fredag 24 april 2015

Att göra klart

Tills vidare
Då var det dags. I avslutandet av något slås man alltid av alla de andra möjligheter och chanser man skulle tagit. Skulle bloggat mer, skulle skrivit om det här, åh om jag hade haft det här att visa. Nå väl, det är dags att knyta ihop säcken.

Större delen av veckan har gått åt mitt examensarbete och detaljer till den. Smida en kraftig spik till toppen, för att få lite mer massa i mittstolpen. Öljetter kring alla kanter, klura ut en dörröppning, läderförstärkning i toppen, klura lite till, testa och fundera. Det finns mycket mer man kan göra med tältduken för att få den riktigt bra. En god start hade varit att faktiskt testa tyget mot väta. Helt enkelt, jag var tvungen att få fokusera på något annat ett tag. Det var längesen jag faktiskt färdigställde någon form av plåthantverk och i onsdags var det dags.

Den högra spiken är avsedd för tältets mittstolpe. Ursprungligen 15 mm rundstål.
Minns ni de klumpiga, buckliga plåtbitarna på mina ben från mitt första inlägg? 
Antagligen inte. Gå gärna tillbaka och försök hitta vad jag menar! Det var iallafall hög tid att de fick sig lite kärlek, och kärlek har de fått! Det jag försöker återskapa är ett par heltäckande benskenor. 
Det ska alltså vara plåt kring hela nedre delen av mitt ben. 
För att en sådan konstruktion ska fungera bör den vara upphängd (för att inte skava på ovansidan av foten) och är då med fördel formade efter underbenets muskulatur. Dels halkar konstruktionen inte ner då den hänger på dina muskler, samtidigt som den bör vara upphängd i lårbensskydd och resterande benrustning. 
När jag läst om heltäckande benskenor har det ofta lämnats med varnande ord, att konstruktionen är ganska komplex. Om du tar en titt på din egen vad ser du att musklerna är asymmetriska i båda led och dessutom ändrar form drastiskt när du spänner musklerna. De varnande orden har helt rätt och jag närmar mig slutet försiktigt. Mycket tid har gått åt att försöka jämna ut ytan och passa de två delarna mot varandra. De är lite små men jag är förvånansvärt nöjd med mig själv.



Tre knivblad jag gjorde i samma veva som spiken. Tanken är att de ska bli fickknivar och ges bort. Alla tre är gjorda av gamla filar. Stålet i filar har hög kolhalt och är därför lätta att härda.

Vad hände egentligen med sköldprojekt del 2? 
En högst rimlig fundering. Sköldarna ska bli klara, sköldarna var nästintill klara redan efter del 1. Tyvärr kommer de inte att bli klara den här veckan, och antagligen inte veckan efter det heller. Det som saknas är helt enkelt en upphängning för armen. Inga stora antaganden. 

Vad det projektet däremot fick mig att minnas och fundera över är hur man kan jobba med skolan för att göra såna projekt. Som jag nämnt tidigare gjorde jag mina första lajvkläder under textilslöjden på Fryxellska skolan. På liknande sätt träslöjden. Om man som exempel tar sköldarna, då skulle man kunna göra ett samarbete mellan träslöjden och bild
Principen med mallar är något som vi använder både i industrin och i skolan flitigt, för att forma plywood och tunna skivor trä. Det var i princip det jag sysselsatte mig med under större delen av min praktik på gjuteriet. Forma och limma plywood. Alla gjutmodeller kläs med plywood och det är mer regel än undantag att det är mjuka rörelser i modellen. Att sedan klä och dekorera sina sköld efter behag, ja det känns självförklarande hur det passar in i den estetiska verksamheten. Vad jag försöker påpeka är att ett så enkelt projekt som att göra en sköld, har många pedagogiska moment som man kan utnyttja i sitt lärande.

