fredag 2 november 2018

Att julpynta och förbereda inför våren


Snart är det jul, åtminstone känns det så när man kliver in i butikerna nu. Allt julpynt är framme. Julmust och glögg. Jag börjar så smått tänka på det där med julklappar och pyssel och sådant.

Men vid skrivbordet är det vår. Nu är det hög tid att förbereda nästa säsong och vårens nyheter.

Handryckt tyg med mönstret Spira. Ett av mina allra första mönster.


Det är lite konstigt det där, att i maj och juni sitter jag och tecknar julmotiv och vid den här tiden på året jobbar jag inför vår och sommar. Men det har jag inget emot, jag vill alltid ha lite vår och spirande frisk grönska i vardagen, om så inte ute i naturen så åtminstone i tanken och på skrivbordet.

Ha en fortsatt fin höst på er och tack för mig!
/Marléne

torsdag 1 november 2018

Mässor och utställningar

Jag sitter ofta hemma vid skrivbordet och datorn och telefonen. Det blir mycket ensamjobb. Men jag deltar också på mässor och ibland marknader och utställningar. Då är det desto mer socialt. Det är roligt att få respons på det jag gör och direktkontakt med kunder. Det ger nya tankar och idéer.

Mr Ban och Sachiko från Scandinavian Pattern Collection, mina samarbetspartners i Japan, hälsar också på.


Att vara med på mässor innebär förstås mycket förberedelser, allt från att ta fram nya mönster och produkter, fota dem snyggt, fixa med presentationsmaterial och inbjudningskort med mera. Jag behöver bestämma hur jag vill att min monter på mässan ska se ut och fixa saker till den. Väl på plats ska montern inredas och sedan börjar själva arbetet på mässan.

Min man David hjälper mig att bära in alla saker till montern på Formex, Stockholmsmässan, och skruvar snabbt ihop borden. Sedan är det bara att jobba på :-)


Det är roligt att möta mycket människor och man får många nya bekantskaper, både kunder och kollegor.

Det är främst Formex på Stockholmsmässan jag brukar vara med på. Den är öppen i fyra dagar, cirka 8 - 9 timmar per dag, så det känns i fötterna och kroppen efter ett tag.

Man blir som en liten familj med sina montergrannar under de där intensiva mässdagarna. Man bjuder på kaffe, småpratar och peppar varandra.

Designerkollegan Helena Bengtsson, till vänster, tittar förbi. Trevligt!


När mässan är slut känns det ändå väldigt skönt att återvända hem till de lugna Värmlandsskogarna igen:-)
/Marléne

måndag 29 oktober 2018

Att halka in på disktrasor


För några år sedan hade jag en utställning här i Sunne, på gamla hotell Selma. När jag konstfullt håller på att arrangera mina designade disktrasor på en av väggarna i utställningslokalen, kommer en man förbi. Han stannar upp och tittar länge på dem. - Desktraser?! Säger han förvånat och tittar på mig.

Vacker disktrasa


Ja det är många som förvånas över designtryck på disktrasor. Kan det verkligen vara något?

Det var inget jag hade planerat att hålla på med, men det har faktiskt blivit den produkt som jag jobbat mest med genom åren.

Samarbete med företag i Japan

Det började 2007, när jag fick frågan från ett företag i Japan om jag ville prova att göra design på trasor åt dem. Då var det inte så stort i Sverige, men i Japan hade den designade disktrasan blivit en trendprodukt. Man jobbar mycket med att hitta bra miljöprodukter, vilket wettextrasan klassas som.

Tryckeriet som producerade åt dem ligger i Sverige och så började jag göra design för trasor.

Det har blivit många genom åren. Både för min egen kollektion och åt andra.

Det är roligt att arbeta med design på en så begränsat liten yta. Utmaningen är också att använda så få tryckfärger som möjligt, helst en, två eller tre bara, för att hålla nere kostnaderna.

Ibland kan just begränsningarna kännas ganska skönt, att låta kreativiteten flöda inom vissa ramar, som här inom 200 mm x 180 mm.
/Marléne

torsdag 25 oktober 2018

Mönster med historia

När jag tecknar mina mönster växer det också fram en historia. Ibland kan det börja med historien eller som här med ett barndomsminne:

En pelargon


Ett av de mönster som blivit mest omtyckt är det jag kallar "Mormors Mårbackapelargon" och som jag har tillägnat min Mormor Hildur.

