Fattiga på pengar, men rika på fantasi och kreativitet
Därför tänker jag börja med att berätta om kvinnorna i mitt liv. Farmor, mormor, mamma och mina döttrar.
Det borde vara värt en magisterexamen på 300 hp i CV:t att vara mamma!! För vilka projektledare är inte de? Spindeln i nätet och navet för hela konstruktionen. Fem kvinnor som påverkat mitt arv, min miljö och min personlighet.
Hade de varit födda i en annan tid skulle jag gissa på att farmor blivit designer eller sångerska, mormor konstnär eller poet och mamma uppfinnare. Johannas dröm om kriminolog hoppas jag hon förverkligar, Caroline som jag hoppas hittat rätt i sitt yrkesval som undersköterska.
Dessa kvinnor är mina förebilder och jag ska förklara varför.
Farmor Margareta och farfar Fredrik Carlsson från Spängera. Åtta barn fick de, ni förstår vilket projekt att styra den gruppen!! Farmor var ordningsam, rejäl. Hennes rundbullar vara av storlek L och var riktigt höga (otroligt gott med smör på). Hon sydde allas kläder, jobbade i ”laggorn” och var hemmafru. Sångröst hade hon och var bra på att måla, dessutom skulle det se fint ut i trädgården.
Spängera ligger på en kulle bredvid Skacksjön. Vilket betyder att farmor såg ner till sjön och ner till bron. På något sätt hade hon koll på allt och hon var alltid på rätt plats vid rätt tillfälle...så kändes det i alla fall. Hon såg ända ut till ”badlandet” och det hördes en klar hög stämma över hela Skacksjö om man simmade för långt ut.
Samma sak gällde bron. Det vet väl alla att det är själva brokanten som är mest intressant eller att höra på ”ploppljudet” och se på ringarna i vattnet när man slängt i en sten. Man kan helt enkelt inte låta bli, fast man inte får, det blir som en tvångstanke; Plopp!
Man fick en välförtjänt tillrättavisning när man kom upp till stugan.
Hon såg ut så här:
Det var omhuldande, man visste att det var av kärlek man blev åthutad.
Farmor målade om möblerna i köket lite då och då och i trädgården hade hon målat de runda kantstenarna röda med vita prickar.
Idag finns det vissa saker som jag bara måste ha just för att de påminner om farmor. Det kan vara allt ifrån kakburkar, glasstenar, dricksglas till en viss sorts ficklampa. Det står för hemtrevlighet.
Lisa på Enkullen. Min mormor. Denna kvinna var en slitvarg, otroligt strävsam och omtänksam. Hon hade en dröm om att bli konstnär, hon tecknade mycket och skrev dikter. Stark personlighet. Enkullen var knutpunkten för många, inte bara hennes elva barn utan alla deras familjer och vänner.
Mormor står för tradition (vi gick inte till kyrkan på SÖNDAGAR utan till mormor) och serverades ordentliga söndagsmiddagar. Ett kakfat som består av minst sju sorters kakor och som avslutning en gräddtårta med hallon. Varje födelsedag fick varje barnbarn ett handritat kort med en liten dikt. Varje påsk fick vi ett jättestort handritat påskbrev med godis. Mormor började rita påskbreven redan vid jul så hon skulle hinna. Hon hade fantasi och mormors historier om Yrsätters-Kajsa, tomtar och andra väsen var spännande. Förr fanns det mera tid och tiden gick lagom fort. Det fanns alltid tid för fika, till och med Post-Arne hade tid att ta en köpp kaffe.
Det jag tycker är sorgligt är att de i andras ögon var av en sämre sort bara för att de var många och fattiga. Mamma behandlades inte rättvist av andra vuxna när hon växte upp. För att ta ett exempel: busschauffören bjöd varje barn till sin julgransplundring innan de gick av bussen. När mamma skulle gå av blev hon inte bjuden. På den tiden var hon lite tuffare än nu så hon gick i alla fall.
Hon blev utsatt för liknande saker ofta och det pratades illa bakom deras rygg. Detta påverkade mamma såklart och det har även gett mig dålig självkänsla. Det må hända att ”Westlundarna” var fattiga på pengar, men jäkligt rika på fantasi och kreativitet.
Om ni nu lägger ihop 8 med 11 så förstår ni hur många mostrar och farbröder jag har och det är lika med 52 kusiner. Är inte det fantastiskt :)
/Anna
Kommentarer