Med det lämnar jag över bloggen till nästa veckas bloggare och tackar för mina två veckor på Sunnebloggen. Ni har fått en övergripande insikt i vad levande rollspel kan innebära och en än större insikt i mitt personliga hantverkande. På återseende!
Vänliga hälsningar

Jan Sigurd Olsson

tisdag 21 april 2015

Tillåt dig att skapa

Att hantverka är trots allt att skapa. En idé går från tanke till handling till utförande. Varje konstnär har sin process. Varje kompositör har sina egenheter. Jag blir så fantastiskt besatt av min idé att jag måste få grunna på den, och kanske till och med skissa lite på den. Jag kan gå och vara alldeles upprymd med idén på en skapelse i några timmar, för att slutligen lägga den till högen med resten av mina projekt. Bäst att spara den till en annan dag när tiden passar bättre. Det är ju oftast så, att man vill bygga det som man för stunden, inte har tid med.

Olika hantverk kräver lite olika förberedelser och desto klurigare och dyrare hantverk desto mer brukar jag förbereda. Rustsningssmide är fantastiskt krävande, både tidsmässigt och fysiskt på kroppen (många handleder har gått åt framför dålig hammarteknik) så där brukar jag göra mycket förberedelser.

Rustningssmide är en komplex process med många olika lager inbakade i helheten för att få ett godtyckligt resultat. Både stegen före och efter själva formandet är minst lika viktiga som formandet. Att knacka på en bit plåt med en hammare är ganska lätt, men att få biten att både se ut och röra sig som den ska är än mer utmanande.

Rustningssmide i sin enklaste beskrivning är att ta tredimensionella former, applicera dem på en tvådimensionell yta för att sedan skapa en tredimensionell form av. Själva formandet är därför ganska basalt i jämförelse med förarbetet. Om mönsterkonstruktionen är fel är det onödigt tidskrävande att åtgärda det i efterhand. Var ska man börja, var är det lättast, var böjer jag biten så att den fortfarande kan formas, var måste jag sträcka plåten, var ska den vara stark, var måste den röra sig.




















Jag brukar få frågan:
-"Hur kan du bygga så himla mycket Jan?"
Det enkla svaret är kaffe. Det finns dock mer till det. Jag avsätter mycket tid åt mig själv och specifikt då mitt skapande. Antagligen en restprodukt från en längre period av arbetslöshet.

Jag är en väldigt högpresterande individ som sätter mycket prestige vid att jobba snabbt och effektivt. Jag får mycket njutning av att se konkreta resultat och färdiga produkter. Inte minst det beröm man får under publiceringen av sina skapelser. Det få känner till dock är att jag ofta tar långa pauser efter mitt skapande. Man blir lätt utmattad när man jobbar från början till slut i ett skede.

Angående lajv är det absolut vanligaste påståendet jag får höra "Men jag kan inte sy". Detta är infernaliskt frustrerande. Nej du kanske inte kan sy, trä en nål, har en ässja ståendes i skjulet, tillgång till stora mängder arbetsyta eller någon som kan visa dig hur man gör. Men du har alltid något.

De flesta människor har alla förutsättningar för att lära sig, för att skapa, men det saknas vilja. Det är det som gör mig så infernaliskt frustrerad att många inte vill se möjligheterna som ligger framför deras fötter. Denna gnällmentalitet att någon annan ska vara ansvarig för din ovilja som verkar prägla Sveriges landsbygd. Det var inte det att din affärsidé inte hör hemma i 2000-talets Sverige. Nej nej det var visst kommunens fel att ditt företag fick gå i konkurs. Det går att åstadkomma otroliga saker med de enklaste medel. Du kan till och med skulptera med mjöl, vatten, salt, ett stadigt grepp och en kökskniv.

Tro det eller ej men jag kunde verkligen inte sy, smida, slå plåt, eller ens rita. Jag har fått testa mig fram. Prövat, gjort, sett över varför det blev som det blev, gjort om, läsa på, utforska och studera, göra om igen, gjort rätt och slutligen fått något som jag varit nöjd med. Om du aldrig gör det kommer du definitivt aldrig att lyckas med det heller.

