måndag 26 september 2016

Hur Sunne Vattenpark kom till Sunne

Första gången jag hörde ordet vattenpark var redan 1999 när ungraren Istvan Foth föreslog ett vattenland där de gamla bassängerna låg på Kolsnäs. Istvan Foth hade redan 1985 hjälpt Bert Karlsson med Skara sommarland. Jag tyckte att det var tokiga idéer och jag förstod varför Istvan Foth bodde på en plats som Stöllet.

2001 blev det uppenbart att de gamla bassängerna på Kolsnäs började bli riktigt dåliga, och hade sett sina bästa dagar. De gamla simbassängerna byggdes 1971 och kostade då 400 000. Där gjorde Lions i Sunne en otrolig insats och bidrog med 100 000 kr(!).

Sunne Turism AB gjorde en kostnadsberäkning och nya bassänger skulle kosta cirka 9 miljoner. Badet gick 300 000 back varje år så frågan var: Ska vi bygga något som garanterat går back och som inte drar så mycket besökare?

Fram med Istvans nya ritningar igen. Studiebesök och nya ritningar. Vi gjorde en studieresa till Cypern och besökte sex stycken vattenparker. I staden Limassol fanns det en vattenpark som hette Wet and wild.

Vi gillade denna park för den var ungefär så stor som vi hade tänkt oss. Jag sa till mina arbetskamrater att:
– Tänk om vi hade pengarna. Då kunde vi plocka ner den här vattenparken och köra den till Sunne
Alla skrattade åt den galna idén. Jag trodde vid den tiden att det inte ens gick att plocka ner en vattenpark och flytta den.

Väl hemma igen gick det trögt med vattenparksprojektet. Ett genombrott kom när Anders Magnusson, som ägde marken norr om turistbyrån på Kolsnäs, frågade om vi inte skulle bygga vattenpark på hans område.

Första spadtaget av Filippa Mörk, Karl-Johan Adolfsson och Oscar Nilsson Hallgren

Jag ringde Istvan som redan ritat ett tiotal ritningar. Istvan gjorde ytterligare en ritning - betydligt större och häftigare än de förra.

Sunne Turism AB bildade ett dotterbolag, Sunne Vattenpark AB. Nu var siktet att finna en finansiering och sedan låta ett privat bolag driva verksamheten. År 2003 jagade vi finansiärer utan större framgång. 2004 ringde Istvan Foth och sa att Pavlos Louizou, som var delägare i vattenparken Wet and Wild i Limassol, var villig att plocka ned och flytta vattenparken till Sunne. Samma vattenpark som jag året innan tyckte vi skulle köpa och plocka ner. Jag trodde Istvan skämtade för något så stolligt kan väl inte vara sant. Jodå, Pavlos ville flytta sin vattenpark till Sunne. Så blev det.

70 containrar med vattenparken från Cypern med båt till Göteborg. Sedan tåg till Karlstad och sista biten lastbil till Sunne. Det var prylar och grejer överallt på vattenparksområdet. I mitt tycke var det en otrolig insats av alla som var delaktiga i byggprocessen. En stor hjälp var att cyprioter som plockat ner anläggningen på Cypern var här och satte upp den.

Undertecknad hade jobbet som VD i Sunne Vattenpark parallellt med jobbet i Sunne Turism AB fram till januari 2006. Invigningen ägde rum 14 juni 2006. Mannen som invigde var Mr Sommarland himself, Bert Karlsson.

Jörgen Jönsson och Bert Karlsson gjorde premiäråket i Sunne Vattenpark 14 juni 2016

Sunne Turism AB arbetade i fem år med att förverkliga en vattenpark i Sunne. Minns att jag och, dåvarande pensionären och före detta chefen på tekniska enheten i Sunne kommun, Willy Nyqvist satt en påsk uppe hos Istvan Foth i Stöllet och ritade på anläggningen.

Tyvärr har anläggningen inte varit någon bra ekonomisk affär för ägarna. För Sunne har det varit mycket bra. Sunne sommarland är ju överlägset Värmlands häftigaste familjeattraktion. Fler barnfamiljer som turistar i Sunne. Bra för boendeanläggningar, restauranger, butiker och andra näringsidkare. Att ha en megaattraktion som lockar barnfamiljer är en stor tillgång.

