Skidåkningen har gjort mig målmedveten

Jag tänkte berätta lite om den sport jag så innerligt älskar.  Den sport som gjort mig till den målmedvetna och drivna människan jag idag är. Men först tänkte jag gå in på lite mer vem jag är och hur jag blivit som jag är?!

Jag växte upp här i Sunne, har bott i samma hus sen familjen tog hem mig från BB i Karlstad. Min familj, jag kunde inte ha bett om en bättre familj än den jag fått. Min mamma är en väldigt omtänksam och varm person. Väldigt envis skulle jag också säga, hon har ju stått ut med mig i 19 år, och det är inte lätt ;)

 

Pappa är som en stor nallebjörn ;) nej men pappa är en väldigt självständig person, vilket jag tror har smittat av sig på mig. Han får mig alltid att göra svåra saker, som jag inte alltid har modet till, vilket får mig att lita mer på mig själv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Många tror jag har fått en bild av att pappa driver mig rätt hårt när det kommer till skidåkning och fysträning, då han är, och alltid har varit min tränare. Men om vi tar ett 180 varv på den tanken så är vi mer rätt. Han säger vad han tycker, och sen bryr han sig inte så mycket mer om vad jag gör, för det är ju mitt liv.

 

Det har gjort att jag fattat otroligt många beslut själv, ungefär 70 % av dem har nog varit val jag skulle kunna gjort bättre, nu i efterhand. Men jag har fått mig några läxor genom livets gång, och lärt mig av dom, superviktigt!!!

Många frågar mig också – Är det inte jobbigt att ha din pappa som tränare?

Absolut inte! Jag ser det bara som ett plus. Skidåkning är mitt liv, det är vad jag älskar och det finns ingenting jag hellre skulle göra. Så att ha en så bra tränare runt sig känns bara sjukt bra, funderar jag på någonting är det bara jag går in till vardagsrummet och frågar pappa, så tar han upp datorn, så kollar vi på filmer från olika skidåkare och så börjar vi föra en dialog om vad det nu än är jag vill veta.

 

Mina systrar. Jag har tre äldre systrar. Alla har bossat runt mig hela livet. Haha men det är väl så det ska vara?! ;) Jag är glad att dom finns, även om vi inte kommer överens hela tiden så har vi alltid varandra. Dom är stöttande och hjälper mig på alla sätt och vis, så som dom gjort hela min uppväxt.

 

Vi är en väldigt sportig familj, som håller på med det mesta. Mamma har varit basketspelare och friidrottare, som jag tror vi alla döttrar också hållit på med ett tag. Pappa har varit skidåkare, vilket gjorde att vi alla började åka skidor, då vi spenderade mer tid i skidbacken än hemma!
Vi är ganska tävlingsinriktade i familjen (pappa vill inte medge detta) och vill alltid göra allting så bra som det någonsin går, och så klart bättre än resten av familjemedlemmarna.

Vilket har resulterat i några roliga historier… och lite reparationer för pappa…

Jag skulle köra på pappas trail för första gången när jag va runt 13 år kanske?! Nådde inte ens ner till fotstöden och grät som en stucken gris, men jag skulle banne mig upp och köra på den. Resulterade i en bakåtvolt (lite överdrivet sådär) och ett förstört staket…

 

Tack till familjen för att ni står ut med mig, det är inte ett lätt jobb! 

/Paulina