Mina första lajvkläder sydde jag när jag var femton på textilslöjden under min högstadieperiod på Fryxellska skolan. Tro tusan att det inte blev snyggt. Jag sydde hejvilt och det var trådar överallt. Passformen blev alldeles för smal så när jag väl tvättade tyget krympte det och plagget var förstört. Nu åtta år senare sitter jag och syr en paviljong som examensarbete samtidigt som jag lärt mig grunderna till rustningssmide de senaste månaderna.

Da Vinci ska ha sagt: "Veta är inte nog, vi måste tillämpa. Att vilja är inte nog, vi måste göra". Du har alla medel omkring dig, och inom dig. Så låt inget ursäkta ditt skapande utan tillåt dig att skapa. Skapa mänska för det är du gjord för.

/Jan Sigurd Olsson




måndag 20 april 2015

Slang, begrepp och termer i ett lajv


Än en gång om levande rollspel
I mitt tidigare inlägg skrev jag övergripligt kring lajv mer som koncept och uttrycksform än hur ett lajv ser ut. Jag tänker därför tillägna följande inlägg åt att beskriva hur ett typiskt lajv (som de jag deltagit på) kan se ut. Vi kan börja med att bena ut en rad olika slang, begrepp och termer som används i lajvsverige emellanåt.

Den stereotypa lajvfiktionen består av en medeltidsinspirerad fiktiv värld. Det är viktigare att det känns medeltida än att det är strikt historiskt sett medeltida. På såna lajv blandas medeltida och vikingatida plagg och element ofta hejvilt.

Olika lajv har olika riktlinjer, dräktskick och helt olika visioner. 
Det vanligaste svar jag ger på frågor kring lajv är därför: "Det beror på lajvet". Det är upp till deltagarna att ta reda på vad som gäller inför det lajvet du vill åka på. Lajv är trots allt en upplevelse som man skapar tillsammans med andra deltagare. 
Man säger ibland att man inte kan vinna på lajv (och om det är det man söker är datorspel lämpligare) just för att det handlar om att skapa och förmedla. Var det den som faktiskt vann duellen som vann lajvet, eller var det lajvaren som spelade extra realistiskt på sina skador som vann? Det förekommer lajv som har uttalade spelregler med tydliga "vinnare" och "förlorare" även om det inte så vanligt i Skandinavien utan förekommer mer i andra länder.

Trots att det inte finns några vinnare eller förlorare i lajv är lajv kantat med konflikter. Konflikter som tar plats i den fiktiva världen och inte konflikter som rör den riktiga världen
. Det kan röra sig om en huvudkonflikt som genomsyrar hela lajvet, en röd tråd, utöver huvudkonflikten är det fördelaktigt att ha konflikter karaktärer sinsemellan. Några positiva och några negativa relationer är alltid positivt för att få igång konflikter. Då har din karaktär vänner som kan hålla hen om ryggen när karaktärens negativa relationer blossar upp.

Följande är några termer som används flitigt i lajvsverige för att beskriva olika moment.

Off-lajv
Med off-lajv refereras till allting som står utanför lajvet, det som är på riktigt. Mina känslor, mina tankar och drömmar eller skador som är på riktigt. Kan användas som kodord för att uppmärksamma andra på att 'nu menar jag allvar'.

In-lajv
In-lajv, som det låter, är raka motsatsen till off-lajv. Allting som tar plats i den fiktiva världen.
-När du kysste mig förut, var det du eller din karaktär som kysste mig?
"Var det du eller din karaktär" ett annat sätt att fråga, var det på riktigt eller på låtsas, var du off eller in-lajv?

