fredag 19 juni 2015

Vi behöver fler svenskatränare

Hallå! 
Det här blir mitt sista inlägg här på Sunnebloggen. För det första vill jag tacka för att jag fått chansen att blogga här och för det andra för alla fina kommentarer jag fått. Roligt att det uppskattas! Jag hoppas också att det skapat lite diskussion och att jag kanske fått någon att tänka om lite, det vore väldigt roligt.

I sommar hittar ni mig bland annat. på café Megafon i Sunne där jag ska jobba, kom gärna dit och häng, fika och prata. I höst lämnar jag Sunne för att plugga lite i Skåne, men så trevligt som Sunne är kommer jag nog tillbaks rätt snart.

Till sist vill jag ännu en gång tipsa er om att följa med på svenskaträningen vi har i Rottneros. För att klara av att hålla igång under sommaren behöver vi vara fler lärare. Är du sugen får du gärna höra av dig till någon av oss lärare så berättar vi mer om tider och så vidare.
Jag exempelvis når du enklast på cecilia@appelquist.se, det är bara att höra av sig – även om det är något du funderar på, om det jag skrivit här eller om du vill diskutera något.

Tack för att ni har läst. Och glad midsommar och ramadan kareem. /Cecilia Appelquist

Sunnebloggen tar semester

Med det tar Sunnebloggen semester över sommaren och återkommer igen i höst.
Ha en riktigt trevlig sommar!

torsdag 18 juni 2015

Så här kan du välkomna våra nya Sunnebor, sex tips och en utmaning

Hej igen! 
Idag kommer det några små mer konkreta tips på vad en kan göra för att förbättra välkomnandet av just våra nya Sunnebor på asylboendena:
  • Fundera på om du har något du kan hjälpa till med – kan du kanske erbjuda en praktikplats eller delta i svenskaträning ibland? 
  • Åk på fikaträffar eller liknande som det då och då bjuds in till på de olika asylboendena
  • Är det ingen som arrangerar fikaträffar på ditt närmsta asylboende? Då kanske du kan arrangera en! En behöver inte känna press att en måste göra det flera gånger heller. Det är inte svårt, jag lovar. Hör av dig till någon ansvarig på boendet och fråga om lokal, de blir troligen bara jätteglada och kan kanske hjälpa till att informera de boende. Bjud sen in alla du känner – exempelvis via Facebook och kör knytfika. Det kanske tar dig en timme att arrangera, och en timme en gång borde de flesta kunna avvara tycker jag!
     
  • Hjälp till att se till att de boende på asylboendena får information om exempelvis ert lokala midsommarfirande. Kanske kan ni översätta er information till arabiska (skriv i exempelvis ”Med Hjärtat i Sunne”-Facebookgruppen så får du garanterat översättningshjälp) och sväng förbi något boende och dela ut lite lappar
     
  • Mycket handlar om att skapa en välkomnande miljö tror jag. Jobbar du i exempelvis en affär kanske du kan försöka få några skyltar översatta till andra språk, som arabiska till exempel. Det tycker jag vore en väldigt fin gest
     
  • Känn ingen prestige i att du måste göra allt, alla gör vad de kan men det är verkligen viktigt att göra något, alla behövs. Kom ihåg att det krävs väldigt lite för att göra situationen mycket bättre. Varma initiativ sprider sig ofta!
Och till sist, kanske viktigast av allt. Försök vara öppensinnad, hjälpsam och välkomnande allmänt så blir det bra.

Jag hoppas att det här var i alla fall lite inspirerande och jag vill faktiskt avsluta med en liten utmaning! Jag utmanar alla som läser att inom en månad besöka sitt närmsta asylboende, det klarar ni lätt! Ha en fin dag, imorgon kommer mitt sista inlägg.
/Cecilia Appelquist

tisdag 16 juni 2015

Hur integration bör gå till

Idag kommer det handla lite mer om integration, igår skrev jag väl egentligen mest om hur det inte ska vara, därför tänkte jag i dag gå över lite kort på hur jag anser att vi borde tänka.

Jag tror att vi när vi pratar om integration inte ska börja i änden att prata om anställning och svenska kunskaper – som jag nu tycker mig höra att många gör, till exempel många av politikerna på riksnivå. 
Jag tror att vi snarare ska prata om hur vi får enskilda människor att mötas – och varför de kanske inte gör det i så stor utsträckning nu. Och det är kanske egentligen inte ens en politisk fråga. 
Det jag tycker bör ligga på politiken är att underlätta reglerna för de nya som söker praktik, arbete och som går på SFI. Nu verkar det finnas många regler som på olika sätt krånglar till det. 
Men att välkomna nya invånare bör ligga på de gamla invånarna. Det enda rätta tycker jag är att vi gamla genom att till exempel hälsa på på asylboendena söker upp de nya och säger ”Hej. Välkommen till Sunne!”
Jag lovar att få vara den första som säger den meningen till en ny är värt mödan att pallra sig dit 1000 gånger om, för en ser i ögonen på den nya hur mycket hen behövde det där ”Välkommen” från en vanlig civil människa.

