Serier och sånt

Ritat roliga gubbar gjorde jag redan som liten pôjk i Årås (postadress Rottneros). Serier började jag göra först 1978. Då hade Svenska MAD en serieteckningstävling där jag blev delad tvåa. Priset var ett presentkort på 500 kronor hos tecknarbutiken Matton. Det var mycket pengar på den tiden. Jag köpte en vinklingsbar ritbräda, elfenbenskartong och fina tyska tuschpennor.

Fina tyska tuschpennor: Rotring Rapidograph.

Med dessa proffsgrejer var jag redo för att göra serier ”på riktigt”.

Och chansen att göra det fick jag när serieförlaget Semic Press skulle dra igång en ny tidning där hugade amatörer kunde bli publicerade. Tidningen hette ”Svenska Serier”. Jag ritade en serie som jag döpte till ”Historiska Historier”. En strippserie i svartvitt, starkt inspirerad av MAD och speciellt tecknaren Don Martin. Ämnesvalet lånade jag nog delvis från tv-komikern Dave Allen som på 70-talet gjorde sketcher med klassiska scener ur världshistorien.

Första sidan av ”Historiska Historier”.

Från TV-showen med Dave Allen 1974.

Jag skickade in mitt bidrag och sen hände inget på ett drygt halvår.

Det var när jag hade matteprov på gymnasiet (Stjerneskolan i Torsby) som rektorns sekreterare kom in i salen och kallade iväg mig till rektorsexpeditionen. Jag undrade förstås varför. Sånt brukade bara ske om det gällde dåliga nyheter och annat elände.

Men det var tvärtom. Det var redaktören Ulf Granberg på Semic Press som fått tag på telefonnumret till min skola och ville meddela att min serie hade blivit antagen till premiärnumret av Svenska Serier. Tjohoo!!

Omslaget till Svenska Serier nr 1/1979.

Några månader senare fick jag ett exemplar av tidningen i brevlådan. Min första egna serie i tryck på fint papper. Lyckan var fullständig!

Stärkt av framgången valde jag att byta inriktning efter gymnasiet. Jag skulle ju bli arkitekt, men efter tre år på naturvetenskaplig linje var jag gôrtrött på matte, fysik och kemi.

I stället sökte jag in till Berghs Reklamskola i Stockholm.

Hur det gick får ni veta i övermorgon fredag.

Håll ut tills dess. 

/ Alf Woxnerud