Vision
Vision är precis som det låter, en tanke eller idé kring vad man vill uppnå med sitt arrangemang. Alla lajv har inte en skriven vision, men de flesta arrangörer har någon form av baktanke kring varför man vill arrangera:
  • Vi vill att våra deltagare har roligt 
  • Vårt lajv ska utforska socioekonomiska skillnader i ett anarkistiskt samhälle 
  • Vi vill att vårt lajv försöker återskapa känslan av panik under 80-talets yra kring HIV 
  • Vi vill återskapa en rättvis bild av de hemska delarna av krig 
Karaktär
Karaktär åsyftar den roll du anammar på lajvet. Det är inte ovanligt att deltagare skapar fantastiska historier, sida efter sida, kring sina karaktär som de mer än gärna vill att arrangörerna ska läsa. Det kan också vara ett sätt för deltagaren att skapa en tydlig bild för sig själv av sin karaktär. Sällan krävs det så mycket. Jag brukar nöja mig med några enkla karaktärsdrag (ohövlig, smutsig, charmig), ålder, eventuella nära eller avlägsna släktingar, var min karaktär är uppvuxen och vad hen har sysslat med den senaste tiden innan lajvets början.

Dräktskick
Dräktskick används för att beskriva hur olika roller bör klä sig. Alla lajv har olika visioner och mål som de vill uppnå med lajvet. Med det i åtanke kan dräktskick variera kraftigt. Vissa lajv har en tydlig vision och kan då ställa högre krav på att deltagarna efterföljer dräktskicket för att ligga i linje med lajvets vision. Eller så är det fritt. 
Ett dräktskick skulle kunna vara en kort mening som följande: "Vi vill förmedla känslan av medeltid, men det viktigaste är att ni som deltagare känner er snygga i era dräkter."

Fiktion
Med fiktion menas allt som hör hemma i den fiktiva värld som arrangörerna har skrivit för att beskriva världen som lajvet tar plats i. Ergo fiktion kan innefatta allt från dräktskick till maktskick, historia om världen, skapelsemyt eller religion.

Lajvien
Lajvien är ett begrepp som slängs hit och dit ibland i lajvsverige. Man kan väl kalla det för slang. Lajvien åsyftar den stereotypa lajvvärlden och fylld med klyschor från fantasylitteraturen. Spelar man en grovhuggen roll bryter man på grovhuggna dialekter, soldaterna är burdusa, makthavarna korrupta och riddarna ädla. Den generella uppfattning hos gemene person kring vad fantasy är. Lajvien kan också användas beskrivande.
Till exempel:
-Funkar det här plagget på lajv?
-Ja det är väl vanliga lajvienbyxor.

Spel
Spel är ett generellt begrepp för att beskriva händelser mellan karaktärer. Det kan röra sig om dialog, strid, flörtande eller konflikter som eskalerar eller reds ut.

Intrig
Intriger ges ofta ut till deltagarna av arrangörerna. "Jormund ogillar Vittja för att Vittja stal vårens skörd från Jormund." Intriger existerar för att vara speldrivande. För att få igång deltagarna.

Det var än en gång kort om lajv, en påbyggnad till föregående lajv inlägg. Hoppas efter ni lärt känna dessa termer har fått verktyg för att förstå lajv lite djupare.

Vänliga hälsningar

Jan Sigurd Olsson

fredag 17 april 2015

Att göra en sköld

Sköldprojekt del: 1

Som jag nämnde i tidigare inlägg har jag fullt upp med förberedelser inför stridslajvet 'Krigshjärta VII'. 
På Krigshjärta kommer jag att spela en soldat och den här gången fick jag för mig att ha svärd och sköld i min utrustning. Sköldar är trevliga på det sättet att de är snygga, har en stor yta man kan måla, man förstår direkt att rollen är en soldat. I det här inlägget tänker jag överskådligt beskriva hur jag gått tillväga för att göra min sköld hittills.

En mall att formpressa skölden efter. Jag använde mig av två skivor 4 millimeter björkplywood som jag limmade ihop och spände efter de fyra skivorna med spännband.


