Det är ansträngning som räknas

Utöver mina åtaganden som fotbollsspelare är jag nyexaminerad fritids- och idrottslärare och arbetar som idrottslärare på en mellanstadieskola och målvaktsinstruktör på ett fotbollsgymnasium i Trollhättan. 

Jag trivs i ledarrollen och finner en stor tjusning i att leda grupper med barn och ungdomar inom både skolans och idrottens värld. Därför tycker jag att det är väldigt intressant att tänka i banor om hur en pedagog påverkar barn och ungdomar i sitt ledarskap. 

Vad en pedagog aldrig får glömma bort, är att vi hela tiden har möjligheter att påverka unga människor i en positiv riktning i livet. Vi är med och formar hur de ser på sig själva och hur de ser på sin omvärld.

Det handlar om vad vi gör, inte om resultatet 

Det skapar en känsla av mening varje gång jag ska ta mig an en idrottslektion. Vad är viktigt att tänka på när man kommunicerar med barn och ungdomar? Många saker naturligtvis. Det som jag vill nämna här är vikten av att fokusera på att det är ansträngning som räknas. Om vi lär oss i ung ålder att ansträngningen är det allra viktigaste, och att själva resultatet är något att dra lärdom av, är jag helt övertygad om att det skapar en större säkerhet hos individen när denne tar sig an svåra utmaningar. 

Det handlar om vad vi gör, inte om vad resultatet blir. Motsatsen, att se resultatet som det viktigaste och att det inte finns så mycket att lära, kan leda till ovilja att utmana sig själv och undvika göra sådant som känns svårt och obekvämt. 

Detta sätt att tänka kring ansträngning och prestation beskrivs på ett intresseväckande sätt i boken “Mindset - du blir vad du tänker” skriven av den amerikanska psykologen Carol S. Dweck. Hon tar upp två sätt att tänka; dynamiskt och statiskt mindset. Dynamiskt mindset är när människor välkomnar utmaningar och tror de kan utveckla egenskaper och lära sig mer, under förutsättning att de anstränger sig och tänker att hinder och problem ger tillfällen att lära. Det statiska mindsetet innebär det motsatta. 

Konkret kommunikation

Det jag tycker är väldigt intressant med detta är att våra mindset påverkas till stor del av de budskap som omgivningen signalerar. För mig har detta varit något som motiverar mig i undervisningen, eftersom det är ett konkret sätt att kommunicera med elever och som jag verkligen tror kan göra skillnad. 

Om jag väljer att endast kommunicera till en elev utifrån vad han eller hon presterar, och lägger fokus på resultat, bidrar det till att ett statiskt mindset skapas. Om jag istället väljer att poängtera elevens ansträngning under lektioner och får eleven att reflektera om vad som kan göras bättre eller vad det är som gjorde någonting bra, bidrar det istället till ett dynamiskt mindset. 

Så, om du ibland stöter på barn, har egna barn, eller arbetar med barn, reflektera över vad fraser som “Vad smart du är! Imponerande att du fick högsta betyg”, eller “Herregud vilken fin teckning du har målat, du kommer bli en fantastisk konstnär!”, kan leda till. Det kanske finns möjlighet att byta ut dem mot “Du har verkligen jobbat inför provet och det märks på dina resultat. Sättet du övade verkar fungerat bra!”, och “Vad du måste ha ansträngt dig för att ha målat en sådan fin teckning. Berätta hur du gjorde?”.

/Simon