En gång fryksdaling, alltid fryksdaling

 "En gång fryksdaling, alltid fryksdaling", är ett motto jag bär med mig till sista andetaget. Den insikten hade jag redan som sjuårig cyklist.

Jag konverterade visserligen till jössehäring 1982 men ränderna från uppväxtens Sunne går aldrig ur. Som fryksdaling/jössehäring boende i Arvika fylls livsandarna på med syremättad luft varje gång jag blickar ner från Fryksdalshöjden på väg mot ett återbesök.
Tillförseln av syre blir extra stark när man passerar golfbanan då vyerna in mot Kolnäs förgyller tillvaron än mer.

Tyvärr har återbesöken i Sunne blivit färre med åren men hjärtat och tankarna fylls på med minnen från den vackraste kommunen av alla i Sverige. 

Bland dokument och handlingar som grävande journalist trivs jag allra bäst. Numera av kända skäl mest från hemmet även om det också blir ett och annat besök på Arvika Nyheters redaktion.
Stolen längs till vänster är gjord av morfars far, Johan Tillman, som bodde i Södra Borgeby. Den är jag mycket glad i.
De tre teckningarna till höger har morfar Sten själv gjort, som barn för drygt 100 år sedan. Också dyrgripar för mig.

Sunne för mig idag är min syster Bibbi (Britt-Marie), den vackra naturen, Fryksdals-Bygden, KlubbElva, kompisar, författarna och Sunne centrum.

Bibbi och jag träffas och pratas när det behövs och jag imponeras av hennes kraft att göra nya saker, nu har hon startat Kafé å Le. Att det var hon och Monica Huuva som drog igång Saffran & Vitlök och att denna restaurang ännu finns kvar i Sunne centrum tycker jag är extra roligt. Lever kvar gör även hennes Mellby Matglädje.

Och om det inom min kropp finns otaliga Sunnegener finns det inom Bibbi även massor av mat- och bakgener. När Sunne centrum var som vackrast på 1960-talet var vår farfar Gunnars och vår pappa Kjell-Åkes café- och bageriverksamhet ett tydligt inslag i stadsbilden.
Kanske minns någon Folkets Hus Café som låg där det idag står en ful grön byggnad inrymmande bland annat polisen? Kanske minns någon deras Idrottscafé intill torget? Även farfars syster Maja hade café, uppe i backen mot Klockargården efter att man passerat bron och dåtidens Hotell Sunne.

Och faktiskt, i Segmon av alla ställen, finns det än idag ett Majas Café, som drivs av barnbarn till "vår" Maja.

Hälsningar Hans-Åke