Och har en tagit sig över tröskeln att börja prata med någon har en kommit långt på vägen tror jag. För som jag skrivit tidigare, en du pratat med en gång kan du hälsa på på ICA och en du hälsar på på ICA kan du bjuda hem på kaffe och plötsligt har du en ny vän, och den nya har en Sunne-kontakt. 
Och har en bara svensktalande kontakter tror jag att det är mycket större chans att hitta ett jobb och en praktikplats, och det är definitivt lättare att lära sig svenska om en har någon att prata svenska med.

Min poäng är inte att bra integration är oviktig, för viktig är den verkligen, jag menar bara att det inte är särskilt krångligt och att vi alla har ett ansvar.
/Cecilia Appelquist

måndag 15 juni 2015

Integration är allas ansvar

Hallå!
Idag ska det handla lite mer om integration. Integration är ett ämne som diskuteras rätt mycket, och då framförallt integration av de flyktingar som just nu kommer hit, ett ämne jag tycker är intressant. Men det är också ett problem jag tycker är lite ”överskattat”. 
Det pratas om integration som att det var ett projekt som sköts av kommunen och som att det var väldigt avancerat. Jag vet inte hur många gånger jag hört ”gammelsvenskar” säga att ”jaa, integration är viktigt, det borde det satsas mer på”
Och ja, det är klart att det är fint att folk bryr sig, men det här är problematiskt och gör mig väldigt frustrerad av flera anledningar.

För det första ger den synen mig bilden att kommunens anställda är de som ska släppa in våra nya invånare, vilket förstås är fel. Nya behöver ju släppas in av alla Sunnes invånare, inte bara de som råkar vara kommunanställda.

För det andra ger det bilden av att vara någon slags projekt finansierat av EU-pengar, och det är inte det det handlar om. Det är inte ett stort projekt som handlar om stora grupper, det handlar om enskilda möten mellan människor. Det är inte ett projekt som ska skötas av kommunen - det ligger på oss som enskilda invånares ansvar. 
Självklart är det viktigt att exempelvis SFI*  fungerar (som ju sköts av kommunen), men jag tror att det är mycket viktigare att, en som ny från dag ett lär känna gamla Sunnebor.

Tack för idag, mer om integration kommer imorgon! /Cecilia Appelquist

(*SFI betyder Svenska för Invandrare)

torsdag 11 juni 2015

UKM - Ung Kultur Möts

Jag tycker att Sunne har ett bra klimat för att skapa mötesplatser och jag tänkte ägna det här inlägget till att skriva om en mötesplats för ungdomar som varit väldigt viktig för mig.

Nämligen UKM – ”Ung Kultur Möts” som är ett projekt som arrangeras varje år och som under högstadietiden var livsviktigt för mig.
Det gav mig något att göra, några av mina bästa vänner och en känsla av att jag faktiskt var bra på något, och många bra erfarenheter. 
Det lät oss kulturintresserade ungdomar mötas och ta ansvar och utveckla vår kreativitet
Jag tror att det som var bra med det var att vi fick förutsättningar: Lite pengar, stöd från en vuxen ledare och ett mål - att vi skulle sätta ihop en föreställning och en konstutställning, men i övrigt arbetade vi fritt.

Om jag inte när jag var 13 år blivit indragen i UKM vet jag inte vad som hänt, och jag vet att det inte bara var för mig det var det viktigaste som hände på hela året, vi var många som varje år längtade tills att det var dags att börja planera igen, och jag vet att det fortfarande är viktigt för många. 

Här är därför en liten vädjan till kommunen, snälla prioritera att hålla liv i UKM – det är den absolut viktigaste mötesplats jag sett, jag intygar att det är en fantastisk investering. 
Att vara kulturintresserad och ung kan annars lätt bli lite ensamt i en liten kommun.
/Cecilia Appelquist

En gammal bild från UKM Sunne 2012

onsdag 10 juni 2015

Ensamhet är lite tabubelagt

Som jag skrivit i mina tidigare inlägg kommer det handla en del om migration, men idag tänkte jag skriva lite om ett ämne som kännas rätt deppigt, men som jag tror att vi behöver prata mer om, nämligen ensamhet - som jag tror är grunden i våra största samhällsproblem.

Jag upplever att väldigt många svenskar är och känner sig ganska ensamma – helt i onödan tror jag. Jag tror att många har känslan att de är ensamma och inte är delaktiga i samhället. Och jag tror att det är farligt, jag tror att ensamhet och känslan av utanförskap skapar missunnsamhet, ilska och rädsla – och främlingsfientlighet, vilket jag menar är ett av våra största samhällsproblem.

