måndag 25 augusti 2014

Höst, varmt blir kallt

Nu är det slut på sommaren, varma dagar blir kalla, tunna kläder blir tjocka & varma, sol och bad byts ut emot skidor, skridskor och pulka eller solsemestrar till varmare länder för de som längtar tillbaka till värmen.

Jag minns hur alla andra var så osäkra på vad de ville gå för linje när vi satt där i Fryxellska skolan här i Sunne i vintras och skulle göra våra val, medan jag redan i stort sett hade bestämt mig. Det enda problemet var, vart skulle jag ta vägen och vilken skola skulle jag gå?

Det blev dock inget större problem heller för den delen och till slut gjorde jag mitt val, det blev Sundsta-älvkullegymnasiet i Karlstad och jag skulle gå Estet, Musik.

Jag har nu börjat gymnasiet och gjorde min första dag i torsdags. Jag var såklart lite nervös innan jag skulle dit, men det var nog alla som hade sin första dag. Det var kul att se den nya klassen och kul att komma till en helt ny skola och bli informerad om linjen.

Det känns hittills väldigt bra att ha valt musiken, tror det är något som kommer passa mig perfekt faktiskt. Jag gillar ju att uppträda och sjunga vilket är något jag kommer få göra. Jag hoppas verkligen på en bra första termin och det är något jag tror jag kommer få också. /Amelia

fredag 22 augusti 2014

Motto

Många människor har ofta ett slags ”Motto” som dem följer i livet eller som de bara tycker stämmer väldigt bra. Ett motto jag haft i många år är att ”stå på dig” och vad jag menar med det är att jag tycker att man ska våga säga ifrån.

Jag tycker att man ska våga säga när man tycker att något är fel. Att kunna säga ”jag tyckte inte att det där var rätt” helt enkelt. Detta är ju något man kan använda sig av i många olika situationer.

Anledningen till varför jag alltid använt mig av det är för att jag inte tycker man ska låta sig själv bli en dörrmatta som folk kan gå och klampa på hur de vill. Låt inte folk säga vad de vill till dig, låt inte andra sätta sig på dig eller göra så att du hamnar i situationer som du inte vill hamna i.

Detta kan vissa människor ha svårt att göra och det kan faktiskt bero på att det är inte alltid det lättaste, men jag tror att man kommer må mycket bättre av att säga ifrån.
Jag tror även att man på så vis vinner respekt ifrån andra människor, som då förstår att de inte är tillåtna att säga vad de vill eller göra vad de vill emot dig.

Så, Våga säga till om något känns obekvämt eller kränkande emot dig själv.
Våga, våga, våga! /Amelia

Stå på dig, våga säga ifrån!

torsdag 21 augusti 2014

Idol

Alla har vi något som vi brinner för, det kan vara sport, konst, musik eller kärlek. Ni som läste förra inlägget vet att jag håller på mycket med musik.
Jag har sjungit i princip överallt, i kyrkor, på talangjakter, dop, bröllop, både värmlandsradion P4 & Rix FM. Har även sjungit på lite större arenor som på Sports Camp i Norrköping och i år sökte jag även till programmet Idol!

Jag kom in till idoljuryn på det sättet att jag fick en så kallad ”gräddfil” in till dem genom Rix FM. Pappa hörde av en slump på radion när han var i garaget att Niklas Wahlgren hade en ”sångtävling” där man kunde skicka in videos på sig själv när man sjöng och sedan namn och mobilnummer. På så sätt så skulle han senare ringa upp en och testa om man kunde sjunga i telefon. Senare under dagen skulle han ringa tillbaka och berätta om man var vinnaren som skulle få sjunga för idoljuryn. Den dagen hade jag helt enkelt turen med mig och jag vann.

Samma helg fick jag åka upp till globen i Stockholm! Jag satt i tio timmar innan jag fick komma in till juryn i Stockholm, men det är det såklart värt om man vill något. Jag kom in och sjöng, tyvärr så gick jag inte vidare men jag var ändå väldigt nöjd efter att ha gått in och sjungit framför dem. Se länk till audition nedan

I sommar har jag även sjungit på bröllop och blivit nominerad till årets ungdomstalang här i Sunne. Jag tyckte såklart det var jättekul att bli nominerad för att man är duktig på något.

En dag när jag sommarjobbade fick jag även ett samtal från en tjej som jobbade på värmlandsradion, de ville då att jag skulle sjunga live på radion samt svara på frågor som de hade vid Diner45 som ligger i Stöpafors. Där sjöng jag på uteserveringen och svarade på frågor och efteråt åt mycket god mat.

Med andra ord har jag haft en väldigt rolig vår och sommar i år med en del sång! /Amelia

Klicka här för att se hela Amelias audition för Idol

tisdag 19 augusti 2014

Amelia Olsson presenterar sig

Tänkte börja med att presentera mig själv! Jag heter Amelia Olsson och är en tjej på 16 somrar sen i juni. Jag håller på mycket med musik och sport på min fritid, inom musiken så sjunger jag och ska precis börja lära mig att spela lite gitarr. Inom sporten tränar jag innebandy med Sunnes damlag.

