Platser jag återvänder till

Det finns några platser som kommit att betyda mer än andra- så är det säkert för många. Jag brukar känna mig som hemma vart jag än hamnar, men det är inte alla ställen jag återvänder till. Sillegården är en av de platser jag tänker på. Det är så mycket hemmaplan, alltid ett ställe jag talar mig varm om. Kul är att se så fint Jeanette och Marianne förvaltar anläggningen. Det känns som att någon bryr sig i varenda hörna, både ute och inne. Här finns omtanke och proffsighet. I Grythyttan har också mycken tid spenderats. Först studier på Restauranghögskolan i 3 år, sedan 5 års pendlande som deltidsanställd. Västra Ämtervik eller Grythyttan- det är inte så stor skillnad, om man bortser från Carl-Jan då förstås. Utöver Restauranghögskolan är det intressant att följa byns entreprenörer. Per Fritzell med sitt hjortronvin, (kommer nu också med två olika vinägers). Lars Mill som gör blåmögelost och Nerings- det är värt en extra omväg, jag lovar- Godare glass har jag bara smakat i Italien. Det tredje stället jag tänker på är Länsmansgården i Sunne. Det här var ett av mina första arbeten, när jag var i 20-års åldern. Länsmansgården blev språngbrädan för vidare äventyr. Härifrån tog jag mig först till Grövelsjön för en vintersäsong. Sedan blev det engelska studier i London och kryssningsfartyget på det. Stöttad och uppmuntrad av Pia, Ann och Urban som var de som sökte stipendium för mig och studierna på London School of English. Idag, efter 15 år, är jag tillbaka på Länsmansgården. Några timmar i månaden får jag hjälpa till i köket, som en stöttning till mina andra uppdrag. Å vet ni vad? Här är ett annorlunda restaurangkök för kockar är ett rastlöst släkte men på Länsmansgården är personalen i köket densamma, nu som då. Med ett par undantag: Jimp- allas vår omtänksamma som har en brygd för varje krämpa, arbetar med flinka fingrar och estetiska blick. AnnCharlotte har också hittat hit, hon är organisatören som gillar varma grejer mest. Eva basar, med en beundransvärd kapacitet. Maten smakar mer, men att göra fantastiska tårtor är kanske är det hon gillar mest . Sen har vi Marianne som gillar SMAKER och kan det där med klassiskt även om hon gärna provar nytt. Frida kan mycket och bakar som ett proffs. Tårtor, kakor, matbröd- fluffigt, saftigt, gott. Sen Christina, som också är en konstnär. Om hon inte haft den ådran skulle hon kanske nöjt sig med att vara terapeut, för det är hon också- i alla fall min. /Bibbi