Se möjligheterna och hjälpas åt
Fredag 8 april
Är det redan slut
Två veckor går så fort, brukar tänka på det när det är dags att ställa fram soptunnan varannan onsdag.
- Det kan väl inte vara två veckor sedan sist, de var ju nyss här
- Men den är ju nästan full
- Jo det är sant men…
Och så åker jag neråt gatan bara för att upptäcka alla andra soptunnor som är framställda och då är det är bara att vända om…
Samma känsla är det med min bloggperiod. Idag är det sista inlägget från mig och vem ni möter nästa vecka vet jag inte.
När jag tittar tillbaka på vad jag delat med mig av så är det allt ifrån tramsigt och ytligt till rätt allvarliga grejer. Då kan vän av ordning undra om det är sån jag är. Svaret på den frågan får nog bli att det hoppas jag att jag är. Att vara bara ytlig är föga stimulerande men att alltid vara djup och allvarlig blir också ganska trist. Samtidigt vill jag nog inte vara lagom utan istället lite både och. Om jag sen lyckas med det låter jag andra avgöra.
När jag nu fortfarande har makten över bloggen måste jag ju ta tillfället i akt att predika lite också.
Jag misstänker att du inte har missat den senaste tidens turbulens med efterföljande turer i pressen. Hade tänkt låta det vara men kan inte låta bli.
Det jag hoppas mest av allt nu är att vi ska få lite arbetsro i vår strävan för ett öppet och tolerant Sunne.
Oavsett vad ni läst i tidningarna eller hört på djungeltelegrafen så finns det ingen anledning vara rädd i mötet med våra unga. Jag försvarar absolut inte de oegentligheter som begåtts, oavsett vem som gjort fel men om vi glömmer att prata med varandra och om vi istället för att visa varandra respekt ropar på hårdare tag så gör vi bara mer skada än nytta.
Det är inte utan att jag blir lite nedstämd när jag ser hur lätt det är för vuxna att åka kana nerför moralstegen och inte få stopp förrän man sitter på lägsta steget.
Utan att veta säkert skulle jag tro att de flesta som yttrat sig i insändare och artiklar aldrig träffat de ungdomar som de har synpunkter på.
Konstigt att jag fortfarande är i livet som möter dessa blodtörstiga bestar nästan varje dag. Flera av dem sitter just i skrivande stund i sofforna här bredvid mig och spelar skitgubbe.
I den kollektiva skuldbeläggning som pågått på sista tiden finns bara förlorare. Förtroende grumlas och respekter naggas i kanten. Därför är det härifrån och framåt viktigt att istället se möjligheter. Det som hänt går inte att göras ogjort men det finns heller ingen anledning att det ska få vara ett hinder för lite framtidstro.
Arbete med människor är sällan något som går på räls men om man spårar ur är det viktigt att hjälpas åt för att komma upp igen. Det kanske är som med Fryksdalsbanan att det är lite tjälskador här och där just nu men de sätter sig snart och då är det bara att köra för fullt igen. (hoppsan där slank det visst ur mig en metafor igen)
Nu ska jag vinka hej då för mig. Jag hoppas att något av det jag skrivit har skänkt lite läsglädje, kanske retat dig eller roat. Hur som helst hoppas jag att det åtminstone berört.
Ta hand om dig nu och njut av våren
Kram och hej
Lars
Är det redan slut
Två veckor går så fort, brukar tänka på det när det är dags att ställa fram soptunnan varannan onsdag.
- Det kan väl inte vara två veckor sedan sist, de var ju nyss här
- Men den är ju nästan full
- Jo det är sant men…
Och så åker jag neråt gatan bara för att upptäcka alla andra soptunnor som är framställda och då är det är bara att vända om…
Samma känsla är det med min bloggperiod. Idag är det sista inlägget från mig och vem ni möter nästa vecka vet jag inte.
När jag tittar tillbaka på vad jag delat med mig av så är det allt ifrån tramsigt och ytligt till rätt allvarliga grejer. Då kan vän av ordning undra om det är sån jag är. Svaret på den frågan får nog bli att det hoppas jag att jag är. Att vara bara ytlig är föga stimulerande men att alltid vara djup och allvarlig blir också ganska trist. Samtidigt vill jag nog inte vara lagom utan istället lite både och. Om jag sen lyckas med det låter jag andra avgöra.
När jag nu fortfarande har makten över bloggen måste jag ju ta tillfället i akt att predika lite också.
Jag misstänker att du inte har missat den senaste tidens turbulens med efterföljande turer i pressen. Hade tänkt låta det vara men kan inte låta bli.
Det jag hoppas mest av allt nu är att vi ska få lite arbetsro i vår strävan för ett öppet och tolerant Sunne.
Oavsett vad ni läst i tidningarna eller hört på djungeltelegrafen så finns det ingen anledning vara rädd i mötet med våra unga. Jag försvarar absolut inte de oegentligheter som begåtts, oavsett vem som gjort fel men om vi glömmer att prata med varandra och om vi istället för att visa varandra respekt ropar på hårdare tag så gör vi bara mer skada än nytta.
 |
| Reuterswärds antivåldsmonument, originalvid FN-skrapan i New York |
Utan att veta säkert skulle jag tro att de flesta som yttrat sig i insändare och artiklar aldrig träffat de ungdomar som de har synpunkter på.
Konstigt att jag fortfarande är i livet som möter dessa blodtörstiga bestar nästan varje dag. Flera av dem sitter just i skrivande stund i sofforna här bredvid mig och spelar skitgubbe.
I den kollektiva skuldbeläggning som pågått på sista tiden finns bara förlorare. Förtroende grumlas och respekter naggas i kanten. Därför är det härifrån och framåt viktigt att istället se möjligheter. Det som hänt går inte att göras ogjort men det finns heller ingen anledning att det ska få vara ett hinder för lite framtidstro.
 |
| Järnvägsvagn på väg att spåra ur |
Nu ska jag vinka hej då för mig. Jag hoppas att något av det jag skrivit har skänkt lite läsglädje, kanske retat dig eller roat. Hur som helst hoppas jag att det åtminstone berört.
Ta hand om dig nu och njut av våren
Kram och hej
Lars
Kommentarer