Det där med arv förvånar mig oerhört...
Alla älskar sina mammor och jag har en väldigt bra mamma som jag älskar oändligt.
- Jag förstår bara inte hur hon kunde få just mig?
Mamma som är lugn och försiktig...
så kommer jag ...ett troll.. ett yrväder som beter sig helt enligt oskrivna regler. Jag har gjort min mor så generad många, många gånger. Jag kunde säga vad som helst till vem som helst och passade givetvis att utsätta mamma för än det ena och än det andra när vi var omgivna av andra människor... för då kunde hon inte göra något åt saken.
Jag vet att jag stod i skyltfönstret inne på GeEss och lekte skyltdocka. Inne i butiken fanns runda klädställningar som var perfekta gömställen. Det slutade med att mamma lånade med kläder hem för provning och inte tog med mig till affären.
Jag var med i en balettgrupp. Vi hade övat länge, alla barn visste vad de skulle göra. När vi hade uppvisning gjorde jag inte som vi lärt oss utan hittade på en egen entré och ett alldeles eget avslut... ett slags egen komponerat hoppsasteg med en 1700-talsnigning, lite lagom dramatisk ;)
Vad kunde mamma göra? Hon var en i publiken.
Det där med arv förvånar mig oerhört. Båda mina föräldrar är duktiga på gymnastik. Mamma kan hjula, stå på händer, jonglera med bollar och sparka fotboll. Pappa spelade hockey-bockey, fotboll, kan åka skidor och springa. Jag var helt värdelös på gymnastiken. En sådan där som blev vald sist.
Mitt personliga rekord i höjdhopp är 65 cm. Jag fick ställningen över mig och vägrade hoppa vidare. Kast med liten boll 9 meter. Det gjorde att jag fick stå längst fram och riskera livet på brännbollsmatcher. Skidor är livsfarligt, speciellt om det svänger eller går nedför. Jag åkte rätt ut i skogen en gång och slog i svanskotan, mycket smärtsamt.
Jag har ärvt noll från båda mina föräldrar, det tycker jag var orättvist.
Det är beundransvärt, mamma har jobbat med samma yrke sedan hon var 15 år. Därför är jag extra stolt över min mamma när hon gjorde en paus från vårdyrket och gick på Geijerskolan och målade. Det önskar jag också att min mormor hade fått chansen att göra.
Här är pappa och mamma, Krister och Eva-lis på Sunne-mârten.
De har varit tillsammans hela livet.
/Anna
- Jag förstår bara inte hur hon kunde få just mig?
Mamma som är lugn och försiktig...
så kommer jag ...ett troll.. ett yrväder som beter sig helt enligt oskrivna regler. Jag har gjort min mor så generad många, många gånger. Jag kunde säga vad som helst till vem som helst och passade givetvis att utsätta mamma för än det ena och än det andra när vi var omgivna av andra människor... för då kunde hon inte göra något åt saken.
Jag vet att jag stod i skyltfönstret inne på GeEss och lekte skyltdocka. Inne i butiken fanns runda klädställningar som var perfekta gömställen. Det slutade med att mamma lånade med kläder hem för provning och inte tog med mig till affären.
Jag var med i en balettgrupp. Vi hade övat länge, alla barn visste vad de skulle göra. När vi hade uppvisning gjorde jag inte som vi lärt oss utan hittade på en egen entré och ett alldeles eget avslut... ett slags egen komponerat hoppsasteg med en 1700-talsnigning, lite lagom dramatisk ;)
Vad kunde mamma göra? Hon var en i publiken.
Det där med arv förvånar mig oerhört. Båda mina föräldrar är duktiga på gymnastik. Mamma kan hjula, stå på händer, jonglera med bollar och sparka fotboll. Pappa spelade hockey-bockey, fotboll, kan åka skidor och springa. Jag var helt värdelös på gymnastiken. En sådan där som blev vald sist.
Mitt personliga rekord i höjdhopp är 65 cm. Jag fick ställningen över mig och vägrade hoppa vidare. Kast med liten boll 9 meter. Det gjorde att jag fick stå längst fram och riskera livet på brännbollsmatcher. Skidor är livsfarligt, speciellt om det svänger eller går nedför. Jag åkte rätt ut i skogen en gång och slog i svanskotan, mycket smärtsamt.
Jag har ärvt noll från båda mina föräldrar, det tycker jag var orättvist.
Det är beundransvärt, mamma har jobbat med samma yrke sedan hon var 15 år. Därför är jag extra stolt över min mamma när hon gjorde en paus från vårdyrket och gick på Geijerskolan och målade. Det önskar jag också att min mormor hade fått chansen att göra.
Här är pappa och mamma, Krister och Eva-lis på Sunne-mârten.
De har varit tillsammans hela livet.
/Anna
Kommentarer