Man klarar inte detta själv

Kökschefen Robban och Svennis

Jag är en ensamvarg och är duktig flicka och kan själv. Men inte utan mina vänner. Och inte utan min personal. När allt svajade i våras var det svårt att veta om man alls skulle tordas anställa. Och några nyckelpersoner hoppade av. Fjärilarna vaknade till liv för jag visste att köket skulle vara det centrala i ”nya” Sillegården. Jag hade tidigare jobbat med Robert ute på Grinda i Stockholms skärgård så jag visste vem han var. Men osäker på om han skulle kunna axla rollen som kökschef. Jag chansade och det visade sig vara en lyckoträff. Med det övriga gänget i köket har det levererats mat som uppskattats av våra gäster. Robbans egen höjdpunkt i sommar var nog när ”Svennis” kom på besök och han fick ta en selfie med honom.

Robban och två andra kockar

Skål vid matbordet

Ämtervikstjejerna

Kom på att jag inte tog en bild på alla fina servitörer och runners jag haft hos mig i sommar. Glada, pigga ungdomar som kom in i sina arbetsuppgifter i rask takt. Det har varit roligt att höra många som kommit på besök och berättat att dom jobbat på Sillegården eller att någon släkting gjort det. Då inser man vikten av att ha ett fungerande näringsliv även ute på landsbygden så att inte den avfolkas och att ungdomar kan få sommarjobb på hemmaplan. Det räcker med att dom behöver pendla för att gå i skolan.  

Måltid ute i det gröna

Vänner och familj är guld värda

Att återvända till hembygden har också inneburit att komma närmare familj och vänner. Den ovärderliga hjälp jag har fått har värmt mitt hjärta. Min klippa till bror som, förutom att han kan allt, också har ett stort nätverk. Åsa och Thomas i Västra Ämtervik som varit mina ventiler och inte minst Lars min äldsta, bästa vän som varit en ovärderlig hjälp. Framförallt på det konstnärliga och kreativa planet. 

Min brorson som jag inte nog kan hylla. Min son Victor och Elin, hans sambo. Mina vänner Claes och Gunilla som volontärjobbat.  En del nämnda men inga glömda. 

Läsk eller öl?

Långväga vänner

Sociala medier har hjälpt mej

Förutom de lokala vännerna har också många vänner kommit tillresta och förälskat sig i Sillegården och Fryksdalen. De har stannat i flera dagar och rest runt och upptäckt allt vackert och värdefullt som finns i trakten. Alma Lööv, Mårbacka, Klässbol, Arvika, Sunne etc. Bilderna som spridits i sociala medier har varit till stor hjälp och jag tror starkt på nästa sommar. Då kommer de som inte ”vågade” resa i år att göra det. 
/Maria Amneteg