onsdag 20 september 2017

Alla som kan borde försöka ta sig lite mer tid för varandra

Vet ni vad jag och några kompisar har börjat med för att välkomna hösten?
Sopptorsdag och hantverkskvällar!
Varannan torsdagskväll träffas vi hemma hos någon av oss och lagar soppa och kanske något gott till. Och på två veckor har det hunnit hända lite i ens liv så en har något att prata om utifall att en inte har hunnit ses innan dess.
Har du turen att ha fina vänner runt dig som delar dina intressen, gör det tillsammans!
Det är ett lite halvtråkigt steg i vuxenlivet, att i se att en inte hinner och orkar träffa sina vänner så mycket som en skulle vilja så en får lov att planera lite. Men då blir det värt så mycket mer!
Jag tror det är väldigt lätt att ta sina nära och kära för givet. Även om alla säger det som klyschor hela tiden är det sant, alla som kan borde försöka ta sig lite mer tid för varandra.
Och sortera bort giftiga relationer som en bara mår dåligt av. Livet är alldeles för kort för det. Jag vet med mig att jag kan vara lite dålig på att höra av mig men jag försöker. Och jag blir så barnsligt glad när folk ringer och vill hitta på något.

Ta med en stickning
I går kväll skrev en kompis: "jag har satt på tevatten, kom hit och ta med en stickning eller något att hantverka med!"

Under kvällen bestämde vi oss för att försöka dra ihop lite folk och deras små pysselprojekt någon kväll i veckan, lite fika kanske, lite tända ljus. Har du turen att ha fina vänner runt dig som delar dina intressen, gör det tillsammans! 

Det är nog extra viktigt nu när hösten och mörkret smyger sig på. I morse visade termometern bara tre grader ute.
I love it!
Hösten är helt klart min favoritårstid!
På återseende/Johanna

Hösten är Johannas favoritårstid

måndag 18 september 2017

Hälsopedagogik i skolan

Fortfarande efter drygt två terminer blir jag tagen av vilka häftiga möjligheter till praktiska moment vi får i skolan.

Förra onsdagen hade vi yogainstruktör och hälsoterapeut Helena Persdotter. Vi gick igenom tre olika slags massage, hade repetition om huden och provade en avslappningsövning som en del av friskvårdssatsningen här på Klarälvdalens folkhögskola.
Nu på onsdag kommer hon tillbaka för att lära ut lite yogaövningar på eftermiddagen.
Är det inte helt fantastiskt?

Yogaövningar
Under de två terminer jag har gått hittills har vi hunnit med lite estetik verksamhet i form av att få prova på att hantverka med glas, lera, respektive ull. 
Glas är en av de tekniker som Johanna har fått prova på
Jag tycker det är så härligt för de här teknikerna hade jag nog inte haft chansen att prova annars. Så jag har lärt mig massor, också sådant som ligger utanför skolarbetet.
Ändå hinner vi få en jättebred och allsidig utbildning.

Jag behöver inte överdriva för att säga att vi har många bra lärare som kompletterar varandra och en bra klass med personer med jätteolika bakgrund och erfarenhet så det blir väldigt givande diskussioner i klassrummet och väldigt högt i tak. Inga frågor är för stora eller för små.

Av alla klasser jag har gått i är det här den där jag känner mest att jag får vara mig själv och har möjlighet att fördjupa mig ännu mer i ämnen jag stöter på som fångar mitt intresse lite extra.

Jag är inte bara tacksam för att ha fötts i ett land som folk vill fly till och inte ifrån utan även att få bo i ett land med vuxenutbildningar och folkhögskolor. Och jag är tacksam för att livet har tagit mig dit jag är i dag och att jag får vara frisk.
Vad är du tacksam för i dag?


På återseende/Johanna

onsdag 13 september 2017

Hallå i svamskogen!

Har ni inte varit ute och plockat av skogens guld är det hög tid! 
Och kanske säga hej till en förvånad snok vid stigen. Det har jag gjort.

Utflykt i skogen

Trattkantareller
Mina kunskaper sträcker sig tyvärr inte så mycket längre än till kantareller och trattkantareller men det har i alla fall gett mig flera svampsmörgåsar och en gryta.
Och en hel massa trattisar på tork i köket.

