Min kära fryksdalsdräkt
När jag fyllde 30 önskade jag mig en Fryksdalsdräkt i födelsedagspresent. Och det fick jag. Det finaste med min folkdräkt är att den har dykt upp i mitt liv av och till förut. Mamma har burit den på ett bröllop i Stockholm och på väg dit insåg de att trafiken var avstängd på grund av Pride-tåget. Ingen taxi fick köra, utan det blev till att ta sig till Skansen över Skeppsbron till fots som alla andra. Av alla dagar på året så går man å andra sidan mest obemärkt förbi i folkdräkt just den dagen.
1997 blev jag och några vänner ombedda att agera kranskullor för skidtävling Knock Out Sprint vid Sundsberget. Då fick jag låna just samma folkdräkt, men dåförtiden fick jag även plats med fleecejacka och varma kläder under. Ett halvår senare skulle jag åka som utbytesstudent till Kalifornien. Jag tänkte att det vore kul för min amerikanska familj att få se bild på en detta – en svensk tös i en svensk folkdräkt – så jag skickade iväg ett foto. När jag sedermera anlände till USA och min värdfamilj mötte mig på flygplatsen så drog de en lättnadens suck. Döttrarna hade redan planerat en shoppingtur för mig för att jag inte skulle bli mobbad för mina uråldriga kläder i High School.
Jag använder min folkdräkt två gånger per år – på midsommar och på min födelsedag. Detta har även smittat av sig på min sambo Anton, som numera – i brist på folkdräkt – bär kilt på midsommar. Han är inte skotte, så lite fusk är det. Å andra sidan är jag ju inte någon äkta fryksdaling, så det må väl vara hänt.
En annan praktisk sak med folkdräkt är att den klassas som högtidsdräkt och är alltså perfekt om man blir bjuden på frackbröllop. Jag lovar att om jag någonsin blir bjuden på en galapremiär med frack som klädkod så kommer den att åka på. Kan det bli snyggare på röda mattan?
/ Kajsa
1997 blev jag och några vänner ombedda att agera kranskullor för skidtävling Knock Out Sprint vid Sundsberget. Då fick jag låna just samma folkdräkt, men dåförtiden fick jag även plats med fleecejacka och varma kläder under. Ett halvår senare skulle jag åka som utbytesstudent till Kalifornien. Jag tänkte att det vore kul för min amerikanska familj att få se bild på en detta – en svensk tös i en svensk folkdräkt – så jag skickade iväg ett foto. När jag sedermera anlände till USA och min värdfamilj mötte mig på flygplatsen så drog de en lättnadens suck. Döttrarna hade redan planerat en shoppingtur för mig för att jag inte skulle bli mobbad för mina uråldriga kläder i High School.
Jag använder min folkdräkt två gånger per år – på midsommar och på min födelsedag. Detta har även smittat av sig på min sambo Anton, som numera – i brist på folkdräkt – bär kilt på midsommar. Han är inte skotte, så lite fusk är det. Å andra sidan är jag ju inte någon äkta fryksdaling, så det må väl vara hänt.
En annan praktisk sak med folkdräkt är att den klassas som högtidsdräkt och är alltså perfekt om man blir bjuden på frackbröllop. Jag lovar att om jag någonsin blir bjuden på en galapremiär med frack som klädkod så kommer den att åka på. Kan det bli snyggare på röda mattan?
/ Kajsa
Kommentarer