Sköldarna efter de tagits ur pressen. De fick sitta några timmar var.

Här har jag först klätt kanten med liggunderlag (för att inte skada andra och mig själv) och sedan limmat tyg över hela framsidan. Till liggunderlaget använde jag kontaktlim och till duken använde jag vanligt PVA-lim för utomhusbruk.

Sköldar är sällan kompletta utan lite sjyst heraldik. Jag fann en bild på google jag gillade och frihandade sedan den på en pappersmall som var lika stor som skölden.

Jag klippte sedan ut lejonet, tejpade fast pappersmallen och spraymålade med vit färg. Det kommer krävas en del arbete för hand med pensel för att få tydliga och rena linjer. Fortsättning följer

/Jan Sigurd Olsson

tisdag 14 april 2015

Levande rollspel

Min primära hobbyverksamhet är levande rollspel (lajv) och jag har därför blivit ombedd att skriva om det. Man skulle kunna motivera att hantverk egentligen är min primära hobby och det är oftast så jag presenterar det för andra. Att förklara vad levande rollspel är ibland ganska klurigt då det är en högst mångfacetterad hobby. Tillåt mig att utveckla.

Söker man på wikipedia kan man finna följande om levande rollspel:
 "Levande rollspel eller lajv (från engelska live, live role-playing, även LARP av Live Action Role-Playing) är en teaterliknande hobbyverksamhet som har uppstått ur rollspelshobbyn men som numera är en fristående hobby.

I levande rollspel försöker varje deltagare åskådliggöra en påhittad person, kallad rollperson, roll eller figur, i tal och uppförande. Levande rollspel skiljer sig från vanligt rollspel (bordsrollspel) genom att man använder rekvisita och fysiskt agerar vad rollpersonen gör, och från exempelvis improvisationsteater genom att agerandet normalt sker utan publik."

Ovanstående beskrivning förklarar grundkonceptet ganska bra. Den stereotypa bilden av lajv är nördiga, oftast fysiskt underutvecklade, ungdomar i skogen med gummisvärd som härjar i skogen. På vissa lajv ser det säkert fortfarande ut så, även om det är en vanligt nidbild. En bild som kanske hör hemma mer på 90-talets lajvscen då lajv fortfarande var relativt nytt.

Sanningen är att lajv är mycket mer än så. Om man ser det från en strikt definition är lajv en grupp som gestaltar något/någon annan än sig själva, i ett scenario och gestaltar det utan publik i en form av friformsteater.

Till exempel
Område: En jordkällare
Scenario: Jorden går under, Ragnarök, allt är kaos, svält, vattenbrist, vad som helst allting är helt enkelt ganska jobbigt utanför den här jordkällaren. Som deltagare gestaltar ni en grupp som försöker ta skydd under katastrofen.
Deltagare: 4 - 6 st
Längd: 10 timmar.

Happ där gjorde vi ett lajvscenario. Väldigt enkelt, säkerligen väldigt underhållande också. Är det verkligen så simpelt? Ja i sin renaste form är lajv såpass enkelt. Däremot kan man alltid utveckla sin konst. Majoriteten av lajv kräver att man gör en trovärdig gestaltning av sin roll. Där kommer rekvisita, miljö och andra konstnärliga aspekter in i bilden. Rekvisita beror helt på vilket sorts scenario lajvet tar plats i och vad du spelar för karaktär. Ska du spela en soldat i
ett scenario som försöker gestalta en fiktionell avbildning av ett 1300-tals medeltida Europa, ja då bör du rimligtvis ha ett vapen.

