När man vill ta ut sig fullständigt
Jonas gungar tiljan under foten
Sparar inte skon, slår emot den.
Kaffe, bröd och skinka fin,
på bordet är, var god stig in!
Vår musiker värmer upp sig själv och Folkets Hem i Edsbyn. Folkets hem är som ett folkets hus men liksom ännu mer hemmaaktigt. Sista föreställningen av Tita grå innan speluppehållet. Det var 30 mil halkbana hit och ungefär lika långt till Stockholm efteråt. Ibland undrar man vad man håller på med. Två timmars bygge, en timmas sminkning, en timmes föreställning, en halvtimme för att få bort geggan ur ansiktet och byta om, en timmas rivning och packning och vadå? Åtta timmars bilkörning. Det vill till att publiken åtminstone står upp i applådtacket efteråt. Jag tror jag ska föreslå det innan? Är det någon gång de tänker göra vågen så är det lämpligt i kväll! Trots allt ganska laddad faktiskt. Ofta så med sista föreställningar innan uppehåll. Lite som sista sträckan i ett skidlöp. Man vet att man får vila efteråt så man kan blåsa ur sig fullständigt.
Det känns som att det finns två läger när det gäller OS. De som tittar, hoppas, jublar och njuter och de som inte fattar någonting över huvudtaget. Inser att det kanske finns ett tredje läger. De som vill se så att de rister men helt enkelt inte får och inte kan. Många verkar tänka att kultur och idrott är varandras motpoler. Det är inte min uppfattning. Några av de mest hängivna idrottsälskare jag känner till är skådespelare, musiker och regissörer. Det har hänt att vi på Västanå Teater har visat VM fotboll på storbild efter en premiär. Tyvärr förlorade Sverige den matchen och hela premiärfesten blev ett totalt fiasko med en överhängande del nedstämda ensemblemedlemmar. Nu vill jag upp på scenen! Men fort.
Jakob Hultcrantz Hansson
Skådespelare
http://www.jahuha.se/
Sparar inte skon, slår emot den.
Kaffe, bröd och skinka fin,
på bordet är, var god stig in!
Vår musiker värmer upp sig själv och Folkets Hem i Edsbyn. Folkets hem är som ett folkets hus men liksom ännu mer hemmaaktigt. Sista föreställningen av Tita grå innan speluppehållet. Det var 30 mil halkbana hit och ungefär lika långt till Stockholm efteråt. Ibland undrar man vad man håller på med. Två timmars bygge, en timmas sminkning, en timmes föreställning, en halvtimme för att få bort geggan ur ansiktet och byta om, en timmas rivning och packning och vadå? Åtta timmars bilkörning. Det vill till att publiken åtminstone står upp i applådtacket efteråt. Jag tror jag ska föreslå det innan? Är det någon gång de tänker göra vågen så är det lämpligt i kväll! Trots allt ganska laddad faktiskt. Ofta så med sista föreställningar innan uppehåll. Lite som sista sträckan i ett skidlöp. Man vet att man får vila efteråt så man kan blåsa ur sig fullständigt.
Det känns som att det finns två läger när det gäller OS. De som tittar, hoppas, jublar och njuter och de som inte fattar någonting över huvudtaget. Inser att det kanske finns ett tredje läger. De som vill se så att de rister men helt enkelt inte får och inte kan. Många verkar tänka att kultur och idrott är varandras motpoler. Det är inte min uppfattning. Några av de mest hängivna idrottsälskare jag känner till är skådespelare, musiker och regissörer. Det har hänt att vi på Västanå Teater har visat VM fotboll på storbild efter en premiär. Tyvärr förlorade Sverige den matchen och hela premiärfesten blev ett totalt fiasko med en överhängande del nedstämda ensemblemedlemmar. Nu vill jag upp på scenen! Men fort.
Jakob Hultcrantz Hansson
Skådespelare
http://www.jahuha.se/
Kommentarer
MVH Jakob