlossning. Lades in dagen efter i Linköping! Lite chockartat, men vilken fantastisk sjukvård!

Efter att det var läkt och färdigbehandlat, ska linsen bytas ut och det är idag ett enkelt ingrepp. Tyvärr tappade man linsen och det blev ny vända till Linköping igen. Oj, oj, jag som i stort sätt aldrig använt mig av sjukvården eller varit sjuk. I Sunne hade jag inte många sjukdomar så detta var något nytt för mig.

Birgitta i sin trädgårt


Livet i Habo blev mycket annorlunda. Varken kommunjobb eller butiksjobb, som jag skulle gå till. Mina vänner hade jag lämnat och nya "hittar" man inte på en gång. Något som däremot finns är föreningarna. Jag är numera med i en trädgårdsförening där jag får ta del av mycket roligt. Cirka 200 medlemmar och en väldigt aktiv förening.

Gott om föreningar

När jag bodde i Sunne visste jag att både Arvika o Karlstad hade samlarföreningen.  Jag hade dessutom varit i Säffle samlarföreningen o hållit föredrag om Karin Björquist. Kanske fanns det någon här? Mycket riktigt i Huskvarna (som numera tillhör Jönköpings kommun) fanns en. Där är jag numera medlem och har nyligen blivit deras sekreterare. Här bjuds det på föreläsningar och studiebesök. Senaste studiebesöket var på Antikmässa i Skara. Där sprang jag på Stig Larsson från Sunne. Världen är inte så stor.

Trakten här omkring har ett stort utbud av secondhandbutiker o loppisar.  De olika kyrkliga samfunden är mästerliga på att dra in pengar på sina butiker. Rent o snyggt och bra utbud. Alltså har jag fortsatt med att gå runt o leta fynd! Ibland behåller jag själv och ibland säljer jag på nätet om jag inte tycker det riktigt passar eller blir trött på dem. Internet för design är fortfarande stort och kommer nog alltid att vara.

När Tuula Dajen ordnade finska designutställningen i fjol fanns jag med på ett hörn. Kul att få visa det man själv tycker är vackert.

Säffle kommun har jag hjälpt för några år sedan med objekt av Karin Björquist (född i Säffle) och var sedan med på deras workshop. Där träffade jag också Sunnebor!  I förra veckan ringde man igen eftersom en permanent utställning ska byggas upp. Roligt att man kan bistå.

Barnbarnsutryckning

Idag fick jag göra en utryckning för att hämta ett av barnbarnen i skolan. Han mådde inte bra och eftersom personalen inte fick tag i föräldrarna kunde jag göra en insats tills mamma kunde komma. Det känns väldigt tillfredsställande att kunna vara behjälplig på detta sätt.

Nu ska jag åka och hämta lite jord. I kväll har vi städning i bostadsrättsföreningen på våra gemensamma utrymmen. Jag vill göra litet vårfint i min lilla trädgård också. Ja den är verkligen inte stor. Frånsett åren på Rudebäcksgatan har jag alltid haft trädgård. Det känns som ett behov och jag har verkligen tid nu.
/Birgitta

Inga kommentarer: