måndag 30 mars 2015

Mätt på storstadslivet

Vi är en familj som 2008 flyttade från Göteborg till Västra Ämtervik i vackra Fryksdalen. Vi, det är Joakim, Helena och pojkarna Johan och Jonathan.

Familjen Lundgren
Joakim jobbade inom IT-världen på Oracle Svenska AB, en stor amerikansk IT-koncern. 
Helena jobbade som barnsköterska på Östra sjukhuset i Göteborg. 
Då vi kände oss "mätta" på storstadslivet och på våra arbeten, så hade vi börjat fundera på att flytta till Värmland, då både Joakim och Helena var uppvuxna i Kristinehamn respektive Karlstad. Under några år letade vi gård i Värmland för att påbörja något helt nytt. 
Vi sökte i första hand efter en skogsgård där vi hade tänkt oss att förvalta de skogliga resurserna.

Ödet ville dock annorlunda...

2007 annonserade vi på blocket att vi ville köpa en gård med avstånd till Karlstad på max 30 min. Vi fick då svar från familjen Bosenius som bodde på gården Hagen i Säljebacka söder om Västra Ämtervik. 
Efter ett besök på gården kände vi direkt att det var hit som vi ville flytta. Bosenius hade dock inte riktigt bestämt sig att de skulle flytta än. 
Efter någon månad fick vi frågan om vi också ville ta över lantbruket som de bedrev, det vill säga lammuppfödning. Besättningen bestod av 336 tackor och 10 avelsbaggar. 



Efter lite funderingar så valde vi att tacka ja till erbjudandet. Under hösten och vintern 2007/2008 praktiserade vi på gården, för att lära oss så mycket som möjligt om lammuppfödning. Vi plöjde också en hel del böcker i ämnet. 

Helena och Joakim Lundgren
Sagt och gjort. Den 1 juli 2008 flyttade vi in. 
Vi blev abrupt väckta av telefonen kl 07.30 dagen därpå. Vi svarade och en person i andra ändan förkunnade (kunde jag notera en viss glädje i rösten?) att våra 10 avelsbaggar hade rymt ur sin hage och stod och åt tulpaner inne i en trädgård....."

Fortsättningen följer i nästa avsnitt.
/Joakim Lundgren

fredag 27 mars 2015

Mot nya äventyr

Jag lämnar över stafettpinnen och går mot nya äventyr
Under dessa två veckor som Sunnebloggare har jag fått reflektera över mitt arbete som teaterpedagog. Jag har sett på mitt jobb med lite nya ögon. Nu är det dags att lämna över stafettpinnen till nästa Sunnebloggare, men jag ska också ta en ny stafettpinne i min yrkeskarriär.

På fredagar så vikarierar jag på en grundskola i kommunen, i ämnet musik, men även på fritids. Jag har varit här sedan januari och lärt känna barnen ganska bra. Nästa vecka gör jag min sista dag som vikarie, vilket känns både ledsamt och spännande. Ledsamt eftersom jag fäst mig vid barnen och dom (förhoppningsvis) vid mig. Spännande eftersom ett nytt roligt jobb väntar, som jag sett fram emot under en längre tid.

På annandag påsk träder jag in i rollen som regiassistent på Västanå Teater, fram till premiären på midsommardagen. 
I år blir det en spelmanssägen. Historien bygger på en bok skriven av Lars Andersson, i regi av Leif Stinnerbom och handlar om spelmannen Lomjansguten från Gräsmark. 

Trots att spelmannen kom från nuvarande Sunne kommun och var en stark förebild bland dåtidens spelmän, så är det förvånansvärt få människor som känner till honom i dagens Sunne. Ett besök i Berättarladan i sommar ger ett utmärkt tillfälle, som Sunnebo, att lära sig mer om det kulturarv som Sunne kommun är en del av.

Mina teatergrupper får ta en paus fram till i augusti. I höst hoppas jag kunna erbjuda teater för barn- ungdomar och vuxna från 5 år och uppåt. Vill ni hoppa på tåget och bli en del av den kulturbygd som vi lever i, så är det bara att höra av sig!

Allt gott!
Tack för förtroendet.

/Linnea Benneberg

Mitt nästa arbete blir på Västanå Teater, där jag börjar som regiassisten på annandag påsk. Då får mina teatergrupper ta paus och ladda om inför hösten. Häng på ni med!

torsdag 26 mars 2015

Teater - inte bara nöje, skratt och humor

Runt om i kommunen finns aktiva teaterföreningar som en eller ett par gånger om året arbetar med produktioner. I somras slog mig tanken att det säkert skulle finnas behov av att ses mellan dessa produktioner. Dels för att utvecklas och bredda sina kunskaper, men också för att ha kul tillsammans - utan en föreställning som resultat. 
Därför startade jag en grupp för vuxna. Vi träffas på Västanå teater, en kväll i veckan. Dom är alla skickliga teaterutövare, så min uppgift är snarare att förse dom med material och leda dom vidare i arbetet. 
Vi gör alltifrån teaterimprovisationer, övningar, vi iscensätter dialoger, utforskar olika teaterhistoriska epoker och undersöker text.

Man kan säga att teater är ett slags ”samhällets spegel”. 
Teater kan användas som ett medel att öppna upp för diskussion kring orättvisor i samhället. Från politiskt håll diskuteras idag exempelvis tillgänglighet för funktionsnedsatta i offentliga lokaler och melodifestivalen har charmiga teckentolkare som dansar fram bidragen. Men vägen till ett samhälle där ”tillgängligt för alla” råder, är lång.
Igår undersökte vi maktperspektiv och ”funktionsnedsättning”, genom dialoger ur ”Fröken Julie”. Oftast fylls teaterlokalen av skratt och humor på onsdagskvällar. Igår var, utan tvekan, det allvarligaste passet vi haft tillsammans. Få skratt, många tunga andetag, men också diskussioner kring kränkande beteende och utsatthet. Teaterpasset igår blev ett redskap för att skapa debatt och diskussion kring svagheter i vårt samhälle.
/ Linnea Benneberg

”Så – klä på er då!” säger Julie och håller upp en tröja mot Jean, som varken kan röra armar eller ben.

”Men vänta! Kan ni ge mig något att dricka först!” säger Julie till den armlöse Jean.

”Men ni ser ju ut som en gentleman…” säger Julie då Jean grimaserande haltar in.


onsdag 25 mars 2015

Vad är det Sunne har, som inte andra orter har?

På förmiddagarna har jag egen kontorstid. Mail ska skrivas, telefonsamtal ska ringas, möten ska bokas eller genomföras, marknadsföring ska fixas och idéer ska skapas. Lektioner ska planeras och material ska tillverkas. Jag tycker mycket om den här delen av jobbet också, även om det är tid som jag ytterst sällan får betalt för, eftersom det mesta är förarbete.

Jag får ibland frågan: ”varför försöker du bygga upp teaterverksamhet här, i stället för att flytta någon annanstans och ta ett jobb som redan finns?” Naturligtvis vore det bekvämt att tacka ja till ett jobb någon annanstans. Samtidigt så är Sunne kommun en levande landsbygd som har mycket att erbjuda.

Det händer oerhört mycket i Sunne. Det finns tillgång till konst, teater, barn- och vuxenaktiviteter, restauranger, bio, minnesgårdar och hembygdsföreningar. Vi har också ett bra företagsklimat, en stark turistnäring och ideella föreningar som kämpar för allas lika värde. Allt detta är en del av det vi skapar idag och utvecklar.

Finnskogen, där skogen växer som den vill.




















Sen finns det ”det dolda” som alltid finns där, utan att vi kanske tänker på det i vidare mening.
De sakerna får mig också att vilja stanna i Sunne. Vi har nära till finnkulturen, med sin unika historia kring skogsfinnarna och svedjebruk, i och kring Gräsmark.

Porträtt av Gyda, målad av en nioåring i kommunen



Vi har Gyda, jättekvinnan som bodde på Gettjärnsklätten och som vallade sina enorma getter och vispade deras mjölk i gettjärnen. Vi har också gamla bunkrar från andra världskriget och naturreservat som låter skogen växa på sitt egna sätt.

Sunne är en bygd att kunna andas i. Här samtalar man med folk i matbutiken, eller hejar på bekanta på biblioteket. Här finns möjlighet att se och bli sedd, att samarbeta och att bygga upp tillsammans.

Så min motfråga blir: ”Är det inte bättre att bo i en kommun där man kan andas, förkovra sig, låta sig underhållas och har bra chefer som vill skapa nya jobb åt en? Är det inte värt allt slit, då man får se resultatet i form av barnens teckningar, föreställningar och utveckling?”

Jag upplever att Sunnes invånare har en stark vilja att utveckla sin ort till en ännu starkare kulturbygd, så här vill jag stanna och vara en del av det arbetet!

/Linnea Benneberg

fredag 20 mars 2015

Goa ungar

Eftermiddagens fruktstund i barnteatergruppen har bytts mot ett äventyr. Två underbara mammor har tärnat alla barnens medhavda frukter, blandat ihop fruktsalladen, tänt levande ljus, släckt i taket och barnen sitter samlade i ring. Barnen byter fruktbitar med varandra, pratar om spökena som finns bakom salongsdraperierna. Någon vill ha helt släkt i rummet, någon säger bu, någon säger: ”det här är den bästa dagen i mitt liv”.

Barnen har en förmåga att befinna sig i nuet, på ett helt annat sätt än vi vuxna. Dom är, till skillnad från oss vuxna, en ”varande” människa – inte en ”blivande”. Dom riktar sällan tanken framåt, utan håller den omedvetet i stunden. 
Det är vid dessa tillfällen som jag påminns om hur viktigt det är att ha barnets perspektiv i centrum och inte ett allmänt barnperspektiv. Varje barn är unikt och varje grupp blir därför unik. För dom här barnen finns inget ”sen”, utan bara ett ”nu”, vilket givetvis påverkar teaterutövandet. 
Repetitioner verkar meningslösa, precis som en go unge sa idag: ”varför göra samma sak två gånger?” För de yngsta barnen har inte repetitioner och uppspel något värde i sig. Dom vill spela NU. Kvällens tredje goa unge sa: ”Jag vill spela mamma… nej förresten jag vill vara häst… fast nu vill jag inte vara häst – jag vill vara en prinsessa som går omkring!”. Viljan att göra allt på en gång, är stor.

På torsdagar får jag träffa mina småstjärnor. 
Den första gruppen består av energifyllda barn i åldern 5-8 år.  
Den andra gruppen består av äldre barn, till största delen före detta ”barngässlingar” från Västanå Teaters uppsättning av Nils Holgersson, som spelades somrarna 2013-14. 
Dom är ambitiösa, lär sig replikerna, är målmedvetna och har stått på en scen inför hundratals människor varje kväll.

Att bedriva en verksamhet i direkt anslutning till en professionell teater är en bra förutsättning. Här finns allt – lampor, ljus, en bra lokal, affischer från tidigare föreställningar, personal som är måna om den nya kulturgenerationen och en äkthetskänsla.

Tänk er att kunna ringa till teaterns scenograf Bo Jonzon och säga ”skulle du kunna tänka dig att fixa en hävstång för en femåring?” och 2 veckor sedan så får man ett sms: ”Nu är den färdig. Bara att hämta”. Eller gå ut i ”syan” till Camilla, Ulrika och Inger, för att fråga om det inte finns det ena och det andra, som saknas i kostymväg. Vilken lyx!

Man får inte underskatta barnens upplevelser. Det dom är med om idag, påverkar vem dom blir imorgon! /Linnea Benneberg


"Bergakungens sal” spelas och ett barn målar ner en ledsen drake som gråter mycket.

Världens starkaste! Teaterverksamhet förlagd på en professionell teater ger oanade möjligheter. Här har teaterns scenograf Bo Jonzon specialtillverkat en hävstång till yngsta gruppen.

torsdag 19 mars 2015

Våra olika roller - på teatern och i samhället

Man kan säga att vi ständigt intar olika roller i livet, beroende på vem vi möter och i vilken situation vi befinner oss. Vissa roller tycker vi om att vara, andra roller trivs vi inte med. Det senare försöker vi utveckla till det bättre. Vi får tidigt reda på hur vi ska vara och vad vi ska tycka, om saker och ting.

Följande utspelade sig igår, på en skola i kommunen:
Barn 1 sjunger anspråkslöst på "Guld och gröna skogar", med skånsk dialekt.
Barn 2: "Vem tyckte du var bäst i Melodifestivalen?"
Barn 1: "Han... Han... Vad heter han... Guld och skogar..."
Barn 3: "Hasse?"
Barn 1: "Hasse, ja! (Barnet letar i minnet:) Hasse..."
Barn 2: "Hasse Andersson?"
Barn 1: (glatt) "Ja! Hasse Andersson"
Barn 2: "Jaha. Jag tyckte Måns Zeeeeelmerlöw var bäst!"
(Barn 2 gör en dansgest och springer iväg)
Barn 3: "Jag med" (springer efter)
Barn 1: "Det tyckte nog jag med..." (Springer efter)

Idag sjöng Barn 1 på samma låt, med skånsk dialekt. Barnet undersökte de skånska vokalerna och de skorrande r:en.
Jag: ”Kommer du ihåg vad han heter?”
Barn 1: ”Hasse Andersson! (paus, sedan allvarsamt:) Jag tycker om den låten.”

Vad jag vill komma fram till med konversationerna här ovan är att det ofta är normer som styr vårt samhälle. I fallet med barnen här ovan så är det normen i den aktuella barngruppen som styr barnens uppfattning om vad som är rätt och fel. Man ”ska” helt enkelt tycka bättre om Måns, än Hasse.

Min upplevelse är att barn är extra utsatta för samhällets normer och värderingar. Här kan teatern hjälpa till. I teatern får man möjlighet att testa alla dom där rollerna som man inte vågar, kan eller får testa i det riktiga livet. Man har möjlighet att, för en stund, bli någon annan, eller utforska de roller som man har till vardags och utveckla dom till att bli starkare delar av en själv. Genom detta utforskande så lär man sig mycket om sig själv och om andra. Självkänslan stärks och min erfarenhet är att många elever vågar uttrycka sig mer självständigt och självklart efter en teatertermin. Dom har också lättare att acceptera andras idéer och åsikter.

Ofta känner jag mig otillräcklig. Pedagogyrket är krävande och slitsamt, tidvis mycket ensamt, men även fyllt av fantastiska ögonblick som jag önskar att hela världen fick ta del av. Ett sådant exempel är att få höra ”Guld och gröna skogar”, framförandes av ett härligt Sunnebarn, på värmländsk skånska, med skorrande R och utdragna vokaler. Sån´t gör mig lycklig!

Här är några av de roller som jag intagit på scenen, kanske för att utveckla mig själv, eller roller som jag inte vågar, kan eller får testa i det riktiga livet:
Väsen, "Fröken Julie"



Matros, "Peer Gynt"


Troll, "Peer Gynt"



Säterjänta, "Peer Gynt"
Berättare (och gås), "Nils Holgersson"

måndag 16 mars 2015

Teaterpedagogen Linnea Benneberg bloggar på Sunnebloggen

Linnea Benneberg




















Hej
Min teaterbana började i en skolaula i Karlstad då jag var 10 år gammal. Jag är ett av många exempel där kulturutövande i tidig ålder, kan påverka kulturutövandet även i vuxen ålder.

När jag var nio år gammal såg jag min första föreställning med Västanå Teater. Jag fascinerades av hur människor kunde bli djur och djur blev människor. Tio år senare, när jag var nitton år gammal, stod jag själv på Västanå Teaters stora scen i Berättarladan.

