I Sunne får jag utlopp för min kreativitet
Mitt åttiotal flöt på med skolgång och hela sommarlov i Kroatien tills 1991 då kroaterna förklarade sig självständiga från federationen Jugoslavien och krig utbröt. Till saken hör att min mor är serb och far kroat.
Min far hade svårt att hålla igen sin frustation när kriget följdes från tv-rutan och, vad jag tror, frön såddes som blev till en skilsmässa idag. 1995 tog kriget slut, men det dröjde ytterligare nåt år innan det allmänt ansågs säkert att åka dit.
Andra halvan av nittiotalet driver jag en kvarterskrog med mina föräldrar och samtidigt bildar jag en egen familj med min livskamrat Susanne. 1999 kommer storken med vårat första barn Julia, sen Elias -03 och sist Stina -05. Dessa sammanträffanden gjorde att kontakten med mina barndoms somrar blev mer sporadisk och mitt liv rusar intensivt vidare med det svåraste företaget av dom alla, att uppfostra barn!!!! Jag är så tacksam över att ha träffat Susanne och fått så vackra barn tillsammans, tack Suss.
Mitt deltagande på bloggen har faktiskt stressat upp mig för jag har blivit tvungen att stanna upp och känna efter lite mer än vanligt då det ombads vara mer personlig i skrivandet. I mitt försök att beskriva mig som person och entrepenör märker jag saknaden av en liten pusselbit som gör att man gärna är på väg, en viss rastlöshet, förändringsbenägenhet.
Tänk att bara få vara nööööjd, jobba 7-4, fem veckors semester och hemma på lördagkvällar. Istället jobbar sinnena på högvarv att förändra nånting där jag är för stunden. Här skulle man kunna göra så här!! där kan man göra det där och så vidare.
Efter ett försök att etablera mig i Sälen har jag kommit till en perfekt plats i Sunne som kan ge utlopp för kreativitet. Det kokar av ideér och inspiration från andra nöjesparker som ska gå att applicera på vattenlandet. Det ska bara tjänas några kronor först;)
/Göran
Min far hade svårt att hålla igen sin frustation när kriget följdes från tv-rutan och, vad jag tror, frön såddes som blev till en skilsmässa idag. 1995 tog kriget slut, men det dröjde ytterligare nåt år innan det allmänt ansågs säkert att åka dit.
Andra halvan av nittiotalet driver jag en kvarterskrog med mina föräldrar och samtidigt bildar jag en egen familj med min livskamrat Susanne. 1999 kommer storken med vårat första barn Julia, sen Elias -03 och sist Stina -05. Dessa sammanträffanden gjorde att kontakten med mina barndoms somrar blev mer sporadisk och mitt liv rusar intensivt vidare med det svåraste företaget av dom alla, att uppfostra barn!!!! Jag är så tacksam över att ha träffat Susanne och fått så vackra barn tillsammans, tack Suss.
 |
| Bilden är tagen i Transtrandsfjällen. |
Mitt deltagande på bloggen har faktiskt stressat upp mig för jag har blivit tvungen att stanna upp och känna efter lite mer än vanligt då det ombads vara mer personlig i skrivandet. I mitt försök att beskriva mig som person och entrepenör märker jag saknaden av en liten pusselbit som gör att man gärna är på väg, en viss rastlöshet, förändringsbenägenhet.
Tänk att bara få vara nööööjd, jobba 7-4, fem veckors semester och hemma på lördagkvällar. Istället jobbar sinnena på högvarv att förändra nånting där jag är för stunden. Här skulle man kunna göra så här!! där kan man göra det där och så vidare.
Efter ett försök att etablera mig i Sälen har jag kommit till en perfekt plats i Sunne som kan ge utlopp för kreativitet. Det kokar av ideér och inspiration från andra nöjesparker som ska gå att applicera på vattenlandet. Det ska bara tjänas några kronor först;)
/Göran
Kommentarer