Trots att lajv oftast tar plats utomhus inom avgränsade områden behöver de knappast göra det. Vissa lajv arrangerar man i blackboxar, generellt kända som blackboxlajv eller tejplajv (blackbox är en teatersal, en tom sal med svarta väggar och tak). Ett av mina mer underhållande lajv tog plats i en blackbox. Lajvet hette "När våra fantasyöden möts", som rekvisita plundrade vi den lokala lajvgarderoben och satte igång. Allt som egentligen var förutbestämt var en början och ett slut. För att gestalta ett tält tejpade vi en cirkel på golvet. Förvaringslådan med elektronisk utrustning blev ett altare. Två lådor blev ett stup där min roll knuffade ner sin bror och förråde honom. Väldigt tragiskt, vi siktade på grekisk tragedi.

Som liten sprang jag ofta runt i skogen och lekte krig. Det var skithäftigt. Några billiga plastvapen med ljudeffekter och några vänner på det så hade man ett hejdundrande slag. I skolan fäktades vi med pinnar på rasterna och lekte 'Sagan om ringen'.

Nu är jag 23 år gammal och inte mycket har ändrats egentligen. Det är fortfarande kul, det är fortfarande häftigt. Det som har ändrats är snarare höjden av immersion. Vi använder rekvisita i mycket större utsträckning för att skapa en starkare illusion. För mig är det fortfarande lajv, både som liten och också nu.

Krigshjärta 6, under en stridsscen.














Inom försvarsmakten använder man sig av olika sorters övningar för att förbereda sina soldater inför det som krävs av dem. Stridsscenarion, fältövningar, sjukvårdsövningar och dylikt. Man skulle kunna vinkla att det är en form av lajv. Att ha debattövningar där man får debattera för debatterandets skull är också en form av lajv.

I lajvhobbyn är det vanligaste att man skapar allting själv. Både scenario, karaktär och rekvisitan man använder för att gestalta sin roll. Det är väl så jag fastnade. Jag tycker om att bygga och lajv var en stark drivkraft för att motivera mitt skapande. Det är lättare att motivera när man kan visualisera sin färdiga kreation. Samt att du ska gestalta en annan människas liv, det tar liksom aldrig slut med hantverk. Du kan alltid utveckla och hitta nya detaljer. Nya projekt att sätta i snurr. Därför brukar jag presentera mig själv som hantverkare eller säga att jag sysslar med historisk återskapning, snarare än att jag lajvar.

- Jaha lajv, du springer i skogen och fäktas med gummisvärd?

Det vanligaste bekymret inför lajv är, hur tusan ska jag klä mig? Jag brukar svara att det inte är viktigt. För det är det inte! Lajv handlar egentligen inte om rekvisitan, det handlar inte om att du har handsytt din dräkt efter historiska förlagor (även om det är kul) eller att du har det dyraste vapnet. För i grunden handlar lajv om att gestalta och spela ut. Och där är det mycket mer effektfullt hur du beter dig, än hur du klär dig.

/Jan Sigurd Olsson



måndag 13 april 2015

Levande rollspel (lajv) och hantverk

Hej!

Nu är det min tur att blogga för Sunne kommun! Som ny bloggare på Sunnebloggen och antagligen ett okänt namn för er flesta, undrar ni nog nu vad ska han skriva om. Jag har blivit ombedd att skriva om levande rollspel (lajv) och mina hantverk och det är det jag ska viga de här två veckorna åt. 

Jag heter Jan Sigurd Olsson, född 92, uppvuxen i Sunne och har bott mer eller mindre hela mitt liv här. Sen ett drygt år tillbaka är jag bosatt i Karlstad med förmån för min utbildning, och är nu i slutskedet av min examen. 

De senaste fyra terminer har jag studerat på Träteknikerutbildningen på Hammarö AB (TTU). På TTU inriktar vi oss mot träindustrin och alla delar som är verksamma inom den. Det betyder att vi gör allt från finsnickerier, sågverk och brädgårdar. Ja all industri som har kontakt med trä mer eller mindre.