Jag var stolt över att mitt namn trycktes upp i tusentals programblad (hittills har jag haft förmånen att stå på scen i åtta sommarproduktioner). Tio år senare, tjugonio år gammal, hade jag återvänt till Sunne efter åtta år i Göteborg, för att arbeta som teaterlärare på Estetiska programmet med teaterinriktning, vilket skedde i samarbete mellan Västanå Teater och Broby Grafiska (nuvarande SG/Broby). Det var ett drömjobb och jag var glad över att vara tillbaka.

Sedan det togs beslut om att Estetiska programmet skulle läggas ner för ett par år sedan, så började jag planera för hur barn, ungdomar och vuxna skulle kunna få ta del av teater i kommunen. Nu driver jag grupper för åldern 5-12 år, samt från 16 år och uppåt. Om min senaste plan går i lås så kan jag till hösten erbjuda teater för barn, ungdomar och vuxna i Sunne kommun mellan 5-70 år, både i och utanför ordinarie skolverksamhet.

I mitt arbete är jag beroende av andra eldsjälar inom kommunens närings-, kultur- och föreningsliv, som tror på mig och som tror att kultur för barn, ungdomar och vuxna är en viktig del av vårt samhälle.

Idag driver jag teatergrupper på Västanå Teater i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan, men jag har också förmånen att gå in i ordinarie skolverksamheter genom Tuula Dajén och ”Skapande skola”, där jag arbetar med Selma Lagerlöfs berättelser.

Jag möter också barn genom dramaguidning på Mårbacka. Genom att vikariera på fritidshem i Sunne kommun, så möter jag också många av kommunens barn. Jag är så tacksam över alla dom som tror på mig och som ser samarbete som en resurs.

Ni ska få följa mig under två veckor och se hur det kan vara att arbeta som teaterpedagog inom Sunne kommun och hur fantastiskt roligt det kan vara att få arbeta med teater, genom barn, ungdomar och vuxna.

/Linnea Benneberg

lördag 14 mars 2015

Tack för förtroendet

Vad som för några veckor sedan jag beskrev som skräckblandad förtjusning har bytts till enbart förtjusning. Det har varit en förmån och väldigt kul att få möjligheten att berätta lite om mig och mycket om Ladies Circle och vårt Riksmöte.
        
Jag vill därför avsluta som jag började-  med att berätta mer om Ladies Circle och vad vi står för och om innebörden av vad vårt motto ”Friendship and Service” och vad ”LC-mässigt” betyder för oss.

Ladies Circle Sverige har en värdegrund bestående av tre ord:
Systerskap – Generositet – Positivitet

I vår logga finns det sex hjärtan och dessa har vi kopplat till vår LC kod. 

Vänskap: Systrar inom LC lyssnar på varandra och visar varandra respekt. Vi är nyfikna och öppna för nya vänskaper.

Tillit: Systrar inom LC litar på varandra och känner trygghet i att det som sägs inom LC inte förs vidare.

Ärlighet: Systrar inom LC är sanna och uppriktiga. Vi förknippas med hög trovärdighet.

Positivitet: Systrar inom LC visar öppenhet, hjärtlighet och uppträder på ett positivt sätt som stärker vår förening.

Tolerans: Systrar inom LC är ödmjuka och respektfulla och välkomnar därmed frihet i tankar och åsikter.

Kärlek till nästan: Systrar inom LC vill genom omtanke och generositet förbättra levnadsvillkoren för andra människor.


Jag står för dessa ord och är en stolt medlem av Ladies Circle Sverige.

Har du blivit intresserad eller känner du någon som denna gemenskap och nätverk skulle passa för, så är du varmt välkommen att kontakta mig. 
Jag tar mig mer än gärna tid att berätta mer om Ladies Circle och få möjligheten att bjuda in dig till ett av våra klubbmöten.  

Tack för förtroendet Sunnebloggen!
Kram Pia 
Riksmötes Generalska 2015