Studenten nalkas

Så var det dags igen – den 13 juni springer mina naturvetare ut genom skolportarna med mössa på huvudet, konfetti i håret och framtiden i sikte (förhoppningsvis utan labbrockarna på).

Efter tre år tillsammans – fyllda med cellandning, kemikalier, prov, PowerPoints och ”var det här med på provet?” – är det dags för dem att lämna oss. De ska vidare ut i livet, redo att ta över världen, eller i alla fall hitta till sin första föreläsning på universitetet utan att gå vilse.

Jag ser hur de har vuxit – inte bara i kunskap, utan som människor. Som lärare hoppas jag alltid att jag har kunnat lämna något efter mig: kanske ett nytt sätt att tänka, en nyfikenhet på världen eller en känsla av att de kan klara vad som helst. Eller åtminstone en förmåga att inte sätta eld på något i labbet.

Med detta inlägg vill jag inte bara säga hej då till ännu en fantastisk årskull, utan också tacka er – mina elever – för att jag fick vara er lärare. Jag önskar er allt det bästa på er resa vidare.

Och till er som läser: ta hand om er själva, ta hand om varandra – och ha en riktigt fin helg!