Ny i Sverige
Jag och min son Kristofer, en liten pojke med lockigt blont hår och stora blåa ögon flyttade till ett litet hus i Gårdserud hösten 1986. Detta efter att ha bott några månader hos våra mycket goda vänner i Sunne. Huset hade ett rum och kök med en vacker trädgård och flera små uthus.
Att bo på landet var något som jag alltid hade önskat även om jag inte hade någon riktigt erfarenhet av det då jag växt upp i en förort till New York City.
Grannarna i Gårdserud var mycket trevliga och hjälpsamma och jag var full av förväntan över att få starta mitt nya liv på vad jag tyckte var den vackraste platsen på jorden. Det var dock inte helt lätt att flytta till ett nytt ställe, speciellt när det är ett nytt land. Det fanns självklart en hel del utmaningar också, och det blev en del missförstånd som man, så här i efterhand, kan skratta gott åt.
Något jag minns extra tydligt när jag var ny i Sunne var dialekten, eller som jag såg det, utmaningen med det nya språket. För så kändes det, som att det var ett helt annat språk i Fryksdalen! Det var i alla fall inte som den svenskan jag hade lärt mig innan jag flyttat dit.
Inte visste jag att man i Sunne gick till kôrka på söndag istället för kyrkan, och att om man var riktigt svôlten så var det inget som mättade som jolappel.
Det var inte bara de nya orden som var knôvlia, även att man ibland struntar i ändelsen -a, som åk, istället för åka och spring, istället för springa. Jag tänkte först att det kanske var för att få igen all den tid man förlorar när man drar ut på vokalerna, som i gôôr gôtt.
Till slut gick det ändå ganska bra med den värmländska dialekten och uttalet för min del, såpass att jag en gång, till och med fick frågan om jag var från Island.
Hälsningar Ingrid Sanders
 |
| Ingrid bytte New York mot ett litet hus i Gårdserud |
Grannarna i Gårdserud var mycket trevliga och hjälpsamma och jag var full av förväntan över att få starta mitt nya liv på vad jag tyckte var den vackraste platsen på jorden. Det var dock inte helt lätt att flytta till ett nytt ställe, speciellt när det är ett nytt land. Det fanns självklart en hel del utmaningar också, och det blev en del missförstånd som man, så här i efterhand, kan skratta gott åt.
Något jag minns extra tydligt när jag var ny i Sunne var dialekten, eller som jag såg det, utmaningen med det nya språket. För så kändes det, som att det var ett helt annat språk i Fryksdalen! Det var i alla fall inte som den svenskan jag hade lärt mig innan jag flyttat dit.
 |
| Ingrid och Kristofer i Gårdserud |
Det var inte bara de nya orden som var knôvlia, även att man ibland struntar i ändelsen -a, som åk, istället för åka och spring, istället för springa. Jag tänkte först att det kanske var för att få igen all den tid man förlorar när man drar ut på vokalerna, som i gôôr gôtt.
Till slut gick det ändå ganska bra med den värmländska dialekten och uttalet för min del, såpass att jag en gång, till och med fick frågan om jag var från Island.
Hälsningar Ingrid Sanders
Kommentarer