Dessutom är ensamhet lite tabubelagt och svårt att prata om, när det inte gäller nyanlända flyktingar som liksom har en ”legitim” anledning att vara ensamma, men ensamheten är mer utbredd än så. Jag tror att vi behöver prata om hur alla människor i samhället möts, inte bara hur ”svenskar möter ensamma flyktingar”.

Egentligen är det konstigt att det är så ensamt, för två ensamma människor som träffas är inte längre ensamma.
Det borde helt enkelt vara ett rätt lätt problem att komma till rätta med – människor behöver ju bara träffas.
Jag tror bara att vi behöver erkänna att vi är sociala djur som behöver människor runt oss, och att alla behöver det. Jag tror att vi behöver prata om hur vi släpper in nya Sunnebor, men även hur vi gamla släpper in varandra.

Jag försöker hålla inläggen korta för att alla ska orka läsa hela. Därför slutar jag här, imorgon tar jag studenten och vi får se vad det kommer att handla om då! Ha det fint!
/Cecilia Appelquist

Från nationaldagsfirandet, folk verkade må så bra av att komma ut och träffas och jag tror att det behövs mer sådant här för Sunneborna! 

tisdag 9 juni 2015

Svenskaträning i Rottneros

I dag vill jag skriva lite om en väldigt viktig mötesplats, nämligen Med Hjärtat i Sunnes svenskaträning på Rottneros Camp (Obs, det här är den svenskaträning jag är engagerad i, därför skriver jag om den, det finns fler vilket är superbra!).

Sen den startade har jag mer eller mindre varje vecka tillsammans med några andra varit där och tränat svenska med våra nya invånare. För mig personligen har det varit väldigt lärorikt (jag har till exempel lärt mig lite svensk grammatik haha…), och jag vet också att det varit väldigt viktigt för våra elever.

Det har skapat massvis med roliga och nödvändiga möten, hjälpt till att knyta kontakter som behövs för att hitta lägenhet eller praktikplats, men framförallt någon att dricka kaffe hos eller säga hej till i Sunne, och den har gett många nya vänner. Men det har också gjort att jag känner mig hemma och trygg i Sunne. Jag vet att det finns en massa fina människor här som jag litar på backar upp mig om jag behöver, och det känns så fint.

På bilden syns en del av måndagens lektion med våra nyaste elever!




















Jag rekommenderar verkligen alla som läser det här att hänga på någon lektion. Jag har hela tiden tyckt att det varit roligt och haft tid och därför valt att vara med regelbundet, men det är verkligen inget krav.

Det viktigaste är att prova och att någon gång besöka något av våra asylboenden, för en människa du träffat en gång kan du hälsa på på ICA och jag tror att det är där allt börjar. Allt arbete med svenskaträningen är ideellt och alla som vill får vara med, så välkommen! Lektionerna behöver inte vara särskilt avancerade, det enda som krävs av dig som lärare är att du kan bättre svenska än eleverna.

Nu åker jag till Karlstad för att gå på studentbal, vi hörs imorgon!

/Cecilia

måndag 8 juni 2015

Cecilia brinner för att Sunne ska bli en plats där ALLA känner sig delaktiga

Hejsan!
Jag som de kommande två veckorna kommer att skriva här är Cecilia Appelquist. Jag är 19 år och uppväxt i Sunne. Den här veckan tar jag studenten från teaterlinjen på Sundstagymnasiet i Karlstad.

Jag är väldigt intresserad av kultur, feminism och politik allmänt, men framförallt frågor som rör migration. Mina 2 veckor kommer att handla en del om just det – migration, och vad jag tänker kring det. Jag brinner för att Sunne ska bli en plats där ALLA känner sig delaktiga och det kommer jag att skriva om.

Mitt engagemang i asylrätt och integration med mera, tog sin början strax före jul 2013. Då öppnade Rottneros Camp, alltså asylboendet i det gamla värdshuset i Rottneros, och jag var där en del. Plötsligt var jag gladare och mer förbannad än jag någonsin varit.

Gladare för att jag plötsligt såg hur många fina Sunnebor det redan fanns som direkt startade klädinsamlingar och svenskaträning och hur många nya fina Sunnebor vi fått.

Och väldigt förbannad för att jag plötsligt hade vänner som skulle utvisas och vänner som fick vänta och vänta och vänta på att börja på SFI (”Svenska för invandrare”) när de både ville och behövde börja direkt.

Jag insåg hur mycket fint det finns i Sverige och Sunne, men också hur många långsamma och krångliga system vi har och jag började fundera på hur en skulle kunna tänka nytt.

Sådär, då har ni fått en liten presentation av mig, så kör vi igång ”på riktigt” i morgon! Det ska bli väldigt roligt att få blogga här tycker jag!

Här kommer en liten bild på mig också!

Cecilia Appelquist