Ja för så här till hösten är det ju supermysigt att torka, safta, sylta och lägga in grönsaker.
Kantareller

För ungefär ett år sedan fick jag prova att mjölksyra morötter.
Det är alltså en konserveringsmetod med mjölksyrabakterier (som inte har något med mjölk att göra). Jättekul och jättegott men det har inte blivit av att jag har gjort det sedan dess. Nu i veckan fick jag ett recept och igår kväll skred jag till verket. Det är egentligen jättelätt, även om jag inte fattat hur processen kommer igång av sig själv.

Skiva grönsakerna
En pressar ner sina uppskivade väl rengjorda grönsaker i en ännu mer väl rengjord glasburk eller en särskild jäskruka och häller sedan på saltvatten med en salthalt på 0,8-1,5% salt beroende på grönsak och recept.
Jag tror vattnet behöver vara avsvalnat också för att inte döda bakterierna som ska växa för att hålla dåliga bakterier borta. Men det är väldigt viktigt att allt är rent så att inga andra mikroorganismer kan götta till sig.

Tidigare har jag sagt att det finns två situationer där jag är extra petig med hygienen, det är på mitt jobb inom vården och när jag brygger vin. Och nu också när jag lägger in grönsaker och kokar sylt. Samma princip där, om det inte finns några dåliga bakterier från början håller det bättre.

Mjölksyrade grönsaker på burk
Smaken på en mjölksyrad produkt är väldigt speciell. Antingen tycker en om den eller så gör en inte det. Men det är i alla fall fantastiskt nyttigt för magen, det har jag sett flera bevis på!
Lycka till om ni känner att något av det här är värt att prova. Nu ska jag sätta mig och plugga lite.

På återseende /Johanna

måndag 11 september 2017

Skola, projekt och söta mormorsintressen

Hej allihopa!
Vad roligt att turen föll på mig att dela med mig av en liten bit av mitt liv i Sunne. Johanna Skogman heter jag, fyller snart 26 och bor här sedan drygt fyra år tillbaka. 

Just nu läser jag tredje och sista terminen på vård- och omsorgsprogrammet med socialpedagogisk inriktning på Klarälvdalens folkhögskola. Så under min tid här kommer jag nog skriva lite om vad vi gör i skolan och lite andra projekt.

Vård och omsorgsprogrammet

För tio år sedan hade jag inte kunnat se mig själv inom vården, ändå visste jag inte alls vad jag ville med livet. Men så trillade jag in av en slump och trivdes så bra att jag blev kvar och bestämde mig för att utbilda mig inom det.

Jag tror jag har suttit här i säkert tjugo minuter och försökt komma på hur en presenterar sig på ett vettigt sätt och vad som definierar mig!

Johanna Skogman
Jag tycker om när det händer mycket saker och jag har roliga projekt på gång, stora som små. 

Och så har jag en massa söta mormorsintressen som nog inte kan provocera någon, typ laga mat, baka, koka sylt, brodera, plocka svamp och greja i trädgårdar. 

På återseende /Johanna

fredag 8 september 2017

Att våga vara och ta steget

Laster och laster; kanske inte riktigt korrekt uttryckt i mitt fall. Bilden man får på näthinnan är en dam med en cigarett i munnen, ett rödvinsglas i handen, något nedhasade strumpor och ett huckle på huvudet. Den bilden stämmer inte ett endaste dugg på denna dam, som mer än en gång valsat runt på fåfängans marknad. För fåfäng det är jag och det erkänner jag utan att rodna eller bli det minsta generad. Och i ärlighetens namn; jag har varit fåfäng i hela mitt liv, i alla fall sedan den dagen då den lilla tjockisen drogs ut på längden. Det blev liksom en jämnare fördelning av hullet.

Att åldras med värdighet; hur gör man det? Ja där går nog meningarna isär. En del tycker att rynkorna och kilona får fara fram över kroppen helt utan kontroll och håret, ja där är det den naturliga looken som gäller. Nej och åter nej, inte för mig. Kommer det ut någon ny rynkkräm på marknaden måste den testas. Och kroppen; ja den får sig en och annan omgång med PT:n, ni vet min gräsklippare, och inte minst min dagliga morgonjympa … Håret; ja det lever sitt egna lilla liv, men dess röda färg kommer aldrig att försvinna. 