Trots att jag är skriven och har bostad i Karlstad rör jag mig mycket i Sunne med omnejd. Jag dyker upp lite varstans i Sverige faktiskt. Just ikväll sitter jag i mitt föräldrahem, Ekbacken, i By och njuter av ett glas mjölk och kvällsmacka. Det finns nästan alltid mjölk hemma. 
Några knappa kilometer från Ekbacken ligger släktgården Lindaholm i Ulvsby. Båda här och där spenderade jag min barndom liggandes på ett kallt betonggolv eller ivrigt pillandes med prylar. Vi byggde alltid på något. Om det så var bilar, renovera huset eller klyva ved inför kommande eldsäsong så mekades det nästan konstant.

Själv mekar jag oavbrutet. 
Det ligger halvfärdiga eller nästintill färdiga projekt lite varstans jag rör mig. Tygspill på golvet, skissblocket framme och högar med material kännetecknar min vardag. Det är mer regel än undantag att jag har med mig skissblock och något att pyssla med. 
I skolan får jag härja fritt med maskiner och fina träslag, i Karlstad syr jag mest och hemma i Sunne håller jag på med rustningssmide och grovsmide. 


De senaste månaderna har varit unika i sitt slag på det sätt att jag tagit upp rustningssmidet igen. Med ett färskt ingångsvärde lyckas jag framställa rustningsdelar som både ser ut och rör sig som tänkt. 
Det är nämligen inför sommarens stora lajv Krigshjärta VII. 
Det brukar bli så att jag fastnar för ett stort lajv och bygger hela utstyrseln från grunden och det blir det som genomsyrar allt skapande i ca åtta månader.

I fredags avslutade jag fem veckors praktik på modellverkstaden i anslutning till Valmets gjuteri i Karlstad. 
Idag börjar officiellt mitt projektarbete och självklart har jag tagit mig friheten att skapa något jag har nytta av i lajvsvängen. 
Imorgon kommer jag att skriva om lajv.

Namn: Jan Sigurd Olsson
Född: 1992, februari
Bosatt: Karlstad, Herrhagen
Yrke: Student, hantverkare
Gillar: Vår samt jordgubbar med ovispad grädde och socker
Ogillar: Passiv rökning vid ingångar (provocerande)

Vänliga hälsningar
Jan Sigurd Olsson

fredag 10 april 2015

Ingenting är omöjligt!

Tiden går fort när man har roligt! 
Idag är det sista dagen för den här gången som vi skriver inlägg på Sunnebloggen. Under de här två veckorna har ni som läst om oss fått ta del av lite historia - hur det kom sig att vi startade upp med lantbruk och charkuteri, ni har också fått ta del av några dagar på gården, samt också tagit del av några erfarenheter som vi lärt oss under den här tiden.

Den viktigaste erfarenheten har vi sparat till sist, nämligen den att ingenting är omöjligt! 
Sitter ni där ute med drömmar och idéer, oavsett vad det är, realisera dem. 
Kanske inte alla drömmar på en gång, men en i taget. 
Det kan vara handfasta saker som att måla om huset, städa ur ladugården eller vårstäda bilen, men också drömmar som kräver lite mer som att flytta till en annan stad för att byta till det där drömjobbet som man skulle stormtrivas med, starta eget företag eller för hand bygga sin egen timrade sommarstuga med dalaknutar uppe vid tjärnen i skogen. Det kan också vara lite mer komplexa drömmar som att flytta till Spanien och starta upp en pub, sälja huset och segla jorden runt på obestämd tid eller fotvandra till Himalaya. 

Oavsett vad du väljer så ger det oerhört mycket energi att göra det. 
Vänta inte - Börja planera nu!


Med detta sagt, så lämnar vi över pennan till nästa författare.

