Odödlig, javisst!
Jag har tidigare skrivit om musikens betydelse för mig och att det delvis var för folkmusikens skull som jag flyttade till Värmland. Och mycket musik blev det.
Jag var med i Övre Frykens Balalajkor, som hade sin storhetsperiod i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Det hänger nog en hel del balalajkor och domror på väggarna i hus i Fryksdalen som ett minne av den tiden. Och jag har i många år varit med i spelmanslaget Sunnlåt.
Sunne Musiksällskap hade också en flitig verksamhet förr i tiden. Tyvärr lades orkestern ned och med den en arrangörsförening. Några år kunde vi få höra fina konserter med klassisk musik i Sunne. Numera får vi i stället glädja oss åt Ragnhild Petterssons utomordentliga arbete som organist i Sunne kyrka.
Musik och dans hör ihop.
Sunne Musiksällskap hade också en flitig verksamhet förr i tiden. Tyvärr lades orkestern ned och med den en arrangörsförening. Några år kunde vi få höra fina konserter med klassisk musik i Sunne. Numera får vi i stället glädja oss åt Ragnhild Petterssons utomordentliga arbete som organist i Sunne kyrka.
Musik och dans hör ihop.
Jag berättade i en tidigare blogg om hur Linné älskade dans och var en skicklig polskedansare också som gammal. Också jag älskar att dansa polska, helst den värmländska jösshärspolskan.
Selma Lagerlöf har gett den dansen en oförglömlig beskrivning:
Så är det! Polskan upphäver all tid. Innesluten i musikens och dansens tid märker dansaren inte tidens gång. Jag är odödlig! Ja, jag vet, det är övermod, hybris, som gudarna straffar strängt. Människan ska inse sin plats i världen, att tidens tand ständigt gnager hennes kött.
Det är inte lätt att vara människa, det ska gudarna veta! Det grekiska dramat handlar just om det, om villkoren för människan, att vi ser dunkelt och inte klart vet vad som är rätt och orätt, men ändå alltid är ansvariga för våra handlingar.
Ty värmlandspolskan är den underbaraste dans. Den om-
skapar jordens tungfotade söner. Ljudlöst sväva de på tums-
tjocka sulor fram över ohyvlade loggolv. De virvla omkring,
lätta som löv i höststorm. Den är mjuk, snabb, tyst, glidande.
Dess ädla, måttfulla rörelser frigöra kropparna och låta dem
känna sig lätta, spänstiga, svävande.
( Från Skilda Tider)
skapar jordens tungfotade söner. Ljudlöst sväva de på tums-
tjocka sulor fram över ohyvlade loggolv. De virvla omkring,
lätta som löv i höststorm. Den är mjuk, snabb, tyst, glidande.
Dess ädla, måttfulla rörelser frigöra kropparna och låta dem
känna sig lätta, spänstiga, svävande.
( Från Skilda Tider)
Det är inte lätt att vara människa, det ska gudarna veta! Det grekiska dramat handlar just om det, om villkoren för människan, att vi ser dunkelt och inte klart vet vad som är rätt och orätt, men ändå alltid är ansvariga för våra handlingar.
Vi kunde inte veta, men borde ha vetat …
I svårare tider sätts vi på prov.
I svårare tider sätts vi på prov.
Jag tycker några rader ur en dikt av Thomas Tranströmer fångar vår vanskliga tid:
Dansa sig varm.
Och det finns en båt som vill lägga till – försöker just här –
den kommer att försöka tusentals gånger.
Ur skogens mörker kommer en lång båtshake; skjuts in
genom det öppna fönstret,
in bland partygästerna som dansar sig varma.
Dansa sig varm.
Det gjorde jag i lördags på Sunne Danshus som hade folkmusikfest på Västanå Teater. Det var mycket folk i alla åldrar, fin musik och dans. Också några nya Sunnebor från Syrien var med.
Odödlig, javisst!
/Carl Magnus Hedefalk
Kommentarer