Och naglarna …


Kristinas nagellacksförråd


Mitt nagellacksförråd går inte av för hackor och inte längden på mina naglar heller. Kommer ihåg när jag gick i plugget och vi hade maskinskrivning. Läraren kom fram till mig, där jag satt och skrev på en Haldamaskin, tittade på mina händer och sa ”Du kan aldrig lära dig skriva maskin med dom där naglarna”. "Ska vi slå vad" var min kommentar.

Sedan har vi det där med shopping. Men jag vet inte om jag egentligen ska kalla det för shopping i ordets rätta bemärkelse. Snarare idéshopping, kul att se vad nytt som händer på modefronten, kan jag göra om något befintligt i garderoben eller varför inte använda min fina symaskin.

Ska jag vara riktigt ärlig så är det bra mycket roligare att avverka dagens ranson av steg på Sunnes gator än på grusvägen hemma hos mig. För att inte tala om i skogen, där älgflugorna tycker att jag är ett attraktivt villebråd.

Sunne är i mina ögon Värmlands bästa shoppingcenter, med ett helt gäng unika affärer som tillfredsställer den kräsnastes behov.


"Värmlands bästa shoppingcenter"


Varje gång när jag får dambesök från annan ort, står alltid en tur i Sunnes affärer på agendan. Det enda jag saknar är en tygaffär, men tyvärr så är nog vi som fixar egna kläder ett utdöende släkte. Lite synd; för kan man det ena så kommer det andra av bara farten. Som att fixa till en söm som spruckit eller byta en dragkedja i stället för att kasta och köpa nytt.

… och så där helt plötsligt dök den präktiga sidan upp hos mig. ”Det fattar du väl älskling att barn inte vill ha mjuka klappar” säger han min prins. Och då säger jag att "Det får dom i alla fall, för denna rika barnaskara gillar det mormor gör. Så det så." intalar jag mig själv och fortsätter sticka strumpor och vantar, virka korta kjolar, långa kjolar, bikinin och allt annat som står på deras önskelistor. För vid det här laget vet dom att det är lika bra att se sanningen i vitögat; från mormor blir det mjuka presenter.

 
Kristina med barn, barnbarn och barnbarnsbarn

Ja här är dom alla rännstensungarna, mina barnbarn. Fler blir det nog inte. Däremot poppar barnbarnsbarnen upp. Två stycken hittills och det är bara början. Födelsedags- och julklappsproduktionen är ständigt pågående.

Ja här har ni mitt liv. Har varit fantastiskt hittills och det är massvis kvar. Det gäller att ta vara på varje dag. Det tilldelade måttbandet har allt mindre centimetrar kvar och det gäller att ta vara på varje millimeter. Att våga vara, att våga ta steget för gör man inte det blir man stående på ett ben hela livet.

Carpe Diem

/Kristina

torsdag 7 september 2017

Vinbärsbubbel och gurkinläggning

Okej, det är inte Mandelmans gård precis. Men det är mitt, bara mitt och jag älskar det, mitt lilla paradis i de värmländska skogarna. Jag odlar bara det vi gör av med fram till året därpå. Ingen torgförsäljning här inte och ingen gårdsbutik heller och skall jag vara riktigt ärlig står den inte på min önskelista, ännu … Däremot hade jag velat ha några höns, men när jag sa det till prinsen slog han bakut. ” … och var hade du tänkt ha dom när vi är ute med husvagnen”. Så nu får grannen stå för vår äggförsörjning …

Kristina bland vinbärsbuskarna

Helt djurfritt är det dock inte här på gården. Förutom Olga har vi trädgården full av ekorrar. Rekordet är sju stycken på samma gång. Men när sommaren nalkades stängdes alla restaurangerna till deras stora förtret. Säcken med solrosfrön placerades på logen. Självklart letade dom reda på den och efter någon vecka var den tom.

