Tur man har alla bilder

Jag tog några dagars ledighet efter sommar

Sommaren gick i en rasande fart och när man har ett sådant högt tempo kan det hända att hjärnan leker tittut. Den gömmer sig för att slippa ta emot mer information. Så att blogga om sommarens äventyr och tillbaka bland alla fotografier och affärsplaner har varit bra terapi. Det poppar upp härliga minnen men också jobbiga. Som när jag helt plötsligt stod utan serveringstillstånd men efter genomgången kurs löste det sig inför öppnandet. När jag inte visste om Amelia Adamo kunde inviga sommarutställningen med Tantfullness. När maten tog slut och jag fick ligga som en rem tur och retur in till Sunne. Som mest tre gånger på en dag. När vinden höll på att ta Tipin och stunder när den egna orken var på väg att sina. Då fick man energi av att tänka på alla bra saker. 

Amelia Adamo invigde utställningen Tantfullness

Utställningen Tantfullness

Vilken lycka ha en lokal bank

Jag har varit företagare större delen av mitt liv och haft anonyma kontakter med bankpersoner jag inte skulle känna igen på gatan. Jag mindes ju hur det var för mina företagande föräldrar som kunde lyfta luren till banken i Torsby och ordna det mesta på ett samtal. Den enkelheten hittade jag tillbaka till med Fryksdalens Sparbank. Att gå in på en bank och dom visste vem jag var kändes som en trygghet. Att dom dessutom valde att investera riskkapital i mina idéer är helt overkligt stort. Är du entreprenör och söker kapital spana in Draknästet och ta chansen att förverkliga dina drömmar. 

Hjälpsamhet överlag 

När jag bodde i Torsby kunde jag tycka att offentligheten var en börda. Framförallt på senare år när jag kom hem på besök. Typ alla vet, alla tycker och alla pratar. Med en politiker till mamma och företagsledare till pappa så var man lite av en allmän egendom. Men såhär på äldre dar förstår jag vilken fördel det är och jag har insett folks genuina vilja att hjälpa. Förutsättningslöst. I den stora ”människobyn” där jag verkat under många år så handlar det mer om att hjälpa för egen vinning. Så att upptäcka alla utsträckta händer har värmt. Här är nätverkandet på riktigt. 

Nu blickar vi framåt 

Tog några dagars ledighet när jag landade hemma igen. Hade spenderat fem månader i Västra Ämtervik och det tog några dagar att hitta sig själv. Insåg att jag såg mer människor, bilar och andra intryck på en dag än på hela sommaren. Så min hjärna och kropp krävde lite återhämtning. Man får inte glömma att lyssna inåt. Men nu är jag på rull igen. Går en intressant distansutbildning om hur Covid-19 har påverkat turismnäringen och hur den kommer att påverka framåt. Det är bara att inse att inget kommer bli sig likt. Därmed inte sagt det kommr bli sämre på sikt. Fick nyss beskedet att 50-regeln står kvar. Så Musikplats E45 kanske förblir samma. Jag planerar också inför kommande Julmarknad på Sillegården och Idas 150 års-jubileum nästa år. Som jag skrev inledningsvis. Man får jobba med Covid-19 inte emot. Tänka nytt. Tänka rätt. 

Tack för att ni har följ min resa och för förtroendet. Vi ses! 

/Maria Amneteg

Att blogga om sommarens äventyr och titta på alla fotografier har varit bra terapi