Sommaren 2016 kom det 32 000 besökare. Några nya attraktioner och en normalvarm sommar gör att det borde komma 40 000 - 50 000 besökare.
/Reine

fredag 23 september 2016

Ett erbjudande som var lätt att tacka ja till

Ny arbetsgivare 2016
Jag hade arbetat som VD i Sunne Turism i över 17 år när jag i april i år fick erbjudande om att bli anläggningschef för Sunne Camping och Sommarland.

Lekande barn på Sunne Camping och Sommarland, sommaren 2016 

1 april köpte Grönklittsgruppen från Orsa det kommunägda Sunne Turism.

Just detta med Sunne sommarland lockade något extra. Sunne Turism låg ju bakom tillkomsten av Sunne vattenpark, som anläggningen hette när den stod klar i juni 2006. Jag och mina medarbetare arbetade i fem år för att få till ett häftigt äventyrsbad i Sunne.

Det är nog få projekt i Sunne som varit mer omtalat och diskuterat som detta. Utmaningen att utveckla Sunne sommarland, med en ägare som vill satsa i Sunne, gjorde det lätt att svara ja till erbjudandet.

Senare i bloggen återkommer jag med berättelsen om hur Sunne vattenpark, numer Sunne sommarland, kom till Sunne.

Sommaren 2016 blev intensiv men väldigt rolig och lärorik. Det är verkligen kul att ha en arbetsplats som kan erbjuda så många ungdomar sommarjobb. 
Jag fick nöjet att arbeta tillsammans med nya, duktiga medarbetare vilket är själva moroten som ledare.

Mitt sätt att leda en verksamhet ändrade jag inte på i och med ny ägare. Det gäller fortfarande att ha passion för verksamheten och att få kunder nöjda. Det går aldrig att slå sig till ro utan man måste hela tiden arbeta med personalen för att förbättra kundupplevelsen. Jag försöker anställa personer som brinner för uppgiften och som är bättre än jag.

Sommaren 2016 blev en bra sommar och gav mersmak för framtiden. Bifogar några bilder från i sommar. Tyvärr kom vår hinderbana ute i Fryken lite sent på säsongen, men du som missade den har något att se fram emot 2017.
/Reine

Hinderbana i Fryken, Sunne Camping och Sommarland, sommaren 2016


onsdag 21 september 2016

Ett fotbollsdrama utan dess like

Fotbollsmatchen
En gång var jag med om ett fotbollsdrama som kan mäta sig med det Sveriges damfotbollslag var med om i OS nyligen.

På högstadiet gick Fryxellskas skollag till DM-final (Distriktsmästerskap) i fotboll mot Forsnässkolan i Munkfors och jag var målvakt.

Matchen spelades i Munkerud och Forsnässkolans elever hade fått ledigt för att heja fram sina kamrater.

Jag var målvakt och fick halva Forsnässkolan bakom mitt mål.

De trodde nämligen att Fryxellska hade ett riktigt såll i mål och såg fram emot många mål för hemmalaget.

Självklart hade jag för avsikt att spika igen målet. Det heter nämligen så när målvakten inte släpper in en enda boll.

Munkfors gjorde mål i första anfallet! Härlig början. Som om det inte var nog stod pöbeln bakom målet och psykade mig hela tiden med okvädningsord.

En annan hobby de påhittiga bakom målet hade var att slänga gem och radergummi på mig.

Jag påpekade detta för domaren (som kom från Munkfors) men han tyckte inte det var något att bry sig om.

Hursomhelst  fick vårt lag ordning på spelet och slutresultatet blev 2-2 när endast några minuter återstod av matchen.

Då hände det!

En Munkforsspelare slår en bakåtpassning till egen målvakt men en av våra spelare snappar upp bollen och rundar målvakten och lägger in bollen och vi tror att vi leder med 2-3.

Men icke.

– Linjedomaren vinkar offside, säger domaren.

Vad nu då? Har vi linjedomare helt plötsligt? (Vi spelade utan linjedomare.)

Fast vid denna händelse visade det sig nu plötsligt att vi hade en linjedomare.

Vår lagledare, legendariske höjdhopparen Kjell-Åke ”Sörmarkarn” Nilsson, gick som någon sorts linjeman med en björkruska i handen som han viftade med om bollen gick ut över ena sidlinjen.

Helt plötsligt fick karln för sig att vinka för felaktig offside mot sitt eget lag!

Vi som spelade upplevde att vi hade allt emot oss. Publiken, domaren och till och med vår egen lagledare.

