För att något nytt skall kunna växa fram så måste något annat dö
Detta är mitt sista inlägg. Jag står och repar ogräs i landen och bekymrar mig över att mina fingrar är mer bruna än gröna. Mitt förra inlägg slutade i något av en hyllning till vad kapitalism och tillväxt har gjort för att dra människor ur fattigdom. Men jag vill ändå avsluta med att nyansera min bild och säga några ord om det brutala i kapitalismen. För det var trots allt det som fick mig verkligt intresserad av ekonomisk historia. Det finns många enskilda upplevelser som gjort att jag sökt mig till ämnet, men jag höll faktiskt på att hoppa av efter två terminer.
Den avgörande upplevelsen som fick mig att fortsätta och verkligen se hur fantastiskt spännande detta lilla och bitvis ganska dammiga ämnet ’ekonomisk historia’ kunde vara var mötet med en lärare på universitetet som pratade om globalisering. Det var Karlstad-sonen, docent Jan Jörnmark, som senare blivit en välkänd debattör och kanske mest känd för sina bokserier om övergivna platser.
Jörnmark är precis motsatsen till en skrivbordsforskare och jag blev hänförd av hur han gav sig ut på roadtrips runt om i landet och världen och så att säga bokstavligen gick i kapitalismens spår. Med sin kamera fotograferade han byggnader och platser som en gång andats framgång, skapande och kreativitet, en gyllene framtid, men som nu, bara några årtionden senare, stod som symbol för de destruktiva inslagen i kapitalismen.
Inledningsvis fotograferade Jörnmark många av de folkparker som stod som övergivna spökskepp i landskapen. Det finns något extra starkt med just övergivna nöjesparker på landsbygden. Rotundor som naturen intagit. Rostiga grindar och biljettluckor som gapar tomma. Här fanns en gång liv och glädje. Förhoppningar. Nu förmultnar det i övergivenhet.
Jörnmark var också den som introducerade mig inför den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter. Schumpeter (som var samtida med den något mer välkände John Maynard Keynes) myntade begreppet ’Skapande förstörelse’, en process som han menade var själva kärnan i kapitalismen.
Nya produkter, nya marknader, eller nya sätt att producera skapas, tränger undan och ersätter det som var innan. Slår sönder strukturer. Schumpeter pekade egentligen på något självklart; för att något nytt skall kunna växa fram så måste något annat dö. Det Jörnmark gjorde var att visa på den enorma kraften och brutaliteten i denna sociala och ekonomiska process och hur vi kan se detta runt omkring oss.
Det är vad maskrosor och kvickrot gör med morötterna i grönsakslandet. I princip omöjligt att värja sig.
Att som samhälle kunna anpassa sig för dylika förändringar, att fundera på vad man kan göra av maskrosorna istället för att ta sig an den ojämna kampen att utrota dem, tror jag är en grundförutsättning för fortsatt överlevnad.
Jag tror jag slutar där. Jag tackar så hemskt mycket för att jag fått möjlighet att breda ut mig med mina tankar i detta forum. Kolla in www.jornmark.se och fortsätt gärna följa mig på www.hemlighus.se
/Jenny Högforsen
Den avgörande upplevelsen som fick mig att fortsätta och verkligen se hur fantastiskt spännande detta lilla och bitvis ganska dammiga ämnet ’ekonomisk historia’ kunde vara var mötet med en lärare på universitetet som pratade om globalisering. Det var Karlstad-sonen, docent Jan Jörnmark, som senare blivit en välkänd debattör och kanske mest känd för sina bokserier om övergivna platser.
Jörnmark är precis motsatsen till en skrivbordsforskare och jag blev hänförd av hur han gav sig ut på roadtrips runt om i landet och världen och så att säga bokstavligen gick i kapitalismens spår. Med sin kamera fotograferade han byggnader och platser som en gång andats framgång, skapande och kreativitet, en gyllene framtid, men som nu, bara några årtionden senare, stod som symbol för de destruktiva inslagen i kapitalismen.
Inledningsvis fotograferade Jörnmark många av de folkparker som stod som övergivna spökskepp i landskapen. Det finns något extra starkt med just övergivna nöjesparker på landsbygden. Rotundor som naturen intagit. Rostiga grindar och biljettluckor som gapar tomma. Här fanns en gång liv och glädje. Förhoppningar. Nu förmultnar det i övergivenhet.
 |
| Jag vet inte om det dansas så mycket längre, men filmentusiaster samlas då och då… |
Jörnmark var också den som introducerade mig inför den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter. Schumpeter (som var samtida med den något mer välkände John Maynard Keynes) myntade begreppet ’Skapande förstörelse’, en process som han menade var själva kärnan i kapitalismen.
Nya produkter, nya marknader, eller nya sätt att producera skapas, tränger undan och ersätter det som var innan. Slår sönder strukturer. Schumpeter pekade egentligen på något självklart; för att något nytt skall kunna växa fram så måste något annat dö. Det Jörnmark gjorde var att visa på den enorma kraften och brutaliteten i denna sociala och ekonomiska process och hur vi kan se detta runt omkring oss.
Det är vad maskrosor och kvickrot gör med morötterna i grönsakslandet. I princip omöjligt att värja sig.
Att som samhälle kunna anpassa sig för dylika förändringar, att fundera på vad man kan göra av maskrosorna istället för att ta sig an den ojämna kampen att utrota dem, tror jag är en grundförutsättning för fortsatt överlevnad.
Jag tror jag slutar där. Jag tackar så hemskt mycket för att jag fått möjlighet att breda ut mig med mina tankar i detta forum. Kolla in www.jornmark.se och fortsätt gärna följa mig på www.hemlighus.se
/Jenny Högforsen
Kommentarer