Sedan har vi lånefår för att hålla landskapet öppet, men i år har vi gjort en paus. Det måste vara växelbruk även när det gäller djur på bete. Så i år fick Frank och hans harem vara hos grannen. Dock längtade fåren efter godsakerna jag slängde till dom, så rackarna smet hit, länsade mitt grönsaksland och drog iväg med min vinbärsbuske. Ajabaja, men tack och lov för en granne som såg till att mitt behov täcktes. Nu kunde jag göra nyheten för i år, Vinbärsbubbel

500 g röda vinbär sköljs noga, hälls i en hink och krossas
tillsätt 2 liter kallt vatten
1 ½ dl socker
¾ msk vitvinsvinäger

Rör om tills sockret smält, täck väl och låt stå svalt i ett dygn.
Sila bärmassan genom silduk och häll sedan upp drycken i rengjorda flaskor med patentkork.
Fyll inte ända upp då det bildas tryck i flaskorna.
Låt flaskorna stå svalt i 3-4 dagar och lufta dom ett par gånger per dag.
Kommer inte jäsningen igång, ställ då flaskorna i rumstemperatur.

Efter några veckor är drycken klar. Hur den smakar, noll koll, kanske är den god eller också jätteäcklig, men det gäller att testa lite nytt och det lät spännande …

Kanske bäst att nämna att på receptet jag hittade stod det en varningstext. Inte angående alkoholstyrka utan att flaskorna skulle förvaras i hink med tättslutande lock på grund av explosionsrisken. Men jag är modig, och ännu har dom inte exploderat.

Odling både i och utanför växthuset

Det är inte bara inne i växthuset som jag odlar, utan även utanför i en helt fantastisk odlingslåda som Byggare Bob färdigställde i samband med att han byggde ihop den tidigare altanen och växthuset.

Nu kan jag trippa torrskodd och hämta de mycket närodlade delikatesserna. Om det inte regnar vill säga, men jag har ju mitt prickiga paraply.

Nästa vår får han bygga ett gäng till, tack för det …

När jag ser mina Västeråsgurkplantor frodas i denna nya miljö sjunger mitt hjärta av glädje. Jag tänker på mitt slit tidigare år där tio plantor inte producerade lika mycket som en planta idag. Nu skall dessa skönheter läggas in.

Västeråsgurkor för inläggning

Och ni skall få ta del av världens absolut godaste recept på gurkinläggning.
Klara färdiga gå …

2 kg skivad gurka
1 påse gula senapsfrön
krondill
några svarta vinbärsblad

Varva i en rengjord burk och häll sedan över den heta lagen som består av

1 l vatten
9 dl strösocker
3 dl ättikssprit
4 msk salt

Sätt på locket på en gång och skruva till ordentligt, förvara svalt. Hur länge dom håller; Ingen aning för dom räcker precis ett år i det här huset.

Självklart kokar jag både mos och sylt. Äpplen finns det hur mycket som helst i år, och trädet som bär mest frukt är en vildapel som vaknade till ur sin törnrosasömn när vi röjde på andra sidan vägen. Helt plötsligt fick den sol och ljus och då började det hända saker. Sämre är det med mina övriga bärbuskar. Tror inte att varken de amerikanska blåbären eller björnbären hinner mogna innan gubben Frost anländer och havtornen lämnar ifrån sig cirka fem bär. Inte mycket att koka, blir direkt i munnen tillika plommonträdets enda plommon …

Nu skall ni inte tro att präktighetens lampa lyser över mig hela tiden, fel, fel, fel … Även jag har laster och till dem återkommer vi till i mitt sista inlägg.

Tills dess

Puss och kram
/Kristina

onsdag 6 september 2017

Det är bara att se sanningen i vitögat

Jag är inte 25 år längre och min jättestora gräsmatta är inte att leka med. Framför allt med tanke på att ”Mårten” springer runt med gödning. Förmodar att han inte gillar fetlagda damer, så med fara för mitt liv kör jag runt med gräsklipparen, min PT, ett par gånger i veckan under sommaren.

Slitsamt ja, men det är alldeles för backigt med en åkklippare och en robot är inte att tänka på. För att minska olycksrisken så la jag foppatofflorna på hyllan och plockade fram mina rejäla kängor som jag monterade vinterns broddar på. Allt för att minimera risken att slå runt.

