måndag 28 maj 2018

På hemmafronten alltid något nytt

Att resa och upptäcka är av vikt för många människor så även för mig. Under åren har mina fötter satts i världsstäder och i koralldränkta hav, erfarenheter vilka ger en inre tillfredsställelse, känslan av att varit med om något större.

För några år sedan då jag summerade ett antal av livets upplevelser så insåg jag dock hur jämnt det vägde mellan att gå på (och trampa igenom) gungfly i Skåne och att stå i Shibuya-korsningen i Tokyo, mellan att köra skogsmaskin i Östergötland och dyka bland korallrev i Röda Havet, mellan att lifta ner genom Europa och promenera rätt ut i granskogen här i Ivarsbjörke. Detta betyder inte att intresset för att uppleva genom att resa är raderat, men att tillfredsställelsen således lätt går att finna utanför dörren här i Värmland. Dessutom finns problematiken med miljöpåverkan, att flyga är ju utan tvekan ett stort problem, den påverkan minskas per automatik om vi såg mer på vad som finns att begeistras över i vårt närområde eller åtminstone inom landets gränser.

I dessa korta ordalag slår jag ett slag för allt det som finns att upptäcka och fascineras av i vår närhet. Många har sett orangutanger, skyskrapor och öknar, men aldrig Abisko, Håverudsakvedukten eller stränderna vid Stenshuvud, för mig ger dessa upplevelser samma energi, samma glädje. Och utanför dörren; att se dimman ligga som ett stråk över Björka älv om kvällen, att lyssna till och försöka identifiera nya fågelljud bland busksnåren, att stå ute på en gungande grästuva strax intill en tjärn och fiska, att se månens olika faser över bergskammen, att stå ute på myren med endast tystnaden och tusentals insekter och växter man inte vet namnet på (än), det är livselixir i krokarna. Och då ekonomin är begränsad är det en lyx att kunna göra omvälvande “resor” var dag, året om.

/Andreas Poppelier





Inga kommentarer: