Man får låta udda vara jämt!
Jag gillar mat men äter hellre än jag lagar även om jag ibland försöker vara både spännande och nyttig vid grytorna. Det brukar gå så där…
Så var det dock inte när jag växte upp. Min mamma bodde i Sunne och min pappa bodde på gården i Ingmår, där jag nu bor. Där bodde också farmor, gammelfarmor, gammelfarfar och faster när jag var liten. Det var fantastiskt, fast det fattade jag ju inte då, att alltid ha någon därhemma. Även i vuxen ålder när jag flyttat långt bort var det alltid farmors kök som var den plats jag längtade mest efter.
I detta kök skapades ALLT! Det körvades, bakades leverpastej, las in gurkor, bakades bröd och sattes filbunke dagarna i ända.
På hösten plockade vi bär, inte som något pittoreskt tidsfördriv utan på riktigt. Hinkarna skulle fyllas. Kommer ihåg hur jobbigt det var att få plockaren full så man kunde få gå och tömma den i en av hinkarna. Det brukade sluta med att faster Barbro hällde över bär från sin plockare till min så att jag tillslut ändå skulle få tömma i något i hinken. Undrar hur mycket nytta jag egentligen gjorde? Förmodligen inte särskilt eftersom det mesta jag plockade ändå brukade hamna i min egen mage.
Hönsen, grisarna och korna tillsammans med grönsaksodling och potatisland gjorde att vi nästan bara bytte till oss ost och smör från mejeribilen. Jag är uppvuxen på fantastisk, närodlad, hemlagad mat. Tyvärr gick inte den här kunskapen vidare till mig eftersom jag tog den för given och var helt ointresserad av matlagning, tyvärr insåg jag inte det fina i att producera och laga sin egen mat.
Kunskapen kring handarbete gick samma öde till mötes även om farmor gjorde några tappra försök att lära mig sticka.
Nu har jag ju en egen son och nu vill jag ju såklart att han också ska äta fantastisk mat. Jag vill också att han ska veta var maten kommer ifrån för jag tror att det är först då vi känner respekt för den mat vi äter tar ansvar för hur det påverkar både oss själva och vår miljö.
Det går så där… Min unge väljer ”ChickybitsÅstripsÅketchupÅfestis (han säger det så, i ett enda långt perfekt ord) 7 dagar i veckan om han får. Det är svårt att känna respekt för chickybits. Är det ens någon chicky i dem? Men såklart får han välja ibland och då tänker jag att i morgon då är det jag som trycker i honom en älgfärsbiff och KRAV potatis. Man får låta udda vara jämnt…
Vi har vår lilla fårhjord här hemma som ger oss fint lammkött och sköna skinn och vi odlar i alla fall lite tomater, jordgubbar och annat som är gott att plockäta. Att det sedan ligger färdigköpta pannkakor och trängs med lammfilén i frysen får man hacka i sig. Man gör så gott man kan och får låta udda vara jämnt...
/Anna Hagelin
Så var det dock inte när jag växte upp. Min mamma bodde i Sunne och min pappa bodde på gården i Ingmår, där jag nu bor. Där bodde också farmor, gammelfarmor, gammelfarfar och faster när jag var liten. Det var fantastiskt, fast det fattade jag ju inte då, att alltid ha någon därhemma. Även i vuxen ålder när jag flyttat långt bort var det alltid farmors kök som var den plats jag längtade mest efter.
I detta kök skapades ALLT! Det körvades, bakades leverpastej, las in gurkor, bakades bröd och sattes filbunke dagarna i ända.
På hösten plockade vi bär, inte som något pittoreskt tidsfördriv utan på riktigt. Hinkarna skulle fyllas. Kommer ihåg hur jobbigt det var att få plockaren full så man kunde få gå och tömma den i en av hinkarna. Det brukade sluta med att faster Barbro hällde över bär från sin plockare till min så att jag tillslut ändå skulle få tömma i något i hinken. Undrar hur mycket nytta jag egentligen gjorde? Förmodligen inte särskilt eftersom det mesta jag plockade ändå brukade hamna i min egen mage.
Hönsen, grisarna och korna tillsammans med grönsaksodling och potatisland gjorde att vi nästan bara bytte till oss ost och smör från mejeribilen. Jag är uppvuxen på fantastisk, närodlad, hemlagad mat. Tyvärr gick inte den här kunskapen vidare till mig eftersom jag tog den för given och var helt ointresserad av matlagning, tyvärr insåg jag inte det fina i att producera och laga sin egen mat.
Kunskapen kring handarbete gick samma öde till mötes även om farmor gjorde några tappra försök att lära mig sticka.
Nu har jag ju en egen son och nu vill jag ju såklart att han också ska äta fantastisk mat. Jag vill också att han ska veta var maten kommer ifrån för jag tror att det är först då vi känner respekt för den mat vi äter tar ansvar för hur det påverkar både oss själva och vår miljö.
Det går så där… Min unge väljer ”ChickybitsÅstripsÅketchupÅfestis (han säger det så, i ett enda långt perfekt ord) 7 dagar i veckan om han får. Det är svårt att känna respekt för chickybits. Är det ens någon chicky i dem? Men såklart får han välja ibland och då tänker jag att i morgon då är det jag som trycker i honom en älgfärsbiff och KRAV potatis. Man får låta udda vara jämnt…
 |
| Egenodlat och färdigköpt, man får låta udda vara jämt |
Vi har vår lilla fårhjord här hemma som ger oss fint lammkött och sköna skinn och vi odlar i alla fall lite tomater, jordgubbar och annat som är gott att plockäta. Att det sedan ligger färdigköpta pannkakor och trängs med lammfilén i frysen får man hacka i sig. Man gör så gott man kan och får låta udda vara jämnt...
 |
| Här har vi Fia, vårt senaste tillskott på gården, i köket på lite rekreation. |
Kommentarer