Ett barndomsminne blir ett mönster

Mormors Mårbackapelargoner

Tidiga vårdagar när snön börjar droppa från taken och dagarna blir längre, är det dags för den stora omplanteringsdagen hemma hos min mormor Hildur.

De av vintern taniga Mårbackapelargonerna som ärvts i släkten, klipps ner och får ny jord på fötterna. Som liten flicka var jag ibland med och hjälpte till. Det var mysiga stunder.

Det här mönstret har jag tillägnat min mormor, som har de frodigaste Mårbackapelargoner man kan tänka sig!

/Marléne

tisdag 23 oktober 2018

Idé, färdig produkt och sedan ut i världen

Så länge jag kan minnas har jag fascinerats av naturens mysterier och former. Jag tycker om att titta på växterna och träden omkring mig– se de vindlande lövverken, de slingrande små stjälkarna och svajiga gräsen, teckna av dem och försöka fånga upp en känsla. Skisserna blir så småningom till mönster och dekorer. Mönstren använder jag sedan bland annat till olika produkter såsom brickor och handdukar med mera.

Japanskt porslin med hyacintmönster


Idén om ett nytt mönster, kan börja just så, med att jag ser ett vackert blad som slingrar sig och böjer sig så fint eller guldgula augustigräs vid vägkanten på vägen till sjön en sensommardag. Det väcker en lust att teckna och att försöka förmedla känslan på något sätt.

Sirligt, handtryckt tyg


Det blir en skiss, en enkel teckning som jag skannar in i datorn och sedan punkt för punkt, väldigt noga för att så långt som möjligt försöka behålla känslan av handens teckning, lägger in teckningen i datorprogrammet där jag kan fortsätta arbeta med den.

Förgylla vardagen i någons hem

Slutligen, efter många timmars arbete vid datorn har jag ett färdigställt tryckoriginal som jag skickar vidare till en producent. Det kan bli till brickor, kökshanddukar, kort, muffinsformar eller annat fint som jag hoppas slutligen förgyller vardagen i någons hem. Ibland är det kunden som står för produktionen och då skickar jag bara iväg tryckoriginalet.

Fortfarande, efter tolv år som jag nu har hållit på med det här, är det lika underbart varje gång jag får respons från någon som köpt mina saker eller när jag hittar en bild på någon av mina produkter i en inredningstidning eller när jag skickar iväg paket med varor till en butik.

Hisnande, ofattbart och roligt att det som började med en blick och en en tanke hos mig, så sakteliga sipprat ut och spridit sig till olika butiker och hem runt om i vårt land och ut i världen.
/Marléne

måndag 22 oktober 2018

Spirande växtlighet och sirlighet

Hej på er!

Så trevligt att få möjligheten att skriva några rader här i Sunnebloggen. Jag som skriver denna gång heter Marléne Sandblom Ek, bor i Västra Ämtervik och jobbar som mönsterdesigner i mitt företag Sira form.

Marléne Sanblom Ek, mönsterdesigner


För drygt tio år sedan flyttade jag och min man David in till byn och våra tre barn Johannes, Sanna och Ellen är födda där.

Jag är själv född och uppvuxen på en bondgård utanför det lilla samhället Hedekas i Bohuslän. Jag har alltid varit en sådan där person som fixat och pysslat och tecknat och skrivit och läst och målat och broderat och växtfärgat, pressat växter och gjort garnbollar och målat korgar, renoverat möbler och grävt i trädgården och bakat, ja nästan allt man kan komma på som handlar om att skapa med händerna och hitta på något kul.

Som nittonåring flyttade jag till Karlstad och studerade på dåvarande högskolan. Efter att ha jobbat med lite olika saker och sedan studerat vidare på Kyrkeruds folkhögskola och utbildningen textildesign på Capellagården på Öland, började tanken om att kanske våga göra skapandet till något mer än bara en hobby, växa fram.

Jag hade en stark längtan. Efter många år av att ha stoppat in kunskap och anpassat mig in i olika yrken, längtade jag efter att få plocka fram av det som redan fanns inuti mig. Att liksom gå åt omvända hållet.

Jag bestämde mig för att våga satsa på mitt tecknande och att skapa mönster och produkter med mönstren. År 2006 startade jag min designverksamhet.

Det är det här jag fortsatt att göra. Jag brukar formulera det så att jag nu jobbar med klassisk svensk mönsterdesign präglad av spirande växtlighet och sirlighet.

Jag gör mönster- och illustrationsuppdrag samt tar fram egna produktserier under mitt eget varumärke Sira form.