Här finns det plats för framtida fruktträd


Men nu har operation senioranpassning av trädgården inletts. Växthuset är borta och här kommer enbart att odlas potatis, sparris och jordärtskockor, förutom mina bärbuskar och framtida fruktträd. På önskelistan står ett päronträd, helst gråpäron, och ett transparant blanche …

Och självklart skall jag ha ett växthus. Ett stort ett som inte bara skall användas till odling utan även till umgänge och det vill jag placera nära bostadshuset …

En plats för odling och umgänge


Ett riktigt drömhus, och gissa om det har blivit använt i år, året där Fru Sommar haft en låg profil. Hon har bjudit på en sommar där man helst suttit inne och ugglat. Nu är det slut på den tillvaron, för nu har vi huset där man är inne ute tillsammans med goda vänner, samt inte minst gurkor, tomater och annat matnyttigt.

Växthuset, bara ett stenkast bort 


Och där ligger det, ett stenkast från huset. Enkelt att nå när det är dags för skörd och dom tiderna är nu, så i morgon skall jag dela med mig av några av mina favoritrecept … Så den som väntar på något gott kan aldrig vänta för länge …
Kramis

/Kristina

tisdag 5 september 2017

"När jag blir stor vill jag ha en trädgård"

Rottnerosparken: Denna underbara plats på jorden. Platsen jag och min mamma besökte varje år, alltid på min namnsdag. För det var då hon kom till Sunne för att hälsa på sina syskon och inte minst mig. Första gången var den dagen när Gustav V besökte Värmland och Sunne för att inviga monumentet. Det var stort för lilla mig att få stå där och vifta med den svenska flaggan bland alla andra barn, och inte mindre var det när vi gick in i parken.

Rottnerosparken: En underbar plats på jorden

Det jag minns mest var de otroliga rhododendronplanteringarna. Redan då bestämde jag mig för att när jag blev stor skulle jag ha en trädgård som var lika vacker, med massvis av blommor som jag kunde plocka utan att någon knäppte mig på fingrarna.

Det var inte bara blommorna jag blev fascinerad av. Där fanns dammar och massvis av statyer, den ena vackrare än den andra, en utopi; men man kan alltid drömma. Precis som den lilla flickan i sången ”om pappa ville ge mig en femöring vet mamma, då skulle jag köpa …”, och så vidare.

Tidens tand gnagde även på parken och man bestämde sig för en nylansering i samarbete med Mainau, ön med en av världens mest kända blomsterparker … Och plötsligt kom han flygande på sin gås, självaste gossen Nils, och landade utanför parken.

Nils Holgersson på gåsen Akka

Men redan innan han landade i Sunne hade jag påbörjat mitt trädgårdsprojekt, i och med mitt köp av torpet. 2 500 kvadratmeter skulle ställas i ordning. Jag insåg ganska snart att jag måste få hjälp med röjning och att anlägga en gräsmatta. Sen kunde jag själv sätta igång med mina planteringar.

Jag grävde, sådde och planterade. Men till min besvikelse växte det uselt, i sanningens namn inte ett endaste dugg … Det var då som grodan dök upp (förlåt älskling, men jag kan bara inte låta bli) och nu började det hända saker.

Han förklarade att landet jag grävt inte var tillräckligt djupt. Så han började om från början, och det var inte bara början på ett nytt trädgårdsland utan början på alla våra trädgårdsprojekt.

Sven (det är så han heter Prinsen) är bara så förtjust i hus med vattenläge. Alltså i brist på den naturliga varan skulle det självklart byggas en damm ...

Nu är det så att fastigheten ligger på en rullstensås, tror jag i alla fall, och så fort man satte spaden i backen stötte man på sten, stora stenar, små stenar och jättestenar. Och inte nog med det: det pös upp vatten. Så där satt jag i en kletig grop och grävde med en planeringsspade medan Sven använde sig av något grövre verktyg.

Vattenfall och damm med fiskar

Den ytterst backiga terrängen var som klippt och skuren till att skapa ett vattenfall till dammen, som nu var fylld med fisk. Och den där gamla rabatten som jag startade med …

Kristinas trädgård

Ja, den ser ut så här idag, självklart med ett gäng rhododendron och allehanda andra vackerheter.

Det här får bli allt för idag. Imorgon blir det en orgie i bilder på min fantastiskt underbara trädgård, och en del om projektet senioranpassning …

Till dess: tjosan, hejsan, hoppsan
/Kristina