Inget alternativ att resa ensam
Som
liten drömde jag mig bort i upptäcksresandens mystiska värld. Det är en av
anledningarna till att jag rest en hel del i mina dagar. Jag har under mina
resor skaffat en del kontakter som jag är mån om att ha kvar. Då kan man besöka
dem igen vid tillfälle.
I Australien har jag varit två gånger och planerar att åka dit igen om några år. Tanken är att mina barn ska få ta del av vad andra delar av världen har att erbjuda. Jag ser det som mycket spännande att med dem få ta del av andra kulturer och synsätt som gör att man får sig en tankeställare om värderingar och vardagsliv.
Det är oerhört lärorikt att resa och jag unnar och rekommenderar andra att ta chansen att se annat än hemmaplan. Jag menar dock inte att hemmaplan är sämre, jag trivs bra där jag bor. Men det är väl just det att få insikt i att man har det ganska bra jämfört med många andra, utan att för den skull bara vara tacksam och inte våga säga ifrån eller vilja få det ännu bättre.
Jag har under mina resor varit förskonad från otrevliga händelser som kunnat gjort att man fått avsmak för resandet. Naturligtvis är det inte jätteroligt varje dag eller timme men på det hela taget så har man haft kul när man planerade, reste och kommit hem.
Jag har många minnen som etsat sig fast och som man kan dela med sin resekamrat. Att resa själv har egentligen aldrig varit något alternativ för mig, då jag i min ungdom åtminstone tyckte det skulle vara obehagligt och inte lika kul att inte ha någon att dela sina reseminnen med, när man kommit hem. Dessutom känns det lite opraktiskt och svårare om man tex skulle bli sjuk eller skadad på något sätt.
Men någon liten strapats har man väl gjort själv. Jag lever än idag på många minnen och dom får mig att skratta och må bra. Många delar av världen har jag sett men många delar återstår. Jag har varit i alla världsdelar utom Antarktis, än så länge.
Ska också säga att efter den första jorden-runt-resan fick jag upp ögonen för närmiljön och Svea rike. En kul grej att nämna i det sammanhanget är att jag varit i alla landskap i Sverige. Föregående mening är ganska typisk för mig. Jag sätter upp ett mål eller får för mig en sak som kanske är lite udda och så försöker jag genomföra den. Mer om det nästa gång.
/Marcus
I Australien har jag varit två gånger och planerar att åka dit igen om några år. Tanken är att mina barn ska få ta del av vad andra delar av världen har att erbjuda. Jag ser det som mycket spännande att med dem få ta del av andra kulturer och synsätt som gör att man får sig en tankeställare om värderingar och vardagsliv.
Det är oerhört lärorikt att resa och jag unnar och rekommenderar andra att ta chansen att se annat än hemmaplan. Jag menar dock inte att hemmaplan är sämre, jag trivs bra där jag bor. Men det är väl just det att få insikt i att man har det ganska bra jämfört med många andra, utan att för den skull bara vara tacksam och inte våga säga ifrån eller vilja få det ännu bättre.
Jag har under mina resor varit förskonad från otrevliga händelser som kunnat gjort att man fått avsmak för resandet. Naturligtvis är det inte jätteroligt varje dag eller timme men på det hela taget så har man haft kul när man planerade, reste och kommit hem.
Jag har många minnen som etsat sig fast och som man kan dela med sin resekamrat. Att resa själv har egentligen aldrig varit något alternativ för mig, då jag i min ungdom åtminstone tyckte det skulle vara obehagligt och inte lika kul att inte ha någon att dela sina reseminnen med, när man kommit hem. Dessutom känns det lite opraktiskt och svårare om man tex skulle bli sjuk eller skadad på något sätt.
Men någon liten strapats har man väl gjort själv. Jag lever än idag på många minnen och dom får mig att skratta och må bra. Många delar av världen har jag sett men många delar återstår. Jag har varit i alla världsdelar utom Antarktis, än så länge.
Ska också säga att efter den första jorden-runt-resan fick jag upp ögonen för närmiljön och Svea rike. En kul grej att nämna i det sammanhanget är att jag varit i alla landskap i Sverige. Föregående mening är ganska typisk för mig. Jag sätter upp ett mål eller får för mig en sak som kanske är lite udda och så försöker jag genomföra den. Mer om det nästa gång.
/Marcus
Kommentarer