Tack för mig!

Nu börjar veckan lida mot sitt slut och som ni märker så kan jag prata mig hes om mitt jobb!

Visst finns det dagar när jag suckar då snön fallit nån decimeter och vägarna är svårframkomliga eller tycker att det känns tyngre mentalt när öden man möter är så otroligt sorgliga. Vi arbetar ju med människor i ofta svåra situationer, när deras liv förändrats och då ofta inte till det bättre. Vi vårdar många svårt sjuka i hemmet tills deras liv tar slut och deras närstående står kvar sorgfyllda.

Det blir många foton på vår fina arbetsmiljö när vi åker runt i kommunen.

Men dels att all denna komplexitet gör jobbet så innerligt och att man har världens bästa kollegor gör att man dag efter dag går hit med ett lätt hjärta.

För arbetsglädjen på Plan 1 på Selmagården brukar höras lång väg!

Kom förbi nån dag Du med och lyssna 😊