Jag kommer skriva här på Sunnebloggen de två kommande veckorna och hoppas att ni ska gilla mina inlägg. Inläggen kommer att handla om allt från att berätta lite om mig själv och åsikter som jag kommer att dela med mig av till musik och vardagliga saker.

Inläggen kommer säkert ha bilder då jag även gillar att fotografera allt mellan himmel och jord, så som djur, natur och människor. Här kommer två sommarbilder på min syster som jag vill dela med mig av från i år!
/Amelia


måndag 23 juni 2014

Sunnebloggen tar sommarledigt

Sunnebloggen tar lite semestervila och är tillbaka igen 25 augusti.
Passa på att läsa tidigare inlägg från alla spännande bloggare vi haft och spana in alla tips på upplevelser och evenemang som finns på www.sunne.se

Välkommen åter!
Malön i sjön Fryken är en av alla smultronställen i Sunne kommun.

torsdag 19 juni 2014

Lycka är…


 
 
 
 
 
 
 
 

… att det är midsommarafton i morgon och det kommer att bli en toppendag.

… att få gå på sin äldsta väns bröllop i övermorgon.

… att hela semestern ligger framför en.

… att få lägga i båten snart och dra ut på en magisk tur till Malöa eller Lellöa.

… att världens vackraste barn kallar just mig för ”mamma”.

… att ha en man som står ut med mig och kärleksfullt säger ”du duger allt åt mig” när jag beklagar mig över tidens gång.

… att världens snällaste föräldrar råkar vara mina.

… att kunna ringa sin lillebror och töla lite.

… att få rösta i fria val i höst.

… att få leva i ett land som är generöst mot människor som behöver skydd och hjälp.

… att förstå att man är lyckligt lottad även om man inte känner sig lycklig hela tiden.

… att vara lite modig i vardagen.

… att vara sin egen chef.

… att bo på en ort med en anda av att man är glad för den som lyckas och stöttar den som misslyckas.

… att vara en känslomänniska fast att det är lite bergochdalbana …

Tack Sunne för mig, det blev en ganska känslosam resa det här. Se nu till att få den bästa sommaren EVER allihop!

/Anna-Karin

onsdag 18 juni 2014

Gôtt i bôtt och bôs i en pôôs

När jag flyttade från Sunne 1993 för att börja plugga i Östersund, fick jag lära mig ett nytt språk det allra första. Svenska. Allvarligt, det tog sitt lilla tag att lära sig att tala ut orden för att kunna göra sig förstådd.
Min kompis Cillan tyckte jag var ”så himla bonnig” och skrattade rått så fort jag öppnade munnen. (Ska hon säga som kom från Västergötland! Den som sa´t den va´t.) Direkt jag kom hem (= Sunne) la jag om språk och pratade som vanligt.
Riktigt besvärligt blev det dock om det var en värmlänning och en icke-värmlänning i samma samtal, då blev det kôrtslutning i hôvve på mig. 

För en utomsocknes som kommer hit måste ju vårt språk vara totalt obegripligt. Stackars folk. Hur ska de veta vad de ska svara på frågan ”Hôssärrämärrä?” till exempel?

För några år sen var jag bjuden på ett bröllop för en gammal barndomskompis från Sunne som flyttat till Stockholm och börjat nytt liv. Inför bröllopet fick jag en sån snilleblixt som jag bara inte kunde motstå. Jag skrattade så tårarna rann när jag satt och skrev mitt tal. Min scenskräck till trots, och särskilt inför denna ganska fancy tillställning - jag var bara tvungen att göra detta! 90 procent av gästerna fattade förmodligen ingenting, men de som hängde med hade nog lika roligt som jag. Jag fick ju skarva lite på sanningen förstås, men det får man väl ibland för att få till en bra story?

Ordlista finns här

Uttalet kan du träna här

Att Fredrik inte ä ifrå stan, dä vet ni föll allihop – han ä att en rikti bonnpôjk han! Han kommer ifrå Bonntorsby, jämt nol ôm Juttegåln, då vet ni hört jag mener.

Fredrik har allti vart litte sludi han, ett riktitt knôvelhôvv, som vi säger. Tänk på môran innan skull te skolan, då va han allti ut å skôôt när grisera han, i laa. Eller gräj mä nô kockler ut på jâla sô han rammel ikôll på rompa i glinga, mett i gôran. Å detta håre hanses, dä ble förstås fullt i bôs dä! Å brått som han hadd, sô hann han ju aldri å kamm sä ordentligt. Mässsä te skolan hadd han iställ en pôôs där han plock i allt bôs, en bôspôs. Å ibland geck förstås pôsen sönner, sô nôn annen feck ta reda på dreten. Då brukt Fredrik å fråg: ”Har du tej ôpp sôpplan mä lymmeln?”

För dä mästa va Fredrik go å gla, men lite tölig va han att iblann, särskilt när han va svôlten. ”Har du nö gröschel i fecka sô ja jämt kan köp mä en kôrv på tôrje?” fråg Fredrik för jämna. ”Annars butter ja räj!”En kôrv, dä ä gôtt i bôtt dä!

Och för er som inte vet va tölig ä, sô ärrä motsatsen te tôôlig. När du tôl mycke alltså. Fatter ni inte? Feschli ra, sô förstår ni kanske bätter. Men dätta ble ju bätter sen när han ble en stor käär

Annars va Fredrik inte ett dugg bögrann, utta tvärtôm - riktigt sôggelhaal, sô joappelstamp å krössylt kunn han va utta – men sôkytt å hackkôrv varä bästa han vesst. Å glôpen som han ä så åt han jämt öpp alltihop, i ett svepen. En dreckpôtt uttapå å sen va han som e sol! Riktigt sinni ble han nog bara den gangen när han hadd skôr säj på en gammel bôrk.



Å stri, dä va Fredrik allti gôrbra på. ”Mä je rä nu mä ränna tölinga!” feck en säg tean när han möljd på för mô. Å lôver å lôver, dä gör han än i da! Dä hörd vi ju faktiskt senast ida, i tjôrka. 

Han är inte dômm i hôvv denna pôjken, även om dä kanske låter som han ä litte halvstôlli när han öppner mun. Vi tycker allihop att han ä en riktigt styv pôjk som ha klar säj sô bra i Stockholm. Det hjälper väl te att han ä stönig som en gris å förstås. Å tänk vicken rôtsäck han ä som har fônn tåcka fina jänt da! Ôj, ôj, ôj! Tänk va roligt att dä årner sä sô bra te slut för däj Fredrik! Men du, ta hem a litte ofter sô vi får lär a å praat sôm fôlk!

Nu tycker ja vi hôfser te glasa och önskar er all lycka te!

/Anna-Karin

tisdag 17 juni 2014

Sunne saknar en lillebror. Bland andra.


















Dagens känslor är saknad och längtan. De kan tyckas lite lika de där, men det är de inte. Gemensamt är att något eller någon fattas oss och finns inte i närheten när man behöver den/det/honom/henne. Saknad är ofta en lite mer stillsam känsla, förknippad med ledsenhet och det som har varit. Längtan är framåtriktad, explosiv och lustfylld.

När det gäller min lillebror känner jag både saknad och längtan. Jag saknar honom något oerhört i vardagen, fast det är 15 år sen han tog ryggsäcken, gitarren och ärvda vinglas efter farmor och drog till kärleken i Australien.

Det är fortfarande som ett stort hål här i Sunne efter honom. För mig i alla fall. Under några år innan han for pratade vi med varandra nästan varje dag. Han var min dunjacka när det blåste kallt, min torrdräkt vid vinterdyk, ljuset i tårtan, senapen på kôrven; ja ni fattar. Syskonrelationen är ofta den längsta man har med någon människa i livet. Har du tänkt på det?

Brorsan frågade i ett sms för ett tag sen ”saknar ni mig nån gång fortfarande?”.  Så ända in i bängen, lille bror, mer än du kan ana.
 
Men! Herre min je, han finns ju fortfarande! När man grottat ner sig i saknaden för länge, får man ta sig i kragen och switcha över till längtan-läget. Bara några knapptryckningar bort så är han ju där, lellpôjken. Och tänk vilka äventyr vi alla i familjen har fått vara med om tack vare honom!  Jag längtar så efter den dagen när jag får ta med alla mina tre barn Down Under för att träffa världens bästa morbror och goa kusiner. Vilket äventyr! Vilken fest! Tjohoo, here we come!
 
Ja, tänk vilken hemlängtan man har haft många gånger – från bergstoppar i Himalaya, stränder i Indien, studentrum i Norrland och kontorslandskap i Stockholm. Hemma har alltid varit Sunne för mig. Alltid. Och kommer förmodligen alltid att vara, Värmland är inte ett landskap utan ett sinnestillstånd”, stämmer väldigt bra. ”Du kan ta jänta ur Värmland, men inte Värmland ur jänta”. (Fast ibland gör sig Sunne lite bättre på distans, det ska erkännas …) ”
 
” … till Värmland jag alltid återvänder.” avslutas vår nationalsång. Jag hoppas att fler än jag ser det geniala i att återvända HEM efter några varv runt jorden för att med nya ögon se det fina som finns här och alla världens möjligheter som ligger öppna.
 
Om jag fick bestämma skulle det vara obligatoriskt för varenda ungdom att flytta härifrån ett tag. Som en modern form av värnplikt. Och lika obligatoriskt att flytta tillbaka sen och omsätta globala erfarenheter till lokal handling. (Sen kan man ju få välja fritt.) Mer Värmland till Världens alltså och mer Världen till Värmland. En win-win situation för alla om ni frågar mig!
 

 Och samtidigt önskar jag att alla som kommer utomsocknes ifrån, som frivilligt väljer att komma hit, ska känna sig välkomna här och finna sitt HEMMA här. Välkomna hit! Sunne är ert också!

/Anna-Karin