Trettio, för trettionde gången
Jag fyllde år för några veckor sedan och oj vilken dag det var!
Det började med en stor bakelse och te på morgonen (en mysig tradition som vi har haft i familjen för alla som fyllt år), följt av en härlig lång promenad i det fina vädret.
När jag kom hem, så väntade min cykel i vardagsrummet – den hade nya däck, en ny sadel och var så fint putsad att jag nästan inte kände igen den!
Vid frukosten fick jag en klocka som räknar steg, hjärtslag och berättar när man fått nya meddelande. Man kan till och med ringa samtal på den! Tyvärr ligger den fortfarande på bordet eftersom den måste programmeras av någon mycket yngre person. Jag använder gärna teknik, men i min gamla ålder har jag svårt att förstå hur allt fungerar.
På förmiddagen fick jag många telefonsamtal från barn och barnbarn som grattade och sjöng födelsedagssånger, det värmde hjärtat.
Runt tolv kom sonen Kenneth och hans fru Alma med lunch som de hade lagat. Det var en av mina favoriträtter, Tostadas. Det är en mexikansk rätt som består av ett hårt majsskal som man lägger creme fraiche, riven sallad, refried beans, strimlad kyckling och ost på. Det är så otroligt gott!
Hela familjen satte sig runt matbordet och det var både festligt och mysigt. Jag blev dock förvånad för så snart vi hade ätit färdigt så dukade de andra av bordet direkt. Jag hann knappt lägga ned besticken innan bordet var tomt.
Då tittade jag ut genom fönstret och såg en bil stanna utanför huset. Två personer med munskydd klev ur med en stor kartong. Här kommer en födelsedags leverans – vad kul, tänkte jag.
Jag öppnade dörren och de kom in och hälsade grattis och tog av sig sina munskydd. Det var goda vänner från kyrkan! Vilken överraskning!
Strax därefter kom det fler och fler personer, wow! Min man hade ordnat ett överraskningskalas, och jag blev verkligen överraskad! Tänk vilken tur det var att jag hade städat. Det var så roligt och glädjande. Vi njöt av en stor tårta och många skratt tillsammans.
Kvällen blev desto lugnare. Vi satt tillsammans hela familjen och samtalade och kollade på TV. Jag tittade naturligtvis på Facebook och blev så oerhört glad och rörd av alla hälsningar och grattisönskningar från hela världen.
Så jag som är så gammal, vad har jag lärt mig under alla dessa år?
Min tro och min familj är absolut viktigast.
Goda vänner och goda arbetskamrater är det bästa.
Att hjälpa andra och att lyssna är mycket bra.
Att ta lite tid för sig själv och läsa, sy, jobba i trädgården, cykla eller gå på en promenad är guld värt.
Jag har en skylt som jag tycker mycket om, på den står det – Snubbla inte på något som ligger bakom dig. Livet är för kort för att inte njuta. Det är viktig att skratta varje dag. Det är alltid roligt och intressant att lära sig nya saker och att anta nya utmaningar.
Ålder är bara en siffra och jag kommer förhoppningsvis fortfarande känna mig som trettio i trettio år till.
Hälsningar Ingrid Sanders
Det började med en stor bakelse och te på morgonen (en mysig tradition som vi har haft i familjen för alla som fyllt år), följt av en härlig lång promenad i det fina vädret.
När jag kom hem, så väntade min cykel i vardagsrummet – den hade nya däck, en ny sadel och var så fint putsad att jag nästan inte kände igen den!
Vid frukosten fick jag en klocka som räknar steg, hjärtslag och berättar när man fått nya meddelande. Man kan till och med ringa samtal på den! Tyvärr ligger den fortfarande på bordet eftersom den måste programmeras av någon mycket yngre person. Jag använder gärna teknik, men i min gamla ålder har jag svårt att förstå hur allt fungerar.
 |
| Happy birthday Ingrid |
På förmiddagen fick jag många telefonsamtal från barn och barnbarn som grattade och sjöng födelsedagssånger, det värmde hjärtat.
Runt tolv kom sonen Kenneth och hans fru Alma med lunch som de hade lagat. Det var en av mina favoriträtter, Tostadas. Det är en mexikansk rätt som består av ett hårt majsskal som man lägger creme fraiche, riven sallad, refried beans, strimlad kyckling och ost på. Det är så otroligt gott!
Hela familjen satte sig runt matbordet och det var både festligt och mysigt. Jag blev dock förvånad för så snart vi hade ätit färdigt så dukade de andra av bordet direkt. Jag hann knappt lägga ned besticken innan bordet var tomt.
Då tittade jag ut genom fönstret och såg en bil stanna utanför huset. Två personer med munskydd klev ur med en stor kartong. Här kommer en födelsedags leverans – vad kul, tänkte jag.
Jag öppnade dörren och de kom in och hälsade grattis och tog av sig sina munskydd. Det var goda vänner från kyrkan! Vilken överraskning!
Strax därefter kom det fler och fler personer, wow! Min man hade ordnat ett överraskningskalas, och jag blev verkligen överraskad! Tänk vilken tur det var att jag hade städat. Det var så roligt och glädjande. Vi njöt av en stor tårta och många skratt tillsammans.
Kvällen blev desto lugnare. Vi satt tillsammans hela familjen och samtalade och kollade på TV. Jag tittade naturligtvis på Facebook och blev så oerhört glad och rörd av alla hälsningar och grattisönskningar från hela världen.
Så jag som är så gammal, vad har jag lärt mig under alla dessa år?
Min tro och min familj är absolut viktigast.
Goda vänner och goda arbetskamrater är det bästa.
Att hjälpa andra och att lyssna är mycket bra.
Att ta lite tid för sig själv och läsa, sy, jobba i trädgården, cykla eller gå på en promenad är guld värt.
Jag har en skylt som jag tycker mycket om, på den står det – Snubbla inte på något som ligger bakom dig. Livet är för kort för att inte njuta. Det är viktig att skratta varje dag. Det är alltid roligt och intressant att lära sig nya saker och att anta nya utmaningar.
 |
| Don´t stumble over something behind you |
Ålder är bara en siffra och jag kommer förhoppningsvis fortfarande känna mig som trettio i trettio år till.
Hälsningar Ingrid Sanders
Kommentarer