Att tänka text
Satte mig i bilen för att åka till en provfilmning i Stockholm och tänkte text. Framme nu. Ingen fara. Det är den perfekta platsen att öva. Man är helt ensam och ingen undrar vad det är för fel på en, när man plötsligt far ut i något känsloutbrott. Det är svårare med tåget. Folk sneglar oroligt. Någon byter plats. Det kan räcka med att man sitter och mumlar lite för sig själv, för att skrämma iväg någon försiktig medresenär. Det är ju inte så bra för självkänslan. Att folk blir rädda och går. Då är det bättre med tonåringar som pekar och fnissar. Men bäst är det att vara ensam i sin egen bil. Om man nu behöver arbeta på resan, och det behövde jag idag.
Många tänker att det handlar om att läsa text eller att lära sig text, att plugga in. Det stämmer inte. Det handlar om att tänka text. Skaffa sig rätt inre bilder. Bilderna hämtas så klart från texten men de måste fyllas på från fantasin. Det viktigaste finns oftast mellan raderna.
Det är dags att plocka fram mer av min gamla barndomsdialekt som tagit mig så många år att bli av med. Inte för att jag skäms över den eller så. Det är helt enkelt bara så, at det är bra att kunna variera, och välja när man vill ge karaktär åt sin roll med dialekt. Jag är från Kalix i Norrbotten och när jag började med teater var det fullständigt omöjligt att ens höja tempot i texthanteringen. Kalixmål är nog den hårdaste, tyngsta och vackraste, men även långsammaste dialekt, som existerar i detta land. Man tar det lugnt när man pratar, och överdriver inte med en massa onödiga textmassor. Man tänker först och talar sen.
Man brukar skämta om hur långsamt Kalixbor pratar. ”När ja gjorde lumpen… fick jag lära me å skjutta kulspruta… och de lät RA… TA… TA… TA… TAAA… men ännu fortare!”
Jag ska träffa Kjell Sundvall. Det är en person som har min fulla respekt. Han verkar dessutom vara en spännande och varm människa. Det ska bli mycket roligt!
Jakob Hultcrantz Hansson
http://www.jahuha.se/
Många tänker att det handlar om att läsa text eller att lära sig text, att plugga in. Det stämmer inte. Det handlar om att tänka text. Skaffa sig rätt inre bilder. Bilderna hämtas så klart från texten men de måste fyllas på från fantasin. Det viktigaste finns oftast mellan raderna.
Det är dags att plocka fram mer av min gamla barndomsdialekt som tagit mig så många år att bli av med. Inte för att jag skäms över den eller så. Det är helt enkelt bara så, at det är bra att kunna variera, och välja när man vill ge karaktär åt sin roll med dialekt. Jag är från Kalix i Norrbotten och när jag började med teater var det fullständigt omöjligt att ens höja tempot i texthanteringen. Kalixmål är nog den hårdaste, tyngsta och vackraste, men även långsammaste dialekt, som existerar i detta land. Man tar det lugnt när man pratar, och överdriver inte med en massa onödiga textmassor. Man tänker först och talar sen.
Man brukar skämta om hur långsamt Kalixbor pratar. ”När ja gjorde lumpen… fick jag lära me å skjutta kulspruta… och de lät RA… TA… TA… TA… TAAA… men ännu fortare!”
Jag ska träffa Kjell Sundvall. Det är en person som har min fulla respekt. Han verkar dessutom vara en spännande och varm människa. Det ska bli mycket roligt!
Jakob Hultcrantz Hansson
http://www.jahuha.se/
Kommentarer