Att hålla måttet

Bibbi Nilsson, vår expert på mat och dryck, är tillbaka som bloggare på Sunnebloggen i två veckor.

Ärligt talat. Håller ni måttet?

Jag står här, lika förvånad i år igen, och undrar hur det gick till..? När den hälsosamma dagsransonen av mörk choklad byttes ut mot Paradis ljusa pralinask… Jag drar mig till minnes en konversation från dagarna innan jul:

A: - Hur har vi det med julgodis i år? Vi har väl inte fått en enda ask va?

Jag: - Nä, va konstigt vi som brukar ha så mycket… Jag hinner inte göra något heller.

A: Då får vi väl köpa en ask då, så vi har till julafton.

Sagt och gjort. En Paradis Ljusa blev placerad i stora skåpet i vår sal. Men sen blev planerna ändrade.

Måndagen innan jul blev lillan sjuk så vi stannade hemma och gjorde… JULGODIS! Knäck och Fudge och Rocky Road av bara farten. Vid samma dagar trillade det in ytterligare ett par askar från uppdragsgivare. Vad trevligt! De blev bra sällskap till den inköpta asken.

Sen kom julafton, då sprack det totalt. Först kom syster 1. med en... Paradis chokladask(den ljusa), syster nr. 2 och döttrar bidrog med hemmagjort godis; fudge, knäck och Rocky Road… Sedan kom ytterligare gäster där vi räknade in 3 askar till. Nu var vi uppe i 7 ASKAR och jag behöver inte fundera längre.

Jag inser varför bältet hoppat ut ett hål i fästet. Är man dessutom fostrad så att ingen mat skall slängas, behöver man inte ens vara sugen. Det ska ätas upp, annars blir det förstört. Sämre tider kan komma.

Så går det alltså till, när julen pekar ett par kg + för mig, varje år.

Men banta det vägrar jag! En gång försökte jag. Gick till Viktväktarna för att avlägsna mina 7 graviditetskilo som satt som berget.

Borde anat oråd från början. I en samling på ca 50 personer var jag en av få som inte varit med i V.V. förut.

Varför blir man med igen? undrade jag naivt. Räcker det inte med en gång?

Invägning, sedan ska man börja räkna. Är man viktväktare räknar man POINTS. Ett speciellt system som ska göra det lättare i vardagen.

Men min vardag blev inte lättare. Första veckan var jag konstant hungrig. Jag fick ju äta så LITE! Sen började jag frysa, gick runt och huttrade hela tiden. Konsulten förfasade sig och la på lite fler points. En viktväktare är nämligen aldrig hungrig.

Så då blev det ju bättre, nu var ju magen så liten och tillvand så värsta hungern hade lagt sig. Då kom nästa fas, som varade betydligt längre… Allt man var sugen på och all mat jag inte kunde sluta tänka på. Mat, mat, mat och kakor, bullar i onaturliga mängder!

Allt är tillåtet. Men väljer jag att njuta av goda ostar och rödvin så är det på bekostnad av något annat, lunchen kanske, som får bli en mager sallad istället.

Visst det funkar, men JAG blev olycklig. Och nu vet jag att V.V. har världens bästa affärsidé.

Klart som korvspad att man vill ta igen allt man förlorat. Jag som aldrig gillat att frossa innan kunde helt plötsligt smälla i mig så jag fick sitta med uppknäppta byxor resten av kvällen. Förbjudet och härligt.

Nej, det där konceptet passade inte mig. Det tog mig ett år! Att ställa om mina tankar till normala igen. Den mentala delen fick jobba mest.

Jag är av naturen stönig, så jag har bestämt mig. De får gärna ta mina pengar, men inte min heder.

Måttliga mängder i skåpen (det är därför kära syskonbarn ni fått CHOKLADASKAR i fina paket) och registrera signalen! Den som gör att man stoppar innan man blir övermätt, däst och slö. Och så lite träning, en promenad då och då.

När suget sätter in tänker jag på den här storyn och att jag vill vårda mig själv, inte plåga, och på allt annat som är roligt att göra istället för att äta.

Så tänkte jag bli av med de där extrakilona som goda julen förde med sig.

/Bibbi