Flyktinginvandringen kommer att få denna bygd att blomstra, än mer än tidigare

Det har varit milt i höst och jag har hunnit göra trädgården förberedd för den vår som ska komma. Vitsipporna har plats och ljus för att sticka upp och frodas, likaså gullvivor och liljekonvalj. 

När jag flyttade till Bäckalund fanns det knappt några vårblommor i trädgården; högst tre vitsippor och kanske en gullviva. Men jag planterade in liljekonvalj och andades min välvilja över vitsipporna och gullvivan. 

Några vårar räknade jag vitsipporna; 15 stycken i år; nejmen hela 70 stycken denna vår! Nu är de så många att de inte kan räknas. Också gullvivan förökar sig, hittar nya platser och liljekonvaljen har tagit ett stort, väldoftande område i anspråk.

Så är det i början, med allt nytt. Det kan vara svårt. 

Jag tror att flyktinginvandringen till Sunne också kommer att få denna bygd att blomstra, än mer än tidigare. 

Bortsett från sådana mjuka värden som humanitet, empati och människokärlek kan man också krasst se det som en god investering för framtiden. Som infödda svenskar börjar vi gå med samhällsekonomisk vinst först när vi är i femtioårsåldern. Nu får vi en stor mängd gratis födda och utbildade människor till bygden.

Men det krasst tänkta är också cyniskt. Att Sverige tjänar på att Syrien åderlåts på utbildade och kompetenta människor är inget att glädjas över.

Nog måste i varje fall butikerna i Sunne märka av en ökad omsättning. Nya jobb skapas. Själv har jag ett tag arbetat som Sfi-lärare. Några kan till och med dra in storkovan på asylboendena. Samhällshjul börjar rulla och drar igång andra. Enligt Swedbanks beräkningar kommer tillskottet av nya människor att öka tillväxten och sänka arbetslösheten. 

Med hjärtat i Sunne finns på Facebook

Främst behövs ändå goda krafter just nu. Med Hjärtat i Sunne är en sådan god kraft som andas välvilja över bygden. Sunne har haft glädje av de förra flyktingströmmarna, av alla som flydde från Chile och från kriget på Balkan. Också denna gång kommer Sunne att berikas.

Foto från webbplatsen för Världens band

I onsdags var jag på en konsert på Västanå med ”Världens Band”, en grupp unga musiker från olika hörn av världen som spelade musik i en härlig blandning. 

Det var verkligen en stark och lycklig upplevelse, här i Sunne, i det grå december. Jag tänkte när jag åkte hem, att människan egentligen inte kan vara ond, inte i grunden, till sin natur. 

Krig, ondska och elände måste vara någon förvridning i det mänskliga. 

Egentligen vill vi inte annat än kunna vara tillsammans, prata, sjunga och dansa med varandra. Då är vi sant mänskliga. 

Och på nytt tänkte jag på Demokritos ord om den goda människan som finner världen öppen och ser hela universum som sitt hemland.

Detta var min sista Sunneblogg. Tack för mig.

/Carl Magnus Hedefalk