Uppgivet fortsatte vi mot förlängningen.

Den slutade mållöst och straffläggning skulle avgöra matchen.

Spänningen var olidlig.

Det var jämn straffläggning även här.

På något sätt lyckades jag komma i vägen för motståndarnas sista straff och Fryxellska skolan var DM mästare i fotboll.

Jublet visste inga gränser.

I bussen hem fantiserade vi om att rektor Eskil Herrlin säkert hade gett alla elever ledigt och gett order om att vi skulle mottas som hjältar när vi kom hem. (Vi hade ringt hem.)

Men när bussen gled in till Fryxellska skolan fanns inte kotte på skolgården. Jo, där kom det äntligen någon som visste nått om fotboll. Den pålitlige vaktmästaren Erik Westlund rusade fram och stoppade bussen. Erik hade säkert hört den stora nyheten och ville gratulera oss. Men icke. Han ville bara tala om för busschauffören att denne skulle åka till skolbespisningen på Skäggebergsskolan när han hade släppt av oss.

Ingen verkade bry sig det minsta om att vi var DM-mästare.

Lagledaren och den berömde ”linjedomaren” Kjell-Åke Nilsson tyckte i alla fall att vi hade gjort en storstilad insats och bjöd på kaffe och tårta i cafeterian där vi väntade på att det skulle ringa till rast så att vi kunde berätta för lärare och kompisar vad vi hade gjort för skolan.

Först fram att gratulera mig var läraren Jon Rydenstam. Trodde jag, alltså. Men icke. Jon sa ingenting om matchen och verkade inte det minsta intresserad av fotboll utan påminde mig om en uppsats i engelska som skulle in nästa dag!

Ridå!
Reine, fotbollsmålvakt

Vi fick inte ens ledigt den sista lektionen av dagen. Jag till exempel blev tvungen att gå till Ingemar Allards gymnastiklektion där vi hade redskapsgymnastik …
/Reine

tisdag 20 september 2016

Mycket TV-tittande och besök hos Dr Sandqvist

Jag hade en mycket trygg uppväxt och världens bästa mamma och pappa. Jag spelade, under uppväxten, fotboll nästan varje ledig tid. Detta var ju innan fotbollen var organiserad. Mina kamrater och jag träffades och delade upp oss i lag och spelade på gator i Sunne och i Järnvägsparken. Just Järnvägsparken var alltid lite spännande. Där kunde vi bli utskällda och bortkörda av vaktmästare som arbetade på Sunne kommun. Gräsmattan fick nämligen inte skadas.

I väldigt unga år hade jag den lilla egenheten att jag satt och såg på TV sent på kvällarna. Det kunde vara filmer eller sport som på den tiden sändes i efterhand.

Mamma tog med mig till doktorn för att råda bot mot för mycket TV-tittande.

I nyheterna innan en fotbollsmatch skulle börja visade nyhetsprogramledaren en liten lapp med resultatet. Det var bara att blunda och invänta matchen.

Ibland var det någon klantig programledare som även läste upp resultatet vilket gjorde att det säkraste var att gå ut ur TV-rummet när resultatet skulle visas. Dumt att chansa.

Hursomhelst.

Min mamma tyckte att detta var oroväckande att jag som liten knatte satt och såg på TV sent på kvällarna. Mamma körde med förmaningar och kloka argument att det är viktigt att sova och så vidare. Pappa trädde in på banan och körde den lite mer hårdföra stilen:

– Då får vi väl ta bort TV:n. Det sistnämnda trodde jag inte alls på. Pappa såg ju lika mycket TV som jag. När deras egna knep inte bet tog mamma med mig till läkare. Den legendariske doktor Kent Sandqvist fick äran att ta emot mig och mamma.

När Sandqvist fick höra talas om min ”sjukdom” så lugnade han min mamma att hon skulle ta mig med på en promenad på kvällarna så skulle jag somna tidigt.

Min mamma som gillade Dr Sandqvist tyckte emellertid denna gång att rådet var helt förkastligt.

Doktor Sandqvist visste ju inte att jag spelade fotboll varje kväll och min mamma tyckte att jag fick nog med motion.

Jag fick även i fortsättningen sitta uppe på kvällarna …
/Reine

måndag 19 september 2016

Det går att cykla lika fort på en begagnad cykel

Hej!
Jag heter Reine Flodin och jag är en genuin Sunnebo. Jag ska blogga de närmsta två veckorna och har tänkt skriva om mig själv och om händelser som jag har varit med om.

