Landsbygdslycka

Råbock

Lång dag. Blev skrämd i skogen av djuret som lyckats skrämma mig hela tre gånger denna säsong. Vilket är tre gånger för mycket. Det är inte det att djuret är otäckt på något sätt utan det ligger i själva överraskningsmomentet. 

Det är varken älg, vildsvin, björn eller varg det handlar om. Så roligt ska vi inte ha det. Utan ett betydligt mindre djur, med förmågan att helt osynligt ligga och trycka i sly eller lingonriset, tills man precis, nästan mitt i ett kliv trampar på den, och då först tar den till flykten. Det är ingen ljudlös flykt vi talar om utan en med buller och brak.
En: Herregud, hjärtat i halsgropen flykt så högljutt!
Vår vän tjädern. 

Tjäder rede med ägg.

Tänker på mina höns och tuppar där hemma och att det verkligen är dags att göra något åt ”ungtuppsproblematiken”. 
Fem ungtuppar, vilket betyder ett överskott på minst fyra. 
Det är inte så svårt egentligen, jag har bara haft svårt att bestämma mig för vem som ska få leva vidare förutom Gammeltuppen då. 
En ungtupp är väldigt stilig men verkar helt värdelös med hönorna, en annan är ful men ok. 
Lagom svåra beslut. Skönt.

Jag vandrar vidare och tänker tillbaka på förra höstens tuppgryta och bestämmer mig där och då att alla ungtuppar ryker när jag kommer hem. Skogen kan verkligen få saker och ting på plats. 😊

Jag kallar det landsbygdslycka. Samma lycka som när man äntligen hinner klippa gräset mellan regnskurarna. Den som vet, den vet. 

Allt gott / Erica