Småskaligt
Idag har jag pratat med Pelle. Pelle bor på Värmlandnäs med sin familj, de föder upp kalkoner som de också vidareförädlar t.ex. genom rökning.
Jag gillar närproducerat, de här produkterna har jag precis börjat använda. Premiären var på en aktivitet för två veckor sedan, i en rökstuga nere vid vattnet. En berättelse om smörgåsbordet och svenska snapsens historia (javisst, man fick prova också) följdes av en tidstypisk middag och mer passande snapsar, ja till och med hemkryddade.
Rökta kalkonklubbor fick symbolisera dåtida skinkor. Med Hjortchorizo från Tranhems gård och tillbehör på mathavre och rotfrukter fick de gott sällskap. En riktig vikingamiddag där alla tillhyggen var tillåtna som händer och moraknivar.
Sådana här lite udda grejer är roligt att göra (vaddå udda förresten, kan jag säja så om vår egen historia?).
Riktigt glad blev jag dagen efter när Pelle själv ringde för att fråga hur det gick och vad vi tyckte om rökningen på kalkonen?
Det slog mig då att det här är det mest fantastiska med det småskaliga. Inga sensoriska laboratorier för volymanpassning av produkten. Små pratstunder som ger en extra genuin känsla. Jag vet vart och hur dessa kalkoner fötts upp. Det känns bra och äkta att servera. Kalkonen kommer med igen på nästa kalas det vet jag säkert!
Jag hoppas på de småskaliga livsproducenterna. Det finns mycket idag, men jag ser gärna mer. Och hoppas ni ska få till en fungerande samdistribution som gör det lätt för oss att få tag på era produkter även här i Sunne, jag vet att ni jobbar på det . Kanske är det redan klart?
/Bibbi
Jag gillar närproducerat, de här produkterna har jag precis börjat använda. Premiären var på en aktivitet för två veckor sedan, i en rökstuga nere vid vattnet. En berättelse om smörgåsbordet och svenska snapsens historia (javisst, man fick prova också) följdes av en tidstypisk middag och mer passande snapsar, ja till och med hemkryddade.
Rökta kalkonklubbor fick symbolisera dåtida skinkor. Med Hjortchorizo från Tranhems gård och tillbehör på mathavre och rotfrukter fick de gott sällskap. En riktig vikingamiddag där alla tillhyggen var tillåtna som händer och moraknivar.
Sådana här lite udda grejer är roligt att göra (vaddå udda förresten, kan jag säja så om vår egen historia?).
Riktigt glad blev jag dagen efter när Pelle själv ringde för att fråga hur det gick och vad vi tyckte om rökningen på kalkonen?
Det slog mig då att det här är det mest fantastiska med det småskaliga. Inga sensoriska laboratorier för volymanpassning av produkten. Små pratstunder som ger en extra genuin känsla. Jag vet vart och hur dessa kalkoner fötts upp. Det känns bra och äkta att servera. Kalkonen kommer med igen på nästa kalas det vet jag säkert!
Jag hoppas på de småskaliga livsproducenterna. Det finns mycket idag, men jag ser gärna mer. Och hoppas ni ska få till en fungerande samdistribution som gör det lätt för oss att få tag på era produkter även här i Sunne, jag vet att ni jobbar på det . Kanske är det redan klart?
/Bibbi
Kommentarer