Jag växte upp på Kvarngatan 9 i Sunne med bror och min mamma och pappa. Mina första skolår gjorde jag på Lerans skola under ledning av läraren Anita Lindskog.

Reine är ”den där ljushåriga pôjken framför fröken”

Jag minns att jag tyckte skolan var toppen när jag gick i första klass. Jag och min kompis Urban, som bodde i samma trappuppgång, kom ofta väldigt tidigt till skolan på mornarna. Ibland var vi faktiskt de första personerna som kom till skolan. Vi satt på trappan när vaktmästare och lärare kom och låste upp. Detta beteende hos oss förändrades dock med åren och jag vill minnas att vi när vi gick i nionde klass var bland de sista som anlände till Fryxellska skolan när det ringde in på morgon.

Jag minns min uppväxt med bara soliga minnen. Det blev ännu bättre när vi 1972 flyttade till Åsvägen där mina föräldrar köpte hus.

Min mamma var hemmafru. Pappa hade egen affärsrörelse. Han sålde cyklar, mopeder och gräsklippare. Han lagade och reparerade även dessa saker.

Något jag minns väldigt väl var att trots att pappa sålde nya cyklar, mopeder och gräsklippare såg jag ingenting av dessa saker hemma. Jag fick alltid begagnade cyklar medan flera av mina kompisar hade nyare cyklar. När jag blev 15 år fick jag en gammal moped – Zündapp compact. Jag kan inte säga att det var den tuffaste och modernaste mopeden vid denna tid. Snarare det motsatta. Som gräsklippare hemma hade vi en begagnad handklippare utan motor. Ordspråket Skomakarens barn har de sämsta skorna, stämde i detta fall. Pappa var inte snål på något sätt men tyckte detta inte var något att lägga pengar på.
– Det går att cykla lika fort på en begagnad cykel som en ny …
/Reine

Reine, idag

fredag 16 september 2016

Det är inte mycket som är lagom i Los Angeles

L.A (Los Angeles) är verkligen en stad med stora kontraster. Det är inte mycket som är lagom där. Det finns ett talesätt om L.A som lyder:
Du kan åka skidor på morgonen och vara på stranden på eftermiddagen! Nu har jag inte prövat detta själv, antagligen för att jag inte åkt skidor sedan jag var i skidskolan på Ski Sunne som barn och att jag är lite “frösen” av mig och inte gärna vill hoppa i havet om det nu inte är väldigt varmt i vattnet. Men, det är iallafall fullt möjligt att börja dagen med att åka skidor i San Gabriel bergen och sen sticka till beachen och bada innan solen går ned.
Nu är det inte alla förunnat att göra något sådant och där kommer vi in på en annan stark kontrast. Los Angeles har ett stort problem med fattigdom och hemlöshet. Nästan 50 000 personer bor i tält eller sover på pappkartonger på Los Angeles gator. Ett område som är ett av de värst drabbade är Skid Row i en del av Downtown.  Jag brukade bo i Downtown för några år sedan och det var förkrossande att se hur svårt de hemlösa har det.
I år har staden äntligen fått en större budget för att minska hemlösheten, men det återstår att se hur stor skillnad det blir eftersom hemlösheten ökar med dryga fem procent per år.

Kör man cirka 48 kilometer nordväst om Downtown, så kommer man till den totala motsatsen: Malibu. Här finns milsvida stränder med fantastiska villor med lika fantastiska priser. En kompis till mig är manager för en villa där och den här utsikten kan fås om man kan betalar 65 000 dollars eller 551 440.00 kronor per månad i hyra. Any takers?


Så, det var sista bloggen. Jag trodde nog aldrig att jag skulle blogga, men nu har jag prövat på det med! Det var faktiskt ganska kul.

/Helena

onsdag 14 september 2016

Svårt att smälta vissa regler

Hej från LA!
Idag ska vi på inflyttningsfest! Det är en familj som vi lärde känna i Benjamins (min sons) förskola. De flyttade för att bo i ett bättre skolområde. Det är väldigt vanligt att göra det eftersom kvalitén på skolor varierar väldigt här i L.A. Förutom kommunala skolor finns det många privat skolor, som kostar skjortan och även friskolor. Friskolorna är ofta lite mer progressiva, men kan ha väldigt långa köer.