Under de kommande två veckorna tänkte jag berätta lite mer om vad jag gör och hur jag jobbar.
/Marléne

fredag 19 oktober 2018

Blickar framåt och klappar mig själv på axeln



Nu är min tvåveckorsperiod över, och det har varit riktigt skoj att få skriva här på Sunnebloggen. Jag har blivit en snudd nostalgisk när jag funderat fram och tillbaka för att hitta det jag vill skriva om. Och ska jag sammanställa det hela, så tror jag faktiskt att det är väldigt nyttigt - att man ibland sätter sig ner i lugn och ro, och tänker till om saker och ting. Hitta situationer man är stolt över, och faktiskt våga vara det. Hitta saker som gör dig motiverad, och faktiskt våga spinna vidare på den bollen.

Det som gör mig motiverad precis nu är NGK-masters, som körs till helgen. Jag har mitt mål, men för att nå det så måste jag klara av mina delmål först. Vilket menas att jag måste göra bra heat för att komma vidare till bra final. Samtidigt så är det fem stycken till som satsar och tänker likadant inför första sväng. Så ja, på lördag kväll kommer resultatet.

Tack Sunnebloggen. Och tack till er för att ni följt mig under de här två veckorna. Med det så säger jag också hejdå, och hoppas att ni alla tar tillvara på möjligheter som gör er glada!

Ta hand om er! Kram Miriam

onsdag 17 oktober 2018

Samarbete

Varje dag samarbetar vi i olika situationer. Vi samarbetar på jobbet, vi samarbetar i ett förhållande, vi samarbetar med familjen, vi samarbetar med vännerna och samarbete… det gör vi även i rallybilen. Tänk er att sitta i en rallybil i full fart mellan träd och djupa diken. På en smal grusväg, där bilen går på varvstopp och varje beslut ska ske precis NU. Känslan att styra bilen genom att sitta i högerstolen. Det ni mina kära läsare…till det krävs både tillit, personkemi, förtroende och samarbete. Och det är en otroligt häftig känsla!

Mitt jobb som co-driver är att leverera noterna till föraren, som sedan ska ta emot dem och leverera ut till ratt och pedaler. Och det krävs många moment för att våga åka fort. Vi måste lita på varandra, lita på rallybilen, lita på noterna och man måste lita på sig själv för att åka i de höga farterna. Tänk er själva att köra full fart över ett krön på information ni får, men inte se vad som händer bakom. Du lägger hela din tillit till en annan människa.

                               
 Anders Gröndal & Miriam Walfridsson, Rally Sweden 2016.

Som sagt ovan, mitt jobb som co-driver är att leverera noter. Och nu kanske många av er undrar. Noter? Höga fiss eller läser hon i C-dur? Nej. Det vanligaste systemet jag oftast använder mig av är siffernoter. Och kort beskrivning på det: gradering mellan 1 och 6, en 1:a är som en vinkel och 6:a är nästan rak.

På varje gradering finns det + och -

Så t.ex en 3+ är skarpare än en 4-. Självklart är det höger och vänster ihop med graderingarna också. Det är även information om hur långt det är mellan svängarna, lyft, krön, placering av bil, sten inner eller ytter, om svängen nyper eller öppnar osv. Med den här informationen så gäller det, som ni redan förstått, att åka så fort man bara vågar från punkt A till punkt B.
 
                       
                                            Noter                                                         Miriam Walfridsson                                 

När ska jag leverera noterna? En vanlig och rolig fråga som jag brukar få. Svar: Föraren ska aldrig behöva tänka att ”nu vill jag ha nästa not”, utan den ska levereras precis innan hen hinner tänka det. Hur mycket noter jag levererar är beroende hur snabbt det går. Kommer vi t.ex till en hårnål där farten blir lägre, så ligger jag oftast ca en benämning framför. Går det däremot på varvstoppet och uppemot 200 km/h, så kan jag behöva ligga 4-5 benämningar framför, i kombination till hur miljön runt omkring ser ut. Känslan att sitta i högerstolen och känna att det är jag som styr bilen, fastän jag varken har någon ratt eller pedaler. Ni förstår nog redan vad som krävs? Just det, ett tillitsfullt samarbete. 

Många bitar från att ”tävla”, tycker jag är väldigt lärorikt att ta med ut i övriga arbetslivet/livet, och samarbete är en av dem. Återigen, jätteskoj att ni läser mina inlägg. Ta hand om er, så hörs vi snart igen.

Kram Miriam