Lycka till med era drömmar önskar vi på Fryksdalens Fårfarm!"
/Joakim och Helena Lundgren

torsdag 9 april 2015

Smarta knep när du lagar mat

Idag tänkte vi dela med oss av några enkla knep som vi lärt oss från vår charkuteriverksamhet och som vem som helst kan använda i hemmet.
  1. Tillverkning av köttbullar och hamburgare/köttfärsbiffar.
    Många har bekymmer att få sina köttbullar eller biffar att sitta ihop utan att falla isär i stekpannan.
    Detta trots att man tillsätter ströbröd, potatismjöl, ägg och liknande "klisterämnen". Vad sägs om att få sin köttfärssmet att hålla ihop, utan dessa tillsatser?! Det räcker faktiskt med kött, salt, vatten och kryddor och lite enkel kunskap om korvkemi!

    Tricket är att köttfärsen måste hålla låg temperatur. Stoppa köttfärsen i frysen någon timma så att temperaturen hamnar kring fryspunkten.
    Tag din hushållsassistent och montera degkroken. Lägg i den kalla köttfärsen.
    Förbered med ett glas isvatten, ca 1 dl per kg köttfärs. Väg upp salt, ca 20 g per kg kött. Blanda till din egen kryddblandning, t.ex med peppar, vitlök och örter.
    Sätt igång hushållsassistenten och blanda i saltet.
    När degen börjar bli lite klistrig, tillsätter du vattnet.
    När degen är ordentligt klistrig tillsätter du kryddorna och blandar en liten stund till.
    Denna smet kan med fördel göras dagen innan och får stå och dra över natten för att smeten skall ta så mycket smak av kryddorna som möjligt. -Nu är det bara att forma sina köttbullar eller köttfärsbiffar och steka dem!

    Det som händer är att man löser saltlösliga och vattenlösliga proteiner, samt att man utnyttjar det faktum att vattenbindningsförmågan är störst för kött kring nollpunkten (ca -1,5-+4 grader). Detta sammantaget skapar bindningen.
     
  2. Förvaring av färskt kött. Många är rädda att förvara sitt kött i kyl under någon längre tid, utan skyndar sig att frysa in det. Har man en kall kyl som klarar att hålla +4 grader, så är det inga problem att ha köttet i kylen minst fram till bäst-före datum.
    Det är till och med så att detta datum många gånger (vid rätt temperatur) skulle kunna kallas för bäst-efter datum. Detta beror på att köttet fortsätter sin mörning och är som bäst vi bäst-före datum. Detta gäller helt kött som stekar och liknande. Köttfärs bör man dock vara försiktig med och hantera som en färskvara, då det är en mycket känsligare produkt.
    Om man ändå fryser in köttet så skall man använda principen snabb nedfrysning och långsam upptining. Går nedfrysningen för långsamt, så spränger man lätt sönder köttcellerna och det bildas mycket vätska vid upptiningen. Upptiningen gör man bäst genom att ta fram köttet dagen innan och låta ligga i kyl över natten. Ingen snabbtining i micron! De sista timmarna kan man lägga köttet i rumstemperatur för bästa resultat
     

  3. Värmebehandling av helt kött. Jobba helst med låga temperaturer under lång tid.
    Skaffa en bra termometer där du kan olika givare på. En att sticka in i köttet och en som du kan mäta lufttemperaturen med.
    Krydda och salta köttet och ställ in i ugnen på 50 grader på morgonen. Då många hemugnar inte har så noggrann inställning av temperaturen så kan du använda lufttempgivaren att kontrollera ugnens temp så att den ligger på ca 50 grader. Där kan den ligga i fyra-fem timmar.
    När kärntemperaturen kommit upp till 45 grader så kan du höja ugnstemperaturen antigen till ca 68-70 grader och värma färdigt köttet eller också höjer du temp till ca 60 grader.
    Sedan kan steken ligga i den temperaturen fram till någon timme innan gästerna kommer. Då höjer du temp till 70 grader och plockar ut köttet när kärntemperaturen nått ca 68 grader. För rosa kött lite tidigare. Detta förfaringssätt ger en väldigt saftig stek.
Lycka till med köttet och var inte rädd att experimentera lite själva."
/Joakim och Helena Lundgren