Min tur att blogga! Wiihii!
Jag heter Emilia Kjellberg och är en 16 (snart 17) årig tjej vars liv mest består utav skola och friidrott, och så klart sömn. På helgerna bor jag med min familj i Sunne, men under veckorna så bor jag och går i skola i Karlstad. Anledningen till att jag valde att gå i Karlstad istället för Sunne är just att jag får bättre träningsmöjligheter.
Jag började med friidrott när jag var 11 år, så nu har jag alltså hållit på i ungefär sex och ett halvt år. Anledningen till att jag började med friidrott var för att jag hade många kompisar som höll på med det. Jag hade också gått på Sunnes sommaridrottskola innan, då var jag väl ungefär 8 år. Men mitt intresse för friidrott började långt innan det. Jag växte nämligen upp de åren som Sverige hade sin ”storhetsperiod” inom friidrott, då var det bl.a Kajsa Bergquist, Stefan Holm och Carolina Klüft.
Efter att familjen sett klart på hur Sverige kammade hem medalj efter medalj så var det minsann min tur. Jag satte på mig min version av Sveriges landslagsdräkt och började hoppa över ribban (morgonrocksskärpet) för att sedan landa i madrassen (sängen). Jag var inte ensam om detta i familjen, jag tävlade nämligen alltid mot min äldre syster Alexandra, bredvid satt mamma och pappa och hejade på.
Jag och min syster tävlade väldigt ofta och i alla möjliga saker. Snabbas till diskmaskinen och tillbaka, vem som var bäst på konståkning (pappersskridskoåkning) eller kanske vem som kunde cykla rakast. Det var antagligen här jag fick min stora vinnarskalle, att komma tvåa är lika med förlust. Jag skulle aldrig kunna komma till en tävling och satsa på något annat än guld, jag vill alltid vara bäst i det jag gör och vinner man inte så finns det ju någon som är bättre.
Ja nu får det räcka för jag är väldigt hungrig och tänker gå och äta. Så måste jag ju spara saker till andra inlägg också :)
/Emilia
Jag började med friidrott när jag var 11 år, så nu har jag alltså hållit på i ungefär sex och ett halvt år. Anledningen till att jag började med friidrott var för att jag hade många kompisar som höll på med det. Jag hade också gått på Sunnes sommaridrottskola innan, då var jag väl ungefär 8 år. Men mitt intresse för friidrott började långt innan det. Jag växte nämligen upp de åren som Sverige hade sin ”storhetsperiod” inom friidrott, då var det bl.a Kajsa Bergquist, Stefan Holm och Carolina Klüft.
Efter att familjen sett klart på hur Sverige kammade hem medalj efter medalj så var det minsann min tur. Jag satte på mig min version av Sveriges landslagsdräkt och började hoppa över ribban (morgonrocksskärpet) för att sedan landa i madrassen (sängen). Jag var inte ensam om detta i familjen, jag tävlade nämligen alltid mot min äldre syster Alexandra, bredvid satt mamma och pappa och hejade på.
Jag och min syster tävlade väldigt ofta och i alla möjliga saker. Snabbas till diskmaskinen och tillbaka, vem som var bäst på konståkning (pappersskridskoåkning) eller kanske vem som kunde cykla rakast. Det var antagligen här jag fick min stora vinnarskalle, att komma tvåa är lika med förlust. Jag skulle aldrig kunna komma till en tävling och satsa på något annat än guld, jag vill alltid vara bäst i det jag gör och vinner man inte så finns det ju någon som är bättre.
Ja nu får det räcka för jag är väldigt hungrig och tänker gå och äta. Så måste jag ju spara saker till andra inlägg också :)
/Emilia
Kommentarer