Vi har tur att vi bor i ett område där skolan är “bra”, och det just för att föräldrarna är
väldigt involverande och samlar in mycket pengar till skolan.

Barnen börjar obligatorisk Kindergarten vid 5 års ålder, som kanske kan liknas vid Sveriges första klass. De bör redan ha gått i förskola ett par år innan och måste ha lärt sig alfabetet, skriva sitt namn, räkna och vara redo att börja läsa innan de kan gå.

Jag har haft svårt att smälta vissa regler och deras sätt att disciplinera barnen i skolan. Det är aningen förlegat tycker jag. De är också överdrivet akademiska redan i Kindergarten och det är inte
mycket tid för lek, förutom 20 minuters rast på morgonen och 20 minuter på eftermiddagen. De ger barnen prov vid 5 års ålder och de har hemläxa varje dag och även över helgerna.  Helt vansinnigt tycker jag.

De börjar vid 08.06 på morgonen och går till 14.34 på eftermiddagen. Man får absolut inte vara någon minut sen. Jag såg en pappa på skolans kontor häromdagen som hade varit 13 sekunder försenad och blev uppskriven!? Är man sen måste man lämna in ett brev (inga emails) och förklara varför man är sen. Händer det flera gånger så skickas man till en domare. Kul! Jag är lite lagom paranoid med att vara i tid måste jag säga.

De använder också ett grönt, gult och rött system för att hålla pli på barnen. Om man pratar eller inte lyssnar så får man ett gult kort, händer det flera gånger så kan de få rött kort och då kontaktas föräldern. Dessa kort sitter på en vägg så att hela klassen kan se vad de har för färg. Om de får gröna kort 10 dagar på raken så får de välja ut en leksak från en skattkista! Bara att skriva om detta gör att jag överväger att flytta hem! På tal om hem..

Min kompis Veronica skickade en artikel till mig från NWT om nystartade Trivselpatrullen på förskolorna i Sunne. Vilken underbar idé! Jag får nog stjäla den och starta det på skolorna här!

Jag får avsluta med något sött efter allt det sura. Titta vad någon gav mig idag! En av de mest amerikanska kakorna man kan tänka sig, fast med Swedish Fish-fyllning!?
Inte min grej, men sött var det i alla fall.

//Helena


måndag 12 september 2016

Joshua Tree, 43.3 grader hett och ganska många bin

Joshua Tree National Park
















Hej igen!!!
Tänkte att jag skulle avslöja ett av mina absoluta favoritställen, när jag känner att jag vill ha en mini-semester: Joshua Tree National Park, som ligger dryga två timmars körning från L.A. Det är helt perfekt om man gillar att campa, klättra i berg, hika, kolla på stjärnorna eller bara bli begeistrad av naturen.

Har jag vänner eller familj på besök så försöker jag hinna med en resa dit och till Palm Springs som ligger en halvtimme söder om Joshua Tree.

Vi var där senast när Daniel’s syster och systerdotter var här och hälsade på i somras. Jag kanske ska passa på att varna att det blir väldigt varmt eller rättare sagt hett på sommaren. Det var 43.3 grader (110 F) när vi var där.  Då gäller det att dricka mycket vatten och inte vara ute för länge i solen.  Vi låg mestadels vid poolen på dagarna och när vi var inne i nationalparken så fick vi gå ut i typ 20 minuters omgångar och sen tillbaka in i bilen med AC på för att inte helt få solsting!

På tal om sting... Vi tänkte grilla inne i parken en kväll och råkade på en hel svärm med bin som omgav oss och sen även bilen efter att vi tagit skydd i den. De stackars getingarna var så törstiga
att de gav sig på allt som hade minsta droppe med fukt på sig. Inklusive våra armar och ben och fukt från radiatorn på bilen. Turligt nog blev ingen stungen. Läste sedan att de var tvungna att stänga delar av parken på grund av alla bin.

- Jodå, jag ställde allt ut en tallrik med vatten till dem, djurvän som jag är.. :)















29 Palms Inn är ett hotell med små adobe-stugor* och som ligger vid en naturlig oas.

/Helena


(*Adobe är ett byggnadsmaterial gjort av lera, sand och vatten - jämför tegel. Halm eller gräs  används som bindemedel. Materialet fungerar bra i varma klimat eftersom adobe kan absorbera fukten i atmosfären. Vanligt i klimat som